En bemärkelsedag på G

Snart är det dags för en av årets verkligen höjdpunkter - min födelsedag. Själva dagen kommer jag att vara bortrest. Jag har bjudit sambon på dagsutflykt till Malmö däri även middag ingår. Att det blev just Malmö beror på att där finns en butik, som Anna föll för fullkomligt i fjol när vi var i Köpenhamn: Söstrene Grene.

Det kan synas underligt att jag bjuder henne på detta på min födelsedag, men det gör jag så gärna. Jag slipper ordna kalas med massor av barn och barnföräldrar, som det tenderar att bli numera. Och då menar jag inte mina egna arvingar. Och jag gillar faktiskt också att gå till den där affären. Kanske kan jag fixa årets julklappsköp. Och så är det ju så roligt att åka tåg.

En sak jag missar på detta sätt är dock att äta hembakta våfflor med lingonsylt. Det hör till och därför tog jag ut firande i förskott idag genom att baka våfflor över öppen eld ute vid stugan. Och till detta alldeles nykokt egen lingonsylt.

Sagt och gjort. När det blev lunchdags drog jag fram materiel till baket: Smet, sylt, smör, gaffel, underlagsskiva.

Sedan gällde det att lägga in järnet i elden så det blev riktigt varmt.

Nu var det dags att hälla i smet och efter ett lagom tag öppnade jag järnet och fann en perfekt bakad våffla.

Sedan var det bara sylt kvar och sedan - njutning!

Eftermiddagen tillbringade jag inne på verandan där jag sov en välförtjänt middagsslummer. Solen sken in så vackert att jag gjorde ett försök att fånga dess ljus i kameran, men verkligheten är bättre.

Ute i rönnen hade jag idag berikat fågelmaten med några riktigt feta och fina fläskbitar, som jag skurit bort från en flintastek och sparat. De små befjädrade vännerna var skeptiska först, men sedan de väl börjat testa så turades talgoxarna om att hacka talg.

På kvällen hade vi ett uppdrag, som måste utföras och som gjorde att jag tyvärr fick ställa in den övernattning jag planerat ute i stugan. Minste Afghanen hadxe fotbollsmatch och hade vädjat till oss att koma och titta. Han har ingen vuxen utöver morbrodern och "Mamma" Carina så givetvis fick vi åka.

Jag hämtade Anna efter jobbet och genom att utnyttja min kunskap om lågtrafikerade vägar, slank fort förbi köerna och kom i tid till matchen. Det var svinkallt ute och den mössa jag lagt ner i packningen hade försvunnit. Troligen blåst bort ur korgen. Jag slapp dock undan halva matchen genom att åka och hämta familjepizzor till kvällsmat efteråt.

Kvällen avslutades så hemma hos Carina och hennes barn och när vi var mätta och belåtna for vi hem och sjönk ner i soffa respektive datafåtölj.