Älgstek

Jag har haft en tanke om att vi någon gång varje helg i år skall ha gäster, som vi lagar gott till. Det har funkat fint hittills men denna helg klarade vi det med ett tveksamt nödrop. Det blev bara svåger Anders och svärson Jimmy. Paula är ute med sin bästis, numera boende i Los Angeles, men nu på hembesök. 

Det gick bra detta med och vi lät oss väl smaka av en älgstek, som jag fick i gage när jag tomtade i julas. Jag trodde först det var en älgfilé för den såg så fin ut, men det var nog egentligen "bara" ryggbiff men den var väldigt god, speciellt såsen. 

Dagen började annars med kaffe på sängen och melodikryss, som jag löste på blankt papper. Det gick alldeles utmärkt och gav lösandet en lite högre dimension. En av frågorna handlade om Gluntarna och plötsligt slog det mig att jag inte vet något om dem. Sagt och gjort. Jag gick in på iTunes och förr än jag visste ordet av hade jag köpt en CD med 30 gluntsånger. 

Efter detta tog vi oss en snöblöt promenad till Solna C där jag lagade mitt klockarmband, samt köpte lite nytt schampo från Yves Rocher av den sort som luktar kaffe på ett rent förtjusande sätt. Vi besökte också en butik, som tydligen gjort succé i Frankrike - Picarde - som sålde enbart djupfryst och tydligen av god kvalitet. Mycket var färdiglagat och vi valde en citronpaj, som vi tog till dessert ikväll och som inte var så tokig.

Somaliska bandylandslaget

Idag har vi så sett den länge emotsedda filmen om det somaliska bandylandslaget som deltog i VM i Irkutsk i fjol. Efter att ha stått på skridskor för första gången sju månader innan. EN recensent skrev att det var som ett liote längre Tv-program mer än en film och det stämmer bra. Likafullt var det ett väldigt bra TV-program, en riktig feel-good-film. Något jag verkligen kan rekommendera

Anna slutade tidigt idag och var hemma redan vid fyra. DÅ hade Anders precis lämnat hemmet för att ta tåg till Falun där han skall vara på möte och sedan återkomma i morgon kväll. Han dök upp vid halv två vilket jag hade glömt, men jag hade tagit upp köttfärs och gjorde nu två goda hamburgare som vi åt med förtjusning.

Tidigare på dagen hade jag suttit och målat igen. Två dar i rad nu och det känns väldigt bra även om bilderna aldrig blir SÅ bra som jag hoppas. Nu håller jag på med att försöka återskapa det gamla köket i Remmene så som jag minns det och utifrån de kvarvarande linjer som fanns kvar i det nuvarande köket.

Nu har vi sett På Spåret i efterhand och ätit en färdigköpt sallad från stans bästa salladsbar, den i Älvsjö. Vi var duktiga idag och skulle ha vunnit med 29 poäng.

Så började det...

Dagen har gått i en spänd förväntans upplösning i tomma intet. Det jag väntat på var releaspartyt för en CD-box med våra käraste schlagerartisters förstlingsverk. Det har gjorts mycket reklam för evenemanget på Facebook och eftersom det ägde rum på Södra Teatern och dessutom var gratis gick vi dit.

Det var en rätt stökig tillställning men jag förstår att det är så nu för tiden när folk skall ut på lokal. Trångt med folk som trängdes framför bardisken samtidigt som alla pratade i högan sky. Tacka vet jag den stillsamma miljön på ett ställe som Bishop Arms.

Damberg längst till häger

Det hade utlovats flera artister från den tid det begav sig men de som till slut kom var Britt Damberg, en liten fin dam i åttioårsåldern, och Carli Tornehave, som kom att bli kvällens behållning och överraskning. Damberg sjöng en okänd amerikansk evergreen medan Carli Tornehave sjöng en känd dito och gjorde så bra att han fick göra ett extranummer. Han såg glad ut för det.

