Musfälla

I morse kom vi ut riktigt tidigt till stugan,Noomi och jag. Eftersom Anna började så tidigt så stack vi  också då. Dagen började med att fröautomaterna fylldes på och under tiden satt de små liven ivrigt väntande i närmsta gren. Därefter kollade jag om det fastnat något i musfällan. Det hade det. Nu tar jag en till två möss varje morgon utom igår, då jag missat att sno tråd om ostbiten. Du hade den rackarna lyckats pilla bort ostkanten med livet i behåll. Det kunde den som sagt inte idag

Detta kan man kalla ätstörning...

Jag glömde tyvärr mitt akvarellblock i hastigheten i morse så då tog jag mig före att titta lite på släktforskande. Jag har tänkt vänta med det tills lägenheten är klar och såld, eftersom jakten på släktingar har en tendens att ta mycken tid. Nu var det dock så att en släktforskarvän hade frågat lite om en gemensam ättling i Fölene från förra hälften av 1700-talet. Då tycks var och varannan karl ha hetat Anders Andersson där och alla verkar de var släkt med oss så jag tänkte att jag nog får kolla upp namnen lite bättre. Kanske till och med dags att ta ett nytt abonnemang på riksarkivet. Jag skall nog hinna med lägenheten ändå.

På det sättet gick dagen fort och lätt. Noomi och jag hann även med en liten extratur i svampskogen, något hon tycker är jätteroligt. Det är fortfarande ganska utplockat men det hade dock börjat växa upp en del nya på de ställen där folk varit tidigare.

Sist satte jag mig att gå igenom de julskivor jag har med tanke på att vi skall ha lite glöggpartaj där ute har vi tänkt. Det kommer att ske till smäktande toner av Yngve Stoor, Sven-Olof Sandberg och Joel Berglund.

Hemmadag

Anna har varit hemma idag också och jag stannade också kvar här för att hålla sällskap. Vi har varit lite nyttiga, eller åtminstone hon, genom att börja röja i bokhyllan i sovrummet. Detta är en gudi behaglig gärning, som länge varit planerad, men som nu alltså kom till stånd. Min insats bestod mest i att vara ett moraliskt stöd och det var enkelt. Det räckte med att ligga i sängen och läsa korsord medan Anna sorterade böcker i spara, slänga, skänka.

När nu dagen är tillända så står här tre kassar med böcker, papper och annat som kan finnas i en bokhylla. Bokhyllan själv känns riktigt ren och fin och det viktigaste av allt - nu har vi börjat. Snart finns det plats för mina grejer här.

Magsjuka

Ja, lyckligtvis var det inte jag som drabbades i natt, men lika illa var det ändå för Anna, som skulle ha gett sig ut i skogen med sin fritisgrupp och grabbarna grus, som bott här i natt också. Smittrisken vid magsjuka är inte att leka med så hon stannade hemma. Jag offrade mig och erbjöd gossarna att följa med mig ut i skogen vid stugan. Lyckligtvis var de klarsynta nog att tacka nej, trots att jag erbjöd mig visa dem en runsten en kilometers gångväg från oss.

NU vart det i stället så att deras far tog ledigt från jobbet och hämtade dem så att stackars Anna fick ligga ensam hemma. Jag offrade mig en gång till och var bara ute vid stugan helt kort för att hämta hem akvarellblock och vattendunk. Vi hade sedan en lugn eftermiddag med TV-tittande och soffsovande för hennes del och samma för mig plus att jag började rita en ny bild av kaffestunden i trädgården för länge sedan. Hoppas denna bild blir bättre.

Sist ikväll skulle jag köra Anna till hennes spelning med oljefat och precis när jag fått ut bilen så kom hon på att det var inställt nu när de arbetande klasserna har novemberlov! Eftersom vi ändå var ute förbarmade vi oss över Paula och for och hämtade henne och satt sedan och tittade på Leif GW och drack kaffe hemma hos dem. Jag skall ha hunden både i morgon och på onsdag så den stackars vovven fick följa med oss tillbaka hit. Jag ligger lägst i hennes prioriteringslista men det har jag gjort mig förtjänt av genom att visa en utstuderad likgiltighet för jycken ifråga och det bekymrar mig föga.

