En meditativ dag

Jag skulle ju börja banta denna vecka. Motiverad till detta av problemen med att få på de senaste snyggbyxorna från San Francisco. Men det är inte lätt när lillasyster frestar med fräsch, sval smörgåstårta till frukost. Jag får trösta mig med att den är gjord på grovt bröd. Ganska grovt....

Efter frukost for jag iväg, först till kyrkogården i Remmene där jag hämtade den ljuslykta jag ställt dit till Alla Helgona helgen och sedan glömt av. Nu har jag den i tryggt förvar till i höst. Jag satt också, min vana trogen och mediterade en stund på den bänk kyrkogårdsförvaltningen ställt ut åt mig och som är så hemvan att sitta på.

När jag räknat in ett lagom antal tåg åt vardera hållet - V Stambanan passerar ju alldeles bredvid - fortsatte jag dagens resa och for till mors gamle kusin A. En synnerligen vital man, som fyller 89 snart och som är alldeles glasklar i knoppen. Ham hade dukat fram kaffe så fint och hans dotter hade gjort en härlig rulltårta, så det sket sig med bantandet här också.

Vi satt i stället och pratade om gammalt och nytt och jag fick flera intressanta inblickar i det förgångna. Det var gamla släktskrönor men också tragiska inblickar i hur livet kunde te sig för den som var fattig förr i tiden.

Efter en och en halv timme lämnade jag A och fortsatte, efter att ha provianterat på ICA, till gården i Remmene där jag fick en härligt lugn eftermiddag i en trädgårdsstol med utsikt över nejden och med godsaker i ICA-kassen bredvid mig. 

Det var blåsigt och inte lika varmt som igår men jag hade både mössa och vantar och kunde i behaglig stämning fortsätta med mitt mediterande. Så småningom blev det dock dags för dagens sista etapp, Hem till ett kort men glatt besök hos favoritkusinbarnets familj för att hämta plastpåsar, som jag köpt av barnen för deras idrottsförenings räkning. 

Jag köpte också en lott av dem och tillsammans skrapade vi dem. Turligt nog utan att vinna. Det hade inte varit roligt för dem, eller mig, om jag kommit och tagit högvinsten och de nitlotten.