All glädje utan palt är konstlad glädje

Dessa kloka ord myntades en gång av den store filosofen och tänkaren - nåja - Thorsten Ehrenmark. Fast i hans originaltext är det rotmoset som är orsaken till den ändlösa glädjen.
Jag lagade palt i måndags. Det vart dåligt med lunch pga transport mellan Strömskolan och Fuxerna så jag kände hur svälten slet i mina inälvor när jag for hem. Då kom det för mig såsom en ljungande blixt från en klarblå himmel - Palt! Och eftersom tanke och handling är ett hos mannen rusade jag in i min butik, köpte potatis och rimmat fläsk samt skyndade hem. Där rev jag strax potatis i små flisor, blandade med lagom mängd vetemjöl samt knådade ihop till en smidig och lätthanterlig deg. Under tiden skar jag fläsket i små tärningar och stekte dem. Ack, vilken ljuv musik är icke ljudet av fläsk som muntert sprakar i panna.
Jag tog nu strax upp en skedfull fläsk som bakades in i en bit deg till en vackert rundad bulle av lagom storlek. Det blev till slut åtta paltar som kokades i lättsaltat vatten, tills de kändes färdiga. Då slevade jag upp tre av dem på ett fat, toppade med en klick riktigt smör och la en rejäl klick lingon bredvid. Smöret rann i gyllengula feta rännilar över paltens yta och samlades i en liten läcker sjö på tallrikens botten.
Sedan njöt jag. Skar palten i lagom bitar, doppade dem i smält smör och la över en klick lingon. Till detta en sval öl och en, men bara en droppe av Piratens bäska droppar. Ty - även njutningen skall ha måtta.

Så var man då igång igen....

Jo, för trettiofjärde året i rad har jag börjat köra mina gamla lektioner och det fungerar rätt bra- Trots att det är nya elever. Fast nu kan jag se deras föräldrars ansikten framför mig när jag ropar upp dem. Minns hur Pelles mamma satt där, liten och nervös när hon började sjuan och hur Lisas pappa var ett litet hår av hin, medan Lisa själv tycks vara ett milt och vänligt barn.
Jag skall ju turnera mellan Fuxerna och Ström i år och det kan bli en källa till oro. På måndag har jag mycket kort om tid mellan skolorna och måste antingen låna bil eller skaffa dit en cykel. Idag fick jag låna en Volvo S70, automatväxlad, och en sådan har jag aldrig kört förut men det gick bra. Jag gissade rätt på vad R betydde.
Helgen var lugn och stillsam och en av höjdpunkterna var faktisk en långpromenad i Drottningholmsparken på söndag morgon. Det var fint att se hur minsta kräk i kärr och syra vaknade upp och hur dimmorna sköljdes bort av den värmande solen. Fast sedan höll jag på att göra en tabbe, så fabulöst pinsam, att jag knappt kan berätta den. I Karlstad skulle jag byta och stod länge och väntade på tåget till Göteborg vid spår 1B. Det stod Göteborg på skylten och - nästan försent - upptäckte jag att det handlade om ANKOMST från Göteborg. Det som gick TILL Göteborg stod undanskymt på spår 21B och jag fick i sista sekund kännedom om det tåget genom att jag råkade lyssna på högtalaren som bad folk ta plats...

Två spånor ur det förflutna

I min jakt på det förflutna gjorde jag igår två små fynd. Jag reste med tåget som går direkt från Trollhättan till Stockholm kl 16.01 och redan i Öxnered fick jag se ett stort ånglok på spåret mot Herrljunga. Det stod där alldeles ensamt men det rök ur skorsten så det var nog på väg någonstans.

Senare, när vi hunnit till Grums, stod där ytterligare ett ångtåg på mötande spåret. Också detta ett stort lok, med gammaldags bruna person- och restaurangvagnar kopplade efter sig. Sådana där bruna med plattform i kortändan, som jag åkte med när jag var liten...
Var icke detta fantastiskt så säg?

Klockan klämtar för mig....

Åtminstone skolklockan ty i morgon är det trettiofjärde gången gillt. Jag skall än en gång möta en klass och hälsa dem välkomna tillbaka efter sommaren. Fan vet om det inte blir trevligre och trevligare med åren även om det visst finns ett litet pirr någonstans i bakgrunden.
Jag känner de här ungdomarna väl ty jag har haft dem ett år redan. Nytt för i år är dock att jag skall träffa några helt okända klasser i en helt ny miljö. På andra sidan den stora floden, där jag skall ha två klasser i NO.
DET blir en utmaning för den nya fina grundskolan som politikerna bestämt sig för och som valt att gå ut med en Naturkunskaps-profil, har det mycket klent beställt med både laborationsmateriel och dito utrymme. Fast det kanske passar en gammal grånad adjunkt på rutinens brant. Att stå och berätta om hur experimenten går till och slippa söla med flaskor och burkar och lösningar.
Det gick bra att meddela kollegerna att schemat ändrats. Några fick det lite sämre, men de svalde det utan för mycket knot. Börjar tro att jag även äger en viss duperande förmåga.
Har också haft ett samtal med nye rektorn om min framtida roll som schemaläggare och det samtalet kändes mycket lugnande för min del. Han har ingen avsikt att ta ifrån mig den tjänsten (och därmed tillhörande fredagar) så jag kan se fram mot fortsatta frosserier i tabeller och register...
Jag har köpt! en skiva idag. Direkt av artisterna. Hörde en konsert med Södra Bergens Balalaikor i somras och blev så imponerad att jag ville köpa enskiva av dem. Tyvärr hade de inte med någon då men idag kom en på posten. Den lät bra.

Faran av att förhäva sig

Jag har idag fått ännu ett bevis på att min självförhävelse straffar sig. Jag har varit så nöjd med det schema jag lagt och mina kolleger har delvis stött mig i denna uppfattning. I eftermiddags ringde så min schemaläggarkollega på Ström och förklarade att jag missat en väsentlig sak. En av deras lärare skall ha engelska och B-språk i en klass hos oss och detta hade fullkomligt fallit mig ur minnet.
vad värre var. Vi hade talat om detta innan schemaläggnignen började i våras och jag hade även skrivit upp de tider han kunde jobba hos oss. Men detta hade jag alltså glömt bort fullkomligt så nu blev det till att flytta om två lektioner engelska i åttan och tre lektioner b-språk. Med ett antal lärare inblande i varje lektionspass.
Stressen kom krypande likt en slemmig orm över skrivbordet men jag kastade mig över den och efter några timmar hade jag faktiskt fått till det så att det stämde på nytt och att Strömsläraren kunde ha sina lektioner på de tider vi kommit överens om från början.
Och - hunnen hit så inser jag att jag kanske dock trots allt är värd ett visst självförhärligande. Jag är inte sä jäkla tokig ändå när allt kommer omkring.

Över floden, in bland träden

Idag for jag över floden, Göta Älv, och in bland träden runt skolgården på Strömskolan. Jag skall ha två klasser där i år. I NO. Det känns lite pirrigt att börja på en ny arbetsplats. Speciellt eftersom jag varit på samma gamla vanliga skola så länge. Det blir min 67:e termin, som börjar nu på torsdag.
Fast vi har redan börjat. Sedan i tisdags förra veckan håller vi på och fortbildar oss och förbereder oss inför den nya terminen. Det har varit vidrigt jobbigt för några av oss. Kommunen vill ha tillbaka E-huset med följd att utrustningen i tekniksalen, musiksalen och de två textilslöjdssalarna burits upp till ett par klasssrum i stora B-huset. Där råder kaos.
Det är karlar som har teknik och de har gjort det enda raka. Sagt att det blir ingen teknikundervisning förrän skolchefen ser till att tekniksalen kommer i ordning. Det lär dröja några veckor. Textilslöjd däremot, har kvinnliga lärare och de offrar halvt om halvt livet i tapprast tänkbara försök att få ordning i sina salar så att eleverna kan börja som vanligt på torsdag.
En av dem kunde knappt gå idag och en längre sjukskrivning ligger pyttenära. Men - eleverna kanske får sitta och sy redan första veckan.. Undrar just vem de tackar för det? Och om de tackar för det...
Fast där hon ligger på sin sjukbädd kan hon i alla fall konstatera att "visst var vi duktiga".

Och det vart afton den första dagen

Och när väl aftonklockorna började klinga för mitt inre såg jag en lapp på mitt skrivbord. Annika Jankell har skrivit till mig och bett mig vara med och rösta på Svensktoppen! Jag!
Svensktoppen för mig är en samling unkna låtar av Christer Sjögren, Kent-Sunes och Töntamåla Boys. Ack vad jag bedrog mig. Hittade genast en favorit bland nykomligarna; Lisa Ekdahl och hade bestämt mig för henne på första plats innan jag ens hört låten. Men den var bra! Sedan sållade jag bort Helen Sjöholm och Benny Andersson och lite annat men fastnade för en annan Lisa på andra plats - Lisa Miskovsky och som avslutning blev det Cajsa-Stina. Flickan som döptes efter Fredmans epistel nummer ett av sin fader Fred.
Lyssna gärna själva: http://www.sr.se/p4/svetop/rosta

Några små ord till att börja med...

Vår nye rektor undrade om jag kunde hjälpa honom med att starta en "rektorsblogg" på skolans hemsida och utan en sekunds eftertanke svarade jag Ja. Därför har jag nu lyckats pilla igång den här bloggen så jag vet hur jag skall göra när det väl blir dags "på riktigt". Det är väl inte troligt att jag kommer att skriva här särskilt ofta. Därtill är mitt liv alltför enahanda och min fritid alltför inrutad. Men - vem vet? Kanske blir jag en idog bloggare. Tills dess avvaktar jag med att meddela en enda medborgare om denna bloggs existens.