Fiat lux

Detta skall inte bli vare sig bil- eller tvålreklam, men ändock reklam. Fiat lux är latin för ett berömt citat ur Första Mosebok. "Varde ljus" blir det på svenska och en viktig förutsättning för detta var enligt en lokalrevy i Skövde att det var "Väschöta´ sum hade dratt leddningera".

Alltnog. Nu skall jag faktiskt göra reklam för en pryl från IKEA, som vi var och köpte häromdagen. Man har tagit fram en bordslampa som laddas med solceller på 12 timmar och sedan lyser med mycket starkt ljus i 3-4 timmar. Ljuskällan kan inte bytas ut men lär ska kunna fungera i 50000 timmar!


Det är inte bara det att lampan verkligen fungerar perfekt, när man vill ligga och lösa korsord i sitt lilla skogstorp på kvällen. IKEA har också lovat att för varje såld lampa ska man skänka en likadan till UNICEF som därmed kan hjälpa barn i områden med dålig strömförsörjning.

Någon mer politiskt medveten person än jag kan säkert hitta något tvivelaktigt krux i det här, men jag tycker det låter riktigt bra. Och nu skall jag gå ut på balkongen och lösa ett korsord i sommarnatten.

Ett minne blått

När vi köpte stugan var den laserad i mörkbrunt med ilsket blå knutar och fönsterfoder. Ägarinnan före oss var förtjust i Grekland och på ett vitt grekiskt hus hade den blå färgen suttit fint, men så icke i en mörk skog i Sollentuna.


Ända sedan först dagen har vi alltså funderat på vilken färg vi skall ha i stället och i fjol somras kom vi på något när vi turistade runt Siljan. Bruna hus med faluröda knutar såg väldigt fint ut. Nu har bygget fortskridit så till den grad av den ena blå knuten efter den andra försvinner och ersätts med varmt faluröd färg. Så snart är den gamla blå färgen ett minne blott.

Bygget utvecklas

Efter ett par dagars idogt pulande med brädor och skivor och rör och ledningar har det nu äntligen blivit ett utrymme för husmor i vår lilla stuga. Diskbänken står färdig på verandan och i eftermiddag kunde hon premiäröppna kranen.


Friskt klart sjövatten rann ner över tallrikar och muggar och med en tillsats av lite varmvatten blev det en riktigt behaglig arbetssituation för henne. Visserligen byggde jag bänken så hög att den blir bekväm för mig, men jag har lovat att bygga en liten fotpall så att hon också når upp utan ansträngning.

Kusinträff

Ja, se det vart minsann ett hejdundrande kalas, det som min ex-fru ställde till med igår. Mottot var kusinträff, men när det gäller kusiner kom det att handla om kvalitet snarare än kvantitet, ty det vara bara kära fru S som dök upp. Nej, släktträff vore ett bättre ord och vi cirka tjugo deltagare fick en minnesvärd dag med god mat och trevligt umgänge.


Redan vi elva stod kaffet framdukat och solen, som sken från sin blåaste himmel, såg till att vi kunde parkera oss med koppar och fat ute i den nyanlagda trädgården. Allteftersom gästerna troppade in fylldes kub-lagen på och snart var det dags att ställa upp spelkubbarna på gräsmattan. En match i denna gotländska sommarplåga inleddes och såg ut att bli evighetslång innan N äntligen fällde kungen till marken.


Nu vidtog buffén, där värdinnan lagt ner mycken möda och ambition och där minstingarna A och E ägnat förmiddagen åt att finputsa detaljerna. Potatisallad, laxpaté, filé de chêvre, tomat/mosarellasallad, spenatpaj och mycket annat gott trängdes på bordet och vi bänkade oss med bågnande tallrikar i det stora partytältet ute på planen. Visserligen sken solen men några småstänk hade gett sig tillkänna under dagen så man kunde ju aldrig veta.


Avslutningen blev sedan en läcker moussetårta med passionsfrukt och jordgubbar. Efter den infann sig en mycket behaglig mättnadskänsla och åtminstone jag försjönk i paltkoma innan det var dags att stappla hemåt, belåten med att ha fått träffa alla barnen på en och samma dag.

