Sunday, January 31, 2016

På väg mot ett hedersuppdrag

Jag sov faktiskt rätt länge i morse, trots att jag hade ett plan som väntade ute på Arlanda. Nu hade jag inga problem med att hinna dit i tid trots att jag tog det lugnt på morgonen, åt frukost, borstade bissingar, packade resväskan. Jag reser med lätt bagage och har bara handbagage.


Jag var faktiskt ute i så god tid att jag hann avnjuta den sedvanliga öl, som brukar inleda mina flygturer numera. Jag avnjöt även en liten smörgås trots att jag inte hunnit bli riktigt hungrig sedan frukost


Samma omåttliga frosseri blev det sedan på planet, åtminstone det första, eftersom Lufthansa bjuder även de billigaste biljetterna på smögås och ett glas vin. Sådant tackar jag för.


Det var svårt mulet idag och bara en gång öppnade sig molntäcket så jag såg land. Det var Öland med bro, som syntes tydligt. Sedan var molnen så tjocka och så låga att man knappt såg marken
innan man studsade ner på densamma. Både i München och Paris.


Allt gick dock väl och nu är jag så rutinerad att jag bara stegade iväg till rätt tåg och rätt metro för att plötsligt stiga upp alldeles utanför dotterns boning. Där möttes jag av barnbarnet, som stirrade på mig med stora bruna ögon, förfärad över vad hon såg.


Det märktes när jag väl tog henne i famn. Det gillade hon inte. Då var det helt andra tongångar då hon fick se pappa i ipaden, när modern ringde upp honom över Skype. Hon tittade bara på bilden, men när han började prata spreds ett lyckligt leende över det lilla ansiktet och hon jollrade förtjust.

 

Sedan var jag med om nattningsproceduren, med blöjbyte och påklädning som en liten förberedande övning inför morgondagen då det är skarpt läge. Hon somnade förunderligt snabbt och lätt sedan hon fått sitt kvällsmål och nu när jag fått mitt känns det som att jag kommer att göra sammalunda.

Saturday, January 30, 2016

Glasljusstakar

Förra julen fick jag några långa, vackert lackade stearinljus i julklapp av Paula och de har legat i soffan på verandan sedan dess, bland mina andra ljus. Jag har fått för mig att det skall vara en alldeles speciell sorts ljusstakar till dessa ljus. Och idag fann jag dem ute i Gustavsberg. 

Robert och Caroline ringde och undrade om vi hade lust att följa med ut dit ty där rådde rea. Det hade vi ty inget annat var planerat idag. 


Anna for in till stan först och köpte sig en ukulele, som hon drömt om länge och sedan hämtade jag upp henne bakom konserthuset varpå vi körde ut till Gustavsberg. Där fann jag mina ljusstakar och lite annat smått och gott innan vi landade på ett café med en kopp kaffe och en god smörgås. 


Vi enades om att fortsätta kvällen hemma hos robcar och for och handlade lite hämtmat varefter vi tillbringade kvällen i tv-soffan, tittandes på gamla fina kock-program. 

Och i morgon skall jag flyga ner till barn och barnbarn i Paris!!!!

Friday, January 29, 2016

Barnvakt

Idag fick jag helt plötsligt ett jätteroligt uppdrag. Att passa mitt lilla barnbarn nästa vecka. Egentligen skulle jag passa vovven den veckan men jag byter mer än gärna en fyrbent mot en tvåbent. Även om det leder till stort besvär för matte till fyrbeningen. Men skaffar man sig hund så får man ta med i beräkningen att man får bekymmer på köpet. 

Modern ska börja jobba på måndag efter sin barnledighet och har fixat barnpassning men just första veckan i februari kunde inte denna och då var det bra att ha en gammal fader att ta till. Det kändes lite spännande att fixa en Parisresa med så kort varsel och det märkliga var att den inte var särskilt dyr. 

Min dag började annars med att jag gick ner för att klippa mig. Jag kom tidigare än min frisör och passade då på att ta en kaffe och en bulle på torgets fik. Idag fick jag en frissa som har fått för sig att jag vill se ut som Jerry Williams. Det vill jag inte. 

Att jag var nere så tidigt hade egentligen att göra med att jag hade en efterkoll av hjärtat på vårdcentralen. De tog EKG och detta visade att jag faktiskt inte har något flimmer längre. Däremot slog hjärtat inte helt regelbundet. Variationen är dock så liten att man inte gör något åt den. 

