Familjen fulltalig igen

Det var nog någon grad mildare i natt för när jag vaknade strax före åtta var det fortfarande 12 grader i rummet. Såpass varmt att jag utan problem kunde ligga och dra mig innan jag stapplade upp. Jag började tämligen omgående röja i ordning efter mig och åt sedan frukost innan jag for in mot stan. 

Det går utmärkt att övernatta så här års men kanske inte mer än två, tre nätter. Hygienen blir alltför lidande om man stannar längre. Både den personliga och den som har med mat att göra. Lite bökigt att diska t.ex när man inte har tillgång till ordentligt med vatten. Nu hade jag med mig en stor bunke med disk som jag körde direkt i maskinen.

Sedan jag duschat och gjort mig i ordning satte jag mig och gjorde färdigt dagbok nr fyra mors samling. Jag unnade mig också att sova middag och att titta på torsdagens Antikrundan innan jag förberedde den välkomstmåltid jag skall bjuda Anna på ikväll. Hon skall få det godaste hon vet - blodplättar. En provstekning visade att jag lyckats bra med smeten.

Vid halv åtta såg jag på min flygradar att hennes plan lyfte från Heathrow och när de sedan flög in över Danmarks kust stack jag iväg till Arlanda för att hämta henne. Det tycks ha hänt något med ankomstparkeringen för det visade sig hart när omöjligt att hitta ett sätt att köra dit, där jag tidigare mött folk. 

Till slut, efter flera fruktlösa varv, fann jag en väg via avgångsparkeringen och genom bussfilen som ledde mig rätt. Troligen skall man inte hämta folk med bil alls utan nyttja de skitdyra parkeringar som finns utanför terminalen. Nu hittade jag dock Anna och hennes kompis tämligen omgående och jag körde hem dem direkt.

Anna uppskattade mycket att få blodplättar och nu sitter vi, mätta och belåtna, och ser på Melodifestivalen i SVT-play. 

En heldag i skogen

Det var förunderligt hur gott jag sov ute i lilla stugan i stora skogen. Jag vaknade inte förrän kvart i nio efter att ha sovit nästan hela natten. Det var bara en kort period vid tvåtiden då jag kände mig alldeles utsövd och passade på att tända kaninen en stund. Annars släcker jag den så fort jag skall sova. 

Sålunda var det 32 grader varmt igår kväll och detta hade bara sjunkit till plus tio när jag vaknade på morgon. Det är alltså femton grader varmare än vad de har, som sover på ishotellet i Jukkasjärvi, som svärmor påpekade. 

Jag gjorde raskt i ordning mig och rummet, åt frukost och hade sedan en lång härlig dag för mig själv. Ja, nästan, för jag vart tvungen att åka och handla pappersnäsdukar. Till och med jag har gränser för hur länge man kan nyttja en av tyg.

Sedan har dagen ägnats läsande och målande och fågelskådande. Jag har egentligen inte gjort något alls - utom att heja fram var svenska gossar till ett stafettsilver - men tiden har rusat iväg snabbt och lätt.

Nu har jag lagt mig och skall fortsätta med en bok av Maja Hagerman om varför Sverige var det första land som inrättade ett rasbiologiskt institut. Något vi inte skall var stöta över. 

Frufridag

Anna skulle vara på Arlanda halv sju i morse och eftersom jag lovat att köra henne så statt vi upp kvart i fem. Då hann vi äta frukost, göra oss i ordning och hämta en kamrat och kollega som också skulle med till London. Allt löpte planenligt och tjugo över sex lämnade jag av damerna vid terminal 5 varpå jag ilade hem för att hämta de sista grejerna inför min stugvistelse. Nu skall jag nämligen passa på att sova över i stugan.

Det är inget mer än jag själv som hindrar mig från att göra det när Anna är hemma, men jag tycker det känns så fånigt att sova ute i skogen och låta henne sitta ensam hemma. Nu behöver jag inte tänka på detta och jag har planerat min vistelse här noggrant. Jag har ägnat tiden mellan måltiderna åt målning och läsning och försök till fågelfotografering. Jag fick en ny idag – grönsiska. Däremot hade jag en ekorre, som poserade väldigt snällt. Han var väl tacksam för alla solrosfrö som ligger här på marken.

