Jag vaknade lika fint idag som igår. Ett strålande glatt litet barnbarn petade mig i ögonen med sina små mjuka fingrar och vips stod vi upp båda två. Hon skulle inte vara hos dagmamman förrän vid nio så innan dess fanns det tid för lek med stort och smått.
När väl ungen var avlämnad gick modern hem till sig eftersom hon jobbade hemifrån idag. Samma sak med fadern medan jag själv tog ett djärvt steg. Jag bestämde mig för att göra något helt nytt i stället för mina gamla vanliga utflykter. Det fick bli en promenad på Champs-Elysées. Dit åkte jag med linje 1, som är rolig eftersom den saknar förare.
Någonstans sitter en liten trafikledare och styr allt från sin dator och det gör han bra för tågen kommer och går tätt. Säkert med högst två minuters mellanrum. Jag som satt mig längst fram såg bakljusen på tåget framför, när det var en längre raksträcka.
Jag valde att gå upp vid stationen på boulevardens början och kunde se ända till självaste triumfbågen, nästan två kilometer bort. Det var lätt att tänka på allt som skett här. Hur nazistiska koryféer pöst i tyska bilar längs gatan och hur General de Gaulle paraderat här i triumf i augusti 44.
Det är som sagt en bit att gå men mycket att se på och jag gjorde mig ingen brådska. Flanerade i sakta mak framåt, tills en man med en lista kom mot mig och ville ha en påskrift. Det framgick snart att han var döv så jag tänkte att det vore väl en god sak att stödja dem med sitt namn. Tyvärr upptäckte jag för sent att man även skulle fylla i ett belopp i sista kolumnen. Jag höll god min och betalade. Någon minut senare betalde jag, utan att blinka, samma belopp för en Cappucino på en vacker trottoarservering med fint wi-fi, lite längre upp.
Det var roligt att sitta där och titta på förbipasserande och att njuta av sitt kaffe. Jag kände mig cool och världsvan. När glaset var urdrucket drog mig sedan vidare och plötsligt stod jag framme vid l'arc de triomphe, som fransosen säger och den var enorm.
Enorm var också den Nespressobutik alldeles i närheten där Erika bett mig köpa kaffekapslar. Vi brukar säga att det är lyxigt i deras butik på Kungsgatan i Stockholm men nu kan jag säga - "Kungsgatan, släng dig i väggen". Butiken här hade vad jag kallade lyx! Det hindrade dock inte mig från att handla och med min påse i hand traskade jag vidare.
Jag hade funderat på att äta på någon ny liten restaurang också men här svek mig modet. Jag uppsökte i stället en gammal favorit - den provencalska alldeles i närheten av Erikas. Ägaren/kyparen har dagens rätt i huvudet och inte på papper och beskriver den livfullt. Jag begriper väldigt lite av vad han säger men svarar "Oui" på lämpliga ställen och ser med spänning fram mot vad jag får.
Idag blev det sufflé, lammbringa ocvh citronpaj. Mycket gott och till ett mycket ämabelt pris. Att det var lammbringa slöt jag mig till av att han pekade på sitt bröst och sa ordet lamb på engelska. Övrigt kunde jag identifiera av smak och utseende.
Nu firade vi siesta ända tills det var dags att hämta hem lilla tossan. Och det uppdraget tog jag på mig alldeles själv medan Erika gick och handlade till kvällens supé. Lillan såg lite förvånad ut när jag kom ensam men följde med utan problem och sedan satt vi länge i soffan och samtalade om livets viktigare ting - kardborreband, plastburkar och frottéhanddukar.
Till slut tog dock dagens ansträngningar ut sin rätt och Liten fann sig både hungrig och trött och i ett allmänt bedrövligt skick. Gråtande slog hon pannan mot golvet i sitt missmod och det var inte förrän vi fått i henne en burk morotspuré och en tallrik fruktyoughurt som livsandarna återvände och hon kunde somna lugnt och tryggt med metoden"tryck-ner-ungen"
JA, vi fick ta till lite andra metoder också för att glädja den lilla. Här har fadren ringt upp modren - som gömt sig på dass - och låter den lilla konversera via Facetime. Godnattsaga i tjugoförsta seklet...
No comments:
Post a Comment