Wednesday, September 30, 2015

Golvläggning

Jag var hemma och slöade under förmiddagen ty jag skulle vara hos tandläkaren halv tolv och innan dess var det ingen idé att åka till stugan. Besöket där gick åter över förväntan. Inga hål nu heller, bara lite putsning och lackering. Och 2000 minus på personkontot när jag gick därifrån. Det kan det vara värt.


När jag nu kom ut var det direkt dags för lunch och efter den stod det inte på förrän arbetslusten smög sig på mig. Min bön om kakelfix på facebooka igår har inte klingat ohörd. En granne visade sig ha en hel påse hemma så den hämtade jag. Sedan satt jag med en tång och formade till några kakelplattor till det innersta hörnet som mina tre stora plattor inte täckte. Det var lättare än jag trodde.


Jag blandade till fixet och bredde ut det och vips satt mina plattor där de skulle. Visserligen lite bruk upp på den, men det tvättar jag lätt bort när fixet härdat. Sedan visade det sig att min gode broder I har fogmassa hemma, vilken min likaledes goda syster M kan ta med från sitt besök därstädes till helgen.


Jag åtgärdade också "innerdörren" till källaren på ett nöjaktigt sätt så nu är det bara att hoppas att det hela ska fungera. Temperaturen har inte sjunkit till kylskåpsnivå ännu, men det kanske dröjer tills temperaturen ute nått ditt. Ett gott tecken är i alla händelser att temperaturen inne i källaren är väldigt konstant. ligger inom två grader när luften ligger inom 13. Det verkar lovande.


Efter detta avtog åter arbetslusten och jag fick en skön eftermiddag och kväll med läsning och vila och lite sjukgymnastik. Jag följer faktiskt det ordinerade programmet riktigt bra och inbillar mig att jag går lite mindre haltande. Vid åtta var det nermörkt i skogen och då for jag och hämtade Anna efter hennes gospelkör.

Tuesday, September 29, 2015

En vacker höstdag

Hösten visar sig från sin allra vackraste sida dessa dagar. Solen skiner från en klarblå himmel och lövträden börjar skifta i gult så det hela ser riktigt svenskt ut. Och denna vackra dag har jag då och då tänkt tillbaka på att det nu är precis 7 år sedan vår mor dog. Jag tände en lykta på balkongen igår kväll till minne av mor och den har lyst hela natten och hela dagen.


Jag letade också upp en bild som jag var förutseende nog att ta en morgon någon gång under det sista året. Jag brukade åka till Nossebro på tisdag em och resa tillbaka onsdag morgon. Bussen gick tidigt och varje gång sa jag till henne att inte springa upp mitt i natten för att fixa min frukost och varje gång satt hon där nere och väntade på mig med frukosten framdukad. Jag är glad över att jag tog den bilden. Det finns så många andra jag inte tagit, så det är roligt när jag någon gång visat lite förutseende.


Jag for ut till stugan efter en lugn morgon och satt en bra stund och njöt av allt det vackra ute i skogen innan jag tog mig samman och fortsatte med min källare. Jag gjorde inte så mycket idag. Målet var att fästa en magnet i dörr och ram för att den förra skulle fästa bra i den senare. Trots flera försök fick jag inte detta att fungera. Tydligen var magneten jag hade för svag. Det får bli ett gammalt hederligt vred.


Nästa projekt var att montera en innerskiva så att det blir en isolerande luftspalt innanför dörren. Det gick bättre men inte bra. Skivan passade lite för perfekt så den blev bökig att sätta dit. Det får jag fixa i morgon. Sist målade jag de övre delarna av dörrsargen med asfalt för att motverka vattnets skadliga verkan på oskyddat trä.


Sist ikväll var jag på övning med min sångkör där vi fortsatte öva för den helg om två veckor då vi skall åka upp till Stjärnsund och sjunga ihop med en manskör där. Jag fick för övrigt en fråga av körledaren om utifall att jag kunde ställa upp i en kvartett ur kören med lite barbershopsång. Det glade och hedrade mig.

Monday, September 28, 2015

Gräsligt arbete

I natt ställde jag klockan på fyra och hoppades få se den omtalade blodmånen. Det fick jag inte. Stockholmsområdet var det enda i landet som hade moln i natt och det sörjde nog inte övriga delar av landet. Jag kunde dock se en orange skiftning i molntäcket och det fotade jag.


Jag körde Anna till skolan idag också eftersom hon börjar tidigt och eftersom jag då också kommer ut tidigt till stugan. Där satte jag mig och njöt av min måndagsmorgon med kaffe, ett litet gott bröd och de sista sidorna i mors skrivmaskinsanteckningar. Idag hann jag fram till den hemska händelsen juldagen 2007 (eller 2006) då Jonas inte blev serverad kaffe först. Mor GLÖMDE ge honom den första koppen. J är fortfarande traumatiserad av denna blunder.

Före
Efter
Så småningom gjorde sig dock arbetslusten påmind och jag stegade ut i solen där jag greppade grästrimmern och började gå över det gräs som fått växa ohämmat i klippskrevorna upp vid vår stuga. Det tog sin rundliga tid ty gräset var fuktigt och tovigt och gjorde motstånd. Till slut hade jag dock fått av så mycket att jag kände mig nöjd. Det blev en stor korg gräs som jag bredde ut som extra isolering över källaren. Varje bidrag där kan nog göra nytta.


Efter lunch for jag ganska snart hem där jag vilade middag och sedan gjorde en god köttfärssås, som serverades med spagetti, när Anna kom hem. Vi åt och sedan gick hon med Jimmy på hundkurs medan jag körde iväg till min läxhjälp där det idag blev publikrekord. Sju ungdomar kom dit och åtminstone en var inte särskilt inställd på läxor. Nästa gång får han gå hem och snattra i stället för att göra det här. Övriga ungdomar verkade dock nöjda med detta tillfälle till läxläsning.

Sunday, September 27, 2015

En läcker söndagsmiddag

När jag besökte min käre kusin A och han likaledes kära hustru R, fick jag av den senare ett tips om att plantera physalisfrön för att få läckra frukter på verandan nästa år. Fröna får man enkelt genom att äta en frukt och spotta ut kärnorna. Detta gjorde jag för några veckor sedan och därefter har inget hänt. Men så, igår, upptäckte Anna att det kommit upp två gröna små strån och i morse såg jag spår av alla fyra. Det ska bli spännande att se hur det hela avlöper. Jag har redan tidigare en kruka med en planta, som uppstått ur fröet från en passionsfrukt. Det är till att ha gröna fingrar.


Vädret var strålande idag och så fort vi städat upp efter gårdagens frosserier for vi ut till stugan där vi tog oss en promenad genom skogen. Vi testade en ny stig, som var mycket trevligare att gå, än den gamla. Dock fanns där ingen svamp - ännu.


Hemkomna tände vi en eld av den ved jag fick i Järbo förra helgen. Den var torr och fast och fin och brann länge och lugnt. Vi fick en perfekt glöd och avnjöt 275 gram falukorv var innan vi for hem. Det är härligt att ha den här stugan.



Jag var lite nyfiken på hur temperaturen i jordkällaren utvecklades och det visade sig att den varierat med tre grader sedan i torsdags medan temperaturen ute i luften varierat med elva. Det ser jag som ett gott tecken.  Vidare fick AIK stryk idag. Det gläder mig!

Saturday, September 26, 2015

Porterstek och äppelpaj

Det stora som skulle hända denna dag var besöket av vännerna R och C. Vi ses regelbundet och har det gemytligt tillsammans, men nu var det länge sedan. Det var då synnerligen lämpligt att jag hade kvar en rostbiff från inköpen på Huså gård i våras. Ekologiskt och närodlat och antibiotikafritt. Jag satte igång steken tidigt på morgonen, medan Anna och Paula sprang upp och ner i tvättstugan. Vilket jag alltså slapp idag.


Damerna hade dock synpunkter på mitt utseende och för att slippa fortsatta kommentarer därvidlag stegade jag ner till min frisör, som idag hade en ny medhjälpare.  Hon var mycket noggrann men när jag uttryckte min glädje över tuppkamsfrisyren missförstod hon mig och trodde att det var så jag ville ha det. Så för en gångs skulle fick jag be en frisör rätta till sitt verk när hon ansåg det vara klart. Jag vill inte se ut som en punkare


Eftermiddagen vart sedan en lugn tillställning. Steken stod i sin lag och saftade till sig, Anna var på afternoon tea med en kollega. En present de fått av en förälder men glömt att utnyttja förut. Själv sov jag gott en stund och fortsatte sedan läsa i boken "Livet" av Keith Richard, en bok jag fick i julklapp för ett par år sedan och då började på men som legat i träda ett bra tag.