Måltiderna blev dock ett eget kapitel. Först lunchen, där jag körde en repris på vedeldade våfflor. Nu använde jag dock grillen och det gick utmärkt så länge jag la järnet direkt på glöden. Kanske hade jag bättre smet nu också. Jag hade med mig alla ingredienser ut och gjorde i ordning smeten här. Ingen våffla misslyckade och de smakade ljuvligt.

Till kvällsmat testade jag en nyhet – hackkorv, eftersom jag är med i hackkorvens vänner på Facebook. Jag har inte riktigt vetat vad det är för något och när jag nu vet det så kanske jag skall ta mitt medlemskap i just den gruppen under övervägande. De gick att äta men var inte så fantastiska. Det var däremot den lilla punsch jag tog efteråt till kaffet. Och därmed fastställde jag också att jag skall sova över för jag kan ju inte kära bil hem med en trea punsch i blodet….

.

Mera Guld

Idag fick vi ett guld till. Johan Olsson tog guld igen. På 15 km fristil och det är inte utan att man förstår vilken betydelse idrott kan ha för ett folk. Man känner sig lite bättre när vi tar guld i skidor.

Innan jag hunnit så långt hade jag varit och provianterat inför morgondagen och kört ut mat till stugan så att allt finns där. Det skall bli härligt att stanna där ute i ett par dygn och jag hoppas att modet inte sviktar när kylan börjar krypa in genom väggarna.

Eftersom bokrean började idag for jag och mötte Anna efter skolan och så gick vi till Akademibokhandeln i Liljeholmens galleri. Där gjorde jag ett fynd. En lärobok i nybörjarkinesiska med övningsbok. Nu kanske det kan bli lite språkstudier i alla fall.

Men nu skall jag gå och lägga mig för jag skall köra Anna till Arlanda kvart i sex i morgon bitti. Deras plan går fem i åtta men man måste ju vara ute i god tid. Sedan sticker jag hem och hämtar det sista och flyttar ut till stugan.

Klubbmästare i kören

Jag började min dag med att åka till min favoritbutik, Fogas i Älvsjö, för att köpa fotogen och gasol till stugan. Det passade bra eftersom jag kört Anna till skolan med en påse mossa, som hon skulle ha till en trollskog de gjort i skolan.

När jag kom hem gjorde jag en liten ovanlighet, jag gjorde ett försök att rekonstruera mors gamla dopp-i-grytabröd. Jag har fått för mig att jag skall njuta av en riktig dopp-i-gryta fest nu när jag är själv hemma medan Anna är i London. Jag har ofta tänkt att det skulle vara kul att äta en julmiddag under en helt felaktig tid och de här dagarna blir perfekta. Kanske kan jag rentav vara ute i stugan. Jag har ju White Christmas med Bing Crossby på stenkaka...

Sedan såg jag Charlotte Kalla ta ett välförtjänt guld på skid-VM. Strax efter det kom Jimmy och hämtade Noomi och då for jag ut till stugan med min fotogen och min gasol. Jag passade på att ta en fika och läsa lite i stormlyktans sken innan det var dags att fara till kören.

Ordförande Bo delar ut en nål till en värdig medlem.

Där hade de årsmöte och sådana kan vara riskfyllda att besöka. Det fick jag erfara när jag plötsligt befanns vara Klubbmästare i styrelsen. Det visade sig innebära att jag ansvarar för den väska med småflaskor, fyllda av whisky, vodka eller akvavit, som skall finnas med på de fester som ordnas i kören. Detta sker bara fyra gånger om året så det är inte så betungande.

Vårstädning

Idag var jag åter lite aktiv ute i stugan. Eftersom det går att köra ner bilen nu, trots att det kommit lite nysnö sen sist, så lastade jag bilen med skräp och for till Hagbytippen. Ett litet under inträffade medan jag gick fram och tillbaka mellan stuga och bil flera gånger. Det tog lite tid mellan varven och hunden satt hela tiden tyst på sin plats. Och när jag kom ner sista gången hade hon lagt sig att sova. En stor sak för en så liten ynklig hund.

När vi kom tillbaka från tippen gav jag hunden mat inne i storstugan och sedan hoppade hon raka vägen upp i sängen och där låg hon sedan hela dagen, tills vi åkte hem. Själv tillbringade jag min tid på verandan - efter det att jag hade städat köket. Där såg rätt gräsligt ut, rörigt och smutsigt och odiskat. Nu hade jag slängt skräpet, sopat, kokt diskvatten och diskat och torkat rent och även om det inte syns så tydligt på bilderna så blev det en väldig skillnad.