Carli Tornehave

Hur som helst köpte jag en box och just nu spelar jag den. Där fanns en sång som jag har ett tydligt minne av. Någon gång omkring 1960 var mamma och Tage och jag i Alingsås och av någon anledning skulle vi köpa en present till Alve, som var i Remmene då. .Kanske hade han fyllt år. Valet föll på en 78-varvsskiva med en sång som hette "Handklaver och kärlek".

En bild som blev över, snabb lek med akvarell -
vattendroppe på trä

 Jag har då och då tänkt på sången, som jag minns och ikväll upptäckte jag den i boxen. Det var Towa Carssons första skiva och hon skulle ha kommit i kväll, men hennes man, Göte Wilhelmsson, som skulle ackompanjerat hade ramlat och slagit sig för ett par dagar sedan, han kunde inte spela och då ville inte Towa sjunga.

Utsikt från en gammal veranda

I övrigt har vovven och jag varit hemma hela dagen, Hon har sovit i soffan och jag har suttit vid köksbordet och målat. Det var kul men blev inte riktigt som jag tänkt mig, ,men något lärde jag mig väl alltid.

Renovering av geocacher

Anna var hemma idag också som tur var och verkar nu klart bättre. Hon har varit på sångkören ikväll och det hade gått bra. Själv började jag min dag med att fara ut mot Täby och några Åsanisse-geocacher som behövde flyttas eller få nya logremsor. Folk som besökt cacherna har rapporterat att papperen håller på att ta slut eller att hela cachen är borta.

Jag for också ut till stugan och fyllde på fröautomaterna samt tog mig en kopp kaffe innan jag plockade ihop mina målargrejer och for hem. Här har jag ägnat mig åt att hjälpa Sigrid med komplexa tal och med en övning inför högskoleproven. Hon påstår, kanske artigt, att hon har stor nytta av min hjälp, men det har hon kanske.

Till kvällsmat tog jag ut ett gammalt paket med älgkött ur frysen. Det visade sig vara bitar av revbenen och jag vart lite villrådig men ringde vännen Jonny i Murjek och han berättade hur man skulle göra. Bryning och långkok var det som gällde och det vart väldigt gott. Nu sitter vi och slöar framför TV:n och smälter maten innan sista kissrundan med vovven.

Vård av sjuk sambo

Idag har Anna förmått hålla sig hemma och i stillhet hela dagen och jag har försett henne med kaffe, mat och TV-kanaler. Det har nog gjort gott och fram mot kvällen verkar hon nu klart piggare. Själv har jag suttit och släktforskat och skrivit rent mors dagbok och haft det allmänt behagligt.

Ikväll var det första körövningen för mig. De andra började förra veckan, men då var ju jag i Paris och hade det mysigt. I vår skall vi börja med Bellman och vi sjöng bl.a. två sånger som jag aldrig hört förut. Vi slutade precis så sent att jag missade bussen med ett par minuter och skulle få vänta i 25 min på nästa. Jag skulle kunnat ta tunnelbanan också men där var väntetiden 14 min så då beslöt jag mig helt enkelt för att gå hem. Jag fick drygt tjugo nyttiga minuters promenad och det skadade mig nog inte.

70 år sedan Auschwitz befriades

Måndag

Det var osäkert om Anna skulle gå till jobbet idag eller inte, eftersom hon hostat hela natten av och till. Hon ville till sist ändå gå och jag körde iväg henne men sedan tog hon sitt förnuft till fånga och for hem vid middagstid. 

Själv for jag ut till stugan där jag tog mig en heldag med läsning och målning och bara njutning av friden. Jag var nästan enbart inne i storstugan där jag tände stumpastaken med sina små ljusstumpar samt fotogenkaminen. Det blev fort så varmt att jag fick stänga kaminen. 

Senare, när jag började måla, tände jag stormlyktan, den ger ett enormt ljus men också enorm värme. Plötslig var det 35 grader i rummet och jag fick sitta med dörren öppen ut mot den nollgradiga naturen för att svalka mig. Jag får nog nöja mig med den lyktan ute på verandan. 

Där satt jag också och myste då och då med mitt kaffe och tittade på fåglarna, konstaterande att jag har det oförskämt bra. Jag ringde även till vännen B-E eftersom vi inte hörts av på ett tag och han har det så bra han kan sedan hans mor gick bort i höstas. 

Jag for hem vid femtiden och tittade på lite dokumentärer om Jordbrobarnen med Anna på SVT-play. Senare kom Paula och Jimmy och tvättade och då åt vi en god pasta-och-tonfiskröra som Anna gjort samt tittade på Guldbaggegalan. Kvällen avslutad jag med släktutredningen medan Anna sov gott på soffan och ett hemskt program om befrielsen av Auschwitz sändes. 

Jag kände mig otäckt avtrubbad inför hemskheterna och lär sova gott i natt. Man har sett de där bilderna för ofta och det är ofattbart att det fortfarande finns folk som tror det är fejk.

Min debut på Dramaten

I morse fortsatte vi med nästa burk i Testagrampaketet. Det var en ny blåbärssylt från Finnerödja, som hette Bara bär och det var nog ett bra namn. Det var nog bara socker tillsatt och inte jättemycket av det heller.

När vi åt ringde kusin Carina och erbjöd oss två gratisbiljetter till en föreställning på Dramaten, som heter Johanna. Anna ville inte gå efters0om hon blivit förkyld och inte ville sitta och hosta sig igenom föreställningen. Jag var dock pigg på att gå eftersom jag aldrig varit där och jag letade igenom min kontaktlista efter lämpligt sällskap. Det fann jag i vännen Bobo, som utan tvekan tackade ja.

Halv fyra skulle vi ses utanför teatern men han kom lite senare för han hade tänkt trasigt och åkt till Operan, men det är ju inte så långt att gå därifrån, Under väntetiden umgicks jag lite med Margareta Krook, som står staty utanför teatern.

Vi visste inte så mycket mer om pjäsen är att den skulle handla om en modern Jeanne D'arc men vi var båda djupt besvikna. Huvudpersonen Johanna var ett super-pretto som gjorde allt så till den milda gram politiskt korrekt att man kunde spy åt det.

Hon samlade kraft genom samtal med Moder Jord, hon gav bort sina ägodelar till vem som helst som hon ansåg behövde dem bättre än hon, tog in tiggare och hemlösa till sin lägenhet. Allt saker som vinner applåder i teorin men är absurt i verkligheten. Både Bobo och jag gladdes åt att vi inte betalt för biljetterna.

Efter pjäsen gick vi upp till O´Learys vid Östermalmstorg och tog oss var sin öl och det var betydligt roligare. Bobo kände sig måhända utnyttjad när jag framhöll allt know-how han skulle kunna bidra med i stugan när det gäller installation av solceller o dyl.  men det skiter jag i :-) Vi konstaterade också att jag kommer att vara i Cork på St Patricks day i år. En lycklig slump!

Att räkna fåglar

Lördag

Efter en lång och fridsam morgon for jag och lilla vovven ut till stugan för att mata fåglar och även räkna fåglar. Man skall det denna helgen har Svenska Ornitologiska Föreningen bestämt. Det brukar vara rätt många fåglar där; nötväckor, svartmesar, talgoxar, tofsmesar, koltrastar, blåmesar. Fem-tio exemplar av varje. 

Därav vart intet idag. Stugan låg i djup snö och fågelautomaterna var tomma. Jag fyllde dem men det brukar dröja innan de hittar tillbaka när jag varit borta ett tag. Jag såg faktiskt bara en fågel och det var en rödhake! Den hade förirrat sig in i köksavdelningen och försökte flyga ut genom fönstret när jag kom. Sedan hittade den öppningen och var puts väck. Kvar var bara den nötväcka i lergods, som jag fick av Eva i fjol. 

När jag matat mina fåglar och satt och väntade in dem tog jag en kopp kaffe och njöt av friden. Vovven som sprungit lös ville inte komma in trots att hon frös så hon darrade, men jag lurade henne med en korvbit och snart låg hon varmt och gott under en filt bredvid mig. När sedan fotogenkaminen slocknade iddes jag inte fylla på den utan for hem. 

