Detta är hennes första alldeles egna bostad med eget kontrakt. Visserligen ett rivningskontrakt, men den rivningen ligger långt fram i tiden ty just nu håller hela huset på att renoveras och hennes lägenhet doftade rent och nytt och fräscht. Och hyresvärden har sagt att hyresgäster, som sköter sig lämnar han inte i sticket. Men det är inte stort. Bara 33 kvadrat och här ser man det minimala köket.
Rummet är inte heller jättestort, men det som saknades mest var ordentliga garderober. Sådant går ju dock att köpa till. Lägenheten ligger en halvvåning upp, utan insyn och med en stor lekpark utanför. Vi trodde att barnaskrik skulle störa för där var många ungar i parken, men fönstret var ljudisolerat så endast mycket litet oljud trängde in.
Allt som allt var vi alla mycket nöjda med besiktningen och Paula väldigt lycklig. Bara hon nu inte utvecklas till en hipster, ty hon bor mitt i hipsterdistrikt. Hon sa att risken var obefintlig. Men nu gäller det att fixa möbler och därför for vi ner mot IKEA. Det hade resten av Stockholm också gjort ty där var så trångt att våra planer på IKEA-lunch gick om intet direkt.
Vi hittade dock något som vi själva skulle vilja ha, en bäddsoffa. Vi har tänkt möblera om nu när Paulas säng försvinner och i dessa planer ingår just en sådan soffa. Och Paula fann garderober, som hon kunde tänka sig, så vi lämnade köpgetthot. Paula skulle hem till sig och Anna och jag till vår gamla vanliga Kinarestaurang på buffé.
Där unnade vi oss att bli riktigt mätta och goa innan vi traskade iväg till tunnelbanan och for hem. PÅ vägen stannade vi till och köpte fyra bingolotter. Jag hade nämligen fått för mig att vi skulle titta på programmets 25-årssjubileum, som sänds ikväll. Och att titta på bingolotto utan lotter är ännu värre än att titta med lotter.
Fast det är många år sedan jag spelade bingolotto så detta blev nästan som en liten nostalgikväll.
2 comments:
"Bara" 33 kvadrat. Sånt tar man en inneboende i här i stan...
Oj!
Post a Comment