Det passar mig bra eftersom jag planerar att bo där ute från torsdag till lördag medan Anna är med skolan i London. Fast vem vet. Blir det för jäkla trist väder kanske modet sviker mig... När allt var klart nu satte jag mig och började måla igen. Jag försöker bortse från önskan om att göra fina saker och i stället se det som övningar. Idag ville jag öva på att måla en sten och valde ett vintermotiv från stora stenen i Remmene.

Sist ikväll åt vi middag med Jimmy och Paula. De hade med sig semlor, som jag tyvärr kände mig tvingad att äta. Det är ju oartigt att neka när man blir bjuden ....

Norska mästerskapen i skidor

Det smärtar mig djupt att säga det men det här är de norska mästerskapen i skidåkning. Troligen är de väl inte dopade så något annat är det som gör dem så överlägsna. Vad jag hört så satsar norska staten rejält på de som vill satsa på skidor. Något för Sverige att ta efter.

Medan Anna var framme på stan och köpte sig en jacka till Londonresan senare i veckan satt jag hemma och såg damerna ta sitt silver, medan herrarna inte lyckades idag heller. Och inte blir det väl bättre under resten av veckan.

När skidorna var klara och Anna kommit hem for vi iväg till Bromma Blocks för att Anna skulle handla en födelsedagspresent till grabbarna grus, ett fotbollsspel, som såldes kraftigt prisreducerat. Sist ikväll skall vi nu fortsätta med en ny serie ur Öppet Arkiv - Skärgårdsdoktorn. Inte lika bra som Svenska Hjärtan, men ganska så sevärd.

Nyekiperad

Jag har under en längre tid, med stigande fasa, insett att jag måste ut och handla nya byxor. De jag haft har gradvis gått mot sitt förfall i form av slitna linningar, fläckar av målarfärg och trasiga byxfickor. För att inte tala om hur de tenderat att krympa. Jag har egentligen bara ett par finbyxor, ett par hyfsade vardagsbyxor och ett par halvhyfsade.

Efter kaffe på sängen och sedvanlig frukost promenerade vi iväg mot det närbelägna köpcentret och dess Dressmanbutik. Jag hade bestämt mig för två par och det var tur, för just nu har de en kampanj där man får tio par strumpor på köpet om man handlar två byxor. Det hela avlöpte väl och innan Anna visste ordet av hade jag funnit två bra par.

Sedan var jag inte riktigt på min vakt för plötsligt hade hon lett in mig i en skobutik och det är också en sak jag gått och värkt på ett tag. Jag behöver egentligen nya skor även om jag inte var mentalt beredd just idag. Det var Anna. Men även här hade jag tur. Det visade sig att de hade utförsäljning på ett litet restparti av skor och bland dem fann jag ett par skitsnygga i exakt min storlek, vilka var nedsatta med 30%!!

Nu slapp jag undan fler affärer för Paula o Jimmy kom och hämtade oss för att kära hem mig (och vovven) samt köra sig och Anna till nästa köpcentrum. Medan vi väntade på dem hann jag för övrigt ta årets första geocache. Jag får nog ta tag i det där igen för det kan ge lite trevlig motion. Nu var det andra som fick motion för jag åkte direkt och såg Charlotte Kalla ta brons i skiathlon. I Herrarnas tävling såg jag Norge bli utan medaljer och Hellner slå Northug så där blev jag också rätt nöjd.

Kvällen ägnades sedan åt melodifestival 3 och vi kom på att det är första helgen i år som vi är själva hemma. Det kan vara rätt skönt det också och vi firade med grillad kyckling och råa grönsaker som vi doppade i dipsås. Nyttigt och gott

Karl Gerhard

Fredag

Ändå sedan jag första gången såg att Stadsteatern skulle sätta upp en pjäs om Karl Gerhard med Rickard Wollf i huvudrollen har jag drömt om att få se den och ikväll blev det av. Anna slutade tidigt och kom hem och åt lite och sedan körde vi fram och parkerade i Gallerian varefter vi traskade iväg till Kulturhuset och Stadsteatern.

Pjäsen var jättebra, men kanske hade jag större behållning än Anna eftersom jag hört sångerna ofta och är lite mer välbekant med den tidsperiod Karl Gerhard var verksam i. Det känns också som om jag har en slags relation till honom eftersom Olle så ofta pratade om hans sånger och även var och såg hans nyårsrevyer i Götebrg varje år.

Nu handlade först akten mest om den Ökända hästen i Troja medan den andra ganska summariskt drog över Gerhards sista år och återupprättandet av Zarah Leander.

Dagen började tidigt idag. Anna hade öppning halv sju och då verkar jag köra henne så att hon kan sova en timme längre. Sedan satt jag med dagböcker, samt var och klippte mig, tills det var dags för teatern.  Sist ikväll såg vi sista avsnittet av sista säsongen av Svenska Hjärtan. Synd att den är klar nu.

Den ena dagen är den andra lik

Det hände inte så mycket mer idag än igår, bortsett från att jag slapp passa jycken idag. Hon är ju i och för sig inte till stort besvär, men ändå ett ansvar. Idag sov jag tills Anna gått till skolan och kunde så i lugn och ro fara ut till stugan. De senaste dagarnas blidväder har varit så gynnsamt att jag för första gången på länge kunde köra ner bilen till dess vanliga plats.

Därmed hade jag ju också kunnat köra iväg sopor till tippen och även börjat vårstäda, men jag var inte mentalt förberedd på det så städningen får vänta till nästa vecka. I stället tillbringade jag dagen ute på verandan där jag gjorde en ny bild. En motiv jag tänkt på länge och som jag hämtat från inledningen till den gamla fina TV-serien Famna livet, dör man ser ett par ro i en båt en månskensnatt. Jag vart rätt nöjd själv när jag var klar.

Jag upprepade också gårdagens middag; Pytt med stekt ägg, rödbetor och en liten piratakvavit. Det var gott. Det var varmt och skönt på verandan idag och kaminen som stod på hela dagen, skapade en behaglig värme i stugan. Det var rätt blåsigt och det tycker jag är mysigt. Samtidigt sken solen då och då och ute i rönnen hade jag besök av ett otal småfåglar.

Domherren hade jag hört redan på morgonen när jag kom och plötsligt fick jag se honom och hans fru sitta ute i trädet. Det var första gången i år och jätteroligt. Dessutom såg jag även grönsiska för första gången i år samt de gamla vanliga - nötväcka, blåmes, talgoxe, svartmes, koltrast. Jag hade ett trevligt telefonsamtal med syster E och medan vi talade dök en liten Kungsfågel upp i enen söder om verandan och där poserade den en bra stund, men jag kunde ju inte gärna avbryta samtalet så den fick förbli ofotograferad.

Ikväll tog vi sedan ytterligare tre avsnitt av "Svenska hjärtan". Den är riktigt bra...

Liten vovve på raska ben, springer över stock och sten

Idag har jag och vovven varit ute i stugan hela dagen och det har funkat utmärkt. Hon har legat och sovit i storstugan hela tiden förutom en stund mitt på dagen då jag förbarmade mig över djuret och tog med henne på skogspromenad. Hon blir så otroligt lycklig över sådant. Att hon inte har någon svans att vifta med spelar ingen roll därvidlag ty hon visar sin glädje med hela kroppen.

Först idag körde jag dock Anna till skolan eftersom hon kunde behöva en mjukstart efter två dagars magsjuka. När jag kom ut till stugan matade jag fåglarna, satte på kaffe vatten och njöt sedan en kopp med smörgås till. Det är fantastiskt att man kan få ha det så här.

Än finare blev det till lunch för jag hade tagit med grejer till en riktig piratlunch. Pytt i panna, stekt ägg, inlagda rödbetor och därtill en nubbe av piratens egen akvavit. Jag begick också en nyhet - alkoholfritt öl. Jag har hört att det skall smaka bra och faktiskt. Det stämde! Nu är i och för sig inte akvaviten lika alkoholfri, men jag tog tre cl och körde inte hem förrän efter fem timmar så det gick nog bra.

notera att den lilla tomten är med vid varje måltid...

