En pensionärscykel

Idag har jag kört hem min nya cykel. En svart damcykel med sju växlar och lågt insteg, så att jag lätt kliver över ramen med mina artrösa knän. Jag körde hem den i hällande regn och var så till den grad ambitiös att jag även ställde in den i källaren. Jag misstänker nämligen att den här är något mer stöldbegärlig än min gamla, saligen insomnade, som jag nu skall försöka dumpa olåst vid ett cykelställ där någon mer tekniskt intresserad person än jag kanske vill förbarma sig över den.

36:e gången gillt

Nu var det bra länge sedan jag skrev, men jag tröstar mig med att dotera inte heller har hunnit med sin blogg. Ibland är det körigt och i en dryg vecka har jag nu varit med och förberett skolstarten. I morgon kommer barnen och vi får se om jobbet vi gjort varit tilräckligt. Det blir mitt 36:e läsår och jag ser fortfarande fram mot att börja. Det ska jag kanske vara tacksam över.

Lite mer ombonat

Dormitoriet tillväxer i rask takt och idag har jag fått klart taket (råsponten) och främre väggens panel.Nu skall bara takpappen på samt resten av panelen - och färg - och innerväggar - och dörrar och fönster - och ... det är roligt att bygga!!!! Måtte det dröja ett tag till innan allt är färdigt.

En hög med bräder

En kvinnlig ståuppare beskrev för några år sedan, i en monolog, hur patetiskt det är att se en man gå på en brädgård och leta efter en bräda. Hur han söker och vrider och måttar och siktar för att finna den perfekta brädan, att lägga på sitt lastvagnsflak. Han beskådar varje kvist och varje skråma med ett intresse, som vida överskrider det han någonsin visat vare sig hustru eller barn.

Jag tänkte på detta igår när vi var och hämtade resten av virket till dormitoriet på Bygg-Max. Där hade den lille brädsökande mannen kunnat leta! Jag var dock inte så kräsmagad utan tänkte i stället mer på, att de två lass med bräder vi fick ihop kostade över elvahundra mindre än samma mängd på K-Rauta strax intill. Och så mycket sämre var virket i varje fall inte.

Så nu kan läsekretsen sätta sig, att i andlös spänning, vänta på fortsättningen av byggets framskridande. Idag skall vi bära fram virket från P-platsen till B-platsen och sedan står det inte på förrän hammarslagen börjar eka mellan tallarna.

Springkällan i Rättvik

Så har vi då gjort Siljan. Det svenskaste av det svenska enligt turistreklamen. Någon sa att om man skulle ha ett G8-möte i Sverige så borde det ligga i Tällberg och döpte därvid den lilla orten till Sveriges Davos. Det enda vi gjorde där var dock att införliva en ny mugg i samlingen. En keramiker som satt där och drejade så gemytligt hade nämligen högeligen prisvärda alster till salu. Till och med så att jag kunde köpa.

VI övernattade på en liten scoutgård norr om Rättvik där vi var alldeles själva och kunde välja den allra dalmasigaste stuga vi ville. Alldeles intill gården finns en märklig sevärdhet. En springkälla. Den uppstod när man försökte borra efter olja 1869 och i stället kom på en väldigt kraftig vattenåder. Det sprutade upp ur marken då och gör så fortfarande. Mitt ute i skogen. Det var fascinerande.

I övrigt såg vi några turistmåsten: Nusnäs, Nittsjö och Zornmuseet, men mest minnesvärda var nog ändå de pyttesmå småvägar vi letade upp och där jag i snigelfart körde igenom byar, som stått oskiftade sedan gamle kung Gustavs tid.

Svärmor förmörkade solen

Sedan mitt förra inlägg har byggnadsverksamheten legat nere vid stugan. Dock har jag fått ut bottenbjälklaget till det som skall bli nytt sovrum och förråd. Vi är i ett absolut SKRIANDE behov av förråd.

I stället för att bygga har vi varit på resande fot. Först till hemmet för att kolla post och sedan till föräldrahemmet för att umgås med släkten. Det var trevligt och givande. Allt vad GI heter fick stryka på foten ty när mor serverar godsaker gives ingen nåd.

Vi fortsatte nu mot Småland för att umgås med bekantingar som bor i ett härligt stort, rött hus inne i skogen. Höjdpunkten på denna resa var surströmmingsskivan ute i trädgården till vilken traktens samtliga spyflugor ansåg sig inbjudna.

Slutligen har vi så varit i stan några dagar och tagit emot svärmor på besök. Hon kom samtidigt som solförmörkelsen - 11.45 i fredags - och jag kunde inte avstå från att utreda orsak och verkan i just detta sammanhang.

Och äntligen tycks det nu som om värmeböljan håller på att ge sig.