Tågluffa på tvärbanan

Igår invigdes äntligen delar av den tvärbana vars byggande stört biltrafiken i Solna så länge. Och idag har den vanliga trafiken satt igång för fullt. Vid åttatiden i morse begav även jag mig ut på resa med kameran i högsta hugg  och jag kan säga direkt. Jag var inte den ende fotografen, varken i eller utanför spårvagnen. Det var oroväckande lite folk på vagnen men det tar kanske lite tid innan  man lärt sig att förbindelsen finns. Dessutom håller de fortfarande på att  bygga vidare på spåren fram till Solna station. Då kommer besökarna också att kunna ta sig till Friends Arena på ett rimligt sätt.

Vagnen mot Solna C står och väntar på mig

Glesbefolkat i bakre vagnen

Jag for från vår närmsta T-bana till Fridhemsplan, sedan till Alvik där nya tvärbanan började varefter jag fortsatte till Solna C där jag tog bussen tillbaka hit. Sammanlagt 15 kilometer på en timme och 10 minuter vilket ger en medelhastighet som vida understiger den man haft om man cyklat.

Två av rätterna på "julbordet"

Nu var det dags att fara ut till stugan för ännu en härlig dag. Jag började direkt med att duka upp ett präktigt julbord till småfåglarne ute i rönnen med all den fågelmat vi köpte igår. Talgbollar i sina behållare, jordnötter i ett rött plåthus och solrosfrön i den klotformade plus en ny utan nät mot stora fåglar. Våra befjädrade vänner funno genast allt det goda och jag kunde sitta inne på soffan och från första parkett beskåda de små matgästerna. Jag noterade att småmesarna (tofs-, svart- och blåmes) fortsatte i den nätomgärdade automaten medan de lite större (nötväcka och Talgoxe) föredrog automaten utan skydd. Det gjorde även en större hackspett.som passade på att nappa till sig några solrosfrön.

Hackspetten har också funnit lite mat

 Vissa fåglar började med en tugga på talgbollen, fortsatte direkt till nötkärnorna och avslutade med en solros innan de for och smälte maten. Jag noterade också att det sjönk långsammare i foderrören idag vilket tyder på att det är en begränsad och ganska konstant mängd fåglar som upptäckt vår foderplats.

När jag inte tittade på fåglarna fortsatte jag med min bild av Olle och Lisa och gjorde den färdig, blott för att konstatera att den blev alltför primitiv så den skall jag göra om. Hoppas jag lärt mig på mina misstag. Normaltiden gjorde att jag idag fick uppleva en riktig skymning och ett riktigt mörker innan jag gav mig av hemåt. Det var fint.

Normaltid

Det heter alltså inte Vintertid utan Normaltid men den är lika fin för det. När vi varit uppe en bra stund var klockan ända bara halv tio. Då tog vi frukost och sedan masade vi oss iväg på en liten shoppingrunda som i första hand gick ut på att köpa solrosfrö till mina kära pippijåglar ute vid stugan. 18 kilo kunde man köpa för 195 kr på ÖoB: Där har de små liven att bita i ett tag.

De här tomtarna fanns på ÖoB. Måste kolla
om de är kvar när det blir rea efter jul

ANna skall passa grabbarna grus under två dagar och till detta skulle det handlas mat. Det blev taco-grejor till i morgon medan vi kör med sushi till helgen då vi också skall ta hand om dem. Då som en del av en födelsedagspresent vars huvuddel består i biljetter till Rainman med Robert Gustavsson och Jonas Karlsson. Vi rundade sedan av shopandet med att gå på Nespresso och köpa kaffekapslar av de favoritsorter vi nu lärt oss tycka om.

