En tisdagskväll i storskogen

Jag sitter just nu på verandan ute vid lilla stugan i stora skogen. Det är nästan alldeles kolmörkt och våra starka solcellslamor lyser starkt om jag går förbi dem. Ja det räcker, att vinden griper tag i en trädgren i närheten av lampan för att den skall gå igång. Och vinden rycker. Hela dagen har det blåst och varit innerligt höstlikt och mysigt här ute.

Jag steg upp redan halv sex för Anna hade öppning så jag skulle köra henne till skolan. När jag var hemma igen packade jag raskt ihop lite saker och for ut till stugan via ICA Maxi, som öppnar tidigt och där provianterade jag. Bl. a. en fin bit ryggbiff till ikväll. Jag skulle nämligen sova över. Det låg också en liten vinflaska i väskan…

Jag började min stugvistelse med att bädda ner mig i sovrummet och vaknade inte förrän klockan var elva. Då gick jag upp, klädde mig och satte mig med en akvarell jag påbörjat igår. Jag har länge tänkt måla av ett foto jag tog 1961 på fönstret till ”Mandes”, den lilla stuga i Remmene där morfars syster, Amanda, en gång bodde och som brukades som sovrum om somrarna, när där var mycket gäster.

Jag minns så väl varför jag tog bilden. I en tidning hade jag sett en målning av TV-personligheten och konstnären Ander Erik Malm, som föreställde just ett sådant fönster och jag tänkte att om jag tar den här bilden nu så kanske även jag, någon gång i framtiden, kommer att kunna måla en sådan bild. Märklig tanke av en trettonåring men nu, efter 55 år, har det alltså skett. Jag måste säga att jag blev rätt nöjd själv.

Fram på eftermiddagen tog jag ett avbrott och gick bort till en granne med en present från kusin C. Grannen hade kommit över fem åkband till Gröna lund, som hon inte kunde använda och hon ville då skänka dem till någon välbehövande. Hon hade fått höra talas om C och hennes afghaner och tyckte de var perfekta mottagare av dessa åkband. Det tyckte afghanerna också och de hade alla haft en fantastisk dag.

Nu hade vi tipsat C om Clas Ohlsons starka solcellslampor, eftersom grannen tidigare visat intresse för våra, och vi hade köpt ett par till henne igår när vi köpte. Det slog mycket väl ut och grannen blev väldigt glad. Även jag vart glad, när jag ikväll såg hur väl våra lampor lyser upp vägen ner till utedasset. Nu skall ingen behöva stappla fram där i blindo mera.

När skymningen smög sig på mig gjorde jag också i ordning min kvällsmåltid - Smörstekt biffstek med lök och potatis/morotsröra. Samt ett glas rött vin därtill. Nu sitter jag och smälter denna goda måltid och skall lyssna färdigt på en talbok innan jag drar mig tillbaka för ikväll. Livet är härligt när man är pensionär och inte behöver tänka på skolstart på måndag….