Här var jag och hämtade den julklapp jag fått av Paula, ett provpaket från något som heter Testagram. Man skall testa nya varor och denna gång var det lite hälsoprodukter och bl.a. ett jättegott litet kex som heter Rimicaramel. Det rekommenderas!

Kvällen ägnades en bjudning med Robert och Caroline. Hon kom raka vägen från en konferens i London med skolan och hade mycket att berätta. Vi åt den rostbiff jag gjorde förra helgen och som dessert tog vi kex och fyra franska ostar, som jag köpte vid Place Pigalle i förgår. Sedan var de kvar här till fram mot halv tolv och vi roade oss med festliga youtube-klipp. 

TIllbaka till snövinter

ÅDet kändes allt lite vemodigt att knalla ner och köpa sina croissanter i morse väl vetandes att det nu kommer att dröja till nästa gång. Erika hade åkt iväg tidigt så vi tog adjö redan igår kväll men i stället låg det ett litet rart brev på köksbänken.

En sista blick ut genom fönstret innan jag
sticker iväg dör denna gång

Jag tog min frukost och vilade sedan lite igen medan Jean stapplade upp och gjorde sig i ordning. Han stack vid halv elva och då for jag också även om han tyckte det var tidigt. Det tyckte inte jag för jag var inte ute på Charles de Gaulle förrän vid tolv och hann jag nätt och jämt köpa min sprit och ta min lunchfika innan planet lyfte tidtabellsenligt kl 2

En sista öl och macka innan avfärd

 Resan gick sedan helt händelselöst och jag fördrev den med ett korsord och en sudoku innan vi damp ner mellan molnen och mycket mjukt gled ner på landningsbana. Kanske för att det var en kvinnlig flygkapten idag.

Strax innan Södertälje sprack molntäcket
upp och jag såg ut över Kålmårde

n

Jag fick ta flygbuss och tunnelbana hem eftersom den bekanting jag tänkt be om skjuts inte hade tid att åka och möta mig, trots att jag gick upp kl 4 på natten när han kom från L A i höstas och inte ville åka kommunalt hem...

Butte Chaumont

Idag fick jag uppleva den första och enda besvikelsen på denna resa. Butiken som säljer gammaldags musik uppe vid Place Pigalle skulle vara öppen torsdag - lördag mellan 14 och 19. I god tid var jag där och väntade. Så god att jag fördrev den med en chokladmousse och en espresso på ett café i närheten. 

Tio i två gick jag tillbaka till Phonogallerie och började titta genom de stora skyltfönstren där mäktiga gamla trattgrammofoner tronade bland små eldrivna plastskivspelare från femtiotalet. Längre in stod löftesrika hyllor med mängder av 78-varvare. Men inte fasen kom det någon och öppnade. Jag knackade men inget hände och kvart över lommade jag iväg hemåt. Tog min favoritlinje, tvåan, den som går uppe mellan träden.

Min besvikelse var dock ganska lätt att bära med tanke på att jag redan fått tag på hela fem skivor med Django Reinhardt. Edit Piaf och de andra får vänta till nästa gång. 

Dagen började annars tidigt. Efter frukost, som idag vart lite förenklad (jag hade kvar ett brödstycke, som jag köpt igår) tog jag åter bussen upp till Père Lachaise. Jag ville ta lite fler bilder på kändisgravar och nu fann jag bl.a. Annas barndomsfavorit, Gilbert Becaud. Men även Piaf, Montand och Morrison. Det var svinkallt med rimfrost på marken, och jag hade ju lämnat mina vantar hemma i Sverige, men än stod jag ut.

Ny busstur ännu längre bort till den park, Butte Chaumont, som inte bara är känd för att Erika ordnat en orienteringstävling där utan numera också för att det var där som Charlie Hebdo-terroristerna brukade samlas och löpträna inför "kriget". Gänget från Butte Chaumont har de kommit att kallas, både här och i Sverige.  Jag såg flera joggare, men de verkade fridsamma. Likaså den stora grupp kineser, som ägnade sin morgon åt Falun Gong på ett annat ställe. 

