Ut på uppsalaslätten

Dagens huvudevenemang var besöket hos E o T i deras stuga i uppsalatrakten. De är gamla bekanta till Anna och vi träffas regelbundet men sällan. Det är dock alltid lika trevliga möten. Innan vi kom till dem besökte vi vår huvudleverantör av fjädermobiler. En thailändsk kvinna, som säljer egentillverkade färgglada djur med en fjäderpropeller i baken.  Hon finns varje sommar på samma ställe i Sigtuna.

Vi har redan flera stycken men för dessa små föremål är det just massverkan, som är tjusningen så vi kompletterade samt köpte med oss ett gäng som present till E o T. Men först stannade vi till några kilometer norrut, för att se på ett hus där kusin J skall flytta in i november. Vi har redan en stående inbjudan dit, så det är lika bra att kolla var huset ligger.

Som synes inte helt färdigt ännu men i november skall det vara klart. E o T:s hus var dock färdigt. Nästan. Herrn i huset är nämligen en rastlös natur som ständigt finner nya projekt på sin tomt och sina hus.

Ursprungsstugan var liten men har byggts till i alla sidor. Dessutom har vart och ett av barnen fått sin stuga. Plus en stuga för skräp, en stuga för utedass och ett par i reserv.

Stenugnen var klar men inte riktigt färdigjusterad så grillandet skötte han i en kopparlåda utanför.

 Under tiden satt damerna i solskenet! och pokulerade. Själv njöt jag av skuggan i hammocken.

När grillspetten, laddade med läcker köttfärs, var klar, bänkade vi oss inne på verandan och avnjöt en god och riklig måltid. Det blev dock ganska varm där inne. Det är vi inte vana vid i sommar så vi tog kaffet ute i trädgården. Vi stannade tills det var dags att fara hem och här sitter vi nu försjunkna i var och en sina sysslor, lyssnande till karlavagnen på radion.

Fler skivor till samlingen

Man kan tro att en lägenhet som stått oanvänd i nästan en månad inte blir stökig eller skräpig, men när vi är borta rusar hustomtarna omkring och ställer till det överallt. Idag skulle vi alltså städa och efter en härligt lång morgon kom vi igång med detta.
Jag klarade mig relativt helskinnad genom att ägna mig åt lunchen, som blev hel kyckling tillagad i lergryta. Till detta allsköns goda tillbehör så när städningen var undanstökad satte vi oss till bords och avnjöt en riktig vacker måltid.

Vi hade ju besök av vår brasilianska väninna för en tid sedan och hon tipsade mig om en Second Hand-butik i Skarpnäck där det skulle finnas mycket stenkakor. Eftersom damerna också mycket gärna besöker slika inrättningar fortsatte vi dit efter lunch. Tyvärr hamnade vi mitt i värsta eftermiddagsrusningen och tyvärr hade det varit en stor olycka på Essingeleden, så hela stan var igenkorkad.

Till slut kom vi dock fram och fick en dryg timme i affären innan de stängde. Under denna tid hann jag gå igenom de två backar som fanns och gjorde flera fina fynd; Bing Crossby, Andrew Sisters, Doris Day, Karl Gerhard, Per Grundén, Glenn Miller.

Från Second Hand fortsatte vi direkt hem till Grabbarna Grus, som nyss var hemkomna från Grekland och gärna ville se oss. Dels för att vi är så trevlig och dels för att de köpte presenter till oss. Jag fick en liten flaska Ouzo och den smakade betydligt bättre än jag trodde. Den smakade ju lakrits.

Mamma Grus hade också bakat en läcker och mycket kladdig kladdkaka, som var försvinnande god. Bantandet får återupptas när det blir vardag nästa vecka. Kusin Alve ringde idag och berättade att han och Gabrielsson köpt biljetter till nästa helg då de skall komma upp och se Elfsborg vinna över Hammarby. Det skall bli ett mycket trevligt besök.

Fågeljakt

Vi har varit ute på mycket händelser de senaste veckorna. Kört tur och retur Murjek, varit i Köpenhamn, haft kortsemester i Motala. Det har varit kul, men det skall erkännas. Det kändes skönt att vakna i morse och veta att alla resorna gått bra och att idag var det bara hemma som gällde.

Vi tog en lugn start med en lång frukost. Sedan bar det av söderut för att hämta hem lilla vovven, som varit hos kusin Carina under motalabesöket. Vi hade med lite fikabröd och det hade även hon så det blev ett långt kafferep.

Till slut var det dock klart och vi for hem via en tygaffär på Sveavägen, där det skulle handlas knappar. Det fanns otroligt många vilket gjorde valet svårt och tiden lång. Även detta hade dock sin ände och till slut kom vi hem. När vovven och jag gick från garaget kom det ännu en störtskur och hon hade otroligt bråttom in. Inte ett sniff och inte en enda liten kiss.

