Vindsröjning på Mors dag

I brist på mor får man fira sambo  och det gjorde jag, om än i mycket liten skala. En enkel kaffe på sängen med ett halvt wienerbröd fick symbolisera dagens betydelse. Då firade Paula desto bättre. Strax före tio kom hon hit, och det visste jag, med full utrustning för att bjuda på mors-dag-frukost. Det blev den amerikanska stilen med tjocka pannkakor, lönnsirap, färska frukter och bär samt stenugnsbakat bröd. Mycket gott och inte fullt så ödesdigert ur points-synpunkt, som man skulle kunna tro.

Efter en rundlig frukoststund blev det så ändå dags för dagens stora projekt. Vindsröjning. Annas vindsförråd har stått mer eller mindre orört sedan hon flyttade hit i mitten av nittiotalet. Vi har ibland ställt upp ytterligare något föremål, men annars är det mest tjuvar som varit där. En gång hade de rivit sönder en massa lådor utan att stjäla något alls. Det tyckte vi var lite pinsamt. Andra gånger har de dock hittat en del saker så det fanns tomma, halvtomma och trasiga kartonger där uppe.

Nu tog vi oss samman och bar ut allt ihop i gången och sorterade upp i slänges, skänkes sparas. Det visade sig bli väldigt mycket "slänges" och "skänkes" och en hel del utrymme inne i förrådet. När jag nu snart får upp mina sista flyttkartonger så finns det alltså plats för dessa och även för några av de kartonger som står kvar nere i lägenheten. Med lätt hjärta for jag iväg med bilen fullastad till stadsmissionen i vetskap om att det står lika mycket saker kvar som skall till min älsklingsplats i morgon - soptippen.

Lugnet var dock inte återställt efter detta. Vi kommer snart att få "amerrkafrämmat" och då skall här vara städat och presentabelt. Dammsugare och skurtrasor har farit fram och äter över lägenheten och mitt i allt ihop råkade ett armband försvinna djupt i tvättmaskinens innandöme. Något som ställt till stort elände här och  ännu inte riktigt lösts. Dock ställer vi vårt hopp till mågen in spe, som skall komma hit i morgon, med nödiga verktyg försedd. Att jag inte själv ger mig i kast med problemet kan beror på bristande motivation och smidighet för uppgiften. Skruvarna som skall skruvas sitter väldigt lågt ner...

Körgala

VI vaknade vid åttatiden i stugan och jag satte genast på kaminen så att vi skulle våga oss upp. Det blev fort varmt och snart satt vi på verandan med vår frukost. På dagsprogrammet stod städning, vindsröjning och körgala i Berwaldshallen. Vi startade dock lugnt och gick igen om hela melodikrysset innan vi for in till stan.

Dock for vi inte direkt utan mellanlandade på Överjärva kompostaffär, där vi köpte ny frigolitsits till dass. Den gamla har gjort sitt och spruckit oroväckande. Vi passade också på att ta lunch på ställets ekologiska fik. En rostbiffsallad, som var väldigt god och som vi skall kopiera många gånger i sommar.Vi var också inne och handlade lite frukt innan vi for hem. Klockan hade hunnit bli lite mycket så vi strök städningen till i morgon.

Däremot var vi uppe på vinden och kollade där. Och vi enades om att även låta den vänta till i morgon, ty vi hade upptäckt att en kompis till Anna, som sjunger i kör i Kärrtorp också hade konsert idag. Klockan fyra började den så vi skulle hinna båda om vi la på ett kol. Vi hade dock inte räknat med Stockholm Marathon. Tusentals (men ändå inte tillräckligt många) stackare, som led sig fram i regn och isande kyla.

Även om starterna alltså inte var slutsålda så var de tillräckligt många för att spärra av innerstan och köerna på Essingeleden var så rusningstida att vi ångrade oss och for hem igen. Risken att missa både Kärrtorp och Berwald var för stor. Vi tog det nu lugnt och åkte sedan kommunalt in till stan. Först tunnelbana och sedan spårvagn bort till Djurgårdsbron och sist promenad de sista 429 metrarna.

Konserten var ett 5-åtrsjubileum för Hela Stockholm sjunger. En jättekör med 350 medlemmar där en kollega till Anna sjunger Det var därför vi for dit. För mig är körsång lika med Lunds studentsångare och Orphei Drängar. Här var det mer fråga om Gospel och doande av de senaste årens melodifestivalsånger. Inget jag skulle ha gått på om inte Anna bjudit mig.