Mitt mål var, förutom att se det höga konstgjorda berg mitt i parken, där Erika en gång satt en stor orienteringsskärm, att titta på den gamla ringlinje som fortfarande ligger kvar och här går in i en tunnel. Den järnvägen byggdes väldigt tidigt och användes länge men numera knappast alls. Den är dock inte uppriven och ibland lär man köra ut något vagnsset där, som inte får plats någon annan stans.

Från Butte Chaumont tog jag en ny buss, nu mot Place de la Republique, vid vars centrala monument man kommit att samla alla sympatiyttringar efter terrordådet. Det är naturligtvis välment, men det går inte att komma ifrån att det ser lite skräpigt ut i dagsljus. Kanske är det finare på kvällen när alla stearinljus och gravljus är tända. 

Jag tog mig hur som helst lunchpaus här och fick fönsterbord ut mot platsen.  Min måltid bestod av risotto, en rätt som jag inte ätit sedan min gymnasietid på sextiotalet. Det var den burk på hyllan med färdigmat som var allra billigast och jag kan lova. Den smakade inte i närheten av den risotto jag fick idag. Det här är en rätt jag måste ge mig på när jag kommer hem. 

När jag kom ut från Café Republique gav jag upp och gick in och köpte mig ett par vantar och det som sedan hände var alltså min förgävesresa till Pigalle. En resa vars stora ljuspunkt var en himmelsk chokladmousse på ett litet mysigt parisiskt café.

Middagen avslutades med att servitören flamberade de friterade bananerna

Så blev det afton den tredje dagen och ikväll var det min tur att stå för bjudningen. Vi landade på ännu en av alla de små fina restauranger som finns i området. En thailändsk. Och det var inte den vanliga kokosmjölksmaten utan mat som jag uppfattade som betydligt mer genuin. Det smakade bra och vi fick ett par härliga timmar tillsammans där språken gled allt mer och mer över i varann. Fan vet om inte Jean pratade svenska mot slutet. 

LaFayette et Musée d'Orsay

Aldrig trodde val jag att mitt rockköp skulle ske på LaFayette, varuhuset som får NK att nära nog framstå som Dollar$tore i jämförelse. Men se, det var just vad jag gjorde. Även de stora måste ha rea någon gång i det här landet och en lycklig slump har i år fört mig hit just när denna äger rum.

Efter sedvanlig frukost for jag iväg och nu var det så väl ordnat att "min" tunnelbanelinje alldeles här utanför går raka vägen till rue Haussmann. Där klev jag upp ur underjorden rakt framför porten till köppalatset. 

Det var ännu inte öppet men folk stod flockade utanför glasdörrarna och väntade på att bli insläppta. Det blev vi också. Jag gick in och tittade mig undrande omkring efter herrkläderna. En valt uppmärksammade min situation och på en fråga förklarade han att herrarna hade ett helt hus för sig själva och att man kom dit via en inglasad bro mellan byggnaderna. 

Det var rätt skönt att i lugn och ro gå där och strosa och titta. Inga påflugna expediter som komrusande så fort man vidrörde ett plagg. Jag gick ett par varv utan att direkt se vad jag sökte men så såg jag plötsligt,i ett hörn, några rockar som hängde i en nisch. Jag tittade och blev så intresserad att jag bad om hjälp och den mycket vänliga expediten kom genast till undsättning. 

Vi provade lite olika storlekar och fann snart en som på intet vis framhävde min rondör utan fick mig att se propert välklädd ut. Just denna rock var nedsatt med hela 60%, knappast för att den var svårsåld utan mer för att de bara hade tre, fyra stycken kvar. Glad i hågen tog jag min exklusivt tryckta kasse och for iväg hem med den för att slippa släpa på kläder på konstmuseum. 

