Hemåt

Idag var det sista dagen för den här korta trippen och hela dagen gick i väntans tecken. Det är lite tragiskt när en människa, som lever för att prata, inte kan höra vad andra säger utan hela tiden måste ropa va. Kanske att hon nu kan komma till insikt om att gå på en hörselkontroll i stället för att bli förbittrad över försynta antydningar om att en sådan är av nöden.

Vårt plan skulle gå fem över åtta men redan vid femtiden satte vi oss i bilen och körde ner på Luleå Airport. Vi kom dit redan vid halv sju och satt sedan i lugn och ro och väntade in vår avgång. VI hade fritt wi-fi på flygplatsen men vad mera var. Vi hade det även ombord på planet så jag kunde sitta med min flygradar-app och följa min resa. Det var kul. Jag skrev även en och annan hälsning till omvärlden högt uppe ifrån skyn.

På Arlanda kom vi fort till vår flygbuss och vi slapp åka ända in till cityterminalen eftersom Jimmy kom och mötte på det vanliga stället. Med vovve. Jag skall ha jycken hela veckan nu och sedan kommer jag att slippa den hela nästa vecka. Det ska bli underbart! Det kommer att köra ihop sig vid något tillfälle men då får Paula ta hand om hunden själv, eftersom hon inte klarar att vara ensam. Men det löser hon säkert!

Nu är vi hur som helst hemma och det känns underbart. Nu vet jag inga trista resor inom den närmsta framtiden och jag får hoppas att folk håller sig friska så det inte blir fler begravningar heller på ett tag.