Liljekonvaljer

Jag fick idag uppleva lyckan av att bli serverad frukost av min son i mitt eget hem. Det kändes bra även det bara var precis samma gamla vanliga fil, knäckebröd och Gäseneost. Alltnog. Snart var vi alla tre mätta och belåtna och jag körde fram ungdomarna till tåget. Därefter for jag själv runt i city en liten stund, i jakt på en P-plats. Jag hade för avsikt att försöka hitta en konstbok av Lerin som present till Bibbi nästa vecka. Det sket sig dock på att det var omöjligt att finna någon parkering så jag får ordna mina bokinköp en annan dag.

I stället for jag ut till stugan och fick mig en härlig eftermiddag med läsning, middagsvila och musik. Och liljekonvaljer. Dessa blommor som i flera dagar stått och väntat på att våga sig ut i kylan, hade idag samlat mod nog och snart hade jag en härligt doftande bukett på fönsterbrädan. Jag har ett dåligt luktsinne, men liljekonvaljens doft känner jag. Den för mig tillbaka till min barndoms examnar när man hade en bukett liljekonvaljer i ett glas på sin bänk och fröken stämde upp "Den blomstertid..." på orgeln i hörnet.

Fram mot rusningsdags hade jag inte tänkt mig för utan lovat komma till gossen grus på matte. Det borde jag ha skjutit upp lite ty det tog en timme att köra en sträcka som i vanliga fall brukar gå på 20-25 minuter. Att det är viktigt för honom med min närvaro visades av att han lyckats flytta ett helt födelsedagskalas för en grannpojke, så att det inte skulle krocka med min läxhjälp.

I morse fick jag för övrigt ännu ett bevis på att ett enstaka frosseri bara sätter fart på förbränningen. Vågen visade i morse 0.5 kg mindre än i går morse, trots ett hämningslöst ätande med amerrkafrämmandet igår.