Kök och kryddgård

Till varje riktigt lantligt kök hör en egen kryddgård och vi är nu på god väg att uppnå båda dessa nyttigheter. När vi lämnade vår gamla stuga i Nacka tog vi med oss en diskbänk och ett gammaldags köksskåp med skjutluckor. Kitchigt ska det va.


Nu har vi kommit så långt att det är dags att montera i diskbänken och det är ett roligt och pilligt jobb. Jag har ingen ritning, inte ens någon riktig idé om hur det ska bli utan monterar bräda efter bräda på ett sätt som jag tror ska bli bra.

Och det blir det. Idag hade jag smygpremiär på köket när sonen var på ett av sina sällsynta besök i fosterlandet. I pannan puttrade en läcker symfoni av potatisstrimlor, rödlök och rosmarin vilket fick ackompanjera en saftig entrecôte, som varit nere i grillen och vänt.


När sedan sonen var avlämnad och A hämtad från jobbet tog vi tag i det där med köksträdgården. I Norrbotten plockade vi med gamla brädor, som suttit upe som snöskydd på myrarna i decennier. Nu är snöhindren nedrasade och gör ingen nytta, men virket är fortfarande friskt inuti. Det är som precis jag själv, lite grått och mossigt på utsidan men starkt och vitalt inuti.


Av dessa brädor har vi gjort en låda på 70 x 100 cm och 4 brädor hög. Sedan vi fyllt den med jord planterade A ett antal kryddplantor, som stått och väntat på detta i veckor. Vår köksträdgård blev mycket fin och vi satte oss framför den med en kopp kaffe och bara beundrade när allt var klart. Nu är det bara att nypa några kvistar eller blad nästa gång vi lagar mat i vårt nya kök.

Resan hem

Igår körde vi så hem igen. 104 mil på en dag med start kl 9 och målgång strax före 24. Det gick bra. Tidigare år har jag alltid kört på natten eftersom jag inbillat mig att jag blir mindre trött då.

Visst blir jag trött på dagen, som vanligt, men det kurerades med en liten tiominuters slummer mellan Umeå och Örnsköldsvik. När vi nu kom fram var jag inte så där förgiftat trött som man blir efter nattvak utan lite lagom slö, så att man kunde sitta och slappa en stund innan man kröp till kojs.

Vi upplevde lite saker på färden. Radio Norrbotten hade varnat för en GÅS! på vägen strax efter avfarten mot Piteå från Lulevägen. Jag undrade i mitt stilla sinne varför man inte löste problemet med att skjuta den, men när vi kom till platsen såg jag, med mitt tränade ornitologiska öga, att det ingalunda var någon gås utan en stackars sångsvan. En ungfågel som hade svårt att ta sig upp i luften från torra land. Van som den är med att starta på vatten. En sådan fågel skjuter man inte utan man hoppas farbror polisen tar hand om den.

Närmare Stockholm fick vi se en bilbrand vid Märsta. Bilen stod vid vägkanten med ett par ungdomar bredvid plus en massa poliser och brandmän, så det var nog inget värdepostrån den här gången. Jag har heller inte funnit npgot i tidningarna om saken.

Karlavagnen

Ikväll var jag med i karlavagnen igen. Temat var Facebook och jag berättade om hur jag använder det för släktforskning. Så du, vännen India, var indirekt med i programmet. Den som ev missade programmet ikväll kan lyssna på nätet i morgon på http://www.sr.se/p4/karlavagnen. Jag är med vid cirka 21.50.

Marsipansåsbloggen

Dotera och jag har ju en liten matblogg ihop. Dn för en tynande tillvaro med senaste inlägget daterat till den 22 mars. Därför vill jag nu flagga lite för ett nytt inlägg idag. Bloggen finns länkad i högerspalten, men man kan ju klicka här också.

Livskvalitet i Murjek

Livskvalitet är ofta det enkla. Som att till exempel sitta i en trädgård, en stilla sommardag, i skuggan under den stora tallen och lyssna till den kära vevgrammofonen. Lyssna till hur de gamla sångerna tonar fram ur det förflutna genom resegrammofonens nötta plåtrör.