Annars var maten rätt enkel att ordna. Jag fick en sådan där häftig äppelskalare i present av en förälder när jag slutade och med den fyllde jag en form för äppelpajen i ett nafs. Såsen var också lätt, Bara att reda av och späda med grädde. Till köttet hade vi dessutom pressgurka och gelé och potatisen tog vi från en påse mandelpotatis som vi köpt till surströmming, men glömt att ta med ut till stugan. Eftersom den är som den är så kokade jag den med skal på och det hade gästerna inget att invända mot.


Dessa kom klockan sju och även sonen var med vilket gladde oss. Roligt när en ung man föredrar oss gamlingar framför en lördagskväll i syndigt rumlande. Eller är det kanske tragiskt? Hur som helst gick kalaset bra och maten smakade utmärkt. Vi satt sedan i salongen och pratade men hur det var så kom TV:n på. R ville visa ett inslag från en gammal TV-sändning där han medverkade som trummis i ett dansband. Det ena följde sedan på det andra och plötsligt satt vi i över en timme och såg Marika Carlssons föreställning "En negers uppväxt". Den var mycket bra, men det kanske inte är sådant man skall syssla med på en bjudning. Fast dessa känner oss väl och det har allt hänt att det blivit TV hemma hos dem också.

Friday, September 25, 2015

Lösgodisets dag

Anna började ganska tidigt i morse så jag körde henne för att hon skulle få sova lite längre. sedan körde jag raka vägen ut till stugan. Så fort det nu går med en fullknökad Essingeled. Då hinner jag lyssna på radio och det jag hörde var intressant. Det var lösgodisets dag idag. Det måste man  ju på något sätt beakta. Min lilla ICA-butik ute i skogskanten har faktiskt ingen lösgodishylla, vilket hedrar dem, så jag köpte fyra små läckra godisar i en läcker förpackning. Sådana som svärsonen i Paris brukar förära mig.

 
Jag kom hur som helst ut riktigt tidigt idag och det regnade litet så jag tog det lugnt med mitt kaffe och mitt godis. Sedan fortsatte jag läsa de gamla skrivmaskinsarken och det mest minnesvärda idag var hennes egna berättelse om den stora hjärtoperation  hon genomgick fem år innan hon dog. De var lite gripande men förtar inte på något vis intrycket av hon innerst inne var en lite småpervers gammal gumma, som hade sin glädje i andras snaskigheter och snuskigheter. På ett mycket förtjusande sätt.


Mina uppgifter där ute var idag två. Att diska och att fästa den sista delen av ramen till jordkällaren. Jag passade också på att kolla temperaturen innanför och utanför och det har inte hänt så mycket ännu, men en glädjande sak är att innertemperaturen varierar betydligt mindre än den utomhus. Jag har läst att det kommer att ta en tid innan temperaturen sätter sig.
Mina två uppgifter var snart avklarade och sedan njöt jag av den klara höstsol, som plötsligt visade sig innan jag åt en enkel lunch varpå jag for hem. Anna skulle ju även sluta tidigt och jag ville ha det lite fint och undanplockat tills hon kom hem. Vi sågs nere i vårt centrum där vi veckohelghandlade varpå vi gick hem och parkerade i soffan.


I vårt centrum fanns det dock lösgodishylla, så vi fyllde på förråden igen. Det skulle vi inte gjort för man  mår inte bra av godis. Vi åt i stället det sista av fisksoppan och den lindrade effekten av allt det söta på ett fint sätt. Och nu sitter jag och tittar på ett av de två TV-program jag följer slaviskt; Idol i TV4. Det andra är Antikrundan i ettan. Jo. förresten. Jag följer Stjärnorna på slottet också. Men dessa två får jag vänta på till efter jul.

Thursday, September 24, 2015

Mossigt jobb

Jag har funnit en ny väg ut till stugan, som tillkommit som en sidoeffekt av Friends arena. Fördelen med den är att nästan ingen mer än jag kör den ännu. När jag sedan kommer upp på gamla E18 mot Norrtälje ser jag det stora nya hotellet vid Friends. Jag har tidigare märkt att fönstren har olika storlek och idag slog det mig att de bildar ett mönster. Det syns ännu tydligare på det foto jag tog.


