Besvikelse

Idag har jag inte varit ute i stugan utan flitig hållit mig hemma och jobbat. Det går inte att skjuta på läggning av golvlister så mycket längre nu om jobbet skall bli klart tills Anna fyller år. Jag hade ju trott att det mest var att såga till kvartsstavarna och spika fast dem. Ack hur jag bedrog mig.

Vid närmare betraktande visade det sig att golvet hade innerhörn och ytterhörn. För att inte tala om hörn på 135 grader. Det var ett evigt mätande och sågande och täljande och pillande tills det var dags att montera listen. Då kom nästa problem. Ekvirke är hårt och knöligt att spika igenom, speciellt när listen sitter knöligt till. När jag gjort klart ungefär en fjärdedel av köket var jag alldeles slut och beslöt ägna fortsättningen av dagen åt simplare aktivitet.

Jag hade fått lust att laga pannbiff med lök och gick för den skulle ned till min butik för att handla. Jag hade även fått lust till ärtsoppa eftersom det är torsdag och lunchdags. Jag köpte min blandfärs och tog en "korv" ärtsoppa och gick glad i hågen hem, med ärtsoppa i blick. Jag tog fram en gryta och plastkorven och hällde ut den i grytan. Då såg jag att färgen var lite väl orange och innehållet lite väl slätt. Jag tittade på omslaget och såg - ROTMOS!

Detta kallar jag besvikelse! Men så mindes jag Ehrenmarks ord om att "All glädje utan rotmos är konstlad glädje" och letade upp några korvar i frysen och snart hade jag åter en god måltid. Men tyvärr inte ärtsoppa. Men pannbiffen blev god och mätta och belåtna sitter vi nu och tittar på Uppdrag granskning om hur rektorer pressar lärare att sätta för höga betyg. Såg mig ett enda exempel på att privatisering av samhällsfunktioner gett en positiv effekt....