En bekant påstod en gång att den som kan finna njutning i detta är en cool typ så idag har jag känt mig som en verklig cool kille. Extra coolt är det att sitta och lustmörda de fåtaliga myggor och andra flygfän som vågar trotsa det svala, härliga klimatet. Jag har köpt mig en elektrisk racket och det sprakar eså muntert om odjuren när de brinner up i det strömförande gallret. Är jag inte hemsk så säg!

En dröm förverkligas

Jag har alltid drömt om att få uppleva Lappland om hösten och tänkt att denna dröm omöjligen kan förverkligas innan jag gått i pension. Då kan man ju ge sig ut på resa närhelst man önskar. I år ser det dock ut som om min dröm ändå kan bli verklig. Visserligen är det bara den 9 juli men temperatur och väder är precis sådant det brukar vara i oktober. Jag klagar inte utan njuter av svalkan och de fåtaliga myggen.


Övriga familjen har tyckt att det är lite för kallt att sitta ute och grilla men igår kväll tog vi i alla fall på oss ordentligt, tände en rejäl brasa i cementröret och invigde det nya rörliga grillgallret. Vädret var stilla så en och annan mygga vågade sig fram, men resignerade strax sedan de fått lite för mycket rök i trakéerna. Själva fick vi en fin kväll och drog oss inte in förrän vid midnatt, nöjda med en fin grillafton i glada vänners lag.

Äntligen en härlig sommar!

Nu är vi i Lappland och äntligen har vi fått ett drägligt sommarväder. Mulet är kanske lite trist, men en lätt vind och 8 - 12 grader gör att myggorna sitter inne och huttrar i kylan utan att våga sig att njuta min mjälla kropp.

Resan upp gick bra och jag gjorde den häpnadsväckande upptäckten att hastigheten betyder rätt mycket för bensinförbrukningen. Jag höll konsekvent hastighetsbegränsningarna och väl det. I fjol kom vi till Örnsköldsvik på full tank och i år ända till Umeå.

Men det var ljuvligt att komma fram till en midnattsfika efter 104 mil i sträck och än ljuvligare att slinka ner under duntäcket och känna ishavsluften smyga sig in genom myggfönstret. Ack vad jag sov gott i natt.

Vår herre håller på de sina

Under ett par dagar har vi lidit, inte bara av värmen, utan även av oro för Putte. Putte är vår bil och han har inte mått bra de senaste dagarna. Hostat och snörvlat och kräkts och ibland haft så hög feber att han nästan kokat. Ja, det har varit en slags läcka i bakkant av motorn, vilket fått denna att närma sig kritiskt nära kokpunkten.

Vi har haft Putte på sjukhus och fått det ena oroande beskedet efter det andra om att det här blir svårt och det blir dyrt. Prisuppgifterna har stigit från 3 500 över 7 000 och senast upp till 10 000 kr. Idag var vi så och hämtade ut hyrbil samt lämnade in Putte på långvården där man skulle ta sig an honom i mån av tid.

Det var nu det in träffade ett mirakel. En doktor fick tid, tog sig an Putte, lättade lite på kragknapparna bak motorn och upptäckte att ett blodkärl sprungit läck. En liten "slangjävel" hade spruckit, böjd av ålder och slit och vattnet forsade ut. Slangen byttes, motorn micklades ihop och plötsligt stod Putte där, hel och fin till ett pris som t.o.m. var lägre än felsökningskostnaden.

Så jag fick lämna åter den fina hyrbilen, hämta Putte och köra hem honom och kunde då konstatera att det ä ndå är något visst med att styra Putte fram genomlivet.

Värmen fortsätter

och jag lider av den, men kan ändå stå ut genom att vistas under granars djupa grönska ute vid stugan. Det fläktar faktiskt lite och fram mot kvällen blir det nästan drägligt. Igår målade vi färdigt framsidan av stugan och det blev riktigt fint vilket framgår av bilden:


Nu ska vi bara se till att stryka brunsvart en gång till och sedan måla över de gamla, fula blå knutbrädorna och de trävita nya med en vackert varmröd färg.

Förebärande ett nyopererat knä, skickade jag sedan upp A på taket där hon, trots höjdskräck, spikade takpapp som om hon aldrig gjort annat. Ett trist men nödvändigt jobb.