Nu har jag fått in resultaten från mitt DNA-test på mödernet och väntar med spänning på det som skall komma från fädernesidan också. Det finns risk att jag kommer att skriva rätt mycket om det här ett tag nu så jag skall komma med lite förklaringar innan jag grottar ner mig alldeles i genetiken.
Människan
har sina gener (arvsanlag) fördelade på 23 par s.k. kromosomer. Små korvlika bildningar, som
syns i cellkärnan när den skall dela sig, vilket den gör så länge vi lever. I
22 av dessa kromosompar har vi ärvt en slumpartad del från far och en lika
slumpartad del från mor. Dessa har i sin tur också ärvt en slumpartad del från
farfar, farmor osv.
Efter
bara fem-sex generationer bak kan mitt DNA vara så utspätt att jag inte har de
allra minsta små gener gemensamma med min farfars farfars farfar. Kanske tur
det, för det är i dessa 22 kromosompar det bestäms vilka personer vi är, hur vi ser ut och beter oss i största allmänhet och vem
vet. Farfars farfars farfar kanske var en riktig skitgubbe!
Obs.
Mina syskon kan mycket väl ha en ansenlig mängd DNA gemensamt med skitgubben. Vilket
jag ibland är böjd att tro….
Utrustningen för att DNA-testa ligger framme |
Men så
har vi det 23:e kromosomparet – (X och Y) för män och (X och X) för kvinnor. Dessa
ärvs oförändrat från far till son och i något som kallas det mitokondriella
DNA:t ärvs DNA oförändrat från mor till dotter. Detta DNA säger inget om hur vi
ser ut eller vilka vi är förutom på en punkt – om våra mammor skall klä oss i
blått eller rosa.
Ja, det
där med ”oförändrat” är en sanning med modifikation för det händer då och då
att det sker felaktigheter när X och Y-kromosomerna skall kopiera sig till
nästa generation. Vi får en mutation. Dess sker mycket sällan men vetenskapsmän
har ändå kunnat beräkna hur pass sällan och därmed kunnat bygga upp ett
teoretiskt släktträd för hela mänskligheten utifrån vilka som har begåvats med
speciella mutationer.
Alla
har väl hört talas om den urmoder i östra Afrika, som levde för 3-400 000 år
sedan och som vi alla härstammar från. Det finns en urfader från samma trakt
och ungefär samma tid också. Dessa Adam och Eva hade också DNA, de förökade sig
generation efter generation och plötsligt blev det en mutation i X och/eller Y.
Barnen med
dessa mutationer levde vidare och förökade sig men nu fanns det TVÅ grupper av
människor. Det syntes inte på dem på något sätt men den ena gruppen hade en
liten förändring i sina könskromosomer (X och Y) och den andra gruppen hade det
inte.
Och så
fortsatte det. Folk förlustade sig i sänghalmen och nya generationer skapades. Och
rätt vad det var blev det en mutation igen. Och ännu en grupp med just den
speciella mutationen började sprida sig på jorden. Dessa grupper kallar genetikerna
för Haplogrupper. Fram till i våra dagar har det bildats nästan lika många Stora
Haplogrupper som det finns bokstäver i alfabetet. Man kallar dem därför för A, B, C, D osv.
Det
låter ju inte så mycket om vår människoart levt på jorden i 400 000 år och
faktum är att det finns många, många fler haplogrupper. Det hände sig nämligen
i tidernas gryning att det var någon i haplogrupp A, som fick en ny mutation
och då fanns det plötsligt två olika A-grupper. Dessa kallas för A1 och A2. Jag
det kanske till och med var så att någon annan i haplogrupp A fick en ny
mutation som då kom att bilda gruppen A3.
Och så
fortsatte det. Bland A1-orna uppstod nya mutationer och vi fick A1a och A1b och
sedan rasade det bara på. Det roliga är nu att man vet ganska väl var och när
dessa mutationer uppstod. Genetikerna har nämligen DNA-testat folk över hela
jorden och vet var de olika mutationerna är vanligast och även på ett ungefär
när de uppstod.
Då
kommer jag slutligen fram till den fråga, ni alla med skälvande iver ställer
er: Vilken haplogrupp tillhör jag. Och inte bara jag utan alla de människor som
har en rak kvinnolinje bak till torparhustrun Kerstin Andersdotter, som föddes
1715 och dog 1778 i Eggvena. Hon är den kvinna jag lyckats spåra längst bak på mödernet genom studier i kyrkoböckerna.
Min
mormor tillhör den raka kvinnolinjen och eftersom hon bara fick döttrar, som
förökade sig, så tillhör samtliga mina kusiner på mors sida samma haplogrupp.
Men det är bara den kvinnliga kusinen och min ena syster, som fört haplogruppen vidare ty när den
genuppsättningen kommer till en man så tar det stopp. Där är det i stället
haplogrupperna som ärvs på Y-kromosomen som ärvs vidare – från far till son.
Vilken är
då min mödernes haplogrupp? Jo, där drog jag en vinstlott. Jag tillhör nämligen
U5b1b1 och – undrar måhända någon - vad är det för fint med det? Jo, det är
samma grupp som Karin Bojs tillhör och hon, ja hon vann Augustpriset i fjol för
bästa faktabok och den boken, den handlar just precis om hur vi kan spåra våra
förfäder med hjälpa av DNA och alldeles speciellt mycket om hennes/min
haplogrupp.
Jag
fick boken i julklapp nu senast och har redan läst den men nu skall jag genast
läsa om den. Ni lär få läsa mer om detta så därför går jag inte in på detaljer just vad gäller mig och den haplogrupp vi tillhör.
No comments:
Post a Comment