Läckert kryddad kyckling på hett järnfat

 

Till sist hämtade vi Paula på jobbet varefter vi gick på vår lilla indiska stamkrog och åt söndagsmiddag. Jag ger mig tusan på att den lille farbrorn som sköter serveringen känner igen oss nu..När det så blev sen kväll kom grabbarna grus hit och då serverade jag våfflor med sylt och grädde och nu är det läggdags. Hoppas jag.

Jul i Julita

Lördag d 26 okt

Det är nu den tid på året då köpenskapen börjar trimma oss till att bli goda konsumenter och förnya beståndet av ullvantar, tomtemuggar och rökt korv.. Kort sagt, vi har varit på säsongens första julmarknad. Julita är inte först i Sverige för det lär Falbygdens ost vara. Där startar de den 10/10 kl 10 över 10. Men Julita är nog först på våra breddgrader och dit begav vi oss på lördagen. Det var inte mycket till julstämning ännu, men trakten är vacker och parken bjuder många fina promenadstråk bland alla småstugor.

På väg in mot marknadsplasten

I sådana här små stugor huserade
hantverkarna med sin slöjdalster

Där inne fylkades hantverkare och korvmakare, träsnidare och ostystare, ljusstöpare och brödbagare. Folk som vi vana julmarknadsbesökare börjar känna igen från år till år. Ändå trivs vi rätt bra och reser gärna till de marknader regionen bjuder. VI brukar alltid besöka Steninge och oftast Gamla Stan och Ulriksdal. I år har vi planerat att besöka Skokloster, där vi var på besök i somras och då fick veta at de även har julmarknad. Förmodligen bjuds det inte så mycket överraskningar någonstans men det är gott att gå och provsmaka på allt som läggs upp på diskarna.

Själva huvudbyggnaden där löjtnant
Bäckström bodde på sin tid

I år var det faktiskt jag som handlade mest och det redan innan vi nådde fram till Julita. Vi stannade till i Eskilstuna får att fika på ditvägen. Det var ett mycket hemtrevligt kafé i retrostil med bara hemlagat. Bilen parkerade vi på en sidogata och när vi skulle gå tillbaka till den upptäckte damerna att en skobutik hade rea. Jag var inte mentalt förberedd för några skoköp och ansåg mig inte heller behöva några skor. Det ansåg inte damerna. VIps hade de plockat fram et par fodrade härliga kängor i precis min storlek. De kostade nu 500:- och hade tidigare kostat 1300:- En rabatt som inte ens jag kunde motstå, så nu har jag mjuka fina kängor när jag skall pulsa fram till stugan genom snön i vinter.

En sådan här lite granbock ska
vi nog kunna göra själva

Vi var kvar på gården i ett par timmar och sedan for vi hem via Katrineholm och Flen där vi festade loss på
en lokal kinarestaurang. Därefter var det flera krokiga långa mil kvar till stan och jag somnade gott efter detta dagsverke.

Ateljé på verandan

Idag har jag haft vovven ute i stugan och den rackarns hundjäveln tog chansen och rymde två gånger. Första gången fann jag henne rätt fort. Hon sprang och lekte intensivt med en trasig fotboll på en granntomt nere i dalen. Hon har ju inga plana ytor att röra sig på uppe hos oss, så hon fröjdade sig storligen nu. Att jag stod uppe vid stugan och ropade sket hon fullkomligt i. Däremot är hon rätt blåst så när jag traskade ner och låtsades leka med henne och bollen, så var det en enkel sak att fånga in henne.

Vovve med trasig boll sparkar kling i löven.

Hon fick nu rumsarrest till fram mot eftermiddagen då jag föll till föga och släppte ut henne igen. Hade jag idats stå ute och passa henne så hade hon nog stannat kvar, men jag har viktigare saker för mig. När jag gick in och återvände till min kaffekopp passade jycken på att smita och nu dröjde det rätt länge, minst en halvtimme, innan jag fick syn på henne. Även nu visade hon sin bristande intelligens genom att enkelt gå på grejen med att jag höll i den trasiga fotbollen.