Hunnen halvvägs kom jag på att det saknads något; min axelremsväska! Den blev kvar i hastigheten, när jag lämnade stället. Jag hoppade av direkt, bytte färdriktning och styrde kosan tillbaka mot varuhuset. Det enda av värde som fanns i deni var mitt pass och ett förlorat sådant skulle ju i och för sig kunna ställa till det, men jag var ändå inte så orolig. Det behövde jag heller inte vara. Expediten log vänligt igenkännande när jag dök upp och räckte mig väskan från ett gömsle under disken.

Här hemma hängde jag upp min rock och uppdaterade mig med omvärlden varefter jag tog några nya metrotåg bort till södra älvstranden och det gigantiska Musée d'Orsay. I kön in såg jag strax framför mig en man i vidbrättad svart slokhatt och lång svart cape. Så, skulle jag vilja gå klädd, men misstänker starkt att personer i min omgivning skulle reagera starkt. Tyvärr måste jag nog inse att dessa kläder inte heller hade sett lika mäktiga ut på mig ...

Jag inledde museibesöket med att gå upp till restaurangen på andra våning. Där åt jag en typisk fransk lunch - liten och dyr men god. Lax till huvudrätt och crême caramell till dessert. Gamla mor fortsatte väl att snurra runt där i sin urna, då jag betalade notan och till och med avrundade uppåt i dricks. Men det är roligt och en upplevelse värd att få kosta, när man någon gång sitter i en sådan lokal och med sådana människor omkring sig och inte känner sig direkt malplacerad. 

Att gå i ett konstmuseum är en underlig syssla. Man skall stanna och lägga pannan i djupa veck och beundra och känna. Detta blir jobbigt när det finns hundratals, för att inte säga tusentals tavlor, skisser, skulpturer och konstföremål att titta på. Jag förenklade alltså det hela ganska snabbt och koncentrerade mig på de tavlor jag sett i alla år och väl kände igen. Fantastiskt att här få se dem i original. 

Det var fotoförbud där, naturligtvis, och jag vågade inte smyga heller för det fanns mängder av vakter och övervakningskameror överallt. Bara en liten översiktsbild tog jag. I övrigt länkar jag till proffskopior här nedan. 

Renoir 

Monet

Manet

Van Gogh

På hemväg från museet tog jag en promenad utefter älvstranden, sneddade över på första bro och stod plötsligt framför Louvren. Där stod folk på stenfundament och gjorde hitlerhälsningar. Trodde jag. Tills jag såg att varje hälsande hade en fotograferande kamrat som försökte få sina motiv att sätta fingret på spetsen av glaspyramiden. Den pyramid där den heliga graalen är gömd i daVincikoden. Jag gick fram dit men såg ingen graal, bara trappor som väl leder in till Monalisa och de andra kändisarna. Får se om jag tar det i morgon.

Nu kände jag mig nämligen mätt på upplevelse idag och letade mig hemåt till en välbehövlig vila. Här har nu Erika kommit hem och om en stund ska vi gå iväg till en annan favorit, den provensalska restaurangen i kvarteret bredvid.

Den restaurangen förnekar sig inte. Trevlig lokal, trevlig servitör, som känner igen Erika, god mat, mycket mat och prisvärd mat! Mätta och belåtna sitter vi nu hemma i lägenheten och summerar dagen, var och en på sitt sätt.

Django

Dagen har varit en enda lång jakt på dels en långrock och dels en skiva med Django Reinhardt. Det förstnämnda sket sig men det senare lyckades över hövan. 

Jag började dock dagen, som sig bör här, med att tassa ner till boulangeriet om hörnet och köpa mig mina croissanter till frukost, den frukost ingen utom jag  kallar fransk. Mätt och belåten fortsatte jag ut  på stan och började med en promenad till dagens första Måste: Père Lachaisse kyrkogården. 

Promenaden vart behagligt kort ty rakt utanför dörren stannade en buss, när jag kom ut, och den förde mig raskt åt det håll jag skulle. Toppen att ha ett veckokort att åka runt med. 

Jag har ju haft lite bekymmer med benmusklerna och även om det inte känns något nu vågade jag inte fresta lyckan alltför mycket utan tog en ganska rak promenad genom kyrkogården. Den är nog fantastisk bara att traska igenom. Och jag besökte bara gamle Oscar Wildes grav bland alla de kändisar som ligger här.

