Terminsstarten

Så har man då snart gjort de två första veckorna av terminen och de har gått fort. Man kommer så snabbt in i de gamla hjulspåren och jullovet blir ett snabbt förbiglidet minne bara.

Som framskymtat i tidigare inlägg har jag kommit in i ett återfall av släktforskning och det är förfärande roligt. Samtidigt måste skoljobbet komma i första hand så tiden vill inte riktigt räcka till.

Det sker alltså inte så väldigt mycket annat i livet just nu än jobb, resor till jobbet, resor på helgen, familjeliv och mysfredag i lilla stugan i stora skogen. Det är en ultimat njutning att sätta på en gammal fin 78-varvare, hälla upp en kopp kaffe och greppa ett frasigt wienerbröd mellan tummen och pekfingret, samtidigt som jag tittar ut mot fåglarna runt fröautomaten.

Fast njutningen har blivit lite kantstött sedan jag inlett en intensiv GI-period. För mycket volym runt midjan kan vara livsfarligt och jag vill gärna hinna med ytterligare några år innan jag lägger akvarellpenslarna på hyllan. SÅ därmed får wienerbrödet ge plats åt en ostbit eller en lufttorkad fransk korv och det är ju inte det sämsta det heller.

Fortsätter tiden att gå lika fort som hittills så är det för övrigt alldeles strax dags att åka ner till Paris och fylla på korvförrådet. Och där är det väl risk att GI byter inriktning från Glykemiskt Index till Godis Intravenöst

Årets första skälvande minuter...

.. har redan övergått till dess första skälvande dagar. Jag har inte gjort ett skit för att tala klarspråk. Bara suttit och roat mig med att leta ättlingar till Elisabet Andersdotter som föddes mot slutet av 1600-talet och som blev min mormors mormors mormors mormor.

Men nu är det slut på slödagarna och i morgon inleder jag min 76:e termin på läroanstalten där jag får min utkomst. Vi har haft studiedag idag och någon hade räknat ut att det är 98 skoldagar kvar till sommarlovet. Det låter överkomligt. Jag ser för övrigt på Facebook, att flera av mina elever motvilligt erkänner att det skall bli skönt att börja igen. De har inte så rik fritid som jag och letar inga ättlingar till någon gammal anmoder.

För att återgå till Elisabets ättlingar så har jag inte heller i detta släktträd funnit några kändare personer. Dock finns där ett par stycken som nått lite mer bemärkta platser i samhället. Superkändis på det lokala planet är förre folksskoleläraren Anders Petter Johansson, som var fyrmänning med min morfars mor. AP J levde mellan 1853 och 1942 och har blivit hågkommen i hembygdskretsar för alla de mycket utförliga uppsatser han skrev om livet i det gamla bondesamhället, så som han kände det från sin hemsocken Tarsled. Dessa anteckningar kan man läsa i Herrljungaboken från 1956.

Anders Petter fick flera barn och ett av dem Elof, tog sig efternamnet Lindeborg och blev militär, stationerad på Gotland. Där var han bl.a. kommendant på ett läger som upprättades för tyska krigsfångar efter andra världskriget. Han blev också Gotländska stövarklubbens förste ordförande. Fast fan vet om det är så mycket märkvärdigare än att driva runt ett fattigt torp ute på Svältorna med huset fullt av ungar och kärringen ständigt på gång med en ny.

Förresten. Jag gjorde lite nytta under de först skälvande dagarna. Jag var på Myrorna och fann fem nya stenkakor. En med Yves Montand (Les Feuilles Mortes) två med Glenn Miller, en med Tommy Dorsey o ch en med Doris Day. Under några härliga timmar på fredagen hade jag tillfälle att avnjuta dessa ute i stugan tillsammans med ett frasigt wienerbröd och nybryggt kaffe.

Nyårsafton

Medan resten av Sverige firade in det nya året med regn, snö, kuling, storm, slagsmål och fylla inledde vi här uppe i nord år 2011 på ett mycket stillsamt och trivsamt sätt. Natten var stjärnklar och bitande kall, inte ens barnen slogs och i glasen fanns på sin höjd cider klass 1. Inte dumt alls.


Vi var tre familjer, som samlats till knytkalas i hembygdsgården, det gamla lärarinneseminariet från 1904, där det fortfarande lär finnas spöken och gastar sedan forna dagar på övervåningen. Dock märktes inget av detta igår när vi flockades runt det stora bordet i matsalen.


På vår lott hade kommit att ordna förrätt och där skapade jag en egen kreation, en bastard mellan vol-au-vent och smörgåstårta. På en smördegsbakad botten lade jag ovandelen av en vanlig smörgåstårta och det vart inte dumt alls. Till min glädje såg jag att ungdomarna tog om alldeles frivillgt.



Efter maten fördrevs kvällen med frågespel och plötsligt var det dags att bege sig till skidstugan där bollklubben ordnade fyrverkeri. Förebärande transport av åldrad svärmor lyckades jag få ta bilen dit och kunde då också höra nyårsfirandet i P1 på den nyinköpta bilradion. Det kändes klart nostalgiskt med ”Das alte Jahr vergangen ist” och ”Det eviga” precis som en riktig nyår ska firas in.


Till på köpet fick jag höra de flesta av Sveriges domkyrkoklockor ringa in det nya året, så som det gjort så långe jag kunnat höra radio. När jag till sist plockade fram Nyårsklockorna inlästa av Anders de Wahl på iPhonens You-Tube app svek dock tålamodet mina åhörare och just den detaljen fick läggas ner. Det blev 2011 i alla fall och därmed önskar jag oss alla ett riktigt gott nytt år.