Eftermiddagen ögnade jag åt att försöka måla en bild av Stockholms slott i fullmåne. Jag fotograferade den bilden för ett år sedan när vi skulle träffa Anders i Gamla stan och bli bjudna på middag och nu ville jag försöka fästa den på  papper. Det gick rätt bra ända tills jag skulle sätta dit alla fönster. Då klantade jag jag mig och förstörde bilden med alldeles för få och för stora fönster. Men - himlen vart bra så den får jag använda i en ny bild i morgon,

När jag lämnade stugan körde jag till Anna för att hjälpa henne till kören. Hon hade haft möte till klockan sex och skulle inte ha en chans att hinna åka kommunalt, men med bil gick det fint. Jag höll dock på att missa henne eftersom det vart bomstopp i höjd med Haga Södra. Någon klant hade fastnat med sin bil i Eugeniatunneln. Då fick jag hjälp från min lilla trafik-app Waze, som föreslog en genväg tvärs igenom Karolinska sjukhuset. Jag trodde aldrig det skulle funka, men vips var jag igenom och förbi hela kön. Inte illa och konstigt att ingen annan gjorde samma sak.

Piratens akvavit

Om man ser till mitt bruk av alkohol så inser man lätt, att jag har oerhört mycket mer sprit i mina gömmor än jag någonsin kommer att kunna förbruka. Jag reser ju ofta numera och även om tax-free är ett minne blott inom EU så bjuder traditionen att man handlar i plastkasse på hemvägen. Om man sen inte dricker mer än en 4:a någon gång i veckan, på sin höjd, så blir det gärna att flaskorna samlas på hög.

Trots detta var jag idag och hämtade ännu en butelj på bolaget. Det är nämligen så att det fnns en splitter ny akvavit till piratens ära och den är beställningsvara. Den lagerhållning enbart på systemet i Sjöbo i Skåne men därifrån kan den beställas och det har jag gjort. I går kom ett sms om att flaskan fanns på mitt lokala kontor så idag hämtade jag den. Den invigdes sedan till en kycklingsoppa till lunch och befanns vara mycket god. Den doftade sommar på något sätt.

Samtidigt som jag hämtade min piratakvavit var jag inne på konditori och köpte mig två semlor till ett pris, som skulle fått en Lidl-kund att tappa andan. Men det var de värda. Vi avnjöt dem med varm mjölk och kanel här hemma och Anna är nu så pass kry att hon fick behålla alltihop. Hon for även och spelade oljefat på kvällen och jag hämtade henne eftersom jag ställde in min kör ikväll. Jag känner mig för snuvig, hostig och allmän rosslig för att sjunga idag. 

I övrigt har vi även idag ägnat oss åt Svenska hjärtan. Vi började på första avsnittet i sista (fjärde) årgången och nu dyker ordet mobil upp för första gången. Men folk röker fortfarande hejdlöst överallt. 

Svenska Hjärtan

Anna är bättre idag men inte helt bra och har stannat hemma från jobbet. Hon måste för övrigt det eftersom man skall varat hemma i 48 timmar efter en sådan här historia i hennes gebit. Jag och vovven kunde väl ha stuckit ut till stugan men det har varit isande kallt, trots att termometern  bara visat strax under noll, så jag stannade hemma och höll henne sällskap.

Vi har inte gjort ett skapande grann men ändå har tiden gått fort för vi har börjat med ett missbruk. Vi kör igenom samtliga avsnitt av den gamla 80-talsserien "Svenska Hjärtan", den där den klassiska scenen med gräsklipparen på ryamattan är med. Det sändes hela fyra årgångar och alla finns på SVT:s Öppet arkiv.

Jag minns i princip bara enstaka episoder, men det räcker så väl att se serien på nytt för den håller fortfarande. Vi började för någon vecka sedan och idag har vi gjort klart de två första årgångarna och har alltså hälften kvar. Det är roligt att se unga upplagor av kända ansikten - Per Morberg och ICA-Stig men däremot är Sten Ljungberg precis sig lik.

I övrigt har det inte hänt mycket här idag. Men i morgon - då är det Fettisdag. Då jävlar ska de kristna värdena dammas av och fastlagsbullarna plockas fram.

En händelserik dag

Idag har det varit en händelserik dag. Ja, inte så att vi gjort så mycket, framför allt inte Anna, som legat däckad i magsjuka hela dagen. Först trodde vi det var något hon ätit igår, men sedan lutade det nog mer åt att hon blivit smittad i skolan. Föräldrarna har ju inte tid att vara hemma från jobben och inte lust att vara hemma med sina odrägliga ungar utan vill på alla vis få skolan att passa dem. Det är enligt många skolans viktiga och enda uppgift.