Det var dock två sånger som tilltalade även mig. Dels Free Styles gamla hit "Vill ha dig" där originalmedlemmen Gigi Hamilton och Kayo var med och sjöng. Och sista numret, "Adiemus" från filmen Avatar gjorde sig väldigt bra med en sådan här storkör där nyanserna pendlade mellan Starkt och Jättestarkt.

Bra plats med gott om utrymme för benen.

På`hemvägen hade vi jätteflyt och hoppade mellan spårvagn och T-bana med minsta möjliga marginal. Det spöregnade och var skönt att slippa stå ute och vänta. Och nu sitter vi åter nedsjunkna i favoritfåtöljerna och kollar SVT play med ett öga och Facebook med ett annat.

Heldagskväll på Verandan

Idag ska vi begå gemensam övernattningspremiär i stugan. Jag har ju sovit över själv två nätter redan men det blir den första tillsammans. Anna är inte lika köldhärdig som jag. Hon slutade vid halv fem idag och en timme senare mötte jag henne vid den vanliga T-banan. 

Dessförinnan hade jag ägnat mig åt förberedelser inför kvällen. Handlat mat, tömt skithustunna, lagat en bordsskiva, spolat rent berghällen från kol och aska efter eldkorgen, satt i stearinljua i stakarna, rensat bort alla små vattenskott, som försöker smita upp mellan grässtråna. 

När hon sedan kom började vi direkt med mat för hon var hungrig. Det blev en mager tillställning. Hamburgare med rotsaker, sallad och färsk sparris. Till dessert kvarg med sylt och bananskivor. Anna sa till slut att hon bara väntade på att jag skulle säga "Simsala bim" och plocka fram wienrbröd, bullar och chokladkakor. Men därav vart intet. Bara några enstaka ex av "Annas pepparkakor". Och egentligen var hon glad för att vi höll oss inom pointsen idag också.

Nu sitter vi på verandan och hör på radio (Karlavagnen) men även TV! Vi upptäckte till vår förvåning att även TV4 kör med live-sändningar. Vi har tänt stearinljus i fönstret och utanför sänker sig skymningen och vinden mojnar. Kaffet - och punchen - står inom bekvämt räckhåll och vi har det gott ute i Lilla Stugan i Stora Skogen.

Tåglek

Vädret har (tillfälligt?) bättrats och när jag kom ut i morse satt jag en bra stund med en mugg kaffe och njöt av morgonsolen, fågelkvittret och värmen. Det är ofattbart att kunna ha det så här bra när det finns så mycket elände i världen. Att jag har denna lilla oas att dra mig tillbaka till.

Så småningom tog jag mig dock samman och började återställa verandan efter målningen. Jag skruvade tillbaka fönsterbräda och pynthylla och ställde tillbaka ljusstakar, figurer och småpynt på sina platser.  Det blev väldigt fint och när solen sedan lyste in senare på dagen blev det så där strålande vitt som jag förväntat mig.

Nu började jag med det jag egentligen tänkt göra till dagens huvudnummer - uppbyggnad av modelljärnvägen. Jag försökte först lägga ut spåret på berghällen men det gick inte riktigt så bra. Loket var inte jättebra på att ta uppförsbackar. Jag började i stället lägga ut skenor på altanen och nu tog jag ut svängarna direkt. Jag slipade skenor med sandpapper och sedan jag finputsat skenskarvarna, så att tåget inte spårade ur, gick det riktigt bra.

Jag lät tåget köra fram och tillbaka, med och utan godsvagnar och jag hade det riktigt roligt. Det tog tid att bygga upp banan, men den gick snabbt att plocka ner. Sedan var det bara att vila middag och fara hem. Precis som jag skulle åka in och handla ringde Anna och sa att hon fixat käk, så jag for hem och dukade. Sedan blev det en skön helkväll med Danske Bonden, Kändisbagarna samt Filip o Fredrik. En bra TV-kväll.

Livstycket

Idag målade jag färdigt inne på verandan och jag tog även en strykning på insidan av vikdörren. Där kanske jag får stryka en gång till dock. Får se hur det ser ut i morgon. Jag tände också vårt fotogenkylskåp för att se om det går att få kyleffekt trots att brännaren inte är riktigt vad den skall vara.

