Skyddat boende

Ikväll är jag ute på ett spännande och hemligt uppdrag och det kan bli sent så därför kommer dagens text troligtvis i morgon! Allt väl för övrigt!

Jodå! Det vart sent. Halv ett var jag hemma. Och det hemliga och spännande, eller kanske mer tragiska, var att jag fått i uppdrag att vara chaufför åt en bekant, som hjälper en kvinna, som fått skyddat boende. Hon har drabbats av ett karlkräk, som misshandlat henne och har nu hamnat på en liten ort långt från allfarvägen.

Inte nog med det. Hon är asylsökande flykting med tre små barn och har i princip ingenting så vi skulle köra dit en massa grejer, som vår bekanting samlat ihop. Och nu må det vara mig tillåtet med en personlig reflektion. I det här fallet lär det vara goda utsikter att karljäveln blir utvisad tillbaka till det land varifrån han flydde. Men vad göra med alla inhemska kräk, som misshandlar sina kvinnor, så dessa måste flytta all världens väg, gömma sig och ständigt vara rädda att någon skall känna igen dem.

Samhället är uruselt på att skydda dessa utsatta stackare, när det enda raka vore att spärra in karlarna för evig tid. Tyvärr får man ju inte skjuta dem, vilket vore en enkel och billig lösning, så samhället finge väl ta på sig den kostnad det innebär att hålla dem med mat tills de behagar trilla av pinn själva. Några fallskärmsavtal mindre för statliga bolagsdirektörer kanske skulle räcka.

Alltnog. Jag bytte bil med Jimmy igår eftermiddag eftersom hans har dragkrok och sedan fyllde vi en hyrkärra och drog iväg. Vi blev mottagna av en synnerligen tacksam lite kvinna och lika tacksamma små barn, som fick leksaker de nog aldrig sett förut. Trots mycket små resurser hade kvinnan lagat mat åt oss också och den var god. Men det kändes lite konstigt att hon stod bredvid och tittade på medan vi åt. Kanske hade hon redan ätit. Ett tecken på att jag var gripen av stundens allvar var att jag inte tog fram kameran en enda gång. Jag fotograferade inte ens maten....

Detta var alltså min gårdagskväll. Dagen däremot var mer rofylld. Jag vaknade i stugan vid åtta efter att ha sovit gott. Frukost avåts på verandan eftersom storstugan med sina sex kvadratmeter har en tendens att bli lite stökig när man sover där.

Sedan förverkligade jag en målaridé jag haft ett tag. Jag ville göra geometriska, abstrakta bilder, där jag med runda glas och raka och böjliga linjaler drog upp linjer, som jag sedan fyllde med färg. Jag har fått för mig att Paula gillar sådana "konstverk" och tänkte att hon kanske ville ha något att sätta upp i sin nya lägenhet. Dock vill jag bespara henne det pinsamma i att säga nej tack, så jag lade bara ut dem på instagram, där hon kan se dem och ev avge någon reaktion. Kommer det ingen så behåller jag dem själv eller ger till någon annan.

Jag använde en av de penslar jag köpte hos Söstrene Grene i lördags och den var väldigt bra. Man kunde måla spetsiga, tunna linjer och tjocka rejäla streck med den. Det var dessutom väldigt roligt att sitta och måla exakt innanför linjerna. Men inte exaktare än att det syns att det är handgjort på nära håll.