Nästa etapp var Amelies café och dit for jag med Metro, linje 2, som går så vackert uppe i trädkronorna, nästan som på Liseberg. 

Hos Amelie fick jag mig en kopp espresso. Jag satt där en stund och kände mig parisisk innan jag tackade och gick vidare mot Sacre Coeur. Dit upp är det svinbrant, men det finns en bergbana rakt upp för oss, svaga i ben och ande. Om man nu bara hittar den. Jag ville inte stå som någon jäkla turist med ett stort kartblad i handen och söka, så jag fann aldrig bergbanan.

Plötsligt stod jag nämligen mitt framför kyrkan och då hade jag knegat uppför ett oanat antal trappsteg. Men det klarade vi, mina gamla lårmuskler och jag. 

Jag gick in i kyrkan och drog ett snabbt yttervarv, det varv alla vi icke troende, skall gå och som hela vägen är kantat av bord där de säljer ynka små värmeljus för 2€ och stora gravljus (röda) för 10€. Katolikerna fortsätter likt månglarna i templet i den anda som skapades på den tid de sålde syndernas förlåtelse i avlatsbrev. Jag syndade för övrigt genom att smygfotografera interiören, därmed säkert lurande en av de vykortsförsäljare som också fanns där. 

Väl ute tyckte jag att jag lika gärna kunde gå ner också, när jag nu gjort det på uppvägen. Och nu var det äntligen dags att börja jaga överrock. Erika har tipsat mig om en gata där det säljs mycket herrkläder och där det dessutom är reor nu. Jag dit och började gå utefter rue de Turenne. Men det var mest kostymer de hade. Jag var inne och provade i en affär men fann inte vad jag sökte. Jag vet ju så väl vad jag vill ha men de som fanns här var av den sort jag redan har och dessutom var de inte vara billiga, de SÅG billiga ut också. 

Jag ner under jorden igen och åkte mot Chatele där min stamkrog ligger, Sarah Bernardh. Det är säkert ingen märkvärdig restaurang, men jag har ätit där varje gång jag varit i Paris och till och med suttit på samma ställe. Ofta har jag dock irrat runt lite innan jag hittat själva lokalen. Så icke dag. Jag valde rätt uppgång ur underjorden och kom direkt på Sarah B.

Där kände jag mig ännu en gång lite parisisk när jag i tog min sedvanliga entrecôte med créme brüllé till dessert. Därtill ett glas côte du Rhone och en kaffe. Fast inte samtidigt. 

Stärkt fortsatte jag härefter söderut mot en adress där det skulle ligga en liten butik, där man sålde både gamla grammofoner och gamla skivor. Butiken var verkligen lite, så liten att jag först inte såg den, men där inne fanns det hjärterum och expediten letade gladeligen igenom hela sin samling av swingmusik och när jag gick därifrån hade jag inte mindre än Fem! stenkakor med Django. För 3€ styck. 

Jag gjorde nu ett sista försök att finna mig en överrock genom att åka upp till den gigantiska gallerian i gamla Hallarna men inte heller där såg jag vad jag sökte så då for jag hem, trött i fötter och ben, men mycket belåten med min dag.

Nu sitter jag och pustar ut/vilar upp inför aftonens fröjder ty far i huset skall ta mig med på restaurang ikväll. Jag är nödsakad att tala franska med honom och jag måste säga att det får rätt bra! Tycker i alla fall jag. 

Jodå. Det gick någorlunda med franskan men maten var helt enorm. Jean tog med mig till en närbelägen indisk restaurang med vacker inredning och förnämlig service. 

Jag försökte kolla lite i meny själv men överlät snart allt det praktiska till honom. Det skötte han med den äran och nu sitter jag här och känner hur kyckling, kalv, färs och bröd lindar sig som bomull kring lilla maggen, omgivna av vackra, läckra såser, gott vin och likör därtill. Dä ska va gött å leva!!