Saturday, September 03, 2016

Kräftskivan

Idag blev det alltså kräftskiva och den motsvarade nästan alla mina förväntningar. Jag hade dock inte väntat mig att ett par, som i övrigt är riktigt trevliga, skulle ta med sin groteskt stora och dreglande hund. Men det gjorde de och det satte definitivt spiken i kistan för den här festen för min del. 

   Innan alla kommit. 

   Innan regnet kommit

   När regnet kommit

Till all lycka började det dock regna precis när vi satt oss till det vackert dukade bordet. Alla fick bråttom att rusa in på verandan och jag och ett par likasinnade tog storstugan i besittning. 


Där satt vi och hade det riktigt mysigt och hundfritt medan övriga trängdes inne på verandan. Där hölls hundjäveln också och kravlade omkring bland småbarn och hundälskare ända tills undret inträffade och ägaren stängde in jycken i sovrummet. 

Där stannade den dock inte så länge ty dels gnällde hundjäveln så att kärringar av båda kön började tycka synd om den och dels kunde småungarna inte låta jycken vara ifred utan släppte ut den. 

Vi inne i storstugan hade det dock lugnt och skönt och lät oss inte störas av stöket ute på verandan. Gott om god mat var det också och vi blev duktigt mätta på kräftor, grillkött, krustader, pettersjuor, ost, bröd, sallad, västerbottenpaj och smaskig banankaka till dessert. 


Och nu har mörkret lägrat sig över nejden. Hundmänniskorna har åkt liksom familjen Grus och nu är det bara kusin Carina och hennes A-barn kvar. Stämningen är lugn och fridfull och vi sitter och småpratar i stearinljusens sken. Jag skall köra hem henne och barnen senare och sedan fara tillbaka hit för vi skall sova över i natt. I morgon blir det städning. Det brukar gå fort och bra. 

PS. Nu är klockan ett på natten och jag har kommit tillbaka från resan ner till Södern dit jag skjutsade kusin C och A-barnen. Det blev lite sent för den äldste av dem, morbrodern, som lett sina små systersöner på flykten från Iran till Sverige berättade om upplevelser de haft under resan. De har varit med om något som är svårt att ta till sig fast man hör det från honom själv. Det blev en gripande avslutning på vår kräftskiva. 

Det känns hur som helst bra att den nu äntligen är över.  Den motsvarade med råge mina förväntningar. En sak var dock rolig och det var att Anna var så uppenbart glad och nöjd med hela tillställningen. Hon har oroat sig så för vädret och nu när det väl blev regn så gick allt bra ändå och det gladde hemne. Och det får bli min behållning av kvällen. 

No comments: