I morse påmindes jag av kära lillasyster om att det idag är två år sedan vi blev föräldralösa. Ruskigt så fort tiden går men också lite pinsamt, att jag inte kom ihåg själv. Men det är ju så att pappas bortgång var så mycket mer väntad än mors, några år tidigare. Hon var en frisk och stark människa mitt i livet kändes det som medan pappa var en som hade gjort sitt och mest väntade på att avsluta. Så uppfattade jag det i varje fall.
Broder I upprätthåller den vackra traditionen att smycka graven lite extra dessa dagar samt att skicka oss på fjärran ort en bild. Även jag tände dock ljus för mina dagars upphov ikväll. Ett för far och ett för mor.
I övrigt har det varit en fin dag. Men jag vet inte vad som flugit i mig. För tredje, eller möjligen andra, dagen i rad lyser flitens varma lampa på mig.
Jag började direkt i morse med att frosta av frysen. Där är trångt och isigt och jag trodde att jag skulle kunna slänga en hel del. Det kunde jag faktiskt inte men däremot möblera om och packa mer ekonomiskt.
Det blev riktigt gott om utrymme så nu kan jag fortfarande få in äpplebitar och lingon. Vi har nämligen köpt lingon från Norrbotten, som plockats av asylsökande, som vill ha något meningsfullt att göra.
Men när de säljer till uppköpare får de bara 8 kr kilot medan vi som köper privat får betala 30kr. Det tycker jag känns rimligare. Bären är ju tom rensade.
Äpplebitar jag. Dessa gjorde jag av en kasse lite finare äpplen, som vi fick i måndags, med hjälp av den äppelsvarv min sista klass gav mig, när jag slutade. Den fungerade utmärkt och jag kunde lägga in många påsar för framtida krämer och pajer.
Jag hade inte jättebrått ut idag eftersom jag kan vara där ända till åttatiden. Jag hämtar ju Anna efter hennes gospelkör. Så inget ont som inte har något gott med sig. Nu kan jag sitta ute på verandan och kura skymning medan mörkret sänker sig över min skog.
No comments:
Post a Comment