Ur led är knäet?

Alla som sett mig under de senaste åren kan konstatera att jag går lite haltigt. Något som jag inte lider så mycket av själv, men som stör mina medmänniskor. Idag klantade jag dock till mig och vred knäet så dumt att det nära nog hoppade ur led. Så illa gick det nu inte, men jag har fått riktigt ont i det. Förhoppningsvis skall knäet rätta till sig efter en natts ordentlig vila.

Det var när jag fått in två stora sängbottnar i hissen, som jag, inklämd mellan dessa, som det smärtade till rejält när jag skulle trycka på hissknappen. Dumt gjort. Att bottnarna överhuvudtaget hamnat där beror på att Paula nu hämtat sin breda säng till nya lägenheten. Vi har då ingen gästbädd så därför återkallade Anna två smala 80-sängar, som stått utlånade hos en bekant.

Trots min blessyr gick det bra att ensam dra in sängarna och ställa dem på plats. Jag skall bygga till ben så att den ena madrassen kan vila under den andra när den inte används. Ett hantverk, värdigt en mästare som jag. Men det får bli nästa vecka ty nu står en parisresa för dörren och lillasyster blir den första som får ligga i "nya" sängen.

Därför var jag också tvungen att åka och köpa två nya bäddmadrasser eftersom de gamla förkommit. I övrigt har jag inte gjort så mycket mer än att försöka sätta mig in i det DNA-test, jag gjorde i våras.  Det är komplicerade saker men också något som kan ge intressanta resultat vad det lider. Jag har också varit och klippt mig så att jag skall se ung och vacker ut på mitt barnbarns ettårskalas på söndag.Nu sitter jag bara och väntar på att Martinas tåg skall komma till Centralen där jag skall möta.