Friday, February 28, 2014

Förnyat abonnemang

Idag har jag pratat med en telefonförsäljare och till och med betalt pengar till henne. Det handlade om en glad tjej som ringde upp från Israel och påminde om att mitt abonnemang på Myheritage.com gick ut idag. Det hade jag naturligtvis missat och jag tycker att den släktforskarsidan är tillräckligt bra för att jag skulle vilja fortsätta med den. Så jag betalade snällt och lydigt och har nu tillgång till miljarder registersidor över hela världen.

I övrigt har jag varit ute i stugan på förmiddagen och det mest för att jag skulle måla ett litet gratulationskort till Paula som fyller år den 9:e. Att jag gör det redan nu beror på att hon och Jimmy åker till Los Angeles på söndag och hon skall då få med sig presenten - en lagom liten dollarsedel att användas till spel. Detta eftersom de skall vara i Las Vegas på själva dagen. Ja, hon läser inte denna blogg så det är riskfritt att berätta.


Jag passade också på att ta med mig kameran ut idag eftersom jag missat så fina fåglar tidigare i veckan. Det hade jag inte mycket för ty det kom ingen domherre och ingen stjärtmes utan bara de gamla vanliga. Och dessa var så himla snabba i sitt näringssök att det mest blev suddiga fjädrar på bilderna. Dock satt en koltrast still så pass länge att jag fick en någorlunda skarp bild av den.

Igår köpte jag faktiskt ett abonnemang till. På Viktväktarna. Jag är så datanördig att det inte riktigt fungerar att notera points i minnet. Jag måste skriva upp dem i viktväktarappen och jag hade tur, de hade 50% rabatt denna vecka. Jag har levt efter detta i två dar nu och det fungerar mycket bättre.

Thursday, February 27, 2014

Flora och Fauna

Idag fick jag återigen ångra att jag inte tagit med en riktiga kameran ut till stugan. För första gången någonsin har jag nämligen sett en stjärtmes där. Det är en liten lustig fågel, som liknar en pingpongboll med handtag i ena ändan. Den var mycket skyggare än mina vanliga gäster så jag fick stå inne på verandan och fota med mobilen genom fönstret. 



Några som inte var blyga var årets första snödroppar. Dessa stod snällt kvar och lät sig fotograferas på nära håll. Jag vet ju att denna lilla primör redan slagit ut på många andra håll men hos oss växer den i nordsluttning och där blir allt lite senare. 


Ännu ett djur besökte mig  och det var ett rådjur som i sakta mak smet förbi utanför fönstret. Det tittade lojt mot mig som om den ville säga att " mig rår du inte på " . Ack den som haft ett skarpladdat vapen till handa. Det mördarsniglarna gör i Västsverige gör rådjuren på ostkusten. 


Annars gjorde vi inte många knop idag, Noomi och jag. Vi vilade, lyssnade på trädens sus, skissade på lite målningar och njöt av att vara pensionär respektive hund. Det ska va gött o leva för i morrn är Galenskaparna med hos Babben i TV. 

Wednesday, February 26, 2014

Framme på stan

Jag tog mig en dag hemma idag, men det vart inte så ändå. Jag insåg att jag har ärenden så jag gav mig in till stan tillsammans med Paula vid lunchdags och började där med att stå och passa vovven en stund, medan hon var inne i ett hastigt skoärende. Det var fascinerande att se folks reaktioner när de får syn på en liten söt hund som sitter snällt vid "husses" sida. Många stressade ansikten sprack upp i leenden. Det där med att ha en vårdhund på äldreboenden är nog ingen dum idé.

Det har gjorts en film om oss - "De missanpassade" ...
Så fort Paula kom delade vi på oss och jag traskade iväg för att ta mig en titt på bokrean som startade igår. Jag gjorde inga fynd. I stället fortsatte jag till Nespressobutiken och köpte mig några rör kaffekapslar varefter jag landade på en asiatisk buffé på Kungsgatan med både Sushi och kinamat. Jag höll mig i skinnet och åt mig inte fördärvad. Sista anhalt var Clas Ohlsson där jag köpte en baguette-form som Paula ska ta med i present till Camilla från oss. De skall åka och hälsa på henne i Los Angeles på söndag och då skall jag passa hunden i tre veckor. Formen blir en present från oss och ikväll lärde jag Paula baka baguetter. Det blev jättegott.