Med ett enkelt campingbord blev det en ateljé här

I övrigt har jag ägnat min dag åt målning. Av akvarell. Jag bar in ett enkelt campingbord på verandan för där var det så varmt och gott i höstsolen att det var en ren fröjd att sitta och skapa. Det ska bli en bild som bygger på ett foto av Olle och Lisa, när de sitter på gräsmattan och tittar ut över slätten, efter att ha ätit middag ute. En mycket fridfull bild och det skall jag försöka förmedla.

Här är det en liten blåmes som sitter och
väntar på sin tur att gå in i globen

Fridfullt var det inte ute i rönnen. Småfåglarna har högtidsdagar och idag var min favoritfågel, tofsmesen, där och pickade frön av glatta livet. De små rackarna är orädda också och kommer fram till foderklotet även om jag bara är en dryg meter bort.

Stämningsfullt i aftonljusets sken

Fridfullt var det däremot inne på verandan sedan jag plockat bort målargrejorna, ställt undan campingbordet och fixat till rummet som det skall vara. Och här hemma hade det landat ett brev med biljetter till metron i Paris. Framtiden har mycket roligt i beredskap.

Kökssoffan

Det är alltid lika spännande att åka ut till stugan när man varit borta ett tag. Ska fönstren vara hela? Har det fastnat några möss i fällorna? Har någon varit här och saboterat?: Som tur är har ingen varit och ställt till det - ännu, men när det gällde mössen så satt de där. Två styck hade fastnat innan de hunnit ställa till med något jävulskap.

Kökssoffan har förvandlats till verandasoffa

Sedan mössen lagts i sin sopsäck började jag bära soffdelar från bilen. Detta har jag sett fram mot och efter fyra, fem vandringar fanns allt på plats och soffan sattes ihop. Utan skriftlig instruktion. Men det gick bra och jag ställde genast fram det lilla bordet varefter jag tog fram kameran och genast slängde ut en bild på instagram. För att skryta lite inför omärlden.

Undrar om någon kan knäcka koden?

Inte nog med detta. Jag satte upp ett låsbleck till vårt hänglås också. Vi har velat ha ett lås som är så enkelt att en proffstjuv väljer låset i stället för att gå fönstervägen, samtidigt som det är svårt nog för att hindra den tillfällige skogsflanören från att gå in och plocka grejor. Jag tror det lyckades rätt bra.

Ett, tu, tre så är nötväckan inne och äter.

Sedan gjorde jag inget mer än att titta på alla småfåglar, som jag började mata förra veckan. Vi har köpt en matare som omges av ett klotformat galler för att hindra ekorrar och större fåglar från att komma åt maten. Det tog inte lång tid för fåglarna att lära sig detta. De var till och med så förslagna att de satt i rönnen och kvittrade ilsket om jag gick för nära dem. 
Häromdagen tog jag mig före att titta tillbaka på gamla texter jag skrivit och speciellt idag för sju år sedan, den första hösten jag hade denna blogg. Jag satt då och drömde om sitta och klura skymning i ett litet mysigt krypin medan höststormarna ven runt knutarna. Precis så var det idag bortsett från att jag inte stannade kvar till mörkrets inbrott. Det är en mysig stuga vi har.

Mot nordost

På dagens schema stod att riva ner lister och tapeter, tavlor och bilder från väggarna i sovrummet för att förbereda för tapetsering. När jag statt upp i morse och begrundade läget, stående mitt på golvet i rummet, kändes det som en allt för stor uppgift för en dag, eftersom jag ska åka upp i morgon. EFter mycken tvekan bestämde jag mig för att åka redan idag.