Fin fika

Dagen bjöd nu ett soligt, om än kallt, väder och jag for ut till stugan för att mata fåglarna och ta en lite fika. Till den ändan tog jag med ett vaniljhjärta. Det var som sagt kallt ute, men inne på verandan märktes faktiskt solens värmande effekt. Jag stannade ett par timmar, pratade skrivledes med lillasyster, som satt i sin stuga på sitt håll, och for sedan hem och försjönk framför TV:n och slöade mig igenom resten av dagen.

Med en magsjuk sambo fick jag offra mig och
ta alla de cupcakes vi fick av Paula igår

Det händelserika då? Jo, jag fick av någon outgrundlig anledning för mig att jag skulle kolla vad som hänt den 15 februari tidigare år och det var då det visade sig att det hänt en hel del:

För 1 år sedan ledde Charlotte Kalla stafettlaget till guld i OS. Jag firade detta med pölsa, stekt ägg, rödbetor och en gammeldansk därtill.

För 2 år sedan gjorde Nils och jag en fantastisk tur i Kelly Mountains i västra Irland där turen upp genom the Dunloe Gap var mest minnesvärd. Den turen ska vi göra en repris på om en månad.

För 3 år sedan var jag också i Cork och denna dag ägnade Nils och jag oss åt geocaching i Cork där vi gick utefter en gammal huvudgata och samlade ledtrådar till koordinaterna för själva cachen.

För 4 år sedan idag var jag på väg hem från Paris och i väntan på avgång lyckades jag förirra mig in på Lufthansas lounge där jag försåg mig med madeleinekakor och rött vin. När jag skulle betala fanns där ingen kassa och jag insåg att det var gratis och att jag nog egentligen inte hörde dit.  

För 5 år sedan höll jag som bäst på att ladda och packa inför min andra resa till Irland och till Nils nya lägenhet

För 6 år sedan reste jag första gången Irland. Jag for via Dublin där jag tog in på hotell och sedan fortsatte på tåg till Cork nästa dag

För 7 år sedan for jag första gången till Paris. Jag landade på Orly, tog buss in till Montparnasse och lyckades på något sått hitta Erika där. Hennes inlinesgäng p 2-3000 personer var ute och åkte och när de kom i mål träffade jag även Jean för första gången.

Som en extra knorr tittade jag i min allra första dagbok och såg att den 15 februari 1971, för 44 år sedan, var jag och en kompis på väg tillbaka med färja från Fredrikshamn till Göteborg. Vi hade gjort en liten utflykt till Hirtshals för att gå och leta bärnsten på stranden. Vi fann ingen…

Italiensk middag

Dagen började med kaffe på sängen där vaniljhjärtat kom väl till pass på Alla Hjärtans Dag. Vi hade sedan en lång lugn förmiddag som avslutades med att jag löste melodikrysset på mitt sätt, utan färdig mall. Det gick bra.

Mitt melodikryss

Sen gjorde jag färdigt Paulas pannacotta och där slarvade jag tyvärr bort det hela alldeles förfärligt. Jag tog för lite gelesocker och jag hällde på den för varm så det röda blandades med det vita och det stelnade inte heller. Det påverkade inte smaken men utseendet. Pinsamt.

Pannacottan innan den blev melerad

Vi for och handlade efter detta. Dels köttfärs till kvällens köttfärssås och dels en skaltång eftersom jag skulle sätta tillbaka den vanliga kökslampan och samtidigt byta ut sladdarna på den. Det pilligaste var att hänga upp kontakten i taket och få den att sitta någorlunda tätt mot taket.

Dukat till förrätt

Vid sex kom gästerna och då hade vi gjort egen pasta som två av grabbarna grus var med och vevade ihop på vår pastamaskin. Vi blandade hälften med köttfärssås och hälften med tonfiskrör och det blev väldigt gott. Kvällens tema var alltså italienskt och Gabbi hade gjort något som heter Bruchetta till förrätt. Också gott. Till dessert blev det så pannacottan, som smakade betydligt bättre änden såg ut samt mina vaniljhjärtan som både såg bra ut och smakade bra. Sedan blev det melodifestival och sedvanligt lördagsumgänge. Gästerna är lite trötta eftersom barnen spelat matcher hela dagen. I basket och innebandy tror jag.

