Det vart hur som helst Valborg och den firades "traditionsenligt" i Järbo i Gästrikland ty en gång är ingen gång men två är tradition och detta var andra gången.
Äntligen har det byggts väg runt Uppsala så det som tidigare var trekvartslånga förstoppningar i helgtrafiken märktes nu bara som en lätt extra tryckning på gaspedalen och hux flux var det dags att ta till vänster i Gävle.
Här väntade nära och kära släktingar, som får oss "stockholmare" att känna oss väldigt välkomna och stämningen vart hög. Söndagskvällen ägnades livfulla diskusioner om förfädernas bedrifter långt uppe i Svappavaara.
Måndagen vart lite mer prosaisk, men inte desto mindre viktig ty Bo-Erik visade sig vara en hejare på att lokalisera besynnerligheter i vår Opel. Efter närkontakt med gossen gick den åter snällt och lydigt.
Järbosläkten är matglad och helgdagsaftnarnas bufféer är kulinariska upplevelser. Så även denna Valborgsmäss.
Vi åt och njöt och trivdes i stor bullrig gemenskap tills vi såg att skymingen var väldigt överhängande. Då ilade vi iväg bort till hembygdsgården där ett hejdundrande fyrverkeri väntade på oss. Efter det var det bara att åka hem och köra favoriter i repris. Dvs fortsätta på det som inte hanns ätas upp tidigare på kvällen.
Sedan blev det första maj och de enda tåg vi såg var de som ilade förbi på järnvägen Ockelbo-Storvik några tiotal meter från huset. Tänka sig - mat och tåg i en lycklig förening... Vi helgade dock arbetarnas högtidsdag med att köra ut lite gammaldags gårdsgrus åt faster Mary som nu åter kan göra det helgdagsfint med krattan.
No comments:
Post a Comment