Direkt efter läkarbesöket for jag ut till stugan där jag tog en kort fika och sedan bar med mig min gamla herrbetjönt att ha att hänga kläder på nu när vi möblerar om. 

Väl hemma ställde jag upp min dator bredvid Annas, loggade in på körens bankkonto och bokförde fjolårets in- och utgifter. Det funkade utmärkt. Och så fick jag alltså mitt hedrande uppdrag att passa lilla barnbarnet. 

Kvällen tillbringade vi sedan hemma hos Grabbarna Grus dit Anna köpt med pizza och sallad och sedan såg vi på På Spåret tillsammans. Vi fick delad seger idag med 33 p. 

Thursday, January 28, 2016

Avjulat

Idag började vi tidigt. Anna behövde vara i skolan i god tid innan 8 och själv skulle jag vidare ner till favoritbutiken Fogas och köpa fotogen. Nu när man kan köra bilen ända fram till den vanliga parkeringen, är det idé att köpa hem och bära upp dessa tunga dunkar. De behövdes verkligen idag för det blåste hårt och ett iskallt regn, som efter ett tag blev snöblandat, slog mot fönstren.


När jag suttit och värmt mig ett tag (i sällskap med en liten semla) kände jag att jag inte sovit riktigt färdigt utan tog in kaminen i storstugan, värmde upp den en stund och kröp ner och lade mig sedan att sova en timme. Oerhört mysigt. Utsövd och klar började jag nu plocka undan julen och det var betydligt lättare än att ställa fram den. Nu behöver man ju inte städa och alla året-runt-sakerna står på brickor och är klara att ställa upp.


När allt var klart åt jag lunch och satte mig sedan att leka med alla de ljusstumpar, som bildats under julen. Jag placerade småljus i och på stumpastaken som snart spred både värme och ljus på verandan. Sedan blev jag sittande och såg skymningen falla tills det var dags att fara iväg till styrelsemöte i kören.



Det var medan jag väntade detta som jag fick finbesök. En sparvhökshanne kom och satte sig i rönnen utanför men jag hann inte fotografera den innan den flög sin väg. Så jag sätter ut en lånad bild av denna granna fågel.


Själva styrelsemötet gick bra och jag fick se vilka normer som gäller där. Först möte och sedan trerätters middag. Det beslöts att jag skall ha styrelsemötet nästa gång så då får jag fundera ut något att bjuda på . Det ska bli kul. Man får 600:- av föreningen och det skall nog räcka till något gott. Funderar på fläsklägg och rotmos till huvudrätt. Rustik mat för stadiga karlar.

Wednesday, January 27, 2016

En härlig heldag

När jag vaknade i morse kändes det lite frestande att stanna hemma i värmen och kura ihop sig i favoritfåtöljen, men så tänkte jag på hur mysigt det kan vara ute i stugan också. När man väl fått upp värmen där. Och visst blev det så. De senaste dagarnas värme hade nästan töat bort all snö så jag kunde köra bilen ända fram till den vanliga parkeringsplatsen.


Det var heller inga problem att få upp värmen på verandan och i stugan. Jag hade bara en liter fotogen kvar, men den räckte till att hålla fart i kaminen hela dagen. Dessutom tände jag upp stearinljus i alla julljusstakar, som står kvar. Det blev både mysigt och varmt. Allteftersom ljusen blev mindre ställde jag dem i stumpastaken inne i stugan och det räckte för att även den skulle bli varm fram mot skymningen.


Om någon undrar hur jag fördriver en dag på verandan så kan jag säga att det behövs inte mycket för att timmarna skall gå. En kopp kaffe, en bok att titta lite i, småfåglar bland fröautomaterna ute i rönnen och en korv att steka vid middagstid. Det räcker för att jag skall vara fullkomligt nöjd. Tystnaden och ensamheten och friden ute i skogen är så oskattbar.


När skymningen sänkte sig drog jag mig så sakteliga in mot stugan där det nu rådde en behaglig värme. Jag hade dragit upp ström till stugan och ägnade nu kvällen, ända tills det var dags att hämta Anna, åt att titta igenom mina tågfilmer. Detta, att ligga på en behaglig säng, i ett litet rum ute i en stor skog och se gamla småbildsfilmer om ånglok, som går på järnvägar, länge sedan upprivna, det är lycka.


Det blev hur som helst en riktigt härlig heldag ute i skogen och inte förrän vid åttatiden körde jag in och hämtade Anna vid hennes gospelkör. Och nu sitter vi och tittar på ett mycket omaka par på TV, vilka båda är lika fascinerande - Lars Lerin och Leif GW Persson.