Gundlebacken

Jag började min dag, sedan Anna gått till jobbet, med att förbereda en Alla-Hjärtans-Dagpresent. Hon skall få kaffe på sängen med vaniljhjärtan i morgon. Saker har vi övernog av, så en present som i tidens fullbordan försvinner ut genom avloppet är den allra bästa. Det var länge sedan jag gjorde hjärtan och det recept jag fann på nätet var nog inte optimalt, för flera av hjärtanen sprack när jag tog ut dem. Till slut hade jag dock så många hela att det även räcker till vår dessert i morgon kväll.

När baket var klart, hjärtana svalnade och gömda högt upp i garderoben, stack jag ut till stugan. Jag tog bara med kamera och lite mat och ägnade mig åt at sitta och njuta av friden ett par timmar, med kamera och kaffe och bröd inom bekvämt räckhåll. Det är en härlig plats att vara på.

Ljus- och värmekälla på verandean

När jag kom hem fortsatte jag grotta ner mig i Olles o Lisa gamla gård och lyckades även idag göra ett fynd. På lantmäteriet fann jag en karta som visar hur ursprungsgården, den gård Jonas på Åsen köpte 1864, delades upp mellan svärsönerna Alfred och Aron samt änkans nye man, Lasse Johansson, 1895. Då hade laga skifte genomförts sedan många år och de nya gårdarna och ägorna säkert i anspråktagna, men nu blev det alltså ett formellt avslut på skiftet.

Det spännande var att det nu finns en första karta över mors föräldrahem och där ser man att 1895 fanns det en ladugård och en boningshus och inget mer. Boningshuset har varken veranda eller det sidorum som senare blev Olles sovrum. Funderar på att försöka göra en bildmässig rekonstruktion av gården som den såg ut då. Sist idag gjorde jag en läcker soppa/gryta på linser och högrev från viktväktarna. Ett riktigt långkok, som vart mycket gott och nu nu följer vi Skavlan efter att ha sett andra semifinalen i På spåret.

Soldat Skytt

Jag var helt inställd på att sticka ut till stugan idag och fortsätta mina experiment med vedeldade våfflor, men precis innan Anna gick till jobbet undrade hon helt stillsamt om det var det ultimata sättet att banta på. Därmed vaknade jag till sans och stannade hemma hela dagen. Fåglarna fick mat igår och jag kan lika gärna sitta här eftersom jag håller på rätt intensivt med dagboksrenskrivning nu. Det är bekvämare här.

Vid lunchtid gick jag och handlade lite ty jag hade kommit på att jag ville fira torsdag med ärtsoppa och pannkakor. Ingen vidare bantarmat heller, men jag har inte glufsat i mig så värst mycket mer idag. Efter lunch satte jag mig att börja måla. Inte från Remmene nu utan i stället ville jag göra en vårvinterbild. Jag letade bland gamla bilder och fann ett motiv från Stallaholmsbäcken i Nossebro, som fick duga som förlaga. Som vanligt är det väl så att det är konstnären själv som har störst behållning av detta skapande.

Men när jag var färdig kände jag mig för en gångs skulle lite omotiverad. Det kändes inte kul med datorjobb och inte med målning. En ganska ovan känsla för mig. Jag gick och la mig att vila middag och insåg vad det handlade. Jag håller på att bli förkyld. Anna har blivit smittad i skolan och nu är det tydligen min tur. Jag vilade en stund och kände hur lusten återvände.

Jag satte mig vid datorn och gick in på Riksarkivet, som jag abonnerar på, och letade lite i register där jag inte brukar söka. Det var på så sätt jag plötsligt stod framför lagfartshandlingar till Remmenegården från alla första början. I husförhörslängden står det bara 3/160 ägs av August Skytt innan morfars mor kommer dit. Här såg jag nu att Skytt köpt fastigheten av Jonas på Åsen med fru 1877. Troligen var tomten ännu inte bebyggd då.

Fem år senare dör Jonas och 1883 är det nu änkan som köper stället. Dessa uppgifter ger lite mer kött på benen åt gårdens tidigaste historia. Före 1877 var här bara en torr och stening backe som möjligen kan ha använts som gravkulle under stenåldern (den mystiska hällkistan).