Resten av dagen har vi hållit oss inomhus och pustat ut, var och en på sitt sätt. Själv har jag försjunkit i mitt abonnemang på riksarkivet i jakt på en fågel, en Ara, utan att ännu finna densamma. Trots att jag letat mig ner till sjuttonhundratalet på bred front. Vi får se om jag finner något när jag nu fortsätter.

En frusen semester

Trots de allra bästa förutsättningar blir inte vår kortsemester i Östergötland riktigt vad vi tänkt oss. Och det beror inte på vår eminenta värdinna utan på ett väder som skulle klassats som ruskigt även i oktober. När vi lämnade stället i morse var vi så frusna att vi hoppades att kupévärmaren plötsligt skulle börja återfå sin forna glans. Det fick den inte.

När vi kom fram till Vadstena var alltså glasbruket vårt första mål. Där ställde vi oss framför glasugnen som med sin 1125 grader tinade upp våra stela leder.Vi var inte de enda kunderna, som gjort så i år sa en tålig expedit, som också berättade om de vedermödor det innebär, att driva ett kvalitetsglasbruk idag.

Vi tittade igenom hans varor, men de låg på en prisnivå, som inte är densamma som vår. Anna fann dock en lila skål, som såldes till ett någorlunda anständigt pris och som passar fint till den skål vi fick av Martina för några år sedan. Senare under dagen fann vi exakt samma skål i en outlet till ett ännu lägre pris. Lite trist. Ingen av oss har något emot att köpa varor av 2:a sortering, när 2:an är så obetydlig som den var i detta fall.

Uppvärmda stegade vi dock vidare ut på stan och fann ännu en orörd pärla. Vadstena, Sigtuna, Nora, Marstrand, Skanör, Falsterbo, Eksjö. Se där, några av de städer som slapp undan grävskoporna på sextiotalet.

Vi bänkade oss efter en kort promenad på ett gammalt fint konditori där vi drack gott kaffe och åt goda wienerbröd, samt umgicks under trivsamma former.

Vi fortsatte därefter vandringen genom staden och fann nere vid järnvägsstationen ett gammalt magasin, som gjorts om till turistbod av det lite stiligare slaget. Här fanns en hel avdelning med Ernst-grejer. Det räcker numera med att säga Ernst. Det behövs inget efternamn.

Jag tittade kanske mer på själva järnvägen (numera museibana) och på detta gamla sidospår, som ledde bort mot hamnen.

Där fann vi en liten servering, som idag serverade en utsökt Taco-tallrik.

Nu var klockan så mycket att det var dags att återvända till stugan eftersom kylan driver oss hem till storstaden redan i kväll. Det var bara en liten butik kvar, som Martina ville visa oss. En firma som tar hand om saker, som folk av olika skäl vill lämna. De huserade i fem gigantiska salar och där fanns ALLT.
Det blev den i särklass bästa affärsupplevelsen denna resa. Snyggt och välordnat och med mycket rimliga priser. Jag köpte t.ex. fem stenkakor à 5 kr! Och då hann jag bara gå igenom fyra av de tolv backar med skivor som fanns. Hit får man återvända!

Hemma i stuga folkade vädret till sig så pass att Martina kunde stå ute och grilla. Under tiden vilade jag middag och kunde sedan, pigg och nyter, avnjuta allehanda läckerheter. Från anklever till grillad fläskstek via haloumiost och halstrade champinjoner.

 

Mätta och belåtna tackade vi för oss så fort vi ätit upp och for raka vägen hem till stan. Här sitter jag nu och summerar intrycken av vår lilla semester, som drabbades av sådan otur med vädret. Det är dock inte det enda som gnager i min själ. Martina berättade mycket om det besök hon haft av min favoritniece, med make och tvenne gossar tidigare i sommar. 

Det framgick då, med övertydlig klarhet, att de små gossarna fullständigt saknar de språkliga verktyg som krävs av en ung man, när han möter alla de livets problem, som tornar upp sig så fort han lämnat vaggan och börjar stapla fram på egna ben. Jag måste nog besöka gossarna och berika deras ordförråd  inom vissa avgörande områden.

En polkagrisdag

LIdag ägnade vi oss åt Gränna men på vägen dit passerade vi Mjölby och Skånska Lasses hus. Vår vän Elsa kommer därifrån och lekte med en dotter till bondkomikern som liten. 

Vi passade också på att besöka det hus där Elsa själv växte upp. Bara för att fotografera det och lägga ut bilden på Facebook, så att hon skulle se att vi minsann ansträngde oss.