Paulas första, helt egna baguetter. Hon var lite stolt över dem
Jag var hemma i god tid för att förbereda för allas hemkomst. Det var grabbarna grus, Paula, Jimmy och Anna och det som bjöds var - hör och häpna, spenatsoppa med ägghalvor på gossarnas begäran, samt pannkakor. Jag hade äldste grabben grus till att skala ägg och dela dem och det gick riktigt bra. Pannkakor gjorde jag dock själv. Det är roligt att se små kräsna storstadsungar kasta sig över den mat jag lagar och deras mor säger att de "alltid" äter min mat.

En äggskalare debuterar
Spenatsoppa äts med frisk aptit
Och pannkakor till efterrätt är inte fel
Resten av kvällen ägnades en film, så usel att den börjar närma sig kultstatus - Jean Banan i Afrika. Till denna serverades semlor, dagen till ära.

Likt en rumänsk tiggare sitter minste
grabben grus inför semmelfatet

Tuesday, February 25, 2014

Fint främmande


Återigen en lång härlig heldag ute i stugan. Jag satt och målade av och till, lyssnade på radio och spelade grammofon av och till, vilade av och till. Däremellan stekte jag mig en korvbit till lunch. Det blåste lite snålt ute men inne på verandan spred fotogenkaminen en fin värme och jag stod och njöt av utsikten mot fågelfrö- automaterna. Idag fick jag lite nya gäster. Först några inte så värst välkomna - skogsmöss, vilka pilade av och an mellan sina gömslen och alla de frön som fåglarna spillt på marken. Fast det är bra att de äter upp dem så inte farbror polisen kommer i sommar och undrar vad vi egentligen odlar för konstigt.



Nästa gäster var desto mer välkomna - herr och fru domherre. De har inre synts till på hela vintern men nu var de här och lät sig väl smaka av automaternas fröjder. Jag hade bara mobilkameran med mig så de bilder jag visar blir suddiga förstoringar.



Målandet idag blev en sommarbild från vår badsjö i Lappland. Den är utmärkt trots att vi måste passera polcirkeln för att nå den. Jag var ju med på en liten utställning förrförra sommaren med bilder från Västergötland och nu har jag tänkt erbjuda mina tjänster med lite murjeksbilder ifall det ska bli någon ny utställning.


Jag dröjde mig kvar till skymningen idag för att testa hur fotonlyktan skulle fungera som ensambelysning om jag hängde upp den. Det fungerade utmärkt. Den spred ett milt och vackert ljus över hela rummet och den var lätt att tända nu när Bobo visat metoden. 


I hemmets lugna vrå var det inte så lugnt ikväll. Grabbarna Grus har sportlov och brukar då följa med Anna till hennes fritis en dag. De dök upp ikväll och skall sova här över natten vilket innebär full fart i lingonskogen. Detta uppskattas av alla och jag har inga stora problem heller. Jag gömmer mig bakom min dator och stänger av öronen och har det lugnt på mitt sätt. Jag var till och med så god att jag bakade en sats vridbröd till kvällsmat. Detta innebar att jag genast gick sätta en ny deg till frukosten.

Ännu en semla!

Dagen började så bra med reglementsenlig frukost: Kravbanan, 2 dl fil, ett grovt bröd och en skiva 17% ost. Sedan ut till stugan där en pigg vårsol hjälpte till att värma verandan, åtminstone lite grann. Jag började måla på en ny bild, vår badsjö i Murjek och då plang det till i mobilen - lillasyster var i stan och ville träffas.

Alltid lika kul att träffa syrran!
En händelse så unik att jag gladeligen planerade om hela min dag, for hem och hyfsade till mig, åt lunch och sedan in till Stortorget där kära syster mötte upp. Hon hade varit på möte med hushållningssällskapet och hade nu ett par timmar över innan tåget gick. Vi utnyttjade detta på bästa sätt med att gå och ta en fika och det var då det strulade till sig. VI fann nämligen ett ställe med relativt billiga men orelativt stora semlor. Alldeles extra billiga var de för övrigt när det visade sig att lilla syster ville bjuda stora bror. Jag protesterade lamt - mycket lamt.

VI fick en mycket trivsam stund och hann skvallra över det mesta som hänt sedan sist med gamla mostrar och fäder och liknande. Efter en stillsam promenad in mot Segels torg skildes våra vägar åt och jag kunde sedermera läsa på Facebook att hon levererats hem med osedvanlig precision av SJ. Själv for jag tillbaka och fixade middag och sedan ägnade vi kvällen åt att se en lagom spännande film som Anna fått tips om -- Cast away - om en modern Robinson Cruse. Om den kan sägas att sämre skit har jag sett.

Monday, February 24, 2014

Stormlykta



Söndag

Idag var det tänkt att våren skulle slå till med 8+ och solsken. Det där med 8 stämde nog men ingen sol och en vind som var både riklig och sval var det som mötte oss när vi kom ut till stugan. Där fick vi besök av vännen Bobo som frivilligt åtagit sig att se över den stormlykta jag fick i julas, och som varit lite äventyrlig att starta. Han gjorde inte så mycket mer än att förklara hur den fungerar och hur viktig det är med förvärmning.

En expert kollar förvärmingen
Vrider sedan på en kran och det blir ljus

Sedan han gjort detta puffade lampan igång så snällt som aldrig förr och spred sitt kraftiga ljussken omkring sig, dock till föga nytt eftersom det var mitt på dagen. Vi började nu i stället steka skivor av falukorv över öppen eld och njöt lite vildmarkslunch innan vi for hem. Anna som inte är så van vid stugliv var frusen och kastade sig ner i ett värmande bad så fort hon kom hem. 

Lönen för mödan blir grillad falukorv

Vi tittade sedan på den magnifika OS-avslutningen innan vi försjönk i letargi upplevandes den ångestbefriade söndagskvällen med hjälp av dator och slö-TV.

Saturday, February 22, 2014

Jag har röstat i mello

Det kunde jag väl aldrig ana i morse? Att jag skulle ringa in och rösta i melodifestivalen. Två gånger. Men se det gjorde jag. VI hade Pelle och Gabbi och grabbarna grus här på ostasiatisk middag och efter den vidtog alltså melodifestival. Ett program som i år slagit alla tänkbara bottenrekord. Jag satt med mitt släktforskarprogram, och övriga med sin iphones medan den ena vitsen på TV föll plattare än den andra.

Ellinor Holmer
Plötsligt var det en flicka från Glada Hudik teatern som ställde upp och jag spetsade öronen. Jag kände igen henne från gruppens första film och var tveksam till om hon verkligen platsade i gänget. Hon ser nämligen inte ett dugg "ovanlig" ut, inget Downs syndrom och inget uppenbart förståndshandikapp. En snabbt googlande gav dock vid handen att hon lider av en lättare form av autism. Skit samma. Hon sjöng inte mycket sämre än någon annan i kväll så jag ringde två gånger. Det är rätt fantastiskt, tycker jag, att även lite udda människor får vara med här och det skall uppmärksammas.

Dukat till fest

Dagen idag började annars med att vi for till Ö&B och köpte oss en lång vaxad duk till vårt förlängda bord. Sedan såg jag damernas 3-mil och Norges nesliga trippelseger. Däre3fter for Anna fram till stan och handlade med Paula vilket jag slapp eftersom jag skulle fixa maten till ikväll. Jag gjorde dumplings (stekta och ångkokta) samt Nasi Goreng. Pilligt, men i övrigt inte särskilt besvärligt och gästerna lät sig mycket väl smaka. Tyvärr innebar denna kväll ett gravt frossande men sådana enstaka excesser brukar inte vara så farliga så jag får hoppas att jag snart är tillbaka i min långsamma men rätt säkra viktminskning.


