Jag frotterar mig i de intellektuellas högkvarter

Det stämde vad Erika sagt. Att ett par glada ögon och ett lyckligt jollrande, skulle möta mig, när jag vaknade på morgonen. Nu hade jag faktiskt tjuvstartat idag och redan varit uppe och smällt i mig min fransyska frukost, när lilla E slog upp sina pepparkornsögon. Det var smidigast så och inga problem att vakna eftersom jag lagt mig väldigt tidigt igår.

Nu vidtog morgonproceduren med byte av bajsblöja, värmning av välling och påklädning. Jag valde en svensk blågul outfit idag och barnet hade inga synpunkter därvidlag. Däremot hade hon väldiga synpunkter på att behöva ligga stilla och bli bytt på. Jag fick hålla fast ungen med en hand och byta med den andra medan barnet skrek i högan sky. Det blev tyst så fort hon fått sin välling.

Klockan nio lämnade jag barnet hos nannyn och det är knappt jag kan erkänna det men det var jäkligt skönt att bli av med henne. Vilken underbar människa, som tar hand om vårt lilla barn hela dagarna. Och som tycker om det. Hon och barnet strålade av glädje när de möttes i morse. Själv drog jag mig genast in mot stan och tog ett perfekt bord på Café de Flore vid Boulevard St Germain.

Det är inte vilket café som helst utan det ställe där en rad franska författare, konstnärer och andra intellektuella hade sin stamlokal på 30-40-talet. Har satt Sartre, de Beauvoir, Picasso och många andra och nu var det min tur. Kanske inte lika god författare som de och absolut inte lika intellektell men jag njöt av att sitta där med min croissant och min Cappuccino. Jag saknade bara, att jag inte rökte längre, men det gjorde ett par damer vid bordet bredvid så den detaljen löste sig också.

Erika tipsade mig om att jag kunde fortsätta till Hemingways favoritställe, bokhandeln Shakespeare och company, och det gjorde jag naturligtvis. Det var en fantastisk bokhandel, alldeles bredvid Notre Dame med mängder av smårum där böcker - engelskspråkiga - trängdes från golv till tak överallt. Det rådde fotoförbud för att kunderna inte skulle känna sig besvärade och det iakttog jag till att börja med. Men när det inte fanns kunder i sikte kunde jag inte motstå frestelsen att fota lite...

Jag var frestad att köpa Tolkiens "The Hobbit" eftersom den firade 79 år just idag, men så kom jag på att jag har en räcka svenskspråkiga böcker liggande, som jag kanske bör ta itu med först. Jag nöjde mig i stället med att ta ännu en kopp kaffe, men nu bara en vanlig slät kopp - Café Americane - som det kallas här. Den avnjöt jag under ett parasoll med katedralen inom synhåll.

Jag gick faktiskt in i kyrkan, när jag druckit mitt kaffe och blev lika förundrad som vanligt över den fantastiska hantverksskicklighet dessa kyrkor ger prov på. De byggdes med hammare och mejsel för snart tusen år sedan. Också som vanligt kostade jag på mig 2 euro på ett ljus, som jag tände för nära och kära, som kolat vippen. Jag kunde i andanom höra hur mor förfasade sig över sådant ohemult slöseri. Det är mitt ljus som lyser högst upp i ringen närmast...

Nu var det dags att äta lunch och den tog jag mitt stamställe, Sarah Bernardh. Mitt bord var ledigt men jag varierade mig litet genom att ta en tiramisu till dessert. Den var god!

Efter detta var det dags att fara hem och sova middag och det gjorde jag . Sedan inväntade jag femslaget så att jag kunde hämta lilla e. Vi lekte en timme eller två och sedan fick hon sin kvällsmat som hon snällt åt upp.

Sedan var det bara att lägga henne och hon slocknade på direkten. Ett förunderligt lättskött barn. Fast - det medges - hon kan leva en halv jävel också. När det inte passar den lilla damen. Men det är ärftligt och inget att göra något åt. 

Och nu önskar jag alla läsare en god natt och på återseende i morgon!