Dagens egentliga mål var alltså Gränna och dit kom vi lagom till elvakaffet. Martina kände till ett kafé upp på Grännaberget och efter lite trasslande hittade vi dit och fick detta fönsterbord med en fantastisk utsikt över sjön.

Vi hade tänkt ta kaffe och bulle men när vi såg vilka maffiga smörgåsar stället hade så tog vi det i stället. Och det var fullt överkomligt i pris.

Mätta och belåtna begav vi oss ner på stan och lyckades efter lite väntan få parkering på torget. Sedan besökte vi ett par polkagrisbutiker och en knäckebrödsaffär.

I p-butiken såg vi ett proffs tillverka identiska polkagrisar. Mycket mer handarbete än jag trott,

Och i k-affären köpte jag en påse skorpor medan damerna köpte läckra, tunna knäckebröd.

Vi tillbringade några snabba timmar i stan och for sedan hem till Martina för att duscha. Vi tog gamla vägen hem, förbi Vadstena, och passerade så en av landets äldsta smalspåriga järnvägar. Den mellan Vadstena och Fågelås. 

Innan jag duschade ilade jag väg till Martinas mataffär där de enligt uppgift skulle ha riktig gäseneost. Det stämde och jag köpte två till oss och en till svärmor. Nu ska jag lagra en till jul...

Rena och fräscha begav vi oss sedan in till stan där Anna ville bjukda på middag. Vi for ner till de ruskiga hamnkvarteten i det vildsinta Motala där vi först beundrade de fantastiska ligusterskulpturer som klippts där för att fira 50-årsfesten för Vätternrundan. 

Efter det åt vi en häftig och mättande hamburgare på restaurangen i motormuséet. 

Sedan var det bara att åka ut till stugan och runda av med fika. Och det vart afton den andra dagen. 

Släktträffar

Idag inledde vi årets landskapsresa med svärmor och nu är det Östergötlands tur. Där har både hon och jag släkt och båda besökte vi idag dessa. Men först for vi och lämnade vovven hos kusin Carina, lugnast för både vovven och oss. 

Och innan dess stannade vi vid vår mack och dammsög bilen. En liten vovve må vara hur gullig som helst men den släpper hårstrån. Det gör inte jag. Jag släpper däremot en hel del annat, löst och fast. Kort sagt, bilen behövde städas invändigt innan vi kan ta emot lillasyster som passagerare. 

Första anhalt på vår resa var Linköping där moster M och morbror R bor. M är äldre syster till svärmor men synnerligen vital. Hon bjöd på god middag i köket och kaffe i salongen samt trivsamt prat om gamla och nya händelser och bekantingar.

Vädret, som under morgontimmarna varit riktigt drägligt, tappade geisten fram på eftermiddagen, när vi styrde vidare mot lillasyster Martina. I grått regn kom vi fram, men det gjorde inte så mycket eftersom även hon har en torr och trivsam veranda där vi slog oss ner i väntan på middag. Vi har idag farit från de ena matbordet till det andra och det känns nästan pinsamt, men vi brukar ju å andra sidan också bjuda på mat när vi får besök. 

Här undfägnades vi med ugnsbakad lax under ett läckert ädelosttäcke. Till detta pasta. Desserten blev en fantastisk blåbärskaka ur mors rika mattradition. Dagen till ära bakad med dagsfärska blåbär. Serverad inne i storstugan eftersom kvällskylan började smyga sig på där ute. 

Vi satt och småpratade till tonerna av nyligen bortgångne Robert Karl Oskar Broberg i TV, tills det vart mörkan natt och nu har jag gått till sängs i min lilla lekstuga, den jag brukar bo i vid mina besöka här.

Och idag har min Anders sprungit San Francisco Marathon, 42 km, på lite drygt fem timmar! Hans första!! Och Nils har gått elva kilometer med värk i benen. Det är mina grabbar det. (Fast tösen håller ju på med sådana övningar ständigt och jämt. Det måste framhållas också)

Sommarlördag

Sommarlördagen började med sol, övergick i moln och slutade med hällregn. För mig personligen började den dock med att jag körde iväg och hämtade Paula o Jimmy och sedan körde ut dem och Anders till Arlanda varifrån de startade mot New York kvart i elva. 7 timmar och 45 minuter senare var de framme lyckligt och väl. De hade av någon outgrundlig anledning blivit uppgraderade till business-class. Dessutom hade de wi-fi under resan så vi kunde ha lite kontakt. Det har hänt saker sedan Karl-Oskar och Kristina utvandrade...

Vi hemma varande drog oss ut mot stugan vid lunchdags och hade såpass bra väder att vi kunde avnjuta vårt mellanmål utomhus. Sakta men säker drog dock molnen ihop sig och lunchen, Krav-korv från Huså gård och wokade potatisstrimlor, den fick vi äta inne på verandan. Det var riktigt mysigt att sitta där med korsord, böcker och handarbete och höra regnet smattra mot taket.

Till sist drev dock kylan oss hemåt och här gjorde jag i ordning smörrebröd på räkor och ägg och de satt fint framför TV:n där det nu går ett kryssprogram i fyran som får mig att tänka på några rader ur Viktor Rydbergs dikt Tomten: "Nej, den gåtan är alltför svår, nej, jag gissar ej detta..." (Obs ironi). Jag skulle inte kunna med att ringa in svaret på ett sådant korsord.

Borta bra men hemma bäst

Vi steg upp vid halvåttatiden i morse, åt frukost, städade och kom iväg vid nio. Det kändes väldigt bra att bara ha knappt halva vägen att köra och resan förlöpte snabbt och elegant utan bekymmer. Första anhalt var Hudiksvall där vi tankade och sedan var det inte långt kvar till vårt vanliga matställe, Hakkegård, vid avtagsvägen till Ockelbo.

Adjö Mannaminne!

Efter en snålt tilltagen skinkstek med pommes frittes! forsatte färden och vid tjugo i fyra var vi äntligen hemma. Jag var väldigt sugen på att komma ut till stugan och mindre på att röja här hemma, så jag stack ut direkt.

Allt väl i lilla stugan i stora skogen

Jag stannade till och handlade lite och for sedan ut till stugan där allt var sig likt. Det kändes underbart att koka sig sitt kaffe, duka fram sitt lilla wienerbröd och fira att resan att gå bra och att jag nu var hemma i vår kära stuga igen.

Festfika

På kvällen kom Paula o Jimmy hit med sallad och med Anders K. De skall till USA i morgon och jag har lovat köra dem till Arlanda för en whisky. En liter! Irländsk!!

Mot söder, mot söder

Så ropade gässen i Akkas flock, när de återvände söderut efter sommaren i Lappland. Orden kom för mig idag när vi stängde om oss och for iväg. Vi har ju inte haft någon sommar att tala om men idag var det som att vi mötte den. Solen sken mest hela tiden och det kändes nästan lite varmt. Som tur var ger fläkten fortfarande kyla, även om den var lite tveksam i morse och började med värme.

Dagen skörd på Dollar$tore

Vi gick upp kl 7 och det märkliga var att redan halv nio kunde vi ge oss iväg. Efter Harads var det vägarbeten så färden gick sakta och när vi kom till Boden slog det stopp helt. Damerna vädjade om att få gå in på Dollar $tore. Anna ville ha en speciell deodorant, som bara finns där. Jag släppte av dem och skyndade mig iväg för att tanka. Var nästan lite orolig att de skulle stå och stampa och vänta när jag kom åter efter tio minuter.

Huvudgatan på Mannaminne

Den oron var obefogad. Efter 55 minuter kom damerna ut. Med två fulla kassar och ett kvitto som var en halv meter långt. Deodoranterna hade de tyvärr inte funnit, men det fanns annat... Vi körde nu i raskt takt söderut och stannade inte förrän i Skellefteå, på en vägrestaurang där vi stannat flera gånger tidigare. De har ätlig mat, som är både billig och riklig och jag frossade i panerade fiskfiléer med remouladsås.

Vår lilla stuga

Här stannade vi i en dryg halvtimme men sedan stod jag på nästan hela vägen ner till Nordingrå, där vi bokat en övernattningsstuga på en plats som heter Mannaminne. Det var 31 mil och vi var framme halv sex. Med lite god vilja kan man kalla det ett hembygdsmuseum men egentligen liknar det mer ett något uppiffat skrotupplag. Där finns mängder av byggnader med utställningar av allt möjligt och omöjligt och där finns butiker som säljer allehanda hemslöjd och hantverk.

Utsikt från restaurangen

Helstekt strömming med "pärstompa"

Ute på området stor en rent osannolik uppställning av gamla fordon. Ett Drakenplan, en spårvagn från Norrköping, en tunnelbanevagn, en lokomotor. Vi har varit här en gång förut, för några år sedan när vi hade vovven med oss. Då åt vi här, strömming med potatismos utomhus, och det var nog det godaste potatismos jag någonsin ätit. Vi åt samma sak idag och det var gott, men inte riktigt så som jag mindes det.

Inne i stugan

Nu har vi suttit inne i vår lilla stuga och sett både på Ernst och Danske bonden i datorn ty de har ett någorlunda fungerande wifi här. Klockan är bara kvart i tio men det finns inte så mycket mer att göra än att gå och lägga sig. Det känns skönt att inte köra hela vägen på en gång utan att ta resan i etapper. I morgon blir det Solna.