En extra rolig grej idag var att jag fick en gammal vevgrammofon av Jimmy. Han hade fått den av sin far som nog hade hittat den så speleverket kostade mig inget. Det lät dessutom renare och bättre än den jag hade tidigare.

Myra lagård

Den som icke förunnats lyckan att växa upp i Västergötland kan ej rätt uttala dagens motto "Myra lagård".  Det var dock den som kom att bli dagens motiv ute i stugan och den gjordes helt ur minnet. Nästan. Jag har inga bilder på ladugården, eller snarare ängsladan, som den kommit att bli sedan morfar köpt torpet och rivit boningshuset. Husen hade byggts av Karl i Myra, som kommit att bli osams med sin svärson sedan denne flytta in i ursprungsgården och därför byggde sig ett eget boställe bredvid.

Längst till höger på bilden, mitt på, kan man se Myra lagård
Nästan skrev jag, därför att det finns bilder från åkrarna omkring där jag i varje fall kunde få lite hjälp med bakgrunden. På den häftiga hemsidan flygfotohistoria.se kan man också skönja lagårn i ena härnet av bilden på Augustes gård som låg alldeles bredvid.

Och så här minns jag att den såg ut från vägen

Innan jag hunnit så långt som till ateljén hade jag dock gjort en sväng ner till Älvsjö för att inhandla fotogen. Ett bra tag nu har jag köpt fotogen på bensinstationer till hutlösa priser; 40 kr litern. Men sedan underbarnet Bobo tipsat mig om firma Fogas, som har allt inom fotogen- och gasoldrift, även fotogen i lösvikt, så kunde jag nu inhandla bränslet för 25 kr litern. Det gladde min snikna själ.

En fixeringsbild. Ser någon koltrasten i rönnbuskaget?
Det hade kommit tung blöt snö inatt och snön fortsatte under dagen tills den övergick i regn. Jag matade mina fågelvänner och gick sedan in i verandan och hölls där hela dagen tills den var dags att pka och hämta Anna. Den nya fotogenen var bra och jag fick upp en behaglig värme efter någon timme.

Det kan inte hjälpas men det är väldigt vackert att stå inne
på verandan och se ut mot den snötyngda skogen
På kvällen firade vi fredag med att slöa i soffan till ett nytt program med Babben samt med en hemgjord räkmacka och fruktsallad. I morgon skall jag göra dumplings igen. Vi ska ha en liten temabjudning och låter det bli ostasiatiskt med dumpling och Nasi Goreng.

Thursday, February 20, 2014

Hej mitt vinterland

Den vårsol som lyste upp oss i måndags föll som en pannkaka idag. När jag tittade ut genom fönstret strålade staden vit mot mig. Och inte var det särskilt kallt heller. Tur att man inte var i skolan nu och behövde kämpa med snöbollskastande ungar.

Snön ligger vit, inte bara på taken

Jag brydde mig inte om stugan idag utan bänkade mig vid köksbordet med dator och pappersblock och började skissa på nästa Remmenebild. Har inte riktigt bestämt mig för vad, men det lutar åt "Myra´ lagård", den lada som Karl i Myra byggde upp i början av nittonhundratalet och som nu är riven och borta sedan länge. Där finns det inga foton til stöd utan det får bli minnet som styr. En liten utmaning.

Barndomshemmet idag





Barndomshemmet igår
Jag gjorde också klart den nya bilden av Annas barndomshem och hin tyckte färgen stämde bättre nu. Om det nu blir ny vernissage i Murjek i sommar, så är detta en början. Jag lägger upp en bild av hur husen ser ut idag också som jämförelse. Det är tyvärr inte det enda öde huset i den lilla byn.


På kvällen var Paula och Jimmy här och hämtade vovven. Eftersom vi inte hade någon mat över till dem gjorde de pannkakor. Som de köpte färdiglagade ur frysdisk, klara att mikras. Förfärande goda var de också men för de fyrtio kronor förpackningen kostade hade man kunnat göra många egna och betydligt sockerfriare pannkakor.

