Ja, det är ju inte midnatt ännu så jag skriver lite mer. Jag började min dag på vårdcentralen där jag beställde receptförnyelse på mina psoriasismedel. Eftersom jag är ny här ville husläkaren se vem jag var men jag fick mina salvor utan problem. Jag har ju blivit betydligt bättre sedan jag slutade jobba men någon gång ibland känns det som att jag behöver lite salva. När jag ändå var nere i centrum passade jag på att köpa foppatofflor till barn med tanke på det asylboende vi skulle till. Dessa såldes nämligen för bara 8 kr paret så jag köpte fyrtio par.
Sedan fortsatte jag direkt till Kungliga biblioteket där jag hade tänkt läsa ELT från de år mor skriver dagbok. Hon nämner ofta saker hon läst i tidningen så det skulle vara kul att få läsa dem. Döm om min förvåning när just dessa tidningar redan var upptagna. Jag fick dock en god middag på ärtsoppa och pannkakor i restaurangen.
Jag hämtade Anna efter skolan för att vi skulle köra till asylboendet. Hon trodde inte sina öron när jag sa att "mina" tidningar var upptagna. Att det finns ytterligare en sådan nörd just som jag skulle dit. Vi åkte och tog en sallad på Älvsjö pizzeria, den bästa i stan.
Sedan for vi då iväg till asylboendet och där var ett kaos. Man hade fått in alldeles för mycket kläder till för lite personal så vi fick börja med att försöka sortera. Sedan hade ledningen ett otroligt segt system för utdelning. Bara en familj i taget fick komma in och leta och sedan satt det ändå en tant och gick igenom deras kassar minutiöst trots att det fanns massor av kläder. Det mest efterfrågade var dock hygienartiklar och underkläder och det var väl ransoneringen av detta som krävde den noggranna kollen.
Men det kändes så otroligt synd om de stackare som fick stå utanför i timmar och vänta på sin tur. Ofta med gråtande barn kring fötterna. De som kom in var ändå nästan pinsamt ödmjuka och tacksamma. Jag fick speciell kontakt med en familjefar, som sken upp när det visade sig att jag talade tyska. Annars var det en haltande engelska som gällde. Fast det borde gått att ordna det här på ett bättre sätt, men jag vet inte hur.
2 comments:
Jag tänkte först att det var synd du inte kom i kontakt med den som hade tidningarna, men kom sedan på att om ni nu är så lika att bi ville ha samma tidningar, så var ni kanske lika glada båda två att inte samspråka kring det. Däremot själva vetskapen om den andre kan jag förstå är ganska trevlig i sig!
Hej Alf
Lasse och jag läser din blogg. Mycket trevlig För ett år sedan började vi jobba med flyktingar här i Vänersborg. Då höll de på likadant med klädutdelningen. Kontroll och hemska köer. Vi upplevde det så förnedrande för de som kom så tillsammans med några flyktingar startade vi en egen insamling. Tillsammans bildade vi sedan samverkansgruppen Support. Nu har vi hand om all klädutdelningen som sköts av flyktingarna själva plus en massa andra saker ute på Restad Gård som är Sveriges största flyktinganläggning. Du kan läsa om vår verksamhet på supportrestadgard.blogspot.se
Gunilla Hogedal
Post a Comment