En fesljummen pilsner :-(

Barnet skall vakna kl sju enligt det papper, som ligger på bordet och som styrt mina åtgärder denna vecka. Vaknar hon tidigare kan man trycka i henne nappen och det var precis vad jag gjorde när hon pep till vid 06:38. Men jag vart orolig, att jag tryckt för hårt, när hon fortfarande sov tjugo över sju så då drog jag ur nappen och hon vaknade tämligen genast.

Och nu var det snabba ryck som gällde. Byta blöt bajsblöja. Sätta på vällingflaskan på värmning och samtidigt stänga dörren till köket så att ett lite besviket barn får stå utanför och gråta.

Och då veknar naturligtvis morfars hjärta. Dörren öppnas och ett förundrat litet barn tror inte sina ögon när det plötsligt är fritt fram in i det allra heligaste.

Men där blev barnet uppfångat i morfars starka armar och lagt på rygg med nappflaskan i högsta hugg. Nu var det bara påklädning som gällde ty på fredagar skall man till dagis och då är det lite bråttom.

I hissen upp till Nannyn finns det stora speglar och där tar jag de selfies, som jag glömt ta tidigare i veckan. Senare på dagen, när jag lagt ut bilden på instagram visar det sig att den slår alla tiders rekord i "likes" . Troligen motivet, snarare än bildkvaliteten...

När barnet lämnats går jag hem och packar och sedan sätter jag mig nere på trottoarserveringen  för att ta en sista kopp kaffe innan hemfärd och för att vänta på dottern, som flugit från Rom på morgonen.

Det är en så härlig känsla att bara sitta där med sin kopp, där ingen klagar om koppen blir tom och man ändå sitter kvar och ser på folk som går förbi. Till slut dök dock Erika upp och hon kom ilande så snabbt, att jag inte han få fram kameran.

Vi tog ett hastigt farväl och jag begav mig genast iväg ner i metron. Man behöver aldrig springa efter ett tåg i Paris ty de kommer tätt. Var annan, var tredje minut ungefär. Sedan dröjde det inte länge innan jag var ute vi aeroport Charles de Gaulle där jag idag skulle flyga från terminal 2.

Jag hade sett fram mot en stor iskall öl med behaglig utsikt över plan, som landar och startar men tji fick jag. Det fanns bara en restaurang och den låg i en källarlokal utan fönster.

Och enda ölen jag fann var en liten burk Kronenbourg, som var måttligt nedkyld, snarare halvljummen. Alltnog. Tiden gick rätt snabbt ändå och vi kom iväg i tid, men sedan vart det lite guppigt. Kraftig turbulens gjorde att hemfärden blev skakig, men vår pilot styrde hem oss med säker hand.

Och här hemma möttes jag av en sval, grå och fuktig väderlek, som kändes bra. Jag gillar höst.