Wednesday, February 19, 2014

Osäkert som tåget

Onsdagen

Idag har vi varit ute i stugan hela dagen, från morgon till becksvarta kvällen. Det var riktigt länge sedan, för jag har varit bekväm de senaste gångerna och häckat hemma i stugvärmen i stället för att kosta på mig fotogenuppvärmning ute på verandan.

Klart att börja måla
Det var kallt väder idag också, men klart och soligt och jag fick upp bra värme med alla stearinljus och med kaminen. Jag tog fram mitt målarbord och inredde raskt till en ateljé för akvarellmålning. Där satt jag sedan av och till under hela dagen och gjorde klar en ny variant av Annas barndomshem som nog blev närmare originalet. Hunden var med och var lös och ledig hela dagen.

Så här fin skog har vi strax bortom stugan
Hon gjorde sina små utflykter men kom hela tiden tillbaka efter några minuter utan att jag ens ropat. Däremellan låg hon och sov på sin plats i soffan tills jag helt storsint tog med mig henne på den skogspromenad hon blev lurad på i höstas. Hon var ystert lycklig och sprang runt benen på mig hela tiden. Några längre egna utflykter vågar hon sig inte på ute i villande skog.

Finns det något roligare än en alldeles egen skogspinne...
Alldeles extra lycklig blev hon när jag tog upp en skogspinne och kastade iväg. Hon kan inte leka med pinnar utan försvara dem ilsket och följer hellre med upp i luften när jag tar pinnen än att släppa taget. Men om jag fortsätter att gå så lämnar hon pinnen direkt och följer mig, trogen som en hund.

Middagsdags
Eftersom jag var ute vid stugan hela dagen unnade jag mig att tända i eldkorgen och grilla mig en korv. Det är lite speciellt att kunna grilla sig en korv ute i skogen en vanlig vardagtisdag men nu har jag varit pensionär så länge, att jag börjar ta detta för givet.

En liten lykta, som fångat dagens sol
När det mörknade märkte jag ett litet men dock vårtecken. Alla våra små solcellslyktor, som stått utefter vägen till utedasset under vinter, började lysa. Det måste innebära att solen har återfått sin kraft. Nöjd med detta drog vi oss in i storstugan och lyssnade på radio tills det var dags att åka och hämta Anna efter gospelsången.


Tisdagen

Jag vaknade till damernas storslalom i morse, men det gick inget vidare ty en sjätteplats i denna svenskgren räknas för noll och intet. Jag fortsatte i stället att dona inför avfärd ty Idag skulle jag återvända till storstaden. När jag packat och traskat iväg till busshållplatsen började det snöa! Och igår som vi gonade oss i vårsolens glans!!

Nej, se det snöar!

Dock gick snöfallet fort över och på resecentrum var det åter barmark. Där har man nu byggt klart den nya inglasade gångbron över hela stationsområdet och jag kunde enkelt ta mig till spår två i en ny fräsch och ännu inte inpinkad hiss. Till Göteborg gick allt bra och jag unnade mig en enkel utelunch på centralen. Det är ju trots allt pensionsutbetalning idag. Sedan började problemen. Ett tåg hade ännu en gång rivit ner en kontaktledning. Denna gång i Töreboda så från Skövde blev det buss till Hallsberg på E20:s tråkigaste och smalaste avsnitt. Som tur var hade jag mina podcasts att ta till. Det är märkligt att kontaktledningar aldrig rivs ner på Malmbanan men titt som tätt på det övriga järnvägsnätet. Kan det vara så att SJ sparar in på underhållet?

Trollhättans station ur ny synvi8nkel

Nåväl, vi kom fram till stan så småningom och jag hann till och med göra i ordning en sallad tills Anna kom hem samt lösa en mystericache. Det är kul. På bordet låg ett vykort från Erika och väntade. Med en ny app hade hon gjort ett kort av en detalj ur den bild jag skickade ner till svärsonens födelsedag härförleden. Den appen måste jag fixa.

