Härligt med måndag!

Dagens beting bestod i att putsa ytterväggarna på min jordkällare. Jag hade gruvat mig lite för det och när jag kom ut till stugan började jag ladda med en kopp kaffe på favoritplatsen. Samt sände iväg en liten bild på detta till alla arbetande krafter ute i vänlistan!

Det visade sig att kaffet gav tillräcklig styrka och glad i hågen blandade jag till bruk och började putsa. Jag använde en bred spackelspade och drog ut bruket och det fastnade hur fint och lätt som helst. Tyvärr räckte inte cementen till alla fyra sidorna, men det löste sig när jag senare började städa i det gamla förrådet och där fann en användbar säck färdigblandat bruk.

Jag blev alltså klar med putsningen och hade såpass mycket energi kvar att jag började röja i det gamla förråd, som nog var tänkt till dass av förre ägaren. Dassinsatsen såg dock så oanvänd ut att den nog aldrig kom till sitt rätta bruk. Jag gjorde en del fynd därinne men ännu mycket mer som kunde slängas.

Så mycket att jag avslutade min stugdag med en tur till min älsklingssoptipp. Och då såg det rätt bra ut inne i förrådet. Där kommer jag att få plats med en massa skrymmande saker, som vi sällan använder och som nu står och tar plats i finförrådet uppe vid stugan.

Vovven är ju en nervös stackare och så här stod hon och spanade medan jag lastade bilen med skräp. Men nu skal P & J försöka göra något åt saken och ikväll var det på hundkurs med en mycket duktig och seriös expert. Han är dyr, men kan sin sak. Anna hade råkat gå förbi och sett hur Noomi satt som en liten stenstod, omgiven av en massa andra hundar. Konstigt.

Apropå Noomi, så skall jag ju helt frivilligt passa henne om Anna o Gabbi vill åka till Ullared en helg. Damerna satt ikväll och planerade vilken helg som skulle passa och det visade sig att jag bara har en helt säker ledig helg innan mitten av november. Det är tufft att vara pensionär!

Barnkalas

Vi vaknade till en solig morgon ute i skogen och därmed hade vi haft den förste övernattande gästen i nya sängen i storstugan. Efter en frukost där vi pinade i oss de sista räkorna städade vi upp, ställde in bord och stolar och Anna diskade. Det går fortare än man tror att fixa till det efter en kräftskiva och vid halv tolv var vi tillbaka inne i stan. Nu var det bråttom ty vi skulle vara på barnkalas klockan ett.

Det hann vi. Där var det fyra-fem föräldrapar i mina egna barns ålder och med varje par följde ett okänt antal småttingar som förde ett himmelens väsen. Alla vi karlar fick en fristad framför TV:n där de sista tävlingarna i Friidrotts-VM avgjordes. Anders skulle flyga hem till Norrbotten vid sextiden så vi for iväg efter ett par timmar för att hinna äta innan dess. Valet föll på en nyöppnad kinesrestaurang, som hade fått lysande recensioner i stadsdelstidningens restaurangguide. Vi valde buffé och den var verkligen jättegod.

Sedan vi kört iväg Anders till flygbussen åkte vi hem och gjorde kväll. Jag hade tagit vara på alla kräftskal från igår och ställde mig att koka fond på de,m. Det gick nog bra även om resultatet blev en gråbrun sörja. Den luktade dock rätt gott. Det ska nog bli fina fisksoppar med den stommen.

Sist ikväll tittade jag på 103-åriga bloggaren Dagny Carlsson från programmet om att bli gammal. En fascinerande människa. I en scen såg man hur hon ledde en Datakurs för yngre åldringar och där kände vi igen vännen M, som varit ute i vår stuga två gånger i sommar. Dagny har 20 000 följare på sin blogg. Jag har en och han läser nog ytterst oregelbundet. Sedan lär det finnas några, som läser, men inte kommenterar, och det kanske är lika skönt det.

