Inte lätt att vara ung...

Min lilla tös sände mig idag ett brev som med all tydlighet visar hur tufft det är att vara ung idag. Inte ens semestern innebär någon lättnad i alla de krav som ställs på den unge. Se bara själva på bilden hon bifogade:

Sakta vi gick genom stan

Eller inte så sakta förresten. En iskall vind drog genom gatorna på Söder igår kväll då vi beslutat oss för att gå och titta på gamla kåkar i sann Fogelströmsk anda. För att inte frysa för mycket fick vi röra oss i ganska god takt.

Att vi hamnat på Söder berodde på att vi kört barnet till en Taize-gudstjänst i Katarina kyrka. Taize är en ekumenisk rörelse där sång och musik, är viktiga inslag och det är en njutning att lyssna till klara toner under höga valv. Dock var denna gudstjänst ägnad i huvudsak ungdomar så vi avstod och vandrade ut bland kåkar, gränder och gamla rappade hus i Hennings och Lottens fotspår.


Vi gick Högbergsgatan österut, korsade Renstiernasgatan och kom in på Fjällgatan där kaféet öppnat för säsongen men temperaturen inte inbjöd til utefika. Vi fortsatte i stället förbi Ersta sjukhus och kom in på reservatet av gamla kåkar längst ut på Åsögatan.

Det var som att gå omkring på Skansen på riktigt, bara mycket ödsligare. Knappt en själ syntes till och den ende vi mötte var författaren P-O Enqvist, vilket ger en vink om det klientel som bebor dessa stugor.


Alltnog. I återvände mot Katarina kyrka och fick vara med om de två sista sångerna. Det lät mycket vackert, som något i stil med det Enya skulle kunnat framför om hon varit där. Nöjda och glada med vår kvällspromenad drog vi så åter hemåt, dit där kvällssol´n lyser över Solna skog...

Vintern ra....

I år rasade vintern ut nästan fortare än den hann ramla in. Knappt hade snön fallit förrän snödropparna stod och neg i sina vita kjolar och flyttfåglarna flaxade och pepo i snåren.
Det vart hur som helst Valborg och den firades "traditionsenligt" i Järbo i Gästrikland ty en gång är ingen gång men två är tradition och detta var andra gången.
Äntligen har det byggts väg runt Uppsala så det som tidigare var trekvartslånga förstoppningar i helgtrafiken märktes nu bara som en lätt extra tryckning på gaspedalen och hux flux var det dags att ta till vänster i Gävle.
Här väntade nära och kära släktingar, som får oss "stockholmare" att känna oss väldigt välkomna och stämningen vart hög. Söndagskvällen ägnades livfulla diskusioner om förfädernas bedrifter långt uppe i Svappavaara.
Måndagen vart lite mer prosaisk, men inte desto mindre viktig ty Bo-Erik visade sig vara en hejare på att lokalisera besynnerligheter i vår Opel. Efter närkontakt med gossen gick den åter snällt och lydigt.
Järbosläkten är matglad och helgdagsaftnarnas bufféer är kulinariska upplevelser. Så även denna Valborgsmäss.

Vi åt och njöt och trivdes i stor bullrig gemenskap tills vi såg att skymingen var väldigt överhängande. Då ilade vi iväg bort till hembygdsgården där ett hejdundrande fyrverkeri väntade på oss. Efter det var det bara att åka hem och köra favoriter i repris. Dvs fortsätta på det som inte hanns ätas upp tidigare på kvällen.
Sedan blev det första maj och de enda tåg vi såg var de som ilade förbi på järnvägen Ockelbo-Storvik några tiotal meter från huset. Tänka sig - mat och tåg i en lycklig förening... Vi helgade dock arbetarnas högtidsdag med att köra ut lite gammaldags gårdsgrus åt faster Mary som nu åter kan göra det helgdagsfint med krattan.