Kulturvecka

Slumpen har gjort att veckan som kommer blir sprängfylld av kultur. Idag började det med en föreställning av Svansjön. DEt var inte vilken föreställning som helst utan en produktion av Lidingö gymnasiesärskolas avgångselever som framförde en mimad berättelse om den elake trollkarlen som förvandlade ungdomarna i den vackra parken ända tills dess att kärleken bröt förtrollningen.

Det hela ägde rum i en teaterlokal, som jag aldrig hört talas om men som lockar till återbesök - Sagateatern på Lidingö. Ett gammalt hus i alphyddestil, som från början varit stumfilmsbiograf, men som numera lockar till allehanda mindre teaterevenemang. DEt kan inte bli så stort när man bara tar emot 150 besökande men det räcker säkert gott för att skapa den intima stämningen kring en jazzkonsert eller någon enaktare. Detta var som sagt det första kulturevenemanget men det kommer mera. Vänta och se! Och idag skulle vi egentligen ha samlats till födelsedagskalas hemma på Eriksgatan men själva festföremålet finns inte med så vi får minnas de kalas som var.

Remmene gamla kyrka

Folk kan fundera över de mest besynnerliga ting. Själv har jag länge funderat över hur Remmene gamla kyrka såg ut. Den nuvarande skapelsen är ju en rätt trist och steril byggnad jämfört med de gamla fina stenkyrkorna i Eggvena och Fölene.


Fölene kyrka

Kyrkan revs i slutet av 1860 talet och det var aldrig någon som bemödade sig om att teckna av den. Det finns dock några beskrivningar att gå efter och med hjälp av dessa har jag länge tänkt måla en rekonstruktion av kyrkan.

Först och främst har vi en enkel handritad planritning av kyrka och kyrkogård, gjord ur minnet av någon okänd person och publicerad i Hembygdsförenings bok Remmene från 1991. Själv är jag böjd att tro att det var Andreas Bajen Larsson som höll i ritstiftet eftersom han var djupt engagerad i bygget av den nya kyrkan och en i övrigt betrodd man i bygden.


Vidare har antikarien Djurklou gjort en detaljerad beskrivning av kyrkan 1867 vilken också finns publicerad i boken Remmene (delvis). I Djurklous beskrivning finns noggranna mått på långhus och kor samt uppgiften att kyrkan påminde starkt om den i Horla och att den, liksom Horlas kyrka, hade kvar det ålderdomliga murade valv mellan långhus och kor som fortfarande finns i Horla.


Horla kyrka


Ytterligare källor som jag konsulterat är den karta över Åsen Nedre och Övre från 1730 som finns på Lantmäteriverket samt skifteskartan från 1867. På båda dessa kartor ser man att kyrkogårdsmuren varit rundad i söder och en av stigluckorna är markerad liksom klockstapeln. På 1730 år karta finns en skiss av kyrkan, men den bedömer jag som relativt schematisk. Jag har t.ex. aldrig sett någon uppgift om att dörren in i kyrkan funnits på västgaveln. Den har i stället alltid legat på södra långsidan så som jag förstått saken.


Den bild jag gjort är en enkel förstudie i A4-format som jag målat för att närma mig ämnet och som en förberedelse för en större bild. Jag tror kyrkan är ganska bra återgiven medan klockstapeln nog såg ut på ett annat sätt. I den färdiga bilden skall jag också försöka få med lite mer av omgivningen och kanske också avbilda kyrkan från en annan vinkel, rakt söder ifrån. Men än så länge får man hålla tillgodo med den här bilden som jag gjorde mellan ägg och silluncher under påskhelgen.

Påskhelgen som gick

Påsken är överstånden och jag njuter några väl förtjänta lovdagar under veckan efter. Vi firade påsken rejält och började redan på fredagen (långfredag kallade vi den när jag var liten) då vi handlade maten och sedan for ut till stugan och pyntade. ”Julen varar än till påska” heter det i visan och det har jag tagit fasta på ute i stugan. Så vi började med att städa undan tomtar, julbonader och röda dukar varefter kycklingar och ägg åkte fram. Det blev riktigt fint och den bild jag lade ut på mitt sociala medium belönades med ett otal ”gilla”.


Sedan blev det påskafton och den ägnades förberedelser inför kvällen där det stora numret vara en helstekt kalkon, som blev mycket lyckad. Naturligtvis fanns där både ägg och sill och silltårtor och annat gott. Kvällen vart näringsrik.


Tre unga herrar fick en vuxenhetspresent i sina ägg. Var sin riktig täljkniv och för att rädda stolar och bord försägs de även med förberedda skogspinnar. Gossarna förföll lyckliga över arrangemanget och de plåster vi inköpt för tillfället slapp komma till användning.


Påskaftonens allt överskuggande händels var dock Noomis ettårsdag. 7 april i fjol föddes den lilla valpen uppe i höga Norrland och nu firades detta med en fånighet som trotsade alla gränser. Jag är inte säker på att jag själv utgjorde något undantag härvidlag.
Det hade köpts in presenter i form av rosa leksaker i plastpåse, hjortben, pipande plastdjur, mjukisleksaker och bollar. När allt hon egentligen vill leka med riktigt ordentligt är sitt favoritvedträ och en tom petflaska.
Det fanns dock en present hon uppskattade av hela sitt hungriga hjärta och det var den bakelse hon serverades. Gjord på lever och kyckling samt garnerad med diverse godisbitar. Hunden blev så exalterad av detta att hon till och med förnedrade sig till att acceptera den festhatt dess matte tvingade på henne.


Dagen efter (som vi fordomdags kallade påskdagen) förenades några av gårdagens gäster till premiärbjudning ute i stugan. Solen sken medan vädret i övrigt var svinkallt och de mest ömskinta damerna satt inbäddade i filtar och dynor. Lite goda sillrätter från igår fick en revival och dessutom grillade vi korv, som avnjöts med tunnbröd och senap.


Efter det var det dock slut med naturlivet och vi trängde in oss, alla fem, i stugan där det vart varmt och gott och vi enades om att påsken varit god och glad. Måndagen firades i stillhet medan tisdagen, då vanligt hederligt folk jobbar, ägnades en heldag på Kungliga biblioteket. Där frossade jag i dödsannonser från Göteborgsposten där jag lyckades spåra ett antal släktingar, som jag inte tidigare känt till.

Och idag, och igår, blev det stugan där hunden och jag njuter av friden och jag förbereder mig inför pensioneringen genom att sitta och måla akvarell. Men mer därom i nästa blogginlägg som kommer att handla om Remmene gamla kyrka.

Eufori

Det är inte ofta jag tar upp jobbet på detta forum men något av det mest positiva med det, är alla trivsamma elever man har och ibland berör de mig lite extra. Som nu de två väninnorna M och M. Två tjejer i nian med personlig stil, hög social kompetens och en begåvning som gör att de aldrig kommer att behöva försörja sig bak en kateder.

Jag brukar inte lägga märke till hur elever ser ut, än mindre hur de klär sig men M och M dyker ibland upp i snäv svart kjol, vit blus och svart basker, såsom hämtade ur en fransk fyrtiotalsfilm. Det klär dem.

Nu har vi haft nationellt prov i biologi och när M1 fick veta detta i januari sprack hela ansiktet upp i ett stort leende. ”Gud vad roligt det ska bli” var hennes spontana kommentar medan M2 tog beskedet med lite mer fattning.
Vi har nu haft provet, både teoretiskt och praktiskt och jag har rättat dem och vad händer?

Jo, som enda elev på skolan har M1 plockat in MVG medan M2 fick VG, en poäng från gränsen till MVG. Jag meddelade dem på facebook (det ställe där man bäst når sina disciplar) igår kväll och det vart jubel och glädje, inte bara hos barnen utan även deras mödrar.

Idag förstod jag att beskeden kom lägligt ty M1 har haft en downperiod som handlat om delat boende hos föräldrar och M2 har känt sig allmänt misslyckad i skolan. Det behövs ju så lite för att humöret ska pendla i den åldern och nu var plötsligt alla dimmor som bortblåsta. ”Vi är så lyckliga” bubblade det ur dem när vi åt lunch idag. ”Det är inte bara betyget utan att ALLT plötsligt är som en solig sommaräng!”

Jag råkade hamna mellan dem vid bordet och det bubblade verkligen om dem av sådan lycka att det nästan var lite jobbigt att sitta mitt i korselden av eufori. Men som sagt, deras lycka berörde mig. Kanske också lite för att jag känner igen dem i en för mig mycket kär dotter.