Ett vackert vykort

Monday, February 17, 2014

Ut i vårsolens glans

Jag vaknade redan vid sju för att kunna följa med i den uppskjutna masstarten i herrarnas skidskytte. Blott för att finna att den var uppskjuten ännu en gång. Till halv ett pga dimma. Jag slöt alltså ögonen och fortsatte min skönhets sömn någon timme till men gick sedan upp och började så smått plocka i ordning efter allt målande. Jag fann det dock roligare att måla igen, men nu akvarell. Jag började på en ny version av Annas barndomshem för färgerna och proportionerna hade inte blivit så bra igår.

Köket har ändrat karaktär
Jag gjorde en noggrann uppmätning från en bild jag tog i somras och ritade upp den på ett papper som jag skall ta med till stan för att rådfråga Anna om rätt färg. Och tiden gick och klockan blev halv ett men inte fasen hade dimman lättat så nu blir det inget skidskytte förrän i morgon. Då utnyttjade jag den härliga vårsolen till en timslång promenad utöver slätterna här och det var riktigt skönt. Jag hade en pod cast i hörlurarna så tiden bara flög fram.

Vi har vår i luften!
Väl hemma tillagade jag sedan lunch och den blev en gammal goding från förr - lappskojs. Jag skar köttet, jag gjort i lergryta, i små tärningar, stekte grovt hackad lök och kokade små bitar av potatis, morot och kålrot. När detta var mjukt stötte jag det grovt och blandade ihop allt Tänkt att detta var något vi bjöds i skolmaten förr och nu skulle ungarna förmodligen vägra att ens titta på anrättningen. Vart är vi på väg???

En delikatess från fordomdags
Resten av dagen ägnade jag sedan åt att skjuta upp städningen till nästa besök här och satt i stället med släktbilder och akvarellfärger och hade det alltigenom skönt. I morse skickade jag iväg en hälsning till mina gamla kollegor på Facebook och önskade dom välkomna åter efter sportlovet, påminnandes dem om att det nu bara är åtta veckor till påsklov. Jag minns den känslan...

Sunday, February 16, 2014

Mera guld - mera semla

Det blev ju guld idag också, trots att det var mycket mer förutsagt. Men gossarna höll för favoritskapet och vi som tittade fick en spännande eftermiddag. Nu är det ju bara på det lilla viset att jag sagt mig själv att ett guld skall firas med semla. Och vad värre är. Dessa säljs bara i tvåpack i min butik. Så nu får vi hoppas att jag kan släppa den här dumma tvångstanken för det blir säkert mer guld. Men gott är det.

Mödans lön
När jag väl kört stafetten fortsatte jag med köket. Där hade jag bara kvar rollningsytor och dessa var så ljusa från början att det visade sig att det räckte med denna andra strykning för att det skulle täcka väl. Så nu är det bara farstun och lite småplock kvar innan jag kan tömma lägenheten helt och sätta ut annons. Fast i morgon skall jag nog nöja mig med att städa. Det blir på intet vis någon lätt uppgift.

Barndomshemmet
Jag har också kommit igång med att måla och det känns riktigt roligt. Idag har det handlat om det hus i Lappland där Anna bodde som liten. Huset finns kvar men är förfallet fast jag har ändå tagit bilder på det för att få själva formen. Sedan har jag funnit en dela gamla foton när jag skannade Annas pappas diabilder. Utifrån dessa har jag gjort en bild som vart riktigt bra och Anna tyckte hon kände igen sitt barndomshus väl.

GULD!!!

Lördagen 
 
På bussen hem från stadsbiblioteket idag fick jag upp min mobil, gick in på Facebook och såg att Erika skrivit "Kalla" och Karin W "YES!!!". Jag, som ägnat förmiddagen åt att i godan ro sitta och fika med asplundarna (Semla) och därefter grottat ner mig i västgötarummet på biblioteket, hade varit fullkomligt bortkopplad från världen. Inte visste väl jag att det var stafett idag och ännu mindre att det gått bra för Sverige.