Jag märkte ingen sänkning idag, men jag var inte där så länge eftersom Anna och jag skulle fram och se på modevisning av Livstycket i Berzelii park. En organisation som verkar bland invandrarkvinnor i Tensta som skapar fantastiska tyger och kläder, som de säljer.

Jag mötte Anna vid Kungsans T-bana och vi traskade iväg till parken där vi hann se hela modevisningen. Efteråt var det utställning och försäljning inne på Hallwylska museet, som ligger alldeles intill. Där var mycket folk men vi handlade bara ett par paket servetter.

Avslutningsvis tog vi en fika på det café i Kungsträdgården, där vi fikade första gången vi träffades. Sedan var det bara att åka hem och äta kvällsmat, som idag blev en potatis- och broccoligratäng från viktväktarna. Den blev god.

Nu sitter vi och tittar på Aktuellt där jag idag väntar speciellt på vädret. .Jag har nämligen skickat in en bild till SVT:s väderbild. Den  är tagen vid det vi kallar utsiktsberget i norra ändan av vår sjö. Får se om TV inser min storhet.

En lille en

Vovven har varit nära nog apatisk både igår och idag. Vi har misstänkt att det kanske har att göra med den medicin mot muskelvärk, som hon äter, men när jag kom ut till stugan idag gick vi direkt ut i skogen och där var det minsann ingen apatisk hund som sprang omkring. Hon skuttade runt lika glatt och ystert som vanligt och visade sin lycka med hela sin lilla kropp. Det är bara att inse - hon har det skittråkigt med mej. Men det kan jag leva med...

Väl hemma i stugan började jag förbereda för målning även av sydvägen. Jag plockade undan allt pynt, skruvade ner fönsterbrädorna och kopplade in strömmen så jag kunde dammsuga. Jag skyndade mig alldeles lagom för att det skulle bli dags att laga middag när förberedelserna var klara. Jag hade köpt mig en fläskkotlett idag vilken avnjöts med enbart morot och blomkål. Kokta. Detta ledde till så lite points, att jag kostade på mig en lille en. 2,5 cl Gammeldansk. Den gjorde inte ont och var klar och förbränd tills jag for hem.

Eftermiddagen ägnade jag sedan åt att måla sydväggen. Åtminstone den övre delen. I morgon skall jag täcka golvet med tidningspapper och fortsätta med nederdelen av väggen. Nu for jag i stället hem nr jag var klar och lämnade den vackra verandan i en bedrövlig röra. Här hemma kokade jag fisk till kvällsmat och när Jimmy o Paula kom hade de också med sig fisk för de ville testa om det var lika gott som Anna påstod. Det var det.

Här märks det fortfarande vad som är ommålat och vad som är omålat

Paula hade också med sig en liten pytteask med de allra som läckraste små praliner, som tack för hjälpen med ordbajseriet igår. Det tolkar jag som att jag uppfattat ämnet rätt och att hon var nöjd. Det bekräftade Paula, som sa att hon gått och skrutit om mig på jobbet hela dan idag!

Skolarbete

Måndag

Oj. Jag glömde av att skriva ikväll. De var en släktforskargåta från förra hälften av 1700-talet i Högsäter, som fängslade mig så mycket att bloggen blev lidande. Och till ingen nytta, för jag har ännu inte funnit det föräldrapar jag sökte. 

I övrigt har dagen varit lugn och fridfull. Vi for ut till stugan tidigt i morse, vovven och jag, och där började jag direkt med att koppla in ström och trimma bort allt gräs som vuxit sig högt i klippskrevor och kring bäcken. Det blev fint.

Jag lät strömmen vara kvar och fortsatte med att titta på den forskningsrapport om barns delaktighet och rättigheter i relation till ålder, mognad och kön, som jag skulle hjälpa min väninna med. Som sagt. Det var inte detta att texten var skriven på engelska som utgjorde problemet. Det var språket överhuvud taget. Om det är rapporter av detta slag, som vägleder skolpolitiker i sina beslut så inser man lätt den svenska skolans problem. 