Mot aftonen stekte jag pannkakor och när Anna o Paula kom värmde jag på ärtsoppa och sedan lät vi oss väl smaka. Sedan vi vilat lite började vi med desserten till lördag - pannacotta, som Paula också gör. Hon chockas av hur enkelt det är ty hon har trott att allt sådant här är jättekrångligt. Nu skall jag strax dra mig tillbaka ty i morgon skall jag besöka lillasyster på Nordiska museets ostmässa.

Vedeldade våfflor

Förmiddagen tillbringades i hemmets lugna vrå i väntan på att köra Paula till en intervju i Barkarby. Hon skulle kunna åka kommunalt, men det tar så lång tid att hon knappt hade kunnat jobba på sin förskola alls idag om hon gjort så. Med bil tog resan från Gubbängen 35 minuter och det är ju lite skillnad. Dessutom har hon en så fantastisk förmåga att säga tack så det känns att det kommer från hjärtat och då kör jag gärna.

När intervjun var klar och jag lämnat av henne i Jimmys vård for jag ut till stugan och där hade jag planerat ett experiment i all hemlighet. Vi har ett gammal våffeljärn i gjutjärn som hängt på en vägg i förrådet länge och jag tänkte jag skulle testa det. Jag började dock med att tända en brasa i eldkorgen och koka mig kaffe. Sedan värmde jag järnet genom att låta det ligga i brasan en stund.

Smet hade jag gjort hemma och hade med i en glasburk. Det visade sig att jag underskattat tiden för uppvärmning av våffeljärnet. De första våfflorna blev bara degiga blaffor så efter ett par försök lät jag järnet ligga i flera minuter och nu minsann gick det bra. En perfekt gräddad våffla som smakade ljuvlig kom ut och jag fick ut ytterligare två små innan smeten var slut.

Jag hade nog gjort dem lite lös så jag skall testa i morgon igen och då se vad som händer om jag lägger järnet på grillkol. Efter våfflorna tände jag stormlyktan och la mig att läsa i storstugan tills det var dags att hämta Anna från sångkören. Hon sa att hennes kollegor är avundsjuka på henne som har personlig hämtning. Det har sina fördelar att leva med en pensionär :-)

Vårpromenad

Idag var det så vacker väder att jag inte med bästa vilja i världen kunde försvara ett stilla innesittande. Sedan jag ägnat förmiddagen åt att skriva rent dagbok tog jag med vovven ut på långpromenad efter lunch. Så värst långt var det nu inte, bara runt kvarteret men det tog sin modiga halvtimme nu när jag lät jycken ställa sig och lukta på så mycket urin den ville. Den tycker om sånt.

Det var dock inte så bra för mina benmuskler. Jag har fortfarande besvär med smärtor i benmusklerna. Det onda flyttar runt och för tillfället är det höger lårmuskel som jäklas. Den blev inte så värst mycket bättre av "långpromenad" men nu fram mot kvällen har den återgått till det vanliga.

Magnisa, som jag minns det och som det syns på gamla foton

Eftermiddagen ägnade jag nu lite målning och denna gång blev det magasinet i Remmene, så som det såg ut när jag var liten. Det kallades alltid "Magnisa" eftersom det från början varit bostad åt en man som hette Magnus och bodde nere i Myra. Han hade ett litet torp till sig och sin familj med hus, lagård och fruktträd. Nu finns det inte ett spår av detta, men jag minns att det fortfarande fanns en handpump och en brunn vid den gamla tomtplatsen, när jag var liten.

Mors minnesbild av Magnisa på dess ursprungsplats. De
två böjda kvinnor som skymtar i högerkanten är Magnisa töser, Britta
och Johanna, som brukade torpet de sista åren.  Magnus dog 1918, Britta 1935
och Johanna 1938. Mamma har skrivit att hon gått dit med
saffransbröd till jul när hon var liten.

Innan mor dog bad jag henne försöka rita upp en teckning av hur stället sett ut och det gjorde hon och bilderna har jag någonstans i min dator. Hittar jag dem lägger jag ut dem. Tills vidare får ni nöja er med målningen av huset som det såg ut när det restes på nytt bakom lagården i Remmene.

Där någonstans låg Magnisa torp.

I mors dagbok står det en notering i mitten av April 1942 om att hon och Olle är nere i Myra och plockar ner tegel på huset eftersom "de skall ta hem det". Sist ikväll var jag på körsång.