Detta berörde mig föga och glad i hågen styrde jag nu ut mot Ekerö (dit slumpen fört oss flera gånger de senaste veckorna). Här har vår vän, T (textilkonstnär), utställning på Ekebyhovs slott. Han har bett vänner och bekanta att lämna honom ett litet tygstycke, med en historia för givaren, och nu ställer han ut dessa tyger i olika format. Han har fått in tyg från över hundra olika givare, men söker ännu fler när hans projekt fortsätter.
Jag hade svårt för att hitta just det tyg jag lämnat, men till slut såg jag det, näst högst upp längst till vänster på bilden nedan. Det är en julhandduk jag vävde för många många år sedan, med möda och stort besvär, för jag minns att varpen var trasslig.
Sedan vi pratat med T och tittat på hans verk satte vi oss ute på slottsverandan med en kopp kaffe och äppelpaj. Det var rent makalöst billigt och billigt är gott. Vädret var dessutom vackert och behagligt.
Precis när vi skulle till att gå upptäckte vi ännu mer kultur. En liten kammarkonsert för sopran, blockflöjt och piano ägde rum i en sal bredvid entrén och i entrén satte vi oss att lyssna. Då kunde vi gå när vi ville, men vi stannade kvar hela konserten. Som inte var så lång. Mest satt vi nog kvar för att jag nästan somnade i den behagliga värmen och stillheten.
Från slott for vi till koja - vår lilla stuga, som ligger likt en karamell i den färgsprakande höstskogen. Här grillade vi korv till kvällsmat och Anna fortsatte med sina eneklubbor.
Idag behövde vi inte hålla på tills det blev mörkt utan vi kunde fara hem redan vid sextiden. Klubhuvudet är gjort av färskt trä och skaftet av gammalt dött och torrt.
När vi nu passat in skaftet i ett hål i huvudet som kommer det kilas fast otroligt hårt närt klubbhuvudet torkar och därmed krymper. Så är det i alla fall tänkt, så nu ligger klubborna här och skall torka i rumsvärmen,
No comments:
Post a Comment