Jag fick i alla fall ihop ett referat utifrån texten och det bör hon kunna skicka in utan problem. Hon var oerhört tacksam. Om detta är fusk? Möjligt. Om jag skäms? Inte ett skit. Hon kommer att fortsätta som en utmärkt pedagog helt oberoende av det här papperet. Jag känner ett mig närstående barn, som en gång skrev en engelsk uppsats åt en händig skolkamrat mot att densamme lagade barnets cykel. Cykeln blev hel och den händige fick sitt livs första MVG. 

Innan jag for hem kunde jag konstatera att pionen bär knoppar i år också. Fler än i fjol. Och den allra första potatisplantan hade precis våga sticka upp näsan ovan jord. Det ska nog bli sommar i år också. Även om vi kanske måste tillbringa densamma under tak och md kaminen tänd.

Årsmöte i stugföreningen

Vi startade med en lugn förmiddag, som plötsligt fick ett abrubt slut, när vi tyvärr råkade bli vittne till ett lägenhetsbråk i huset. Inte med direkt våld men däremot skrik och gap och ena parten utelåst i bara underkläder. Vi är inte vana vid sådant och ser det tragiska i händelsen. Vi ringde polisen, men innan vi hunnit framföra vårt ärende hade situationen lösts upp och den ena parten lämnat skådeplatsen. Det får bli de sociala myndigheterna som får ta tag i den här situationen när det blir vardag igen.

Vi återvände till vår trygga vardag, jag ut till stugan där det var årsmöte i stugföreningen och Anna ut på långpromenad innan hon fortsatte in till genrep inför kvällens körkonsert. Årsmötet hade lockat representanter för åtta av stugorna och det hela avlöpte lugnt och odramatiskt. En av stugägarna berättade att hon hade en bekant som inte ville äga någon stuga men gärna åtog sig snickeriarbeten. Det kändes bra att de inte frågar mig om sådant. I brist på bättre hade nyligen förärat sagda stugägare en trana gjord av en rot, några käppar och lite mossa. En annan stugägare erbjöd sig frivilligt att bära över tranan till sin tomt.

Efter mötet gick jag upp i stugan och började bädda med våra nytvättade lakan i sovrummet. Jag fick då syn på den blå matta min mor hade vävt till vårt sovrum. Hon hade frågat hur lång den skulle bara och vilken färg som passade. Det var nog en av de sista mattorna hon gjorde. Hon hann aldrig bli klar med fransarna så nu satte jag mig och knöt fransar på mattan varefter jag lade på den i det nybäddade rummet. Det blev fint.

Jag var inte med på konserten eftersom jag inte gillar bönemöten, I stället satt jag och spelade stenkakor och njöt av de gamla fina gluntsångerna. Men jag hämtade i alla fall Anna efter konserten och vi for iväg till Paula dit vi var bjudna på fika. Och för att hämta vovven. Under kvällen fick jag också en vädjan om hjälp från Mamma Grus om att tolka en engelsk text. Hon läser på förskollärarutbildningen nu och skall kommentera 16 sidor engelsk text på tre och en halv sida. Jag tittade på texten och konstaterade att den var lika obegriplig på engelska som den skulle varit på svenska.

Det är ofattbart att det kan sitta folk och knåpa ihop sådant här kvalificerat ordbajseri om barn. Det bekräftar min tes att man inte kan utbilda sig till lärare. Man föds till det. De som inte fötts till det sparkas uppåt och skriver läroböcker åt dessa som ändå tror att det går att läsa sig till pedagogik. Men, jag skall se vad jag kan göra åt eländet i morgon.

Eurovisionsschlagerfinal

Efter frukostbröd på en solig altan for jag in till stan för att fördriva en timme på biblioteket innan lördagsfikat med familjen A. Det sket sig ty det visade sig vara någon religiös högtid idag och bibblan var stängd. Jag hade ju tänkt återgå till den smala vägen efter gårdagens frosseri och det gick bra ända tills nu, ty i stället för att läsa en timme satte jag mig på Ritz och fördrev väntetiden med en kanelbulle. En stor en...

Och värre blev det när vännerna A samlats för då blev det en lika stor bulle till. Lika bra att inse att även denna dag var förstörd. Men det var väldigt trevligt att träffa sina gamla vänner. Vi har ju varann på Facebook, men ett möte på riktigt någon gång då och då är inte heller illa. Vi kunde faktiskt sitta ute idag och det kändes bra. Efter en timme traskade jag iväg till stationen och for vidare ner mot Göteborg.

Där hade jag nästan två timmars paus till Stockholmståget och därför testade jag en geocache, som visade sig vara en av de smartaste jag någonsin stött på. Mitt inne i centrum hade någon lyckats gömma en stor burk på ett mycket oväntat ställe. Den som vill testa kan slå upp cachen GC5VPYF och börja leta.

Jag traskade sedan iväg bort mot Arkaden för att se om mitt livs första kinesrestaurang, Restaurang Peking, fanns kvar. Där åt jag friterat fläsk i sötsur sås, tillsammans med Erik Bergström, sommaren 1968. Men, den restaurangen var borta så det vart en simpel snabblunch på en thaibar. Däremot fanns gamla hederliga tobaksaffären Brobergs kvar. Där köpte jag mig piptobak och ibland någon god cigarr under min studietid i Göteborg på sextiotalet.

På väg tillbaka till stationen upptäckte jag att det var avspärrningar på Östra Hamngatan vid Brunnsparken. Massor av folk stod samlade och det slog mig att det ju var idag som det var Göteborgsvarvet. Jag hade gott om tid och ställde mig också att vänta. Efter en liten stund kom en liten mager man från Kenya, som låg långt före tvåan. Han sprang fortare efter 16 km löpning än vad jag någonsin gjort efter 16 meter.

Halv tre fortsatte resan upp mot Stockholm och där mötte Anna upp utanför vår mataffär där viu bunkrade upp med plockmat inför kvällens Eurovisionsschlagerfinale. Programmet man älskar att hata. Det var bara synd om stackars Paula, som just inlett en fastekur med exklusiva juicer för att rensa mag-tarmsystemet. Hon tittade längtansfullt på alla godsaker.
Och nu väntar vi på att det roligaste skall börja. Omröstningen.

Fest på Alberts

Det har idag varit en lång dags färd mot natt. Eller åtminstone mot kl 18:00 då fuxernalärarnas traditionella vårfest gick av stapeln  Alberts i Strömslund. Denna väntan ägnade jag bl.a. ett besök på biblioteket i Vänersborg och där hade de faktiskt noter till flera av gluntsångerna. Jag fotograferade dessa helt skamlöst.

Men det vart eftermiddag och i hotande regnvädet traskade vi iväg från torget upp mot kullarna på västsidan älven där den ena kollegan efter den andra anslöt. Vi brukar alltid bjuda en nybakad pensinär på denna sittning och i år var det Ingela S tur att firas av. Vi blev till slut hela 19 personer, som bänkade oss i en alldeles egen alkov. Genast utbröt ett himmelsskriande oväsen och det berodde nog inte på att vi var mer högljuda än vanligt utan på akustiken. Bara hårda väggar och tak och inga gardiner. 

Men vad gör väl det med all den goda mat, som bjöds från den vackert uppdukade buffén. Sallader, röror, inläggningar och uppläggningar, som fick mig att spränga alla tänkbara pointsgränser. Men det är ju detta jag bantat för i en månad och det var det värt. Kavajen satt, som vore den gjuten. 

I glatt samspråk och bak välfyllda fat förlöpte kvällen snabbare än man hann svälja och snart var klockan tio slagen. Regnet, som hotat i början hade nu börjat vräka ner men till all lycka blev vi erbjudna skjuts av I och K-O så vi kom hem torrskodda i ett nafs. Och nu skall jag leta upp bilder från aftonen att pynta min text.

Vi som var där:

En glad pensionär

Gamla godingar

Fortfarande fräscha förmågor

Svekfulla svikare

Bishop Arms

Idag var det alltså dags att fara ner till Trollhättan och den årliga vårfesten på Alberts för nuvarande, blivande och åldrande pensionärer. Det kalaset hålls först i morgon men jag for redan idag för att vara på plats i god tid. Resan gick via Göteborg i ett vackert väder med ulliga moln mot blå himmel. När jag passerade Remmene tog jag bilder, men såg inte till någon enda kändis.