Tuesday, January 26, 2016

Elkonvertering

Idag var det alltså den stora dag då jag skulle få min elchock. Eller elkonvertering som det kallas. Mitt hjärta flimrar ju pga lite hispiga signaler från den s.k. sinusknutan uppe i höger hjärtlob och nu skulle en doktor stanna hjärtat en liten stund och sedan sätta igång det igen med en kraftig elstöt. En metod som tydligen väldigt ofta fungerar när man skall ha hjärtat till att ticka normalt. Ganska fantastiskt att någon kommit på en sådan sak.


Det här låter ju dramatiskt men jag var inte ett dugg orolig. Det är ju inte som på trettiotalet då man försökte bota schizofreni på det här sättet - utan att söva patienterna. Det enda som oroade mig var att hitta dit, men det borde inte bli något problem. Jag hade noga kollat busslinjerna och det fanns en hållplats för mig, som hette just Thorax. Pilutta mig att det fanns. Plötsligt var bussen nere i Vasastan och jag till att hoppa av och kolla kartan. Som tur var hade jag gett mig av i god tid och på vändande buss kände jag snart igen mig och klev av på rätt plats.


Precis som förra gången blev jag väldigt väl mottagen. Utan den allra minsta väntan låg jag plötsligt i ett behandlingsrum med slangar och elektroder kopplade till min arma lekamen. Det togs blodprover och mättes blodtryck och så fick jag vänta i et par timmar tills allt vara analyserat och klart. Man ville ju gärna se om det var någon idé att behandla mig över huvud taget. Det var det. Vid halv elva steg min isländske läkare in med sin narkossyster och förklarade vänligt hur han skulle bära sig åt.

 
Syster skulle söva mig genom att droga ner mig genom en slang som gick in i armvecket. Pilutta dig tänkte jag. Du kan väl aldrig söva mig så där snabbt och enkelt. Sedan var jag plötsligt på en läcker grillbuffé ute i stugan i skogen. En buffé, som avbröts av att min vanliga sjuksyster drog bort fasttejpade elektroder från bringa och bog. "Såja", sa hon, "så var det klart" och jag insåg att jag blivit snuvad på hela föreställningen. I stället för grillbuffé fick jag nu ett par fina ost- och skinkmackor och en kopp kaffe. Jag kände hur livsandarna återvände.


Jag vilade dock en stund och tog ett nytt EKG, som verkligen visade att mitt flimmer var borta och att hjärtat nu slog som det skulle. Jag märkte inte så stor skillnad, men vissheten om att det var bra kändes god och jag gick med lätta fjät ner mot utgången där jag, följande lillasysters exempel, firade den lyckligen genomförda operationen med semla och kaffe. Kanske inte på världens mysigaste kaffe och inte till direkta motalapriser. Men ändå.
Sist tog jag Taxi hem. Helt onödigt eftersom jag lika gärna kunde åkt buss, men Anna var obeveklig och tilltrodde mig ingalunda krafter nog för en vådlig bussfärd genom stan. Och nu skall jag snart sova. Inte för att elkonverteringen gjort mig trött, men för att jag hade lite svårt att somna i natt...

Monday, January 25, 2016

Idrottsgala

Det kändes väldigt gott att ha en hel tom dag framför sig. Utan hund och utan ... ja, så mycket mer var det inte utan ty jag har ju läxhjälp på måndagar. Jag gillar inte att ha min tid uppknuten, men i ett svagt ögonblick tackade jag Ja till att medverka en timme i veckan i en innebandyklubb söder om stan. Det ger ingen ekonomisk vinning, men en himla massa pluspoäng och ingen kan säga att det är jobbigt.


Ungdomarna sitter med sina läxor och vill ytterst sällan ha hjälp. Men de har en hel timme för skoljobb och det är nog värt en del det också. Det tycker åtminstone föräldrarna och det kommer alltid folk till måndagskvällarna. Så även ikväll då fyra ungdomar satt dödstysta kring bordet och läste svenska, kemi och matte. Särskilt glad var nog minste grabben Grus, som för första gången fick vara med de stora grabbarna och som tog sin läxa på största allvar.



Men detta med att ha en tid fram mot skymningen gör att hela dagen känns så begränsad att jag struntade i att åka ut till stugan. Där vill jag helst känna att slutpunkten för dagen ligger diffust fram i skymningen. I ställe satt jag hemma och skrev rent mors dagbok, läste och hade det allmänt gott. Jag tog mig också samman och gick min första motionspromenad sedan den där dagen i Paris, då dotera lurade ut mig på en sjumilavandring med barnbarnet.


Idag tog jag det lugnare och gick runt kvarteret. En kanske inte helt rolig väg, speciellt inte i det rådande slaskvädret, men jag hade hörlurarna på mig och hann lyssna på två avsnitt av Nicke Lilltroll under de tjugo minuter jag var ute och gick. Det var riktigt skönt. Jag stannade till ett tag och såg på isrännan, som en bogserbåt drog upp i morse och tänkte på Annas gamle kompis, som bor på andra sidan, och som brukade testa den nybrutna isen när han vinglade hem efter sena festkvällar i Solna. Han drattade aldrig i. Men själv skulle jag inte våga testa.

Och nu sitter vi och tittar på idrottsgalan. Här känner man i alla fall igen pristagarna och slipper se en massa tondöva nykomlingar som inte kan sjunga utan står och pratar till entonigt oljud.

Sunday, January 24, 2016

Ommöblering

Efter en lugn morgon, med kaffe och kaka i sängen, statt vi upp och nu började vi verkligen plocka med de sista kassar och påsar, som stått uppradade här sen min inflyttning i fjol. De innehöll saker av kategorin, kasta-nu-eller-spara-och-kasta-sedan. Tyvärr hann Anna se en del av sakerna så allt kunde jag inte slänga men bra mycket hann jag smussla undan.


Hur som helst hade vi nu berett så mycket plats att vi kunde börja med omflyttning av möbler och det första att röra sig blev blå skåpet.


När detta nu fått ny adress kunde vi vrida på sängen inne i Paulas rum och därmed skapa ny och stor golvyta. Snart står det inte på förrän vi kan flytta ner skrivbordet som står och vantrivs uppe på vinden.


Vädret har nu slagit om bjuder på nära nog plusgrader utomhus. Jag kunde stå på balkongen en bra stund och se hur två små barn lekte alldeles spontant med sina pulkor utan att den minsta lilla surfplatta var inblandad. Inte nog med det. För en kort stund vände vinden också från Sumpan mot oss och jag hörde hur kyrkklockan ringde till högmässa. Jag hörsammade icke kallelsen...


Jag for i stället ut till stugan medan Anna fortsatte med städdetaljen för att leta upp avbitartänger. Hon skall jobba med ståltråd med sina små elever nästa vecka och just avbitartång är inget som ingår i normal skolutrustning. Det gjorde det inte i stugans utrustning heller. Jag fann nämligen en enda tång och den glömde jag dessutom eftersom jag satte mig på verandan en stund och njöt av friden i ett tyst och svalt rum, när skymningen sänker sig i skogen utanför.
 

Jag njöt också av ett trivsamt samtal med en kär lillasyster och allt som allt slutade det hela med att jag for hem utan tång. Det gjorde nu inte så mycket eftersom jag fann hela fem tänger i verktygslådan så de små liven lär klara sig nästa vecka.


Igår kväll satte vi upp nya, handbroderade gardiner i köket och de har verkligen skapat en skön stämning åt hela köket. De pryder utan att stjäla ljus och gör människan glad, bara av att komma in i rummet. Så skall gardiner vara.

Saturday, January 23, 2016

Nu är glada julen slut, slut, slut...

Och idag började vi plocka undan tomtar, stjärnor och ljusstakar, som stått framme sedan i advent. Detta skulle ses som inledningen till fortsatt röjande i smårummen och för att komma någonstans där behövde vi de plastbackar vi sett ut och som passar precis under sängen. Vi behövde också titta efter en ny och betydligt smalare hallmöbel. Den vi har tar mest plats och rymmer mest skräp.


Så vi började med att fara ut till Barkarby för en rundtur i Kamprads butik. På vägen dit stannade vi till och lät bilen få genomgå ett stort program på en biltvätt. Den har nu blivit så smutsig att knappt ens skatteverkets kameror kan fånga registreringsnumret, när man passerar en trängselstation. Det kanske är bra, men det skadar nog bilen mer än det nyttar min plånbok, så vi körde in i en automattvätt. Det gjorde underverk.


Ute i Barkarby traskade vi omkring och handlade, förutom plastbackarna, en ny kaffebryggarkanna och en lyxig räksmörgås. Den gjorde oss gott. Väl hemma började Anna i rask takt att plocka undan julen och sätta upp nya gardiner och allt blev så fint. Vi har länge talat om att börja restaurera köket och plötsligt undrade Anna vad det är vi väntar på vad gäller det projektet. Det undrade jag också och plötsligt enades vi om att sätta igång nästnästa vecka. Då skall jag ha jycken så veckan är ändå förstörd och då kan jag lika gärna börja jobba med målarpenslar och skurtrasor.

Friday, January 22, 2016

Fredagskänsla

Idag slog det mig att fredag är en viktig dag för många människor. På Facebook har den ena efter den andra brustit ut i hyllningar till fredagen. På sätt och vis känns det skönt att inte vara med i den där hyllningskören längre. För på en fredag följer ju obönhörligt förr eller senare en söndag och på söndagen fylls sinnet av ångest inför den kommande veckans utmaningar. Sådant slipper man som pensionär!

Min fredag har jag ägnat åt i huvudsak två saker Jag har försökt väcka liv i en gammal (5-6 år) dator, som Anna haft stående här länge och som varit fullkomligt nedlusad av virus och fördröjande småprogram. Jag har ju kostat på mig att köpa ett riktigt antivirusprogram och insåg att det kan jag köra på fler datorer än min egen. På Annas till exempel. Så jag har installerat antivirus och sedan kört diagnoser och uppdateringar och rensningar och jag tycker den gamla maskinen folkade till sig riktigt bra mot slutet av dagen.

Jag har också ägnat mig åt att försöka måla en gammal bild av ladugården i Remmene, men det gick inget bra. Det som skulle blivit en nostalgisk tillbakablick från barndomens lyckliga dagar såg mest ut som en dåligt utskuren märgpipa. Men, jag vill gärna göra den där bilden så nästa vecka, när jag slipper ha hunden, skall jag sitta ute i stugan och göra ett nytt försök.

Kvällen ägnades TV och till den gjorde jag en god smörgås med räkor, lax, ägg och avokadoröra. Nu har vi sett På spåret, som inte gick så bra, och nu ser vi Skavlan. Han sa nyss att "i Norge brukar vi ge barna akvavit, för att rädda dom från idrotten". Synd att inte Petter Nordhäng tog mer fasta på det..

Thursday, January 21, 2016

Nya uppgifter

Jag har inte bara postat brev idag. Jag har också varit ute i stugan och kollat musfällan. Tyvärr hade jag med vovven, som inte tycker om detta. Men nästa vecka slipper jag henne! Idag var det ingen mus alls i fällan och det kan man ju tolka som att de antingen lärt sig eller att de tagit slut. Så v'l är det nog inte så jag flyttade på fällan för att mina små fiender skall möta den på en annan plats och kanske tro att den inte är lika farlig längre.


För egen del hade jag med mig en semla ut idag. Jag hade nämligen vågat mig upp på vågen i morse. För första gången i år och till min stora förvåning visade den tvåsiffrigt! Det bara måste man ju fira men i butiken fanns det bara semlor i tvåpack. Nu är det ju så att Anna mycket framgångsrikt börjat följa ett viktväktarschema denna vecka och jag vill ju inte förstöra för henne så semla nummer två tog jag hem och gömde på ett säkert ställe. Jag får offra mig och peta i mig den själv i morgon.


Resten av eftermiddagen ägnade jag åt att börja på en ny målning och klockan sju for jag iväg till körens ordförande, som skulle introducera mig i en uppgift jag aldrig haft tidigare. Jag skall bli kassör i kören. Han tog sin informationsuppgift mycket seriöst, men jag fattade väldigt snabbt och fixade raskt i ordning ett excelblad för bokföringen när jag kom hem. Och nu har vi sett antikrundan och mästerkocken och skall strax sova en välförtjänt sömn.

Dumdristigt

Nu har jag postat en bevittnad fullmakt till min kära syster där jag ger henne rätt att ta tillvara mina intressen inför en kommande bouppteckning. Genast som jag släppt taget om kuvertet och hört det dunsa ner i brevlådans botten slår det mig hur dumdristigt ansvarslöst jag agerat. Jag borde naturligtvis ha avvaktat med att posta denna fullmakt tills dess att jag fått en kallelse till förrättningen så att jag i lugn och ro kunnat kontrollera att inga oegentligheter planerades från snikna medarvingar.



Det verkar ju nämligen som om värdet av lösöret inte kommer att tas i beaktande vid den kommande bouppteckningen! Kanske skall inte nerkissade nattlinnen och trasiga koftor värderas alltför högt, men begagnade skor och tofflor går det alltid att få en krona eller två för. Men vad ännu värre är! Jag har inte kontaktat skatteverket för att ta reda på vilka regler som gäller vid bouppteckning. Med kännedom om bouppteckningsmännens minst sagt tvivelaktiga vandel inser jag redan nu hur grundligt lurad jag kommer att bli i denna affär.

Men - det kan jag leva med. Jag saknar moster Lisa och det känns värre.

Wednesday, January 20, 2016

Vaccinerad

Jag tillhör numera en riskgrupp när det gäller den årliga influensan - över 65 och behäftad med hjärtflimmer. Men för att bli vaccinerad måste man vara frisk och jag har länge varit småförkyld nu. Första gången jag var hos doktorn och trodde jag hade astma, fick jag en återbesökstid idag och den använde jag till att fråga min doktor om jag kunde ta min spruta trots snuvan.

Det visade sig gå bra. Är man endast lite snuvig och inte har feber så går det bra att ta spruta mot influensa. Ibland får man den känslan av att det även borde gå att vaccinera folk mot dumhet, men just det vaccinet verkar inte uppfunnet ännu. Lilla vovven fick vara ensam hemma idag också, när jag var nere första gången hos doktorn på min gamla återbesökstid. Det klarade hon utmärkt.

Sedan fick hon vara ensam en timme till, när jag skulle ta sprutan. Det skulle ha gått fortare, men de var försenade på vårdcentralen, så jag kände nästan lite samvetskval mot lilla vovven. Jag tog ut henne på promenad så fort jag kom hem och hon fick roa sig på det sätt hon älskar - sniffa på kollegornas urin, avföring och andra utsöndringar. Hundjävlar är ta mej fan perversa!

Anna hade föräldramöte ikväll och meddelade, att hon inte skulle hinna äta i skolan, och det passade mig utmärkt. Jag hade nämligen köpt hem grejer för att göra oxsvanssoppa och jag satte igång så fort vi kom in från sista sniffningsturen. Jag gillar långkok och idag fick jag mitt lystmäte, när svansbitarna stod och puttrade i god buljong i nära fem timmar.

Jag var och hämtade Anna efter hennes möte (som hade gått väldigt bra) och vi kunde båda konstatera att oxsvans ger en god och mustig soppa. Men kanske inte helt viktväktarmässig den heller....

Tuesday, January 19, 2016

Årets första bild


Jag började min dag lite njutningsfullt genom att ställa mig och blanda till en liten pannkakssmet. Det blev bara tre styck men de utgjorde en alldeles utmärkt frukost. Måhända icke helt viktväktarmässig…


Sedan hade jag bestämt mig för att testa att lämna vovven ensam en riktigt lång stund. Jag var först ute med henne på den vanliga kissrundan och sedan släppte jag in henne och stack direkt iväg till bilen, som jag körde ut till stugan för att vittja musfällan. Jag ställde upp min iPad för att filma henne i sin ensamhet.


När jag återkom efter att ha plockat ut en mus (dagens skörd) och såg på elva minuter film, som fastnat, blev jag glad för jycken har inte sagt ett ord eller gjort ett enda ylande, utan helt enkelt gått och lagt sig i sin korg och legat där tills jag kom åter efter en och en halv timme.


Jag hade ju med mig målargrejor igår och idag satte jag mig vid köksbordet och gjorde årets första målning, ett försök att måla ljuset i ett stilla vinterlandskap, sett genom ett köksfönster. Det blev kanske inte just det ljuset, men det syns i varje fall vad det skall föreställa.


Sist idag var jag på vårterminens första körövning, som nu ägde rum i vår nya träningslokal i allaktivitetshuset. Vi hade ett kort möte efteråt, där vi talade lite om programmet inför våren. Det var också lite struligt i början eftersom vi var kallade redan kl sex men vår ledarsugga kommer inte förrän kvart i sju, men då blir det fart på övningarna. Hon är mycket bra, och utan henne är vi som en flock vilsna vildsvin.

Monday, January 18, 2016

Vardag igen

Det känns som att vardagen började idag och det kändes bra. Anna och jag åt frukost och sedan vilade jag lite en gång till innan vovven och jag for ut till stugan. Det var kallt (-5) och vackert men jag stannade inte så länge ändå. Mest för att jag glömt ta mina mediciner och dessa får jag inte hoppas över.  Dessutom är det jobbigt att ha med en hund som absolut inte vill vara med.

Jag vet inte om hon är rädd för stugan eller bara tycker det är så himla tråkigt så att hon stretar emot. Hur som helst är det nog egentligen skönare att vara där under heldagar utan jycken. Nu gick det bra den stund jag var där. Hunden satt i sängen och jag hade på kaminen så att ingen av oss frös. Jag tog min kaffekopp och sedan fyllde jag mina tre fröautomater innan jag gjorde det roligaste - vittjade musfällan.

Även denna gång satt där två musar i fällan och jag slängde ut dem i skogen till mat åt hungriga rävar och kråkor. Sedan trädde jag snören genom hålen, hällde i müsli och ställde ut klossen till allmän beskådan för gästande små möss.

Jag passade också på att titta in i matkällaren och det var glädjande. Råttgiftet står kvar orört, så de små odjuren har nog inte varit där. Dessutom har det inte frusit i de burkar och flaskor som står där trots att vi har haft hård kyla på mellan -5 och -20 de senaste veckorna. Julmusten, som står i köksavdelningen är is men den i källaren flyter fortfarande. Det känns bra.

Efter någon timme for jag hem igen, lastad med akvarellgrejerna, för jag känner att jag vill måla lite igen. Eftermiddagen ägnade jag sedan åt att ladda tvättmaskinen, så den var klar att dra igång, lagom till Anna kom hem. Själv fixade jag middag och for sedan till terminens första läxhjälp. Jag hade ett tag tänkt ta tunnelbana, bara för att slippa trängselavgiften, men så slog det mig att jag ju faktiskt får reseersättning och att det går så mycket fortare med bil så jag tog den.

Det ångrar jag inte nu när jag sitter här hemma igen, bekvämt tillbakalutad i favoritfåtöljen och följer Guldbaggegalan med ett öga och bloggen med det andra.

Sunday, January 17, 2016

Hemåt

Idag var det sista dagen för den här korta trippen och hela dagen gick i väntans tecken. Det är lite tragiskt när en människa, som lever för att prata, inte kan höra vad andra säger utan hela tiden måste ropa va. Kanske att hon nu kan komma till insikt om att gå på en hörselkontroll i stället för att bli förbittrad över försynta antydningar om att en sådan är av nöden.


Vårt plan skulle gå fem över åtta men redan vid femtiden satte vi oss i bilen och körde ner på Luleå Airport. Vi kom dit redan vid halv sju och satt sedan i lugn och ro och väntade in vår avgång. VI hade fritt wi-fi på flygplatsen men vad mera var. Vi hade det även ombord på planet så jag kunde sitta med min flygradar-app och följa min resa. Det var kul. Jag skrev även en och annan hälsning till omvärlden högt uppe ifrån skyn.


På Arlanda kom vi fort till vår flygbuss och vi slapp åka ända in till cityterminalen eftersom Jimmy kom och mötte på det vanliga stället. Med vovve. Jag skall ha jycken hela veckan nu och sedan kommer jag att slippa den hela nästa vecka. Det ska bli underbart! Det kommer att köra ihop sig vid något tillfälle men då får Paula ta hand om hunden själv, eftersom hon inte klarar att vara ensam. Men det löser hon säkert!

Nu är vi hur som helst hemma och det känns underbart. Nu vet jag inga trista resor inom den närmsta framtiden och jag får hoppas att folk håller sig friska så det inte blir fler begravningar heller på ett tag.

Saturday, January 16, 2016

En rustik måltid

Dagens begivenhet var den måltid, som Kicki och Jonny bjöd oss på kl fem i eftermiddags. Ett gammalt hederligt renkok, där feta bitar av köttet fått koka sig möra under många, långa timmar. Till detta serverades klimpar av renblod, kokt rentunga och rotsaker i fet buljong. 


Egentligen fattades vissa delar även om jag inte vill sträcka mig till att använda ordet sakna. Till ett riktigt renkok hör pischka, som är feta gula klumpar av renens underhudsfett samt märgben med en träpinne för att peta ut benmärgen. 


Nu blev vi rejält mätta ändå och lyckades med viss möda peta i oss av chokladkaka och apelsinglass till dessert. Efter detta var jag så mätt att jag drog mig tillbaka till TV-soffan och nära nog föll i slummer. Och nu har vi drsgit oss hem till svärmors stuga igen och där spelas just nu vidriga oljud i något som kallad P3-galan. 

Djuret på bilden är en gigantisk och mycket snäll hund, som bara fick titta på desserten

Tidigare idag har vi bl.a. plockat ner julgranen men däremot inte alla de tomtar, som står på varje plan yta. Här fuskar man inte bort julen. Jag har oclså fortsatt läsa min julklappsbok av Karin Bojs om hur hon följt sin släkt 54000 år bakåt i tiden genom DNA-analyser. 

Friday, January 15, 2016

Begravning igen

Idag var det alltså begravning efter gamla distriktssyster Rut, som tjänstgjort i socknen sedan urminnes tider och nu, i en ålder av drygt etthundra år, hade gått och dött strax före jul. Jag hade trott, att en människa, som levt så länge och gjort så mycket, skulle samla en sådan mängd människor att de knappt fick plats i kyrkan. Men det fick de. 


Är man 100 år har alla syskon, vänner, bekantingar, klienter hunnit dö undan och nu var vi bara drygt tjugo i kyrkan och ännu färre vid lunchen i församlingshemmet efteråt. Anna och jag hade ju en icke oviktig del i ceremonin eftersom vi lovat dottern C att sjunga. Valet av sång hade till slut fallit på Violetta Parras "Jag vill tacka livet".


Jag kompade på gitarr och brummade med, men Anna har en fantastisk sångröst och det hela avlöpte väldigt väl. Speciellt roligt var det att prästen, Bertil Fors, tog upp titeln i sitt begravningstal. Roligt var det också att få överraska de församlade med att vi kunde framföra en så vacker sång såpass bra.


Efteråt blev det lunch och telegramläsning i församlingshemmet där jag nu varit fyra gånger sedan i våras - tre begravningar och en julotta. Jag räknade snabbt ut att detta var det tionde dödsfallet i min närhet sedan pappa dog. Fast jag kan ha glömt någon där. Med tanke på att man nu når en lite äldre fas i livet så lär väl antalet begravningar inte heller minska.


Begravningen hade börjat redan klockan elva och strax efter två for vi hem och då var vi så mätta och belåtna att åtminstone jag vilade middag någon timme. Sedan har vi inte gjort så mycket mer idag. Svärmor hör inte ett smack vilket inte hindrar henne från att inleda samtal. Själv roade jag mig med att ställa samman ett fotoalbum från kyrkan, på Facebook, med så stark sekretess att bara vi allra närmaste har tillgång till bilderna. 

Sist spelade vi På Spåret och idag vann vi.

Thursday, January 14, 2016

Med Norwegian till Lappland

Idag var det så dags att sticka upp till Lappland igen. Och naturligtvis var det en begravning, som drog denna gång också. Gamla syster Rut har gått bort i en ålder av drygt 100 och eftersom hon var mor till Annas bästis C så var det självklart att vi skulle åka. 

Och för att spara tid så var det lika självklart att flyga. Tåg hade passat och blivit billigare men hade vi blivit stående fyra timmar när det var fem minuter kvar såsom i julas, så hade ju resan varit förgäves. Jag nämner detta med tåget för just idag fick jag ersättning från SJ för den förseningen. Ett fyrsiffrgt belopp som klang vackert i reskassan.


Anna hade packat sin väska redan igår och hade med den till skolan. Det går nämligen en flygbuss till Arlanda alldeles utanför så hon kan lätt ta sig dit. Själv fick jag dra mig in till Cityterminalen som vanlig men den vägen kan jag så bra nu. Jag känner mig som en riktigt van flygresenär. 


Som vanligt for jag också in rätt tidigt. För att insupa atmossfär och en god öl.  Samt en måltid. Jag fick ett perfekt bord med utsikt över start- och landningsbanor och dit beställde jag något som hette Enchillada och en stor kall öl. Jag mådde gott. 


Efter en stund dök svåger Anders upp och strax efter kom Anna och sedan var det strax dags för avfärd. På bara en dryg timme var vi uppe i Luleå och jag tänkte på alla de långtjatiga resor vi gjort den vägen med bil. Idag blev det också bil men det var svågerns, som stod och väntade, varm och go i iskylan, eftersom han sänt ett sms, som startade motorvärmaren. 

     Bron över Lule älv vid Vuollerim

Vi har framme i Murjek vid åttatiden där en rejält stendöv, ynklig och mycket lunginflammerad svärmor tog emot. Hon blev dock märkbart piggare av att vi kom och kvällen förflöt under skrikande samvaro. C kom med gitarren mot slutet så att vi kunde öva en sista gång innan morgndagens föreställning.