Halleluja Tjofräs

Idag skulle jag ägna en massa timmar åt att öva och delta i en gospelkonsert med min manskör ute på Färingsö. Jag vet ju att jag inte gillar gospel men blev ändå överraskad över min egen reaktion, när vi väl kom ut dit och började träna. Till att börja med tyckte jag bara det var tråkigt med en massa entoniga sånger, som handlade om att tillbedja "the Lord". Ingen skall påstå att gospeltexter är särskilt variationsrika.

Men efter någon timme kom det in en supergrupp från Dalarna i likadana t-tröjor och med sångarglädje glödande i ögonen. Dessa skulle lära oss ett par nya gospelsånger och nu brakade det lös fullständigt. De hade med sig en liten dirigent, som inte kunde stå still och leda oss utan hon hoppade och flaxade med armarna i skyn och skrek om hur mycket hon "Worshiped the lord". Hade de haft en pole-stång hade hon säker dansat runt den också.

Jag fann det hela ytterst motbjudande. Som att delta i ett Maranatamöte på sextiotalet där tungomålstalande och helbrägdagörande var nästa steg och då sa jag stopp. Jag insåg att det här skulle inte funka så jag meddelade min körledare, att jag klarar inte det här halleluja-tjofräset. Hon insåg att jag menade allvar och jag packade lättade ihop mina grejer och stack hem. Jag är ju djupt övertygad ateist, men har inga problem med att vistas i kyrkor och att lyssna till de gamla fina kyrkosångerna. Men de här hysteriska uppträdanden, som karakteriserar frikyrkliga fanatiker finner jag så till den grad motbjudande, att jag mår nära nog fysiskt illa av dem.

Det var med stor lättnad jag for hem och resten av dagen blev väldigt bra. Anna och jag for ut till stugan där vi tände i eldkorgen och stekte falukorv. Vi invigde också den senaste hängmattan, den som Annas kompis Lisa, från Brasilien hade med sig i somras. Vädret var så fint, fast det var första oktober att det var riktigt skönt att ligga och gunga sig till ro.

Hur det nu var kom vi på att Anna haft ett projekt hängande över sig hela sommaren, men som inte blivit av - att göra en ordförandeklubba i trä till klassrådsmötena i skolan. Vi har några döda enar stående bakom stugan och jag letade upp bra ämnen till ett par klubbor. När detta var gjort grep verksamhetslusten Anna. Hon letade upp sina knivar och yxor och gav sig inte förrän det blev för mörkt för att fortsätta.

Då hade hon fixat till två klubbor och två skaft som såg väldigt fina ut, men inte var riktigt klara så vi får fara ut och fortsätta i morgon. Och då hade hon ändå jobbat i den gamla stormlyktans sken den sista timmen. Men det var väldigt mysigt, att vara där ute i skogen en lördag kväll. Kväljningarna efter dagens upplevelse med gospelkärringarna hade vikit undan och jag mådde bra igen.