Från Götet fortsatte jag mot Thn, där jag inte varit på länge. Dock inte längre än att jag tveklöst traskade bort till högskolan där E godhetsfullt tog hand om min väska medan jag själv gick och åt och och sedan satte mig i västgötarummet på biblioteket. Jag ställde till det för en stackars bibliotekerie när jag bad dem hämta en bok med noter till Gluntarne ur magasinet. Hon hade aldrig hört talas om Gluntsångerna och dessutom fann hon inte boken. Någon hade tydligen snott den....

Efter ett par timmar hämtade jag väskan och for hem till E där J tog emot och bjöd på kaffe innan vi tillsammans for in till Oskarsbron och tittade på ett vattenpåsläp som E ordnat för en nätverksträff på högskolan. Vi var inte så många där så jag fick utmärkt plats att se vattnet.

När det slutat rinna traskade jag iväg bort till Bishop Arms till en länge efterlängtad träff med forna kollegorna A och C, vilka båda lämnat Fuxerna för länge sedan och nu tjänstgör  var sitt nytt ställe. Vi talade en hel del om skolan och jag insåg än en gång hur skönt det är att ha lämnat den men vi pratade också om småbarn och om pensionärer och resor och hade ett par riktig trivsamma timmar innan vi bröt upp, var och en till sitt.

Nu har E och jag suttit och pratat och ävén vi om barn och pensionärer. Och nu är det bara att lägga sig och invänta John Blund.

TIll Sveriges närmaste stad

Idag var det vackert väder och vi beslöt att roa svärmor med en resa till Grönsöö, en slottspark, med butik och café i närheten av Enköping. Svärmor vill helst inte bli road men fann sig och efter åtta mil var vi framme. Det borde vi inte ha varit. Entrén till parken var 40:- och i detta ingick en promenad i parken, som visade sig vara ett antal gräsmattor, med grusgångar mellan sig, samt ett besök på en utställning. Ett magasin med några gamla vagnar och slädar i glasburar. Caféet och butiken öppnade inte förrän i juni. Visserligen kunde man i efterhand läsa detta på internet, men vi kände oss grymt lurade eftersom det inte stod ett ord om detta vid p-automaten. Alla har ju inte internet...

Besvikna styrde vi nu mot Enköping i hopp om att finna något vettigt näringsställe. Något snäppet över pizzeria eller kebabställe. Och vi hade tur. I centrum fanns ett gammalt hus som var inrett till hälsocafé. Där hade de en läcker buffé med mycket grönsaksröror och sallader, men även lite fisk och fläskkött. Allt för bara 90:- per person.

Mätta, nöjda och belåtna fortsatte vi nu mot nästa mål, som var Härkeberga kyrka. Dit har jag tänkt resa i många år för att beundra Albertus Pictors målningar från 1400-talet. Den kyrkan motsvarade alla förväntningar och vi beundrade inredning och målningar, allt under ett vakande öga från kyrkvaktmästaren, som nog tyckte vi såg misstänkta ut.

När vi sett färdigt köpte vi var sitt ljus och tände i en vacker ljuslykta utanför kyrkan, jag till mina gamla föräldrar och morbror och hon till sina och sin man. Nu kunde vi fara vidare, men ännu var svärmor inte helt nöjd. Det hade ju inte blivit en enda shopping och hon undrade om det inte fanns någon loppis någonstans. Där hade jag tur för precis innan vi kom ut på E18 såg vi en loppisskylt mot en stor ladugård med massor av grejor, där det mesta var nytillverkat ur standardrepertoaren av pyntprylar.

Det fanns dock lite gammalt också och den ende som köpte något var jag själv. Jag inhandlade nämligen en gammal plåtbricka med hela Oscar den andres familj. Den kommer att platsa bra i stugan.

Efter detta for vi hem och jag vilade medan svärmor började förbereda ett våffelbak inför ett besök av Paula, Jimmy och grabbarna grus. Hon skall åka hem i morgon och Paula kan inte komma då för sitt jobb så hon ville säga adjö idag. Våfflor är ju min favoriträtt, men inte om de ligger i en hög trave på varandra någon timme innan de ska ätas. Då blir de som sladdriga taxöron. Ungarna var trötta och fåniga och åkte lyckligtvis hem rätt snart.

Sist hämtade jag Anna från kören och nu sitter vi och tittar på ett program dar David Helenius intervjuar en otroligt fånig tjej som heter Zara Larsson och tydligen är världskänd som bloggare och sångerska. Hon är rent pinsam.