Även hösten har sin skönhet

Sagt och gjort. Jag körde in bilen. lastade in kökssoffan, och några kassar samt ytterligare skräppåsar till tippen. Vid halv tolv var jag klar att fara och via tippen for jag till Remmene där jag och LIsa fick en trivsam stund vid kaffebordet, varefter jag for till kyrkogården ochsatte upp mitt elektriska ljus. Det blev fint och glad i håg fortsatte jag mot Stockholm.

Nu gäller det att lampan håller vad den lovar
och lyser sin 1200 timmar.

Jag hade satt mig i sinnet att köra sakta och försiktigt för att se om det göre något på bensinförbrukning och det måste jag säga att det märks rätt tydligt. Jag klarade mig upp på nära nog en halv tank så nog var det förtjänstfullt att köra lite långsamt. Dock lite märkligt att möta stan i fjorton graders värme. På kvällen.

Varde ljus

Om gårdagen var grå så har dagen varit ljusets - på gott och ont. Det började i morse med att jag under viss spänning plockade loss alla mina gjutna ljus ur sina engångsformar och ställde upp dem på en bricka. Det hade gått bra, alla ljusen såg fina ut och jag kunde inte motstå frestelsen att tända dem för att njuta av deras massverkan.

22 gjutljus sprider ljus och värme

Efter detta skulle jag diska upp lite. Det hade fastnat stearin på insidan av ena grytans väggar så jag tänke ta loss det med kokande vatten, fyllde grytan, ställde den på spisen och satte på. Tyvärr satte jag i hastigheten på fel platta. På den jag satte igång stod ingen gryta. Där låg en skärbräda i plast. Som tur var märkte jag detta i tid. Det luktade nämligen och rök kraftigt och precis som jag kom ut i köket slog det eld. Jag försökte kväva med en gryta och fick släckt det mesta men lågor slog fortfarande upp bredvid grytan. Innan jag släckte dem, genom att flytta runt gryta lite, tog jag fram mobilen och fotograferade hela härligheten .

Plastbrand på spisen!

Jag hade tänkt lägga ut bilden på facebook, men ångrade mig sedan jag kommit att tänka på, att det här med glömda plattor brukar ses som det första tecknet på att gamlingen skall in på hemmet. Eftersom denna blogg enbart läses av sådana som känner min mentala vitalitet, är det mindre risk att visa bilden här.

Efteråt fick jag ägna en bra stund åt att skrapa rent plattan och när det var gjort satte jag på den igen, på högsta värme, och lät den stå så tills dess att det helt slutade ryka och osa. Då var all plast och annan smuts borta och jag kunde fortsätta med dagens  projekt, vilket bestod i att åka till tippen med fylld bil - igen. Jag behövde handla lite tabletter på apoteket också och när jag ändå var i de krokarna passade jag på att trösta mig efter förmiddagens besvär med en äcklig snabbmatslunch på Max. Chicken nuggets med mycket pommes frittes, ketchup och läsk! Det var länge sen sist!

Sena tiders gravlykta

En sak till köpte jag på köpcentret. Ett elektriskt gravljus. Det känns lite trist att sätta ut en gravlykta, som bara får lysa tvä-tre dygn i Remmene, när det finns elektriska som kan lysa upp mot femtio dygn. Med en påfyllning av batterier kan det räcka till jul. Kanske inte lika livfullt, men va fan, de andra som är där på kyrkogården är inte heller så livaktiga.

Anna (t.v.) och Ruth (t.h.)

Sist ägnade jag mig åt att röja i skrivbordet och där fanns massor av papper och skräp där det allra mesta kunde slängas. Jag fann också ett gammalt ungdomsfotografi av barnens morfars mor, Anna Sjö (1886-1977) och en väninna till henne som hette Ruth Ohlsson (1889-1964). I en låda låg också Annas konfirmationspsalmbok där det noteras att hon konfirmerades i augusti 1901. Troligen är väl bilden tagen då också.

