Ett steg mot förgubbningen

Sedan ett par månader dras jag med en svullnad knät, kombinerad med en skada i menisken, orsakad av ett fjolligt snubblande på en lite sten vid stugan. Liten tuva stjälpte stort lass. Faktum är att jag masat mig iväg till vårdcentral och röntgen och nu väntar på en operationstid i knät. Förra gången fick jag tre månaders sjukskrivning men den här gången verkar det inte kunna bli mer än några dagar, i värsta fall.

Igår var det dags på nytt. Vi besökte bekanta i södra stadsdelarna och på min lott ankom att gå ut och rasta vovven. Det bar sig då inte bättre än att jag halkade och föll på en mossig sten. Det gjorde ont bortom svordomars gräns men efter ett par minuters stillasittande kunde jag ta mig hem för egen maskin. Det hela ledde dock till att jag idag avstår från stugan utan sitter här i stan och ser på friidrotts-em. Runt knät och vadmuskeln har jag lindat ett våtvarmt omslag och jag känner hur detta leder mig ännu närmare förgubbningens gräns.

Vem som vann

Midsommardagens morgon läste A upp ett inlägg på Facebook, som en av hennes vänner skrivit och som gick ut på att "nu är det dags att skryta om sin midsommarfest på FB för att se vem som vann". Hon har en poäng där och jag måste motvilligt erkänna att det ingår ett inte så litet mått av skrytsamhet, när jag nu skall berätta om hur vi hade det.

För vi hade det bra både vad gäller mat, fest och firande. Till skillnad från tidigare år hölls vi hemmavid i stället för Järbo. Har man en så fin stuga som vi så vill man ju gärna utnyttja den på sommarens stora festdag. Vädergudarna hade behagat bjuda oss på ett avbrott i regnandet just idag och vita ulliga moln prydde den blå himlen och gav en alldeles perfekt temperatur.

Vid tolv dök de första gästerna upp och vi inledde med ett litet sillbord där pointsen stod som spön i tallriken. Vi var ännu inte mer än nio styck och fick gott plats. Efter maten var det dags för midsommarfirandet och vi begav oss mot en närbelägen hembygdsgård där dans kring stången utlovats till kl 14. Där var mycket folk, men alla satt på filtar och hade picnic och kring midsommarstången ägnade man sig åt säcklöpning och potatisskedstafett. Smågossarna i samlingen var lättade över att slippa vara Små Grodor och vi drog oss hemåt efter en kort stund.

Eftermiddagen ägnades vila och väntan men efter ett par timmar hade ytterligare gäster tillstött och snart dukades en läcker grillbuffé upp på bordet. Nu hade vi också dragit fram den nyinköpta presenning som skulle ge skydd vid eventuellt regn. Nu kom det inget sådant och vi kunde vräka i oss av det goda som bjöds under bar himmel. Nu var det bonuspointsen som började gå åt.

En av gästerna, Pelle, har som ett oeftergivligt krav att det skall spelas fotboll på midsommarafton och det finns faktiskt en gräsyta i området som var lämplig. Bortsett från det knähöga gräset. Det frasade läckert om bollen, när den rullade genom vegetationen och hunden vart tokig av att jaga ikapp med barnen om bollen. Det blev min räddning för jag bar hem djuret så det inte skulle spränga lungorna och kunde sedan sitta och spela lite vacker musik på vevgrammofonen medan resten av gänget spelade fotboll och kubb.

När de så småningom dök upp var det dags för desserten, en jotdgubbstårta ur senaste Buffé-tidningen, baserad på digestivekex, kola, dajm, grädde och, naturligtvis, jordgubbar. Den smakade ljuvligt men en och annan sände ändå en längtande tanke till en gammal hederlig jordgubbstårta på sockerkaksbotten.

Nu hade vi nytta av vårt plasttak för även om det inte regnade så blev det kyligt och några av gästerna är frusna bortom det absurdas gräns så vi satte oss i ring runt fotogenkaminen och värmen stannade kvar, till båtnad för oss alla, under täckelset. Här satt vi nu och spelade frågespel, som vanligt, när midsommaraftonen övergick i midsommarnatt och gästerna, en efter en, drog sig hemåt medan vi själva sov över för första gången i år. Mycket nöjda med vår midsommar i lilla stugan i stora skogen.

Midsommar

För första gången skall vi fira midsommar i vår lilla stuga i stora skogen och det känns väldigt bra. VIikommer att bli ett dussin vänner som samlas till sill och potatis och senare grillbuffé i ett mycket lovande knytkalas. Däremellan skall vi hinna med ett besök på midsommarfirandet på hembygdsgården. Kanske vill medföljande små gossebarn dansa "Små grodor" och "Räven raskar". Fan tro´t.

Beredd på allt inför midsommaren

Själv förberedde jag oss på det värsta igår genom att montera en hopfällbar stomme för en stor vit presenning som skall fungera utmärkt som regnskydd om vädret blir sämre. SMHI har dock lovat oss en fin midsommarafton så vi hoppas på det bästa och önskar alla läsare det samma!

