Kräftskiva

Till en av Augustii månads fröjder hör kräftätande och i helgen var det vår tur att bjuda till skiva ute vid lilla stugan i stora skogen. Vår brygga är alldeles lagom stor för 15 personer och så många var vi som bänkade oss till bords vid 16-tiden. Den tidiga timmen motiverades av att det torde bli för kallt fram mot kvällen och det blev det.

Vi skulle nog ha ställt till kräftkalaset, inte bara några timmar tidigare, utan snarare några veckor. Men stämningen hölls vid gott liv medan tröjor och filtar kom fram och omgjordade våra gäster. Till kräftorna bjöds västerbottenpaj, bröd, majonnäs, aioli och sallad. Bland gästerna fanns trenne små gossar i åldrarna 3-7 år och dessa fröjdades storligen, glada som bara några storstadsbarn kan vara, när de släpps lösa i skogen.

En brasa sprakade muntert i eldkorgen och de små gossarna hade förunderligt roligt när de, under mycket kontrollerade former, fick "grilla" pinnar och stickor som de samlat ihop i terrängen. Dock for de och deras föräldrar hem när skymningen lagt sig ty då blir 3-åringar för trötta för vildmarksliv. Kvar var bara en liten kärntrupp som avslutade kvällen, hopkurade runt fotogenkaminen ute på bryggan medan augustimånen kastade strålande månskuggor från träd och grenar på marken.

Skolstarten

Oj, så länge sedan jag sist skrev något. Orsaken döljs i överskriften. Förra veckan ägnades planering och schemaarbete. Lärarna hade lite synpunkter, mest mycket vettiga synpunkter faktiskt, men det tog sin tid att fixa till det.

Nu har så eleverna kommit och de har också synpunkter och i den goda elevdemokratins namn försöker jag villfara deras önskemål i möjligaste mån. Detta kan leda till att en och annan lärare får ändra i sin veckoplanering, men det får de ta. Elevens bästa heter det.


Igår mötte vi så eleverna för första gången och det var riktigt roligt att kunna visa upp fina, nya elevutrymmen. De små verkade betydligt gladare över att börja än vad de egentligen ville visa. Idag har jag haft mina första lektioner för hösten och tro det eller ej - det var riktigt roligt. Får se nu hur länge den känslan står sig.

Slut på sommaren

Ja, är man lärare känns det så, när första dagen på höstterminen kan börja anas bortom nästkommande gryning. Och som vanligt känns det som att ett stort tungt ok läggs på mina späda axlar. Ett ok tyngt av plikter och göromål i en ändlös räcka.

Det räcker knappt med den visshet man lärt sig av 37 tidigare läsårsstarter - att man kommit in i den gamla hemvanda hjulspåren i höjd med första kafferasten. Det känns lika motigt att börja ändå.

Man får försöka inse att man haft en hel del fina upplevelser, trots att lovet bara rusat förbi: Lappland, Tornedalen, Tallinn, Tällberg, Järbo, Stugan. Och man får försöka glädja sig åt alla fina hötsdagar som väntar med kräftskiva, surströmmingspremiär, parisresenär och en hel rad fredagsmornar ute vid stugan då jag möter dagen med en kopp färsk espresso och ett ännu färskare wienerbröd.

Men ändå. På måndag drar eländet igång - för näst sista gången om mina pensionsberäkningar inte är alldeles bortitok.

En legend

Så har man då förunnats att få uppleva en levande legend. För så känns det att ha sett Leonard Cohen, 76 år ung, framföra sina sånger en hel kväll. En person, som jag hört sedan många många år och som skapat så mycket härlig musik.

Vi var ett nästan fullsatt Globen, som såg den lille mannen i svart kostym, slips och 50-talshatt och som hörde hans fantastiska basröst framföra alla de kända sångerna. De mest kända kom i konsertens andra del medan den första mer ägnades hans senare skivutgivningar.

Musikerna såg ut ungefär som mästarna, som hämtade från Sartres favoritcafé i Paris på femtiotalet. De var fantastiskt duktiga, vad än en surmagad kritiker i DN må ha att såga i denna sak. För den som vill få en uppfattning om hur det lät så finns det lite bootlegfiler på kulturbloggen. Så bra som det var på riktigt kan en sådan inspelning inte bli men det ger ändå en uppfattning om stämningen.

Ett stilla liv

Hälsan tiger still vilket syns på att det är länge sedan jag skrev på bloggen. Vi bor ute i vår lilla stuga och fyller dagarns med småplock och pyssel. Kvällarna fylls med kaffe och P1-program på verandan medan solen går ned i nordväst. Understundom fylls även ett litet glas whisky men det töms också ganska fort. Vi har det mycket bra här ute.