En grå dag

Dagens färg har varit grå. Grå moln, grått regn men sol i sinnet hos den glade pensionären, som idag börjat förbereda tapetsering i det tidigare sov/arbetsrummet. Jag ägnade förmiddagen åt att bära ut alla de kassar och tingestar som samlats här; dels till vardags/sovrummet och dels till hallen fvb soptippen. Mycket nyttigt med sådana utrensningar då och då.

Är månne detta pensionärens lunchlåda?

Vidare har jag fortsat att klippa ut frimärken ur all den post jag sparat och där har jag ett tidsödande knog för det är inte klokt hur mycket brev folk skriver nuförtiden. Man klagar ju på att det bara sänds mail, men i vår familj har det tydligen skrivits och mottagits brev en masse. Nåväl. Ett återupptagande av filatelin kanske kan bli en framtida syssla.

Ingalunda. Burken skall snart fyllas med
ljusstumpar och ställas i vattenbad

Roligast idag har det dock varit att gjuta ljus. Jag har samlat på mig massor av stearinskrot från stugan och annorstädes och nu skulle den smältas och hällas i form. Inget exklusivt utan bara bruksljus, som jag gjuter i plastmuggar till att värma upp i stugan med. Men det var alltså det här med burk. Jag stegade iväg till affären för att se om det fanns något billigt som såldes i en stor plåtburk och det fanns det. ICA Basic hundmat. 11,90 kr för en burk som nog var minst en liter.

Och till slut har jag 22 blockljus,
som tas ur sina formar i morgon

Det var bara när jag gick från butiken som jag inbillade mig att kassörskan tittat medlidsamt på mig,. Trodde hon kanske att den färske pensionären redan var satt på hundmat? Så var det alltså inte och innan dagen var slut hade jag gjutit 22 plastglasformade ljus som kommer att sprida god värme i vinter. När de sedan blivit för små samlar jag ihop resterna och gjuter nya ljus.

Stackars lilla barn ...,

... som vaknade med migrän i morse igen. Vi inledde därför dagen med besök på ett apotek i det stora köpcentret,där man inte bara sålde smink utan även vissa enklare mediciner. Bl.a. de som snabbt hjälper mot migrän. Detta onda hade det goda med sig att tösen fann en ask julgransljus i ett av varuhusen, som låg där, så att jag åter kan tända min lilla tomte, den som numera följer mig varje måltid.

Min jultomte

Efter lite tabletter och lite mat kvicknade tösen raskt till och fortsatte sitt packande. Hon ville t.e.x ha med sig den tavla jag gjorde för flera år sedan och som var inspirerad av U2-låten Vertigo. Det gladde mig storligen men jag undrade hur det skulle gå till eftersom ramen är rätt stor. Men man kan tydligen sitta med vissa skrymmande föremål i knät eller i en speciell garderob på planen så hon chansade, slog in den väl i röd plastsäck och brun tejp och se - den kom med. 

Vertigo

Hon fick även med sig den Nalle, som jag räddade undan förgängelsen när Nils i ett anfalla av missriktad städnit hade slängt den i skräphögen i somras. De skall ju ses snart och då får gossen hem sin lilla vän igen.

Nalle och tavla lyckligen landade i fjärran land

Sedan jag lämnat av dottern på flygplatsen for jag hem via det stora internationella möbelföretaget som denna regniga dag var alldeles överhopad av folk och där jag nog var dagens allra minsta kund. Jag köpte en kudde, 35 x 35 cm, för 7 kr och inget mer. Den kudde passar nämligen perfekt till det broderade kuddvar en anonym givare gav mig i helgen och mot vars tyg jag tryggt kan luta mitt trötta huvud när dagen lider mot sitt slut.

Innan den gjorde det hade jag dock börjat klippa frimärken från alla de brev jag sorterade igår samt skruva isär den kökssoffa jag skall ta med upp till stan, troligen till verandan, där den nog kan bli bra. Man kan ju förvara saker under locket och vi behöver hur mycket förvaring som helst. Nu sitter jag här och skriver och laddar mentalt för att röja i detta rum i morgon. Jag skall nämligen snart börja tapetsera om här och det är ett stort jobb,åtminstone innan jag börjat med det.

Snart står den på verandan

Röjarfest

Idag har vi både röjt och festat. Redan i morse dök mor och dotter ner i källaren och började röja bland den senares lådor. Hon har rätt mycket saker kvar och de höll på en bra bit in på eftermiddagen innan de sorterat upp i sparas, slängas, skänkas. Själv insåg jag fort att jag var ivägen och erbjöd mig i stället att svara för markservice i form av mat och kaffe. Det vart elvakaffe halv tolv och lunch vid två.

Dessa gaml ärevördiga ölflaskor fann vi i källaren.
Tyvärr hade de inte åldrats med värdighet
utan var helt odrickbara

Det stackars barnet drabbades under dagen av migrän men kämpade tappert vidare. Själv fann jag en intressant uppgift i att gå igenom all barnens korrespondens och sortera upp i frankerade som skulle sparas och sådant som skulle slängas. Där var jag för en gångs skull lite återhållsam och behöll mängder av kort och brev med fina frimäkren, samt brev  från min gamla mor eftersom de var så trevliga. Jag inser nu att jag får ta en dag på att klippa ur alla märken som jag vill ha kvar för det tar för stor plats med hela brev. Någon gång när jag blir gammal får jag väl sätta igång att montera märkena i album.

Lilltösen har ställt till med fullständigt kaos i det
tidigare så välstådade vardagrummet

Sist idag vart det så kalas hemma hos Eva och Jan och där dök även vännen Karin upp. Det vart en trevlig och god kväll, speciellt som Karin hade med sig tabletter som avsevärt lindrade Erikas migrän. Vi åt tacos och till detta dracks det vin, i glas som var så välfyllda att jag så småningom blev lite sömnig. Till all lycka blev vi då erbjudna bilskjuts hem med Karin och nöjda och glada kunde vi törna in här och summera dagens intryck.

Tacos blev en god avslutning på dagen

Landvetter t.o.r

Dagen har varit så fylld av små och stora händelser att jag låter den passera som en bilderbok:

Efter frukost gjorde jag i ordning Erikas sovrum vilket var snabbt gjort. Sedan grejade jag lite vid datorn varefter jag tog mig samman och körde ner mot Landvetter dit hon var aviserad att komma kvart i tolv. Halv tolv var jag där och möttes av besked att hon inte väntades förrän halv två. Detta gjorde inte mig något ty jag trivs på flygplatser, framför allt om jag får ett fönsterbord ut mot startbanorna. Då flyger tiden för mig också. Jag hann även ta geocachen på platsen innan tösen så småningom dök upp.

Gästrummet klart

Mysigt med flygplatsfika vid fönsterbord

Den som väntar på något gott... Här kommer tösen

Vi styrde genast mot Gråbo och kusin/niece som väntade med en läcker Canneloni (gratinerad grönsaksröra med pasta). De hade ett fantastiskt hus som de på ett föredömligt sätt hade anpassat till terrängen på platsen. En "gräsmatta" som sköts med hjälp av högtrycksspruta gillar jag. Far i huset var fortfarande på jobbet och unge herrn intog från början en avvaktande hållning, men när han insåg att det var med mig han en gång åkt Cable-Car i San Francisco, så kom han fram och var idel solsken.

Ett vackret hus, som klättrar upp för klipporna

Ska jag komma fram eller ska jag inte....

Alldeles speciellt soligt vart det när Erika räckte honom ett rött paket som var jättespännande trots att det var mjukt. Det visade sig nämligen innehålla ett örngott med både traktor, bil, tåg och buss. Yngste herrn var ett stort solsken hela tiden, men så hade han heller aldrig behövt konfronteras med mig tidigare.

Spännande med paket, även om de är mjuka

Lillebror är också nyfiken

Titta - en traktor!