Till Charlottes ära! (Och de andra i laget också förstås)
Under färden hem fick jag dock huvuddragen klara för mig och när jag sedan slog på TV3 här hemma så hade jag sådan tur att jag fick se de två sista sträckorna i repris. Fast jag nu visste hur det skulle sluta så var det jättespännande och faktum var att jag blev riktigt rörd när jag såg Charlotte glida in i mål första av alla. Och den bubblande glädje hela laget visade var så oerhört smittande att hela livet log ännu mer än vad det brukar. Jag skyndade mig in på Mikael Niemis facebooksida och bad honom åter lägga ut hyllningsdikten till Kalla. Får se om han ser detta.

Gudaspis
Hur som helst så kändes det som att denna seger förlät den maffiga semla jag hade tryckt i mig på teaterkaféet. Jag hade firat i förväg, visserligen omedvetet, men ändå. Men jag nöjde mig inte med semla i mitt firande. Här hemma öppnade jag nu den burk PÖLSA jag köpte i går, stekte ett ägg, värmde pölsan, lade dit rödbetor, hällde upp en lille gammeldansk och sedan njöt jag den stafettsegrandes fulla njutning.
Jerry på vakt på sin favoritsten
Resten av dagen har jag sedan varit i målartagen, omväxlande med OS-tittande. Jag gjorde färdigt bilden på Jerry och blev riktigt nöjd med den. Så nöjd att jag lade ut den på min facebook-sida. Där dröjde det inte länge innan min kusin Dan, som jag nog inte träffat på 40 år, kommenterade bilden och sa att han mindes vovven. Det var kul. Det känns som att inspirationen slagit sina klor i mig och redan ikväll har jag börjat rita upp en bild med ett gammalt murjeksmotiv. Jag får ju tänka på en framtida vernissage under kulturdagarna där uppe....

Friday, February 14, 2014

Saga väves på sannings varp

Rubrikens kloka ord sades en gång av Fritiof Nilsson Piraten. Saga är dock inte det som skall vävas på varpen i den gamla vävstol jag en gång byggde och som nu står uppställde i en vävstuga i Dalsland. Nej, där skall skapas handdukar, löpare, mattor och en massa annat vackert. Men först måste man knyta ihop alla lattor och trampor och skaft och det gjorde Eva och jag idag.

Färdigknuten vävstol
Det var lite mödosamt att trä igenom de grova hampasnörena genom alla små hål men med list och envishet fixade vi det också och efter tre timmar inte alltför mödosamt knytande så var vävstolen klar att ta emot sin första varp. Det kommer dock att dröja ett tag till. Vi for nu iväg mot stan igen och stannade till i Vänersborg där jag vart bjuden på lunch. VI hann också med en kort shoppingrunda som för min del innebar den mjukaste blyertspennan (till att rita förlagor på akvareller) samt en flaska Gammeldansk. För att rätt kunna njuta denna läckerhet inköpte jag en burk pölsa, en burk rödbetor och ett paket ägg, Från frigående höns utomhus....

Det blir mycket snören innan det är klart
Resten av dagen har ägnats beundran av Olsson och Rickardsson som tog silver resp brons på 15v km skidor vid OS idag. Jag började också skissa och måla på en bild av Olles gamla hund Jerry, som togs i början av sextiotalet. En vinterbild där hunden står på sin vanliga plats vid stenmuren. Det är roligt att måla och fast jag bara gjort lite hittills är jag riktigt nöjd med början. Hoppas fortsättningen blir bra också.

En vovve i vardande

Vita vidder

Nu har jag skrivit om måleriarbeten ett par dagar, men inte visat några bildbevis. Så därför lägger jag ut ett foto över den vägg som tidigare var grön, röd och gul. Det blir nog rätt bra. I övrigt har jag ägnat dagen åt OS. Egentligen hade jag tänkt bojkotta årets sändningar eftersom de går i en reklamkanal och jag vägrar betala för den reklamfria varianten. Jag har en gång betalt Tv-licens och är fundamentalistisk Public Service tittare.