Kräftskiva 2015

Idag var det så dags för årets kräftskiva. Ett evenemang som numera är så etablerat att vi har en särskild liten sluten grupp på Facebook där vi diskuterar vem som tar med vad. Jag hade gjort det lätt för mig i år genom att "bara" baka bröd. Dock hade jag valt mitt gamla kära mirakelbröd, som flätas ihop av sex degsträngar. Jag hade glömt hur man flätar men det spelade ingen roll för bara jag ställde mig framför de sex strängarna så visste händerna hur jag skulle fläta. Det vart både vackert och mycket gott. Det märktes på åtgången. 

Jag körde också ut svåger A till en skjutbana i utkanten, där förbundet skulle ha möte. Noomi var med och vi passad på att ta en långpromenad där jag fann en väldigt fin stenmur. Jag gjorde sedan en uppskattad artikel om stenmurar i kulturhistoriska gruppen.

Vi fann även en övergiven badstrand men Noomi var inte heller så sugen på att bada i det kalla vattnet.

Anna o Paula hade tvättat hela förmiddagen men när de var klara gjorde vi oss i ordning och for ut till stugan för att förbereda kalaset.

Vi skulle bli fjorton totalt och då fick vi gott plats på ena vingen av bryggan. Starttid var satt till 15:00, preliminärt, och 15:30 dök de första gästerna upp.

Sedan troppade de in en och en och två och fler och det hela kunde börja.

Det är bra med gäster, som man är van vid, för allt behöver inte vara så perfekt i ordning. Vi hjälptes åt med de sista förberedelserna.

Men sedan smakade det bra med räkor och kräftor och västerbottenpaj. Vi hade köpt hem tre kilo och Anna var orolig att det inte skulle räcka. Gvetvis blev det över några, trots att jag gjorde mig tre rejäla bröd med kräftstjärtar och majonäs.

Det vill gärna bli ett vackert bord när man ställer fram kräftor med krondill.

När de flesta hunnit smälta maten och solen började dala ställde Gabbi fram desserten. En läcker jordgubbscheesecake.

Sedan, när solen verkligen gått ner bortom skogskanten i väst, samlades vi inne i värmen på verandan innan barnföräldrarna blev tvugna att åka hem.

Femtioårskalas i efterskott

Sitter just nu, mätt och belåten, hemma hos kusin C, som firat sin femtioårsdag. Visserligen lite sent men ändå. Detta har gjort mig lätt däst så jag ids inte skriva så mycket utan river av dagen helt hastigt. 

Kvart över åtta satt jag på perongen i Herrljunga och väntade på mitt tåg. Det var länge sedan och jag saknar egentligen inte den tiden trots att jag gillar att åka tåg. 

Resan gick perfekt och på minuten steg jag av i Sumpan. Där gick jag raka vägen till busshållplatsen med alla de ostar jag hade med och strax var jag hemma. 

Efter diverse affärsbesök för att hämta ut bilen från service, köpa kräftor och hämta paket med nya pralinformar blev det så dags att fara på kalas där det bjöds god mat. 

Ikväll spelas Stig-Helmer Story på TV och jag råkade se en scen som talade till mig. Lille Stig-Helmer sitter i soffan med en serietidning. Mamman kommer in och tar bort tidningen och där sitter den lille nörden med Sveriges Kommunikationstabell som han smygläst. 

Dagsregn, men glad jag är ändå.

Dagens höjspunkt var besöket hemma hos kusin Alve och fru, men detta skulle inte ske förrän fram mot aftonen så jag for ut till Remmene idag också. Jag tänkte sitta och meditera lite men knappt hade jag bänkat mig innan det började regna. En blick på SMHI:s radarbild gav vid handen att ett stort och rikligt regnområde nått mig så det var lika bra att åka hem till syster E igen.

Där fick jag en lång och härlig dag fylld av kaffe, mat och vila.

Så småningom vart det dock dags att åka åt boråshållet och sedan stod det inte på förrän jag stod under de dignande klasar av vindruvor jag sett så ofta på bild. Och de var inte sura heller. 

Värden själv ställde sig strax vid grillen och förberedde en god grillad köttbit ...

... medan värdinnan, som hade hand om tillbehören, ägnade sig åt att underhålla oss gäster.

Ty även kusin Ingvar var med och han skröt med det museiföremål han fortfarande envisas med att använda när han skall ringa. Den lär visst kunna fotografer också, men det är nog bara tomt prat. Det är dock alltid lika roligt att träffa den gode I och idag var det extra kul för han hade med sig flera gamla fotoalbum ur vilka jag kunde fotografera ett stort antal bilder, som jag inte sett tidigare.

Efter en god och närande måltid samlades vi i salongen och jag bjöds en riktigt härlig prinsesstårta. Jag var tyvärr tvungen att dela med mig av den till de andra, men rosen, den snöt jag för egen del!

Vi fick en synnerligen gemytlig och trivsam kväll med samtal, som flöt lika lätt som vinet i våra glas. Ända tills dess att syster återvände från sitt möte och tog mig med sig hem. Det var nog rätt bra egentligen för jag skall ju åka tåget hem tidigt i morgon bitti och måste hinna sova och packa innan dess.

En fin dag

Att sitta och se hur sädesfälten böjde sig för vinden på mors gamla föräldrahem är något jag sett fram mot länge. Måhända lite lätt nördigt att parkera sig så där på en gammal plaststol, vid en övervuxen sten och se ut över ett landskap, som ändrat sig rätt mycket på de sextio år jag kan minnas. Men - jag är lite nördig, så det så.

Jag satt där vid tiotiden och vinden gjorde sitt bästa för att böja på säden, som såg mogen och fin ut. Några dagar torka nu så svämmar fälten över av tröskor och traktorer. Några som redan var på gränsen till övermogna var alla körsbär, som i år fyllde träden. Det grämde mig litet att jag inte hade möjlighet att skötda och ta med.

Det kanske inte syns på bilden men här har tillkommit stallar och lagerlokaler medan skogsdungar, ängslador, träd och stenar försvunnit under alla år.

Jag läste i ett förrättningsprotokoll för en tid sedan om hur markägarna, morfars mors nye man och lantmätaren år 1893 gått och märkt ut läget för den avstyckning där änkan skulle få bo. Jag har tänkt att det borde finnas några markeringar kvar och traskade iväg bort till det hörn i nordväst, där jag nog aldrig varit och som saknar naturlig gräns i form av stenmur eller bäck. Och faktiskt. Där fanns en liten tydlig stenhög, som kan ha vart ditlagd 1893, även om den såg väldigt fräsch ut. Någon av markägarna kanske är angelägen om att den ska synas tydligt.

Jag såg också den sten i muren där mor och far sitter romantiskt uppkrupna på ett gammalt foto. Det måste finnas någonstans såvida inte mor, av befogad oro för att jag skulle använda det, har eldat upp bilden.

Efter en rundlig tid på den gamla gården fortsatte jag hem till broder I, som hade ledigt i eftermiddag. Han tog emot med kaffe och glass och vi fick ett par timmars trivsamt samspråk innan jag for åter till basstationen.

På vägen passade jag på att besöka fars och mors grav. Jag tror inte jag sett den på riktigt sedan båda namnen kom dit. Där var så fint och iordningjort av I med anledning av fars födelsedag nyligen.

Hemma hos syster E bjöds jag denna kväll på ugnsstekt lax. Hon brukar servera sin man sådan här fin föda även i vardagslag så jag har tur som får bo här vid mitt besök. 

Back to the roots

Då och då känns det som att jag vill odla kontakten med rötterna och besöka släkten nere i Västergötland. Idag var en sådan dag - bestämd sedan länge - då jag for ner till kära syster E, som helt generöst öppnar sitt hem för käre storebror. I god tid, och sedan jag lämnat in bilen för service under min bortavaro, satt jag på en bänk vid spår 12A och väntade in mitt tåg.

Resan gick perfekt och i Skövde bytte jag till lokaktåg som tog mig den sista biten. Här blev jag åsyna vittne till hur två konkurerande företag möttes på spår 1 och 2.

Framme hos lillasyster parkerades jag på verandan, med kaffe och smörgås, och med den härliga utsikten mot trädgården för ögonen. Plötsligt hände något konstigt. Det kom vatten droppande från himlen!

Men - efter regn kommer solsken och så även här. Snart fick jag åter uppleva den härlga syn jag haft i minnet sedan i våras.

När sedan syster E kom hem stod det inte på förrän den allra läckraste måltid stod på bordet och tillsammans med herrn och sonen i huset fick vi en lång trivsam måltid.

Och i morgon skall jag hem till mors födelsegård och drömma mig tillbaka till flydda tider

St Bartolomeus dag

Måndagar är härliga när solen skiner, temperaturen är lagom och jag kan åka ut till stugan och koka mitt morgonkaffe. Idag tog jag dock en omväg via Fresta för att fotografera en åker. Inte vilken åker som helst utan den åker där man1995 fann en grav, som visade sig innehålla vikingakvinnan Estrid. Jag är med i en Facebook-grupp som fotograferar kulturminnesmärken och detta tyckte jag skulle passa utmärkt. Det tyckte en massa andra människor också och "gilla" haglade in under em. Kanske beroende på den fina text, som beledsagade bilden. :-)

Jag roade mig idag med lite akvarellmålande. En utmaning från en facebookvän om att måla en sten. Tiden flöt fort fram och plötsligt var det lunch. Korv med potatis/morotmos samt en liten gammeldansk. Jag brukar ta en trea till maten om det är minst fyra timmar till hemfärd. Jag brukar se till att det är den tiden :-)

Efter maten är det gott att vila middag och jag la mig idag inne i storstugan, ty där är det svalast.

Jag har hunden här men den har det tråkigt på sin trätrappsteg, högst upp på trappan. Det struntar jag i ty jag har inte lovat leka med den, bara ge den mat.

Idag var Paula och Jimmy med hem för att hämta hinden och Anna hade köpte med sushi till middag. Hon brukar bjuda när "barna" är med. Jag stod på balkongen och väntade på den. Jag såg då en bil som skulle backa ut från gården. Det var svårt. Den hamnade i rabatterna på båda sidor av gången och var nästan inne i staketet. Ja. Det var en herrelös bil ...

Till slut kom dock mina människor och så fort jag sa att "nu kommer de ställde sig hunden vid dörren och väntade. Den kan vissa ord. Och det är inget trolleri utan något som seriösa forskare kommit fram till och som jag faktiskt tror på.

St Bartolomeus då? Jo, enligt gammal god sed är det idag, den 24 augusti, på Bartolomeusdagen som man skall samla in malörten till sina Bäska Droppar. Det gjorde jag inte. Jag köper piratens färdiga bäsk istället...

Jag - en kulturknutte

Vi började dagen försiktigt med lång sovmorgon, kaffe på sängen följt av frukost inne på verandan. Trots  molnfritt och sol så är det faktiskt ganska svalt innan solen orkat ner i vår lilla glänta.

Resten av dagen ägnade vi sedan korsord och sudoku. En vana vi börjat återta, sedan vi hade samtalet om mobilmissbruk. Korsord är faktiskt väldigt trevlig och något som med fördel kan göras två och två. En som skriver och jag som tänker. Nej, nu var jag dum - igen.

Mitt på dagen började vi fundera på om inte Solna AmatörTeater hade något på gång. En snabb koll i mobilerna gav vid handen att de just nu kör folklustspelet "När Bengt och Andres bytte hustrur". Inte nog med det. Det fanns biljetter kvar till idag.

Så vi packade ihop våra grejor fram på eftermiddagen och for hem och gjorde oss i ordning. Jimmy kom och hämtade jycken och vi gick ner till teatern där t.o.m. jag kände några av de medverkande. Efter fjorton år har man börjat bli en del av det Solna som syns :-)

Pjäsen var småtrevlig och skådespelarinsatserna lite lagom amatörmässigt trevliga och de två timmarna förlöpte snabbt. I pausen tog vi en kaffe och konstaterade att laget, Elfsborgs IF, vunnit mot Kalmar med 3 - 0 och fortfarande ligger två. Tyvärr vann även AIK...