Alltnog, sedan vi rikligen undfägnats med både huvudrätt och dessert (Äppelpaj) for vi vidare mot hemmet. När vi installerat oss och dukat fram kvällsvard - ost, bröd och vin - fortsatte presentandet. Jag hade tydligen fyllt år nyss, något som helt fallit mig ur minnet. Nu kom det dock presenter av allra som häftigaste slag. Don efter person skulle man kunna säga.

Jag fick också ett kuddvar i present,
helt anpassat till min smak

Och se vilket tjusigt tåg jag fick att leka med...

Det är roligt att ha lilla tösen hemma trots att det är en byggarbetsplats här men i morgon börjar allvaret för då skall det röjas i källaren.

Volare

"Volare å hå, jag målar, högt i det blå...." Nästan så sjöng Lasse Lönndahl på femtiotalet fast han målade inte, han svävade i det blå. Men jag har målat - högt i det blå. Hela dagen lång har jag varit i hallen i en grotesk röra och hunnit stryka alla vägarna tre gånger så nu ser där riktigt ljust och fint ut.

Första strykningen påbörjad

Så mycket mer har jag inte gjort egentligen. Jo, jag har förberett för dotterns ankomst i morgon genom att bädda en säng och röja lite plats vid bordet, så pass att vi kan sitta mitt emot varann när vi äter. Det är inte illa det i denna lägenhet.

Och här är det klart.

Äntligen i Gårdsjö

I min spädaste ungdom åkte jag då och då rälsbussen från Nossebro. Till släkten i Remmene eller till skolan. Jag har tydliga minnen av att det stod GÅRDSJÖ skrivet i det lilla fönster på rälsbussen där destinationan skulle anges. När jag ser årtalen för breddningen av det ursprungliga smalspåret på sträckan Mariestad - Gårdsjö så inser jag att det måste vara något fel, men knappast i mitt minne utan kanske på de skyltar som stod till buds för föraren. Gårdsjö låg ju hur som helst långt åt helsike bortigenom och jag har aldrig varit där, bara susat förbi i 200 km/h på stambanan förbi orten.

Bangården i Gårdsjö, norrut

Idag kom jag dock äntligen dit och det var verkligen en plats i "The middle of nowere". Fem sex spår i en lång böjd bangård och en liten gammaldags perrong med plåtstins! för de som önskar gå på tåget här. Det kan nog inte vra så många. Jag såg bara ett par stora magasin och några smärre hyreshus en bit bort. Men nu har jag hur som helst besökt den i min värld mytomspunna plats där gamla Västgötabanan slutade den gång det begav sig.

Stationbshuset är rivet sedan länge och ersatt av en liten skylt.
Lägg märke till "Plåtstinsen"

Jag besökte även Mariestad idag. Mest för att äta lunch, vilket skedde i en liten grekisk sylta, men smakade bra. Spättafile med remouladsås. Efter maten traskade jag iväg bort mot Domkyrkan. Ja, den är inte det nu men var det under några årtionden på 1600-talet och den får numera vara med med sina klockor i nyårsaftonens "Vi ringer in det nya året" i P1.

På en pitoresk gata mot Domkyrkan

Jag brukar ju gå in i domkyrkor och så även här och där kostade jag på min gamla mor hela tio kronor för ett ljus fast de bara kostade 5. Jag hade ju, i mors sanna anda, ha kunnat nöja mig med en enkrona, för det hade jag också, men alltså inga femkronor. Skit samma. Det får väl räcka åt Olle också då.

Mitt tiokronorsljus är också det längsta!

Till sist. Jag lärde mig ett nytt ord idag när jag lyssnade på Alex och Sigges podcast, såvida det inte var Filip och Fredriks och det ordet stavas "shart" men uttalas som chart i charter. Det beskriver det som kan ske om man tänker släppa en fis (fart) men det i stället utmynar i något mer subtsantiellt (Shit). Något som tycks ha drabbat fler TV-personligheter än man anar och det i reklampauser under direktsändningar. Säg inte att det inte är bildande att lyssna på podcast.