En minimalistisk vägg
Men så har det visat sig att jag har den dör reklamkanalen i mitt vanliga utbud så när det idag vart dags för damernas tio-km klassisk stil så slog jag ändå på TV:n och faktum är att jag fick se Kallas triumf utan ett enda reklamavbrott.


I lördags hade jag ju nöjet att höra Mikael Niemi prata på "Låtar och Skrönor" i Jokkmokk och han berättade då om när han vart utsatt för ett drev. Han hade suttit och småpratat med en kille som olyckligtvis var journalist och i det sammanhanget hade han yttrat sig om grannkommunen, Tärendö med synnerligen förklenande ordval. Svagbegåvade och inavlade var ord han använt. På journalisters vanligt svinaktiga sätt skrev han detta i tidningen och det tog hus i helsike. Tärendöborna ville ha Niemis huvud på ett fat och han fick kräla i stoftet och be om ursäkt.

Mikael Niemi
Det hela lugnade sig något och tiden gick. Tio år senare satt han och pratade med Charlotte Kalla, Tärendös stolthet, och sa att om hon vann guld i ett kommande OS så skulle han framföra an hyllningsdikt i Tärendös folkets hus. Nu gick det så "illa" att hon tog ett guld och när tärendöborna tog emot henne vid hemkomsten så stod även Mikael Niemi där. Darrande klev han upp på scenen i folkets hus och stämningen mulnade. Man hade inte glömt. Men han började oförväget med sin dikt och den var bra. Stämningen lättade och efter slutklämmen var han förlåten och tagen till Tärendös hjärta.

Så här lät sista versen i hyllningsdikten:

Och när du tänker klä dig i bröllopsdräkt
se till att inte välja nån ur din egen släkt.
Nej, du måste göra som alla
du skall välja en killa från Pajala

Thursday, February 13, 2014

Duktig gosse

Idag har jag varit riktigt flitig. Jag har målat alla träytor i köket två gånger och golvlister lika så. Det innebär tre strykningar totalt och jag tycker det ser rätt bra ut. Skall kolla i morgon i dagsljus, om det lyser igenom något eller om det duger så här.

Utöver detta har jag varit och handlat och fortsatt leta bilder på avlägsna släktingar. Det är ju i stort sett enbart de nu levande ungdomarna och i vissa fall deras föräldrar som finns på bild Facebook eller internet. Snart känner jag mig dock mogen att kontakta vissa av de äldre, som verkar trevliga, för att få bilder på de människor som försvann för 100 år sedan eller mer. Det är ingen orimlighet att folk som avled före förra sekelskiftet finnas på bild och absolut inte de som dog så sent som på tjugotgalet.

Jag har också börjar planera en serie målningar från Remmene som skulle kunna användas som almanacka, en bild för varje månad. Det skall bli kul. Men första skall jag sova min skönhetssömn.

Tuesday, February 11, 2014

Tillbaka i verkligheten

Efter flera veckor av lättjefullt vegeterande i stugan och Jokkmokk for jag idag tillbaka till hemmet. Jag tog tåget eftersom det blir betydligt billigare än bilen och jag får nöja mig med hemarbete denna gång. Fortsatta körslor till tippen och Röda korset får bli vid nästa resa. Resan gick bra hem och jag fick min favoritplats - fyra ensamma fåtöljer kring ett bord - och nu har SJ gratis WiFi, så jag kunde upprätta mitt kontor och släktforska hela vägen ner.
 
Släktforskning i 200 km/h
Jag hade glömt, eller kanske snarare förträngt hur här ser ut här hemma. Byggarbetsplats är en mer korrekt beskrivning. Nåväl, jag har oerhört hög smärttröskel när det gäller nedskräpning, men nu är det snart så att jag börjar närma mig den gränsen. Det som står på programmet denna gång är färdigmålning i köket och det är lite pilligt. Mycket småytor som inte kan rollas, men jag tänker ställa in mig på att ta enbart pensel i morgon. Då känns det lite mer överkomligt och går det bra kan jag nog stryka två gånger eftersom färgen torkar fort. Med OS i radion så har jag nog lite att lyssna på också och är det något trist så har jag flera podcasts att ta till.