Tillbaka till tossan

I morse kontaktade jag en gammal kär kollega, som jag förstår var hemma för något med huvudet. Det visade sig att jag nog inte inser hur bra jag har det där jag sitter ute i skogen och ser träden växa runt mig. Den stackars kollegan berättar om alltings jäklighet i en liten kommun, som egentligen inte har råd att ha någon skola, men som är så illa tvungna, eftersom skolan är kommunaliserad.

Nu kunde jag sitta ute på bryggan i solstolen och läsa gamla fina böcker - idag hembygdslitteratur från Remmene - medan mina gamla kollegor stångar sig blodiga mot de ekonomiska ramarna. Idag kom det inte någon granne med någon växt att plantera så jag satt i lugn och ro och njöt av min pensionärstillvaro.

Plötsligt hörde dottern av sig. Det, som tidigare i veckan varit en förhoppning, infriades plötsligt högst reellt, när en flygbiljett till Paris på tisdag morgon damp ner i mailboxen. Det har kört ihop sig med barnvakt och nu skall jag ner och ta hand om lilla tossan. Hon hade varit så bedrövad när jag for, berättade Erika. Hade krupit omkring mellan rummen och frågat efter Morfar, med en lite frågande ton. För ett otränat öra lät det kanske mest som "jaja" och "dada" men vi som kan tolka henne vet ju vad hon säger.

För att fira unnade jag mig en liten festmåltid ute på bryggan. Matjessill, potatis (den egna) och gräddfil och lök och smält smör. Detta blev nog den sista sommarmåltiden för i år så nu är det dags att börja se fram mot julskinkan. Det är ju bara 100 dagar kvar till julafton. Dessutom är det torsdag och därför serverade jag ärtsoppa och pannkakor idag. Till pannkakorna lyxade vi till det med åkerbärssylt från Norrbotten och körsbärssylt från Paris.

Och nu är det kväll och vi sitter och kopplar ner framför TV och dator. Det verkar inte vara något sevärt så vi får titta på lite gammalt gods från SVT-Play