Jag hade stora planer på att dels göra klart en dörr till källaren och dels täcka såren efter de borttagna jordtorvorna med mossa, men när jag kom ut började det regna ymnigt. Det var egentligen väldigt mysigt att sitta inne i favorithörnet med sitt kaffe och sin läsning med regnet smattrade mot taket. Frös gjorde jag inte ty fotogenkaminen värmer gott.
När det drog ihop sig till lunch blev det fest för jag hade kommit på att jag ju har namnsdag idag. Det blev fläskpannkaka med lingonsylt och det smakade ljuvligt. Särskilt i sällskap med herr OP.



Men sedan upphörde regnet och på förvånansvärt kort tid lyckades jag skrapa bort så mycket mossa från undanskymda stenar och berghällar att hela ytan vart täckt på någon timme. Fast jag fick gå rätt långt med varje korg mossa, så det var inte något alltför lätt jobb.

Men inte nog med det. Jag fick fatt i material så att jag kunde bygga en fin isolerad dörr till jordkällaren. Nu saknas det bara en innerdörr och att träverket är skyddat mot röta. Jag funderar på att måla med kvarvarande asfaltklister. Jag har i alla fall lagt in den termometer som visar temperaturen både inne i källaren och utanför. Det ska bli spännande att se om det blir någon skillnad.


Kvällen  avslutades sedan framför TV:n. Anna hade varit hemma hos Jimmy och Paula och lyssnat på en kvinna som för en massa hundralappar pratat med hunden Noomi, så att hon fick säga sin mening om livets olika skeden. Det gjorde hon på ett så allmängiltigt och svävande sätt att det inte torde ha blivit några större problem för hundprataren att håva in sina pengar.

Wednesday, September 23, 2015

Missad mistel

Idag hade jag en härlig lång dag att se fram mot i stugan. Typiskt då att det regnade på morgonen. Detta fick mig att tänka utanför boxen och då slog det mig att jag ju planterat att åka ut till Adelsö och hämta mistelbär. För att gnida in i rönnen vid stugan i hopp om att det ska börja växa mistel där. Det är visserligen olagligt att plocka mistelbär men det finns ett undantag. Om det växer så mycket mistel i området att det inte innebär någon risk för beståndet att ta några frukter.


Så är fallet på Adelsö. Så jag tog mig en tur dit innan jag for ut till stugan. Den turen tog dock god tid eftersom man måste åka färja och den går bara en gång varje halvtimme. Detta bekymrade mig dock inte idag ty jag har nu kommit in ordentligt i Leif GW:s senaste bok, "Bombmakaren och hans kvinna", som jag har i hörlurarna. 


Ute vid Adelsö kollade jag först in kyrkan och ruinerna av Adelsö hus, den byggnad där Magnus Ladulås den 27 september 1280, undertecknade det dokument som gav adeln dess privilegier. 735 år sedan på söndag! På bilden ser man också kyrkan, vars äldsta delar också är från den tiden.


Mistlar såg jag i stort antal men de var en besvikelse. Dels hängde de allra flesta lite för högt för att tas bekvämt, dels var bären inte mogna ännu. Jag får åka ut hit igen om ett par veckor. Då är nog bären vita och mogna.


Men nu åkte jag tillbaka till stugan dit jag kom betydligt senare än jag trott. Planen var att börja klä in fronten på jordkällaren med en ram av brädor, så att jag kan fästa dörrluckan i något. Leif GW satte käppar i hjulet för den planen ty boken var nu så spännande att jag satte mig i favorithörnet och lyssnade. Helt kunde han dock inte hålla mig från såg och hammare så med hörlurar i öronen fick jag dit en ram kring öppningen och la även ut kakelplattor till att täcka bottnen. De passade inte helt så jag måste leta upp min kakeltång.


Men när det var gjort återstod en härlig lång eftermiddag med kaffe i koppen och Leif GW i hörlurar. Ända till fram mot 8-tiden då jag for in till Annas kör och hämtade hem henne. Och nu sitter jag och skriver med SVT/play i bakgrunden och lilla Anna sovande i soffan. De har många sjuka på jobbet och flera som smiter iväg på kurser och alla får inte vikarier, så de som är kvar får jobba arschlet av sig.

Tuesday, September 22, 2015

Back-up

Idag for jag verkligen inte ut till stugan.  Dels för att jycken skulle hämtas redan vid tre och dels för att jag kommit på en sak jag borde göra här hemma. Back-up av alla mina bilder. I Järbo i helgen fick vi besök av en grannfru, som frågade hur jag brukar göra back-up av de bilder jag tar. Svaret, det pinsamma, var att det gör jag inte alls.

Så i morse letade jag upp den lösa hårddisk jag haft liggande här sedan jag köpte ny dator och inte behövde extraminne. Den hårddisken rymmer 250 Gb och det räckte mer än väl till alla de bilder jag har. Jag fotograferar ju praktiskt taget var dag och för över bilderna till datorn. Skulle den krascha så är dessa bilder borta.

Men inte nu längre. Jag formaterade den lösa disken och satte sedan igång att föra över alla bilder. Det tog sin rundliga tid så medan den höll på att tugga i sig mina bilder gick jag ut med vovven på promenad. Men bara det minsta möjliga. Runt huset. Sedan satte jag mig att läsa i en reklamtidning jag fått. Ett exemplar av "Kvällsstunden". Det förundrar mig hur den gamla nördblaskan fått nys om vilken tönt jag är. Kan det vara Mark Zuckerberg som kollat vad jag sysslar med på Facebook och sedan sålt min adress. Fast det fanns faktiskt en hel del läsvärt i den. Det ska medges.

Jag kokade också en rejäl och mustig fisksoppa på den skaldjursfond jag gjorde av skalen från kräftskivan. Det blev en mycket god fisksoppa som vi avnjöt senare, när jag kom hem från kören och Anna från Oljefaten.

Monday, September 21, 2015

Jordkällaren börjar likna en jordkällare

Om jag vet att jag är tvungen, att åka tillbaka hem redan vid tre-fyratiden känns det som att det blir så kort tid. att det inte är någon idé att åka ut överhuvudtaget. Trots det tog jag mig iväg vid niotiden. Jag kunde ju alltid sitta och läsa mors gamla skrivmaskinsark och ta en kopp kaffe. Dessutom hade jag ju fått med lite ved från Järbo och den ville jag gärna lägga upp i sitt förråd.


Men sedan satt jag där med min kaffe och den gula pärmen och njöt av vistelsen där ute. Ibland, när jag ser vovvens vädjande, stumma bön om att få gå ut och leka i skogen, känner jag en anings aning av samvetskval så då går jag in på verandan igen och bänkar mig i favorithörnet. Dit når inte vovvens bedjande ögon.

Men hur det nu var så tog jag mig samman, bytte om till arbetskläder och började ta upp resterande torvor från den plana ytan nedanför husklippan. Det gick riktigt bra och när torvorna där var slut så tyckte jag att det såg ut att kunna vara färdigtäckt på källaren. Skulle det blir svårt att få rätt temperatur får jag väl leta rätt på mer jord någonstans.


Och nu veknade mitt hårda hjärta och jag tog med vovven ut till hennes favoritpinnar i skogen. Hon springer så lycklig framför mig och stannar var tionden meter för att se att jag följer med. Sedan kastar jag pinnar en rätt lång stund och när jag sedan går hem igen så lufsar hon mig i hasorna, flåsande och trött.

Ikväll var det så dags för läxhjälp igen och idag kom där fyra barn som jobbade riktigt bra och ville ha hjälp. De var kul. Efteråt for jag ner till Botkyrka och lämnade in fyra  kassar med pennor och block till en barnkalas för flyktingbarn på torsdag. Det är grejer som Anna samlat ihop. Hoppas det kommer till nytta.

Sunday, September 20, 2015

På jakt efter kritor och vitt papper

Jag sov gott i morse och vaknade inte förrän vid nio. Sent för att vara mig. Då väntade nykokt gröt på spisen. Efter frukost antydde jag att jag skulle vilja köpa lite björkved, vilket det finns gott om här. Det gick bra och snart var bagaget fyllt av tre säckar ved. Och inte ett öre ville de ha betalt. Det fann jag mig i.

Vi satt sedan och bläddrade i dagstidningar och böcker och jag började läsa i den bok om DNA i släktforskning som jag gav B-E i födelsedagspresent. Den som Anna tyckte var så pinsamt trist att hon köpte en egen present. Det tyckte inte vi. Boken bar tydliga spår av flitig läsning och det förstår jag: Den gav precis den information man behöver som släktforskare om man skulle vilja göra ett DNA-test. Och det vill jag.

Jag fick ett annat testresultat idag också. Jag hade hört mig för hos favoritniecen om den drönare hon skänkt sin man i julklapp och nu hade han skickat en film som var tagen med (och av) denna drönare. Hon hade sagt att hon köpt den allra billigaste men med tanke på det var bildkvaliteten ganska bra. Scenerna var lite ryckiga, men den kan ju ha berott på ovana vid att styra ekipaget.

Jag är hur som helst fortfarande mycket sugen på att skaffa en. Trots att de är förbjudna i Storstockholm och trots att vår stuga ligger i inflygningsområdet till Arlanda. Men man ju köra lite försiktigt...

Mitt på dagen for jag ner till Sandviken och Dollar Store för att söka billiga kritor och billigt ritpapper. Kritorna fanns det bara sju paket av och ritpapper hade de överhuvudtaget inte. Men Anna hade fixat block till bra pris i vår vanliga hemköpsbutik.

Efter middag for jag hemåt och resan förlöpte utan någon som helst dramatik. Inte ens den talbok av Leif GW, som jag lyssnade på gav någon dramatik, vilket inte betyder att dem var utan intresse. Tvärt om. Anna hade varit på en provomgång med en uklulelekurs på Söder och var alldeles uppfylld av detta när vi möttes i hemmets lugna vrå. Det var kul.

Senare kom Paula o Jimmy med vovven och nu sitter vi och väntar på den nya veckan. Hon för att jobba som lärarvikarie och jag på att fortsätta gräva upp jordtorvor till källaren. Skönt att vara pensionär.

Saturday, September 19, 2015

En levande sverigeaffish

Tällberg är en plats, som jag inte har någon som helst personlig anknytning till men likafullt är det den plats som för mig är själva essensen av begreppet Sverige. Längst bort ser man blånande berg, sedan den stora Siljan med vikar och skogklädda stränder. Man ser lummiga gröna träd, blommande ängar och alla de fantastiska snickarglada, gamla rödmålade dalastugorna. 



Dit styrde vi kosan idag på vår lilla minisemester, endags, till Dalom. Vädret var strålande hela dagen och vi hann se allt från skogar, på väg att höstgulna, åkrar med mogen säd, stugor, byar och kyrkor. I Tällberg tog vi oss en fika på samma ställe som när Anna o Anders och jag fikade förra gången vi var här. Då, när vi kört till Borlänge för att köpa White Christmas som stenkaka och sedan fortsatte hit av bara farten. 



Vi shoppade lite också och jag kunde inte motstå ett par snygga, svartgröna muggar på Tällbergs keramik. Vi får ställa undan ett par andra så dessa får bli paradmuggarna i stugan. B-E slog på stort och köpte en stor tjock yllepläd för tusenlappen jämt. Men efter det fortsatte vi resan ända tills vi kom en bit söder om Leksand och fick se att Leksandsknäcke hade butiksförsäljning. 
Därifrån drog oss sedan hemåt via en rejäl omväg, ner förbi Borlänge och utefter Dalälven till Stjärnsund, där jag skall sjunga med manskören om några veckor. 


Vi fortsatte sedan på vägen förbi Storvik och tillbaka till Järbo. Nöjda och belåtna med en alldeles lagom utfärd. Ikväll har vi slöat lite framför TV samt suttit vid köksbordet och läst i var sina hembygdsböcker samt avnjutit en läcker rabarberpaj, som far i huset lagade till. Gott.

Friday, September 18, 2015

Ute på vift på egen hand

Det är alltid roligt att ge sig ut på lite längre bilfärder på egen hand. Att det spöregnar gör då inte så väldigt mycket eftersom jag tycker hösten är den bästa årstiden. Det ligger en oemotståndlig tjusning i att känna vinden slita i kläderna och känna regn droppa mot huden. Idag skulle jag fara norrut, mot släkten uppe i gästrikeskogarna. 


Eftersom jag for ensam kunde jag kosta på mig lite utsvävningar och nu passade jag på att besöka en plats jag länge hört talas om men aldrig varit på - Vendel. Den lilla uppländska socken, som lånat sitt namn åt en hel historisk epok, vendeltiden, århundradena före vikingatiden. Då fick jag på köpet besöka kung Ottar Vendelkråkas gravhög, som jag besteg utan problem. Den ligger ett par kilometer söder om Vendels kyrka och bilden ovan visar hur det såg ut på toppen.


Framme vid Vendels kyrka såg jag bara en slänt, söder om kyrkan, med en stor stenpelare i mitten. När jag sedan kom in i det lilla museum, som ordnats på andra våningen av den stora stigluckan i bakgrunden, såg jag att det var just i denna sluttning man fann de fantastiska båtgravar, med sina rika fynd, som fick arkeologerna att döpa tiden 500-800 för vendeltid. Detta skedde i slutet av 1800-talet när kyrkogården skulle utvidgas söderut. 


Efter detta fortsatte jag norrut och jag tyckte att träden börjat skifta i gult, men det syns inte så tydligt på denna bild. Det syns dock att E4:an var ganska glest befolkad denna dag.


Framme hos gamla faster M klev jag in som en glad överraskning hos den gamla damen och vi satt vid köksbordet och samspråkade tills henns dotter kom på besök. De skulle strax fortsätta för att delta i ett bröllop med ett barnbarn. Själv fortsatte jag nu mot min tilltänkte reskamrat till Lappland, B-E, som blivit dålig varför vi ställt in resan. Vi skall nöja oss med en liten utflykt i morgon till det som för mig känns som det svenskaste som finns - Tällberg. 


Men ikväll har vi tillbringat en lugn och trivsam afton med god mat i det stora hemtrevliga lantköket. 

Thursday, September 17, 2015

En lång dag

Jag är just nu på ett asylboende och hjälper till att sortera och dela ut kläder mm till nyinkomna flyktingar. Det lär bli sent så det blir nog inte så mycket mer skrivet idag. Men - allt är väl med mig


Ja, det är ju inte midnatt ännu så jag skriver lite mer. Jag började min dag på vårdcentralen där jag beställde receptförnyelse på mina psoriasismedel. Eftersom jag är ny här ville husläkaren se vem jag var men jag fick mina salvor utan problem. Jag har ju blivit betydligt bättre sedan jag slutade jobba men någon gång ibland känns det som att jag behöver lite salva. När jag ändå var nere i centrum passade jag på att köpa foppatofflor till barn med tanke på det asylboende vi skulle till. Dessa såldes nämligen för bara 8 kr paret så jag köpte fyrtio par.


Sedan fortsatte jag direkt till Kungliga biblioteket där jag hade tänkt läsa ELT från de år mor skriver dagbok. Hon nämner ofta saker hon läst i tidningen så det skulle vara kul att få läsa dem. Döm om min förvåning när just dessa tidningar redan var upptagna. Jag fick dock en god middag på ärtsoppa och pannkakor i restaurangen.


Jag hämtade Anna efter skolan för att vi skulle köra till asylboendet. Hon trodde inte sina öron när jag sa att "mina" tidningar var upptagna. Att det finns ytterligare en sådan nörd just som jag skulle dit. Vi åkte och tog en sallad på Älvsjö pizzeria, den bästa i stan.

Sedan for vi då iväg till asylboendet och där var ett kaos. Man hade fått in alldeles för mycket kläder till för lite personal så vi fick börja med att försöka sortera. Sedan hade ledningen ett otroligt segt system för utdelning. Bara en familj i taget fick komma in och leta och sedan satt det ändå en tant och gick igenom deras kassar minutiöst trots att det fanns massor av kläder. Det mest efterfrågade var dock hygienartiklar och underkläder och det var väl ransoneringen av detta som krävde den noggranna kollen. 

Men det kändes så otroligt synd om de stackare som fick stå utanför i timmar och vänta på sin tur. Ofta med gråtande barn kring fötterna. De som kom in var ändå nästan pinsamt ödmjuka och tacksamma. Jag fick speciell kontakt med en familjefar, som sken upp när det visade sig att jag talade tyska. Annars var det en haltande engelska som gällde. Fast det borde gått att ordna det här på ett bättre sätt, men jag vet inte hur.