Nu har det hänt! Jag kom fram i Karlavagnen den 19 juli och talade om mitt smultronställe i Norrbotten. Det var spännande. Den som vill lyssna kan gå in på Karlavagnen och spola sig fram till strax före elvanyheterna.
Radioprogrammet är uppdelat i tre fyrtiominutersbitar och det är i slutet av den andra biten som jag finns.
Saturday, July 21, 2007
Näckrosen som försvann
Visst ska det finnas räda näckrosor i Fagertärn. Det har man ju alltid hört. Turistbroschyrerna har matat oss med färgranna bilder på denna, Tivedens rara lotusblomma, i granna fyrfärgstryck.
Men ack så besvikna vi vart när vi gått utefter hela östra stranden och inte sett något annat än resterna av en nedlagd industrijärnväg. Jag minns att jag varit här förut och då faktiskt sett en ros, som skimrade i klart rosa, men denna gång var det bara gula och vita i en salig blandning.
Men vi fick i alla fall se Fagertärn på vår väg mot Västergötland och styrde nu raskt vidare mot Kungslena där vi hade tur. Trots att vi kom försent så fick vi en guidad visning av en dam från kyrkan, som just skulle räkna dagskassan. Sedan var det bara att fortsätta hem till Trollhättan och kontstatera att allt vare sig likt och att blommorna levde i högönskelig välmåga.
Vi kunde konstatera att vi denna gång klarat 42 mil på nio timmar. Alltså nästan lika lång tid som resan till Murjek.
Men ack så besvikna vi vart när vi gått utefter hela östra stranden och inte sett något annat än resterna av en nedlagd industrijärnväg. Jag minns att jag varit här förut och då faktiskt sett en ros, som skimrade i klart rosa, men denna gång var det bara gula och vita i en salig blandning.
Men vi fick i alla fall se Fagertärn på vår väg mot Västergötland och styrde nu raskt vidare mot Kungslena där vi hade tur. Trots att vi kom försent så fick vi en guidad visning av en dam från kyrkan, som just skulle räkna dagskassan. Sedan var det bara att fortsätta hem till Trollhättan och kontstatera att allt vare sig likt och att blommorna levde i högönskelig välmåga.
Vi kunde konstatera att vi denna gång klarat 42 mil på nio timmar. Alltså nästan lika lång tid som resan till Murjek.
Semester i Murjek
Inte för att man skall skryta om lagöverträdelser, men det gick bra fort upp till Lappland i år. 103 mil på 11 timmar och femtio minuter - inklusive en timmes uppehåll för rast, mat och kaffe.
Att det gick att pinna på i så bra takt berodde naturligtvis på att vi for på natten. Vi lämnade Solna halv åtta och ganska snart tunnades trafiken ut mer och mer. Många gånger hade jag långa släta vägbanor utan en enda medtrafikant i sikte så långt ögat nådde. Då skall fan titta på hastighetsmätaren mer än på vägen...
Det blev några lugna slöa dagar i Murjek. Vi skulle målat huset men beslöt oss för att skjuta upp saken ett år. Dels för att vi inte fått tag i lyftanordningar men också för att det egentligen inte behövs ännu på ett tag.
I stället småpysslade vi lite i trädgården, for iväg och badade - men bara en gång - samt var lite allmänt sociala. Man är välkommen överallt i Murjek och borden stod dukade varhelst vi drog fram.
Redan i vintras hade vi blivit lovade en dag i ett ädelfiskvatten. Det var ett presentkort på Annas femtioårsdag och vi fick en fin kväll med tre öringar till resultat. En av dem drog faktiskt jag upp och det kändes fint. Vi huserade i en liten fiskestuga som låg max fem meter från vattnet och som hade en fin brygga att både fiska och bada från. Vattnet var behagligt både för människor och fisk.
En dag for vi NER till Luleå för att möta en 08:a på besök och då passade vi på att fara tillbaka via Storforsen. Där drack vi kaffe på hotellet med en utsikt som inte går av för några som helst hackor:
Vi fick även i år vara med på Kraftdagarna i Vuollerim och där var ett par yngre förmågor dragplåster i år - Daniel Lindström från Idol och en syster till Lisa Miskovskij. De lät rätt bra.
Resan hem gick också bra men tog lite längre tid. Det regnade nämligen hela vägen och ingen skall säga annat än att jag anpassar hastigheten efter omständigheterna. Henmresan varade faktiskt en timme längre än resan upp. Det var gott att sova efter den resan.
Att det gick att pinna på i så bra takt berodde naturligtvis på att vi for på natten. Vi lämnade Solna halv åtta och ganska snart tunnades trafiken ut mer och mer. Många gånger hade jag långa släta vägbanor utan en enda medtrafikant i sikte så långt ögat nådde. Då skall fan titta på hastighetsmätaren mer än på vägen...
Det blev några lugna slöa dagar i Murjek. Vi skulle målat huset men beslöt oss för att skjuta upp saken ett år. Dels för att vi inte fått tag i lyftanordningar men också för att det egentligen inte behövs ännu på ett tag.
I stället småpysslade vi lite i trädgården, for iväg och badade - men bara en gång - samt var lite allmänt sociala. Man är välkommen överallt i Murjek och borden stod dukade varhelst vi drog fram.
Redan i vintras hade vi blivit lovade en dag i ett ädelfiskvatten. Det var ett presentkort på Annas femtioårsdag och vi fick en fin kväll med tre öringar till resultat. En av dem drog faktiskt jag upp och det kändes fint. Vi huserade i en liten fiskestuga som låg max fem meter från vattnet och som hade en fin brygga att både fiska och bada från. Vattnet var behagligt både för människor och fisk.
En dag for vi NER till Luleå för att möta en 08:a på besök och då passade vi på att fara tillbaka via Storforsen. Där drack vi kaffe på hotellet med en utsikt som inte går av för några som helst hackor:
Vi fick även i år vara med på Kraftdagarna i Vuollerim och där var ett par yngre förmågor dragplåster i år - Daniel Lindström från Idol och en syster till Lisa Miskovskij. De lät rätt bra.
Resan hem gick också bra men tog lite längre tid. Det regnade nämligen hela vägen och ingen skall säga annat än att jag anpassar hastigheten efter omständigheterna. Henmresan varade faktiskt en timme längre än resan upp. Det var gott att sova efter den resan.
Subscribe to:
Posts (Atom)
