Olika lyckor

Det finns olika slags lycka. En är att titta djupt in i ett par pepparkornsögon hos ett litet barn, som fullkomligt bubblar av glädje över att det är just jag som tittar på henne! En annan är att komma ut till sitt lilla krypin i stora skogen, sätta på kaminen, koka kaffe, tända några ljus, sätta sig i favorithörnet och bara lyssna till tystnaden. En lycka, fast möjligen på en något lägre nivå, är att bilen ännu en gång får ”med beröm godkänd” på bilbesiktningen.

Allt detta har jag fått uppleva den senaste tiden. Idag kunde jag bara uppleva minnet av de bruna ögonen, men friden i soffhörnet och lappen från Bilprovningen var realiteter, som förgyllde min dag. Efter besiktandet for jag via handelsboden till stugan dit jag idag drog upp ström eftersom jag hade med mig datorn.

Jag har tagit väldiga mängder med bilder under veckan i Paris och nu skulle jag sitta och sovra. Det gick så där. Det fanns så många bra bilder av lilla knyttet och dessutom har jag tagit en hel mängd foton från allt det andra vi upplevde under veckan. Jag hade 870 nya bilder i mobilen och när jag var klar var de nere i 182. Det tog sin lilla tid.

Efter det var det dags att inviga mina glasljusstakar och det gjordes med pompa och ståt och med vederbörlig hänsyn tagen till de kristna värden. Det är ju fettisdagen idag och även om man inte är religiös, så finns det vissa högtider, som är så djupt rotade i folksjälen att man måste beakta dem. Det gjorde jag och det blev ett riktigt vackert stilleben.

Eftermiddagen gick sedan rätt fort. Eftersom jag hade med mig datorn fortsatte jag registreringen av mina stenkakor och kom upp till nr 605 innan det var dags att packa ihop för dagen och fara in till kören. Först var jag dock och hämtade et exemplar av Svea Rikes lag, årgång 2015. Paula har nämligen börjat läsa en förberedande juristkurs – Jöken – och till den måste de ha en lagbok. Årets kostar nästan en krona grammet, men hon hade funnit ett ex från i fjol till knappt en fjärdedel av det priset.

”Den väger 2,8 kg”, suckade flickan, som kom ut till bilen med boken och lät lättad över att släpa den ifrån sig. På kören övade vi vårsånger och i pausen pratade jag med en man som är mycket trivsam att prata med, kanske för att han bott länge i Falköping. Han fråga om Frankrike och blev mycket imponerad, och säkert avundsjuk, över att vi varit i Grez-sur-Loing. Han ville veta allt om byn, var den låg, vad som fanns att se mm. mm. Kul att mina små upplevelser kan väcka intresse hos andra!