Den blomstertid nu kommer

Friden har lägrat sig över korridorer och lärosalar. Stirriga pedagoger irrar runt utan att riktigt inse att terminen är över. Eleverna ligger hemma i sina krypin, redan invanda i en ny dygnsrytm med sömn på dagen och dataspel nattetid. Det är sommarlov. Mitt 39:e och näst sista.

Som vanligt kommer det lika plötsligt som varje år. De sista veckornas hetsjakt tar tvärt slut och man står där med sin tomma (nåja) kateder och stirrar ut över salen utan ett enda verb att böja eller blomma att bestämma.

Det skall medges att detta inte är någon helt oangenäm känsla heller för den delen. Jag finner mig snabbt i min lott som lektionsfri och förvisso finns det att göra. Årets schemaarbete (mitt sista) är utlämnat till allmän beskådan och många är de som förstulet smyger sig fram och frågar om man inte kan göra något åt just deras sena fredagslektion. Det kan man understundom ty förslagen från kollegor är sällan ondsinta utan ibland t.o.m. riktigt vettiga. Det är därför vi delar ut dem tidigt - för att ge ett intryck av medbestämmande.

Elevernas avslutning gick fint i år också. Deras avslutningsfest hölls för andra året i rad vid Gustavsberg i Uddevalla och de små liven verkade mycket nöjda. Jag tog massor av bilder som vanligt och for hem lite tidigare för att börja lägga ut bilder på min elevprofil på Facebook. Det var så roligt att se hur den ena eleven efter den andra kom hem när deras små gröna prickar tändes fram mot ettiden. De tryckte så ivrigt på Gilla-Knappen så man kan nästan tala om en virtuell efterfest på nätet.

Hang

Sedan senaste besöket på Irland har ett par 5-eurosedlar legat och skräpat i plånboken. Dessa kunde jag idag förädla vid en promenad runt långgatorna i Gamla stan. Nere vid Järntorget satt två gatumusikanter, som jag känner igen från You Tube, och spelade hang. Detta har kommit att bli mitt favoritinstrument på senaste tiden.

Första gången jag hörde talas om det var när broder I berättade, att han sett en besynnerlig metalltrumma i Stockholm i fjol. Strax efteråt sändes ett program i tvåan om en norsk kvinna som for runt och spelade hang. Jag föll för den milda klangen och började söka på You Tube och det var där jag fann flera filmer med de två musiker som idag satt och spelade mitt på torget.

De sålde också skivor för 100 kr eller 10 Euro. Kronor hade jag inga men erinrade mig mina två gamla eurosedlar, som nu kom väl till pass. Musikanterna nickade tacksamt när jag höll upp betalningen för skivan och just nu sitter jag på tåget och lyssnar igenom den.

Vill någon ha ett smakprov så länkar jag här till ett inlägg på You Tube. Väl bekomme.

Vakta Vikt

Viktväktande har för mig länge inneburit, att jag mycket noga vaktat min vikt. Inte ett gram har fått gå förlorat utan fastmera förökats i ett vällustigt frossande, följande mäster Ehrenmarks filosofi om att ”vitaminer smakar inget, men kalorier är gott”.

Dock har jag med stigande ålder kommit till insikt om att just den filosofin kan lägga mig i en för tidig grav och jag känner att jag har mycket att göra innan näsan vänds uppåt. Därför grep jag chansen att gå med i det amerikanska påfund som kallas just Weightwatchers. Det har alltid förefallit trist och omständligt men ack så jag bedrog mig.

Nu när det finns iPhones med en app för varje skede i livet är det ett rent nöja att vakta sin vikt. Praktiskt taget allt som finns att köpa i en svensk affär finns inlagt med sina points och mängder. Sonen A ”Over There” har t.o.m. en funktion på sin amerikanska app som gör att han bara behöver rikta mobilen mot varans streckkod för att genast få upp näringsvärde och poäng på sin display.

Dithän har vi inte kommit i Sverige – ännu – men detta att genast lägga in varje måltid är gott nog. Ett räkneverk håller ordning på vad jag äter under dagen och hur mycket jag har kvar innan John Blund kommer.  Denna app har en betydligt starkare makt över mig än mitt eget stackars ömkliga samvete. Jag skulle aldrig drömma om att mosa i mig en extra potatis (3 points) om det bara fanns två points kvar en dag.

Dock händer det allt som oftast att jag har 5-6 points kvar och jag kan då unna mig en liten whiskypinne som sängfösare eftersom den bara innehåller 3 points. Hur har det gått då? Jo, tack som frågar, det går alldeles utmärkt. Jag väger mig varje söndag morgon och i morse, på den sjätte söndagen sedan start, visade vågen 8 kg mindre. Kanske kan jag bli vislig tills bröllopet i september….