Black is beautyful

Idag har jag så äntligen kommit dithän att jag börjat med renoveringen av lägenheten. Jg har köpt färg och tapeter ochfick uppleva ett stort köpcentrum en måndag förmiddag. Jag och några pensionärer och folk som kan tänkas stå utanför arbetsmarknaden rörde oss i butikerna. Jag känner mig tydligen inte riktigt pensionärsfäig ännu.

Ganska ödsligt på Överby, men en och
annan pensionär staplade omkring

När jag kom hem la jag ut mina inköp på golvet och började sedan med förberedelser för målning. Bort med alla tavlor och tillhörande krokar och spikar. Fram med dammsugare och ta bort smuts, damm och spindelväv. Sedan dags för maskeringstejp och skyddspapper. Först därefter blir det målning. Det skall erkännas at det inte känns jätteroligt men jag får se det som en investering för att få lägenheten såld och att få den såld till lite bättre pris.

Detta skall i sinom tid bli nytapetsering i sovrummet
och nymålat i vardagsrum, hall ochkök

Men först måste jag skydda lister och parket

Jag blev klar med första strykningen idag och räknar med att göra färdigt i morgon

Klart för målning

Lite lek innan jobbet börjar

Påbörjat

Första strykningen klar och nu gör jag kväll

Hemåt

Söndag och veckan i storstan avlöses av en vecka på västkusten där jag nu planerar att äntligen börja med tapetsering och målning av lägenheten för att få den i säljbart skick. Ett jobb av den art som är betydligt besvärligare innan man börjat med det. Jag for från det nya hemmet vid tiotiden i förmiddags och kom till det gamla vid sjutiden. Men då hade jag också hunnit med ett rätt hyffsat långt besök i Remmene och lilla moster, vilket gav mindre omväg än om jag tänkt mig dit, fram och tillbaka en vanlig vardagskväll.

Jag glömde faktiskt fota idag så den här
bilden är stulen från Wikipedia

Som vanligt rastade jag i Ramundeboda och där var solen så mild att jag tog min lunch utomhus. Det var jag dock ensam om. Sedan fortsatte jag i rask takt söderut. En tanke om att besöka platsen för Ymseborg utanför Mariestad sköt jag på framtiden, när nu Remmene blivit aktuellt. Väl framme där besökte jag först kyrkogården där jag tog en halvtimmes meditation och umgänge med förfäderna - i total glömska av att det idag är fem år sedan mamma dog. Eivor, som påminde mig, tyckte att det kändes som ett hälsotecken eftersom inte heller hon hade kommit på det av sig självt utan mer av en slump.

Utsikt från Stora sten mot stationen (Som inte finns längre)

Lagårn

Mangårdsbyggnaden

Tomten

Lisa var glad och pigg och hade kaffebröd hemma så jag tog med de bullar jag köpt till stan. Det är ju så mysigt att sitta vid köksbordet med en fika på måndag morgon när alla andra går till sina jobb. Jag passade också på att testa den nya panormafunktion som dykt upp på min iPhones kamera efter det att jag uppdaterat den till iOS7. Resultatet syns ovan.

I iPhonens sken

Hela dagen har vi gått i våntan på att få åka vår årliga resa med smalspårigt ångtåg i Mariefred. Säsongen avslutas alltid sista helgen i September med ångtågens dag och sist ut är en resa t.o.r. Läggesta där vagnarna är upplysta med fotogenlyktor. Oerhört trivsamt att ge sig ut i den sörmländska natten på dessa smalt smalspåriga tåg.

Ett litet tåg står inne och väntar på att mörkret skall falla

Väntetiden ägnade vi åt att röja i en av Annas överfyllda garderober. Vi slängde faktiskt en del och det vart lite luft i garderoben, men jag är glad att Anna inte är med när jag röjer i mina garderober i Trollhättan. Hon skulle gråta blod om hon såg hur det gallras där. Till sist var vi dock klara och for iväg til Mariefred där Robert, Carolin och Joel mötte upp. Vi började med att besöka en liten restaurang intill stationen och redan där rök hela veckans bonuspoints i en väldigt god pizza. Tur jag får nya poäng på måndag. I morgon skall jag väl klara mig på dagsransonen.

Sedan vart det så tågresa och en positiv nyhet i år var att man tänt kaminerna i vagnarna också. En behaglig värme mötte oss men av fotogenlampans sken vart inte så mycket. Dess svaga ljus drunknade i skenet från våra iPhones när vi delade med oss av upplevelsen till en väntande omvärld. Om själva resan är sedan inte så mycket att säga. Att skaka fram i dessa små vagnar är en sak som skall upplevas.

Vi sitter bekvämt tillbakalutade i vår andraklassvagn.

Däremot vart vi väldigt besvikna när vi kom tillbaka til Mariefred ty när vi skulle gå till kaféet som vi alltid brukar göra så höll de på att räkna ihop dagskassan och hade stängt. Jag skrev ett surt inägg på mitt tågforum när vi satt på en bensinstation mitt emot järnvägsstationen och drack kaffe ur automat med morotskaka. Inte alls samma sak som järnvägscaféet.

Idol 2013

Dagen har varit händelselös och det är skönt. Vi har suttit, legat, ätit, slöat ute i stugan, Noomi och jag. Det har varit lite mulet och småregnigt och därmed en anoing mildare så vi har varit mycket ute i verandan. Fast då måste man ju ha kaminen påslagen vilket gett en behaglig temperatur. Mest har jag suttit och njutit av mitt verk och den enda bild jag publicerar idag är utsikten från soffhörnet när jag vilade där en stund.

En utsikt med god karma...

Jag har också börjat på en ny bild från Remmene men den är inte klar ännu. Jag avslutade dagen med att städa och diska, för nästa gång jag kommer hit har jag med besök från Trollhättan och då måste det se bra ut.

Ikväll sitter vi nedsjunkna i soffan och ser på Idol och det var länge sedan. Både Idol och soffa ty mest hela sommaren har vi varit ute vid stugan på helgerna. Mina kollegor suckade en gång tungt inför alla möjligheter jag har som besöker huvudstaden varenda helg men då tröstade jag dom med att även hör sjunker vi ner i soffan framför TV:n på fredag kväll. Fast i morgon blir det kultur för då skall vi åter åka ångtåg på liten smalspårig järnväg i fotogenlampans sken...

Varde ljus

Det skrivs fredag förmiddag den 27 sept i höjd med elvakaffet. Detta firar jag naturligtvis ute i stugan och vid min sida ligger en liten vovve och sover under sitt täcke. Det är kallt här ute nu och jag har ställt kaminen i hörnet så att värmen strålar emot mig där jag sitter med hela skogen utanför de glasklara fönstren. Det hände inget särskilt igår mer än att det blev lite sent eftersom vi avslutade dagen hemma hos Paula, där vi hämtade en liten vovve och lämnade det element jag fått av Eva och som kanske skall skingra kylan i deras lägenhet. Där åt vi kvällsmat, en god tomatsoppa och fastnade sedan framför TV:n i ett par matlagningsprogram.

Dagen hade annars börjat med en, i all sin enkelhet, mycket lustfylld syssla; att gjuta ljus! Jag bränner en hel del ljus ute i stugan nu för att hålla värmen där. Det räcker med några blockljus för att få det varmt och behagligt, men dessa ljus har ju en tendens att gräva ner sig i djupa grottor och lämna allt stearin på kanterna kvar. En massa sådana kanter har jag samlat på mig och på morgonen smälte jag några i vattenbad och hällde upp i formar gjorda av engångsplastmuggar. Dessa blir alldeles lagom stora för att inte lämna en massa kanter efter sig.

Först häller jag lite i bottnen för att täta hålet mellan veke och plast. Det droppar lite, men dropparna faller ner i smältburken igen och snart är bottnen tät.

Bottnen görs klar

Då fyller jag formen helt och låter den stelna. Efter en timme var de tillräckligt stela för att jag skulle kunna ta dem med ut till stugan och där blev de snart genomhårda i kylan.

Formen fylld och stearinet skall nu steln

Sedan var det bara att ta ur dem ur formarna, ställa dem på ljusbrickan och snart spreds åter dess goa värme i stugan. Det gäller bara at öppna dörren lite när man märker att det börjar bli brist på syre ...

Ljusen värmer och lyser upp på ljusbrickan

Det blev sju ljus när allt var klart och då har jag ändå mycket ”stearinskrot” kvar.

Från min svampskog

På eftermiddagen tog jag mig en runda för at kolla läget på svampfronten. Det har regnat en del nu så fukten skall inte vara något problem. Kylan däremot. Det behövs nog lite mer värme för att svamparna skall titta upp. Jag har hur som helst enväldigt vacker svampskog som ibland bjuder på hänförande utsikter. 

Skörden är ännu lite mger

Sist, innan det var dags att åka in till stan, började jag måla på en bild av gamla stugan i Remmene. Måste ju hålla nördfaktorn vid liv.

Julkort

Idag har jag bara njutit av att vara pensionär och inte gjort ett skapande grand nytta. Om det inte räknas som nyttigt att måla julkort. För det blev klart under dagen och sedan har jag bara ätit och läst och tittat på naturen och - frusit. Ty det är kallt nu och jag inbillar mig att det är kallare än normalt. Jag har mest suttit  inne i storstugan där det går att få fin värme med enbart stearinljus.

Det blir även varmt inne på verandan om jag sätter på kaminen men det känns som slöseri att använda fotogen till att värma upp ett utrymme där det fortfarande är stora luftspalter ut och in. De blir till att klippa isär ett liggunderlag och forma skumplastyrör av detta också. Jag avstod från att sova över ty det lät lite väl fanatiskt i det här vädret och Anna blev glad över att få skjuts hem

Rörtätning

Jag har som vanligt varit ute i stugan och idag kunde jag konstatera att korrigeringen av takpapp igår haft avsedd verkan. Det har regnat av och till och inte en droppe har kommit in. Vi har också haft besvär med att fröer och tallbarr blåser in genom luftrummet mellan reglar och takplast vid gavlarna. Men så har Anna upptäckt att det legat skumplastisolering för värmerör på hennes skola. Hon tog hem rören igår och idag testade jag. De passade perfekt in som dammhinder på gaveln, men räckte inte till den andra gaveln så jag får köpa till några mer.

Syns den grå skumplaströrsiisoleringen?

Detta tog inte lång tid så jag inledde i stället en aktivitet som jag väntat på länge men inte ansett mig ha tid till - akvarellmålning. Jag börjar med julkort men avstår från att beskriva dem eftersom det skall vara en överraskning till mottagarna i jul. Idag är det för övrigt tre månader till julafton. Till yttermera visso är det min namnsdag idag. Det visste Martina men det visste inte jag.

Bild från julkortsatteljén.
Fast själva kortet får ni vänta på....

Dagen avslutades med att jag körde Anna till hennes steelpanspelning. Hon hade konferens som hon inte ville missa men kunde ändå hinna vara med på andra hälften av spelningen om jag körde och det gjorde jag så gärna. Jag var med under spelningen och körde sedan hem en deltagare som annars hade fått kämpa med sitt oljefat på tunnelbanan.

Kallt på verandan

Sedan Anna gått till skolan for jag ut till stugan och där var det kallt. Höstkylan har smugit sig ner norrifrån under natten tillsammans med en isande kall nordanvind. Jag fick ge upp, trots att solen faktiskt sken vackert, och sätta på fotogenkaminen. Det blev varmt och gott omkring mig men ganska snart insåg jag hur slösaktigt det är att bränna upp en massa fotogen för mig ensam. I stället tände jag ett antal stearinljus inne i "storstugan" och på mindre än en halvtimme var det 25 grader varmt därinne.

Ett vackert, men kallt, rum

Jag ägnade dagen åt att skissa på lite målningar jag skulle vilja göra.  Några remmenebilder och ett julkort. Jag har ju ett stort skissblock nu så jag kan sitta och planera mina målningar bättre. Jag har också haft lite facebook-kontakt med stackars före detta kolleger som suttit på studiedag om lärande bedömning (Jag ryser vid blotta tanken) och som önskat att även de varit pensionärer och tillbringat måndag förmiddag i full frihet i en liten stuga ute i stora skogen. Jag har uppdaterat min iPhone och då fått en panoramafunktion på kameran som gör att jag kan visa verandan i hela sin bredd. Den ser nu större ut än vad den verkligen är.

Spärrbommen sticks in i en kloss på ena sidan och
låses med en fönsterkrok på andra. 

Hemslöjdad låskloss

Jag var även något lite aktiv med stugan. Det har då och då droppat in lite regnvatten på gaveln, konstigt nog sedan jag tätat till glipan mellan stugan och verandan med lappar av takpapp. Jag gick upp på taket för att täta med lite silikon och upptäckte då att jag av ren tanklöshet lagt lapparna så att det bildades en prydlig liten ränna in under taket. Detta fixade jag lätt till. Jag har även konstruerat en bom för utsidan av vikdörren. Detta har jag tänkt länge, men idag vart behovet akut sedan jag märkt hur dörren slog i den hård vinden. På bilderna ovan kan man se hur jag gjorde. Lägg speciellt märke till den snyggt formade klossen i bortre ändan. Den har jag format med hjärtumsyxa. Jag är nog lite händig.

Afternoon tea

För mig har Afternoon tea hittills varit en tom term, som mer markerat ett klockslag än en måltid. Så är det inte längre. Anna fick i fjol ett presentkort på Afternoon tea på Hotell Lady Hamilton i Gamla Stan och idag fick vi för oss att äntligen använda detta. Vi tog med oss Carolin också som är musikeränka denna söndag.

En läcker buffé väntade oss innanför dörrarna

Vi kollade först in hur övriga gjorde för att det inte skulle bli fel

Klockan tre öppnade dagens andra sittning och vi hade väl trott, lite till mans att det relativt höga priset infikerade lyxigt dyra scones. Icke så. Det fanns scones, men det fanns ett flertal marmelade, snittar, teer och små goda bakverk vilka allt sammantaget väl motiverade priset. Vi hade inte ätit sedan frukost och lämnade stället så mätta att vi inte lär äta förrän det är dags för frukost nästa gång heller.

Först en tallrik med snittar och scones.
Och jag nöjde mig nog inte med en
sådan tallrik om sanningen ska fram.

Sedan följde en (nej kanske flera) tallrikar
med många pyttesmå läckerbitar

Efteråt strosade vi sakta genom stan tills vi ramlade ner i en tunnelbana och forslade oss hemåt. Det har fortfarande nyhetens behag att uppleva söndageftermiddagar och kvällar i vissheten att de inte följs av en måndagmorgon på jobbet. Jag känenr mig otroligt priviligierad.

Helgdagskväll i Högdalen

Detta skrivs söndag morgon ty det vart lite sent igår kväll. Vi, Anna, Anders och jag, var nämligen hemma hos Pelle och Gabbi och barna för att se hur deras lägenhet tog sig ut sedan Stockholmshem kostat på dem nya tapeter. Det såg fint och nytapetserat ut. Förutom redan uppräknade var även Robert, Carolin och Joel med samt Paula och Jimmy och pappa Lennart. Robert är tillfälligt hemma från exilen i Småland men vart direkt knäckt av förödelsen under stambytet och lär snarast återvända ity han kan sköta sitt jobb varhelst det finns en internetuppkoppling.

Passionsblomma

Maten ordnade vi väldigt bra ty var och en tog med sådant som bör ingår i en sallad och sedan ställdes allt i skålar på köksbordet och var och en tog vad han ville ha. Efteråt samlades alla framför storbilds-TV:n, inte för att titta på fåniga program utan för att lösa bildgåtor från en iPhone-app, vilka på något mystiskt sätt syntes på TV:n. Ett betydligt mer aktivt sätt att umgås än att bara fånstirra på dumburken .

Vete - eller råg?

Ros

Tidigare idag hade Anna och jag varit ute och njutit av friden i stugan. Där kunde vi konstatera att den blida hösten är gynnsam för växtligheten. En passionsblomma jag fick av en elev i våras har nu börjat blomma om med sina fascinerande blommor. Jag har alltid tyckt att de påminner om de teckningar som vetenskapsmän använder när de skall visualisera ett virus. Jag fick också en ros i kruka i våras och även den står i bristningsgränsen till att slå ut sina nya knoppar. Till sist upptäckte jag att något, som ser ut som vete med korta spröt - kan de vara en rågvariant? - håller på att mogna i sålådan. Undrar hur de kommit dit? Kan jag ha planterat dem från de ax som grodde i fjol och som i sin tur härrörde från ett veteax jag stal på Frost åker i förfjol? I så fall är det nog vete trots allt.

Helgdagseftermiddag på verandan

Vi har med en mobil diskmaskin efter maten

Till storstaden

Det är alltid roligt att resa upp till stan igen och kanske var det därför jag vaknade redan halv sex och gjorde mig i ordning. Kl 7 prick kom jag iväg och redan 8 var jag i Källby och såg platsen i ett vackert gryningsljus. Jag tog en motljusbild på stenarna som jag blev väldigt nöjd med själv och la ut på Facebook. Men jag tog också en bild ner mot före detta grusgropen där barnen brukade springa när de var små.

Så här fin kan man göra en f.d. grusgrop

Med talböcker och pod casts i radion går resan fort. Vips var jag på min favoritplats, Ramundeboda, där de öppnar redan kl 9 och jag fick mig en kopp kaffe och fralla. Nästa stopp blev Örebro där jag bunkrade lite frukt och sedan stannade jag i Arboga och tog ett kort på en plats som hela gamla familjen bör känna igen, 5-dagars i Arboga 1991. Nu betydligt ödsligare.

Här var det betydligt livligare 1991 i juli

Sista stoppet blev min nya lunchplats, smalspårsstationen i Läggesta, där jag åt medhavd fisksoppa. Jag lagade en i tisdags som följt mig hela vecka och idag hade jag fyllt den stora termosen med varm soppa. Det gick bra med värmen men däremot var det lite svårt att skaka ut alla bitarna även om jag lyckades till slut. Sååterstod bara att ta sig igenom Essingeleden på eftermiddagstid och det var den långsammaste och segaste biten på hela resan med nära nog stillastående kö.

Ett arbetståg står parkerat framför stationshuset.

Nils nalle

Jag är inte klar med allt i lägenheten ännu. Skrivbordet och porslinsskåpen i köket är ännu inte genomgådda och röjda, men likafullt började jag idag med källaren. Jag har ett stort maffigt förråd, fyllt med mina och barnas saker. Eva har nu fixat en avnämare till vävstolen, men för att komma åt den måste jag röja väg så den kan tas ut. 

Räddad från förgängelsen till ett nytt liv på Irland

Erikas saker skall hon själv gå igenom men pojkarna har sett vad de vill ha och vad som skall kastas. Trots det gick jag nödtorftigt igenom deras lådor och kassar och det kanske var tur för jag fann en nalle som jag kände igen och som verkade alldeles för frisk för att få gå till krematorium. Jag trodde det var Anders´ så jag tog en bild och frågade om det stämde, men det visade sig vara Nils´ gamla. Den fick jag inte kasta, sa han, så det var ju tur jag gick igenom kassarna.

70 x 50 cm papper som fylldes med färg på max 30 min.
Inte så tokigt ändå.

Det hela slutade med två resor till pingstkyrkans Second Hand och en tur till Soptippen och sedan kände jag mig nöjd med min dag och roade mig med att måla en höstbild. Jag har mina riktiga färger och penslar i stugan, men nyttjade en låda med de allra billigaste skolfärgerna och ett par penslar ifrån 1 mm till 5 cm bredd och det vart inte så tokigt. Men jag känner mig lite stolt som faktiskt märker skillnad på en ask med alla vattenfärger för 25 kr och en färgkopp med en färg för 250:-

Första pensionen

Idag tog avvecklingen av lägenheten ett stort steg framåt i och med att Reto Återbruk var och hämtade de flesta av mina möbler. Två killar kom i en van och jag var orolig för att de skulle behöva komma flera gånger. Men de kunde stuva och allt fick plats. Innan de kom hade jag också hunnit med ett nytt varv till återvinningen där jag snart börjar ses som en av stamkunderna.

Vardagsrummet blir tommare och tommare

Till slut finns bara de saker jag vill behålla kvar.

Jag fortsatte sedan plockandet och har nu hunnit till lådorna med gamla vykort, brev och julhälsningar. Somliga har varit väldigt flitiga brevskrivare och jag får lite ont samvete gentemot Erika och Gunhild. Jag får skärpa till mig och börja skriva åtminstone ett kort då och då. Jag har ju frimärken liggande i plånboken.

Så här fin utsikt har man över nya Velandabron

Idag har jag fått ut min första pension och jag inser att jag kanske måste vänja mig vid lite nya rutiner. Det skall nog gå bra tror jag. Dagens pengatillskott firade jag med att köpa lite gott kaffebröd. Hur det nu var så blev det en Prinsessbakelse och den, tillsammans med en termos kaffe, fick följa med ut på utflykt. Först till en fantastisk utsiktspunkt över nya järnvägsbron i Velanda.

God fika i vacker miljö

Där fanns dock ingen bra fikaplats så jag fortsatte till Hullsjön, den plats i den här delen av västsverige som jag upplever ha den allra bästa karman. Jag satt länge vid bordet och såg ut över sjön och fåglarna - Häger, gräsand, grågås, ålekråka m.fl m.fl Och så serverade jag mig min pensionärsfika. På vacker medhavd keramik förstås. Jag har ett ganska så gott liv. Bara jag nu kan bli av med lägenheten...

En häger skall till att landa

Mums för en gammal mun, sa Ottosson

Det kanske någon gång har framkomit att jag håller på att skriva rent mors gamla dagböcker från början av fyrtiotalet. Det går lite segt ibland men nu har jag skrivit ett par kvällar i rad och ikväll stötte jag på en text som jag bara måste dela med mig av. Den är från Kristi Himmelfärdsdag den 22 maj 1941. Dagen har inte börjat så bra för henne. Hon har glatt sig så åt att ännu en gång gå riksmarschen och kanske slå sitt tidigare "rekord", det som kom i tidningen. Men när hon kommer fram till Herrljunga får hon veta att flickor bara får gå en gång. Hela mitt genusorienterade hjärta vrider sig i plågor inför det här men den 13-åriga Eva finner sig och traskar hem mot Remmene, följd av lite glåpord från snusiga bondtölpar som undrar varför hon inte går fortare...

Hon verkar dock inte ta så illa vid sig utan tillbringar eftermiddagen med att läsa och spela grammofon och skriva i dagboken. TIll slut är bara hon vaken och då kommer dessa rader:

Nu har jag satt fram en vickning bestående av ett glas mjölk och en veteskiva. "Det blir mums för en gammal mun, sa Ottosson" (Ett ordstäv efter en Haralds kompis John Ottosson, som Alice Skeppet är ”vilt förälskad” i.

Tänk om den lilla 13-åringen anat vilken kontakt hon i tidens fullbordan skulle få med Ottosson... Alice Skeppet kan möjligen vara en kusin till Eva, dotter till Martins syster Amanda. 

I övrigt har dagen bestått av fortsatt röjande i skåpen. Jag har lyckats samla material till en ny soptippsresa. Jag tog mig också samman och monterade ner dubbelsängen så att den får gå med i morgon. Madrasserna sparar jag dock för att ha en av dem i lilla stugan i stora skogen. Det vart plötsligt riktigt gott om utrymme i sovrummet och jag kan forsa fram utan att riskera slå knäna i en sängstolpe.

Än lever gubben

Ja, det kunde jag konstatera när jag besökte min gamle far i eftermiddags. De senaste gångerna har det varit ett virrigt vrak jag mött men tiden på hemmet på Kerstinsås med ordentlig vård har gjort underverk. Eivor berättade för ett tag sedan om hur hon fått upp och ut gubben efter en trög startsträcka och samma sak fick jag uppleva idag. Fast troligen med ännu kortare start.

Han kanske inte ser dem så bra, men
handen finner fort de goda kakorna

Jag kom dit vid halv tre och då låg han och sov fast han var påklädd men kom fort upp i rullstolen med hjälp av en pigg och allert sköterska. Pinsamt nog hade jag svårt att hitta till hans rum med efter några felnavigeringar visades jag rätt och när jag frågade vårdaren om fiket var öppet så kom hon direkt med två koppar kaffe. Jag hade köpt med mig dammsugare eftersom far gillar sådant men idag hade vi tur. Gunborg på samma avdelning fyllde år så vi fick var sin tårtbit också. Ödesdigert för pointsräknaren men gott! Efter detta ville pappa gå ut för regnet från i morse hade övergått i solsken och han hittade till sitt läiga favorithörn. Vi kunde inte föra något samtal, därtill hör han för illa, men vi kunde notera, ett flertal gånger, att vädret var bra och att Ingvar nog hade varit på besök idag, eller om det var igår.

Tänk att där borta ligger en dommarring
som jag aldrig sett förut!

Efter en dryg timme gick jag och for hem på kort besök hos Ingvars där frosseriet fortsatte med mors äpplebröd. Sedan var det bara att åka hem och räkna ihop dagens points och finna att jag redan första dagen i veckan börjat nalla på bonuspointsen. På vägen till Nossebro tog jag en cache vid ett fornminne som jag åkt förbi flera gånger utan att notera. En dommarring från järnåldern på vägen mellan Främmestad och Bäreberg. Där ser man vilken nytta man kan ha av geocaching. Vad gäller lägenheten så har jag idag kommit överens med Återbruksbutiken om att de skall hämta möbler på onsdag och jