Thursday, March 31, 2011

Jag - en tjuvåkare

Det är rent förunderligt hur fort veckorna går. Åter är det torsdag och dags att fara upp till särbon på långhelg. Jag har det ju så fantastiskt ordnat att jag jobbar i skolan med elever fyra dagar och på bortaplan med administration en dag.

Redan på onsdag kväll börjar den helgspänning infinna sig, som hos vanligt folk visar sig först fram på fredag eftermiddag. Torsdagslektionerna går sedan som en dans och avslutas sedan ett par månader lite senare än de gjorde från början. En schemaändring gjorde att de biljetter jag löst tre månader framåt plötsligt inte var farbara eftersom jag omöjligt kan hinna till det tåget nu.

Vad göra? Ja, om jag varit en man av hög moral och vandel hade jag naturligtvis slängt tre månaders biljetter och köpt nya, visserligen till högre pris, men då också med bibehållen heder. Så hög är dock inte min moral och jag tjuvåker konsekvent på ett tåg som går två timmar senare. Kanske inget stort brott men människor som köpt biljett för tilläggspris med möjligheten att boka om, de skulle säker uppleva en orättvisa i att jag bokar om helt gratis.

Hur är det då möjligt utan åka tåg på det sättet? Läser inte konduktören passagerarnas biljetter? Nej, inte min i alla fall eftersom jag inte visar den. Jag har ett regionkort för bussen mellan hem och skola och det kortet har den fina egenheten att räcka en bra bit på väg med tåget.

Skyndar man sig in till en ledig plats, snabbar på med att hänga kläder och fort får upp datorn och ser upptagen ut behöver jag inte ens visa upp mitt busskort. Jag gör det dock då och då när det är lämpligt för att inte väcka medpassagerarnas misshag. Är detta kort väl visat och håller man i övrigt en låg profil och ser försjunken ut, så är det ingen konduktör som kommer på tanken att be mig om biljett under resten av.

Detta tjuvåkande fungerar inte om man kliver på tåget på ändstationen för då går konduktören igenom samtliga biljetter. Snart har det dock gått tre månader och mina biljetter börjar åter gälla det tåg jag verkligen åker. Jag kan dock medge att jag inte kommer att visa dem då heller eftersom de ger mig en barnslig lycka av olydnad att tjuvåka även när jag inte gör det.

Wednesday, March 30, 2011

Sista samtalet

Eller nästan i alla fall. Jag har nämligen bara två enkla utvecklingssamtal någon gång nästa vecka och det känns som ett intet. De här samtalen är ett gissel vi lärare har över oss. Ibland tror jag att även föräldrar upplever saken på samma sätt. Det har kommit direktiv om hur man skall skriva omdömen under senare år. Direktiv som är så trögsmälta att jag tackar min skapare att det bara var kvartssamtal när våra barn var i skolåldern.

Jag tror dock att det föräldrar fortfarande är mest intresserade av är att få veta hur ungen ligger till i skolan, om han trivs, sköter sig och går igenom sitt högstadium relativt ostraffad. Kriterier, måluppfyllelse, delmål och kursplaner i alla ära, men jag idkar lite civil olydnad och berättar om det föräldrarna verkligen vill veta.

Nu är det gjort och det är för sista gången med dessa barn, som jag nu lärt känna i tre år. Även föräldrarna är jag lite bekant med och flera av dem har jag själv haft som elever en gång i tiden. Det skapar nog lite trygghet för både mig och dem. Det är dock en väldans tid man måste lägga ner, med omdömesskrivning och samtalstid. När allt är klart känns det som när man var liten och lämnade tandläkaren med sista hålet putsat och klart.

Det är rysligt hur fort veckorna går. Redan sex veckor sedan jag besökte lilltösen i Paris och bara 8-9 skolveckor kvar till sommarlovet. Helgen som kommer skall bli härlig för då reser särbon hem till mamma i Lappland. Det där lät värre än vad det är. Modern har nämligen opererat andra knät och behöver lite hjälp hemma de första dagarna.

Dessa dagar skall jag bo i stugan. A trivs där också men hennes trivsel har, till skillnad från min, vissa naturliga spärrar. Hon sover inte gärna över när det är snö och kyla ute, när mössen springer vilt på diskbänken och duschvattnet ligger fruset nere på sjön. Sådana futiliteter hindrar inte mig. När helgdagsaftonen lägger sig över skogen skall jag sitta där med en liten whisky i hand, vevgrammofonen uppdragen och stearinljusen tända till lyse och stämning.

Tuesday, March 29, 2011

Försenad våffeldag

Det var ju i fredags vi skulle äta våfflor till åminnelse av att jungfru Maria blivit havande, eller, som Täppas Fogelberg uttryckte saken i sin blogg: Att en gas hade gjort Maria på tjocken.

Detta störde dock inte aptiten när jag vid dagens besök hos min gamle far lagade till våfflor eftersom ingen av oss hade ätit sådana i förra veckan, då det begav sig. Nu är det ju tisdagar som av tradition blivit besöksdag hos den gamle. Hans liv är trist, tomt och enahanda där hann sitter vid sitt fönster och tittar ut, med ögon som inte ser annat än i starkt ljus och med öron som vägrar göra tjänst. Förstörda av många år i ett bullrigt växellok.

Så det är en god gärning att besöka gubben dessa tisdagar. Ibland hälsar vi på någon släkting, ibland lagar jag till någon gammal favoriträtt; stekt salt sill, stekt fläsk med löksås och idag alltså våfflor. Han vart fullkomligt mätt efter tre styck, men det blev tyvärr inte jag. Mätta och belåtna tog vi oss i alla fall ut på en liten biltur i trakten. Körde på gamla vägar där han själv kört mjölkbil på fyrtiotalet, förbi gamla gårdar där han tjänat dräng ännu längre tillbaka.

Vi har aldrig haft mycket gemensamt att prata om och inte nu heller, men dessa tisdagsbesök tror jag betyder mycket för honom och på något vis känns det rätt kul att åka dit. Fast ännu roligare att åka hem efter besöket.

Idag har jag äntligen börjat lyssna på talbok efter ett långt uppehåll. Det är en äldre bok av Henning Mankel, som heter En seglares död. redan efter en dag har den gripit tag i mig så att jag till och med har med mig hörlurarna på dass. Mankell, och Nesser, och Leif GW och - förstås - Stieg Larsson, är mästerliga.

Monday, March 28, 2011

Goda föresatser

Jag ser på min blogg att där skrivs mindre och mindre och inser att om jag vill behålla den lilla men naggande goda läsekrets som finns så får jag skärpa mig. Livet är ju för det allra mesta helt odramatiskt. Sällan dyker det upp saker, värda att dokumentera i en läsvärd blogg.

Men jag får väl ta fasta på det lilla som sker ty det vanliga idag kan vara det unika i morgon. Säkert tyckte inte min mor att hennes liv heller var särskilt spännande när hon skrev sin dagbok mellan 1941 och 1943, men nu är henne noteringar ovärderliga för oss som inte var med då. Så min goda föresats är att försöka slänga in några rader var dag om min vardag och hellre satsa på korta noteringar ofta än långa sällan.

Idag är det tre veckor till påsk, vi har just fått sommartid och snöfläckarna ligger kvar i skuggiga partier. Jag är mitt inne i en period av utvecklingssamtal och det känns alltid jobbigare än vad det egentligen är. Jag tänker ofta på att det kanske bara är1,5 - 2 år kvar tills jag går i pension och kan njuta min tid bäst jag vill. Lika ofta lägger jag till - liksom i förbigående - "om man lever så länge vill säga". Det är väl ett ålderstecken.

Wednesday, March 16, 2011

Som hastigast

Måste bara som hastigast slänga in en liten kommentar. I väntan på att en datafortbildning skall ta sin början. Allt är väl med mig. Första tofsvipan är sedd, snödroppar har stuckit upp nosen ur vinterkylan och snart skall vinterdäcken slängas in på förvaring.

Vardagen går sin allra som gillaste gång med fyra dagar lektioner, en dag administration och två dagar helg. Den inleds numera alltid med Melodikryss, som löses tillsammans med ett gäng likasinnade på Facebook. Där finns en grupp som heter Melodikrysset - The harder way.

I den gruppen hjälper man varann med korsordsfrågorna genom att ge alternativa ledtrådar till Eldemars frågor. Det kan bli många lustiga vinklingar på orden. Som när Bob Dylans Blowing in the wind kallades för Avsugning i storm.

Det som dock fortfarande tar en alltför stor del av min tid är jakten på ättlingar till gamle Arfwid och gamla Elisabet. Det är tyvärr ytterst sällan någon som kommenterar mina texter men denna gång har ni kanske sett att någon som kallar sig Tilde skrivit ett par långa kommentarer. Det handlar om en åttamänning till mig som blivit nyfiken på min släktforskning och det känns jättekul.

Man får alltså nya kontakter genom släktforskandet och det är ytterligare en fördel med den här hobbyn. För övrigt kommer lilltösen hem till fosterlandet även denna helg och det ser jag fram mot.

Tuesday, March 01, 2011

Åsa Nisse

Nu har jag sett Åsa Nisse. Den nyinspelade filmen med Kjelle Bergkvist alltså och den var inte så dålig som jag trott. Handlingen var kanske inte mycket att hurra för, men det fanns flera episoder som lockade fram skratt, inte bara hos mig utan hos hela publiken.

Man kan lugnt säga att ÅSa Nisse utvecklats sedan sist. John Elfström svor aldrig framför kameran men nu hade alla hämningar släppt och det fanns både sprit, sex och svordomar. Det störde inte nämnvärt.


Det jag saknade var dock 50-talsstämningen som är så intimt förknippad med de gamla filmerna. Jag kan, mellan skål och vägg, erkänna att de gamla filmerna inte är några cineastiska höjdpunkter heller, men det fanns andra värden i dem. De är filmade i ett landskap som inte finns längre och ingredienserna i filmerna är vintage så det förslår.

Den film jag nu såg var en helt annan Åsa Nisse som väl mest hade rollistans namn gemensam med de gamla filmerna, men vem, vet? Om femtio år kanske denna film också är kult. Men nu skall jag leta i gömmorna och plocka fram en gammal goding med den riktige Åsa Nisse.