Jag var lite tveksam, ty latmasken talade till mig men så tänkte jag att jag borde göra något åt gårdagens mazarin.
Annas förslag föll alltså i god jord
och idén utvecklades snart till ett besök vid vår relativt närbelägna runsten
samt en vacker kulle med tre järnåldersgravar. Jag blev nu så illa tvungen att följa med eftersom jag är
den ende som hittar och allt gick bra tills vi kom fram till stenen. Där
började det regna och vi fick ställa oss under en tät gran tills de värsta gått
över.
Sedan gick vandringen bra och
jag kände att jag nog jobbat bort nästan halva mazarinen. Vi voro nu lätt trötta och svågern satte sig att vänta på mat medan jag
tillagade den. Anna tog hand om jycken. Efter maten föreslog jag siesta och det
nappade alla på. Vi försjönko i vilstolar och hängmattor – tills det på nytt
började regna.
Regn och fortfarande inga
kreativa förslag på sysselsättning gjorde att Anna gav upp hoppet och föreslog
att vi skulle åka hem och se på TV och jag
började packa för hemfärd. Då fick Anna syn på den stora sten, som legat i
vägen utanför sovrumsdörren sedan vi baxade dit för några år sedan. Hon råkade
nämna att den ligger i vägen och då vaknade svågern till liv och vände undan
stenen.
Det visade sig att den hade en
platt fin ovansida, precis som gjord för ett litet blomsterarrangemang. Vips
var alla planer på hemfärd som bortblåsta och de for iväg till Plantagen
varifrån de snart återkom med prunkade höstblommor. Samt falukorv och bröd. Anna
började plantera, jag började göra upp eld och Anders återgick till
vilostadiet.
Det blev riktigt fint när vi
var klara och vi fick en fin kväll med korvgrillning här ute. Vädret var så
pass behagligt att vi kunde sitta ute ända tills det blev mörkt. Men nu har vi
flyttat in på verandan, tänt ljusen, hällt upp kaffe resp whisky och bänkat oss
för att lyssna på radio. Högeligen gemytligt med andra ord och dagen slutade
bra!
2 comments:
"Slutet gott, allting gott" eller jag vet inte...😉
/sysM
Ibland när det känns som värst kan allting bara bli bättre, en liten tröst men ändock en tröst/se
Post a Comment