Härligt när skolan börjar igen

Idag har jag haft mycket att fira. För det första min gamle fars 96-årsdag och för det andra att skolan börjar i Lilla Edet men utan mig! I de tider av späkning och försakelse, som jag nu genomlider blir det dock lite si och så med firandet. Fyra Mariekex till förmiddagskaffet var allt.

Innan jag hunnit så långt hade jag dock varit flitig. Jag hade kört ut till stugan via Hagbytippen där jag slängt kassar från helgens röjning och jag hade trimmat gräset på vårt berg så fort jag kom ut. Regnet hängde i liuften. Detta borde ha gjorts för länge sedan, men Anna har varit orolig, att det bara skulle bli en massa gräsklipp, som låg och skräpade.

Det gjorde det nu inte ty jag skyndade mig att räfsa upp allt och först därefter tog jag mitt förmiddagskaffe. Det blev en nostalgisk, smått tragisk kopp. Ty den fick mig att minnas en liten förtvivlad, gråtande dotter för många år sedan. Kanske har jag redan berättat detta någon gång. Hon var ensam hemma och skulle glädja sin far med en kopp nybryggt kaffe när jag kom från skolan.

Men nu bar det sig inte bättre än att kaffet låg i den där vida burken med gult lock, där kaffet ligger idag också. Locket hade satts på lite väl hårt och hennes små fingrar räckte inte till för att vrida runt det. Hon hade kämpat och försökt länge och väl och när jag så plötsligt stod där i dörren och kaffet inte var klart, ja då brast det för det lilla barnet, som brast i en förtvivlad gråt. Jag minns inte hur det hela avlöpte, men hoppas att jag lyckades trösta henne. Men än idag tänker jag på den episoden, när jag ser den här burken.

Idag var det dock inga problem att fixa sin förmiddagsfika och när den var klar satte jag mig att studera fåglarna vid fröautomaten. Jag hängde ju upp den häromdagen, därtill inspirerad av faster B i Björkliden och nu har de små liven upptäckt den. Talgoxe, blåmes, tofsmes och nötväcka frossar hämningslöst på fjolårets frön och jag får hoppas att dessa inte härsknat.

Efter lunch hade jag ett par timmar på mig innan jag skulle till tandläkaren. Jag bet nämligen av en tand häromdagen och hade bokat en akuttid på torsdag rörande detta. I morse ringde dock min snälla tandsköterska och sa att jag kunde komma redan kl fyra idag. Det kändes bra, men nu hade jag alltså lite tid kvar och då började jag måla de fönsterbågar Anna skrapade förra veckan. Vi skall ha förstagångsgäster till helgen så då kan det ju vara fint om fönstren är nymålade.

Besöket hos tandläkaren gick bra. Jag kommer att få en ny krona av honom och han kommer att få drygt sex och ett halv tusen av mig. Inte mycket att säga om det. Det är nog ett jävla jobb att stå och gräva i käften på gamla gubbar…

På hemvägen handlade jag och nu vart det lite mer fest ty jag köpte några grillade kycklinglår. Kanske inte helt viktväktarmässiga, men jag försökte i alla fall motstå det läckra skinnet, som är så ruskigt kaloririkt. Efter maten satte jag mig en stund med en uppsats som stackars mamma Grus måste lämna in till sin förskollärarutbildning. Jag är språklig granskare och kan bara säga en sak. ORDBAJS!!! Hoppas att de barn hon skall jobba med framdeles aldrig kommer att behöva drabbas av dessa skriverier.

Nu sitter jag ute i stugan och mörkret har sänkt sig. Jag har dragit upp ström hit så jag kan använda både dator och TV-skärm. Kanske blir det att jag tittar på någon av mina 30 tågfilmer när jag sett mig mätt på den märka natthimlen. Och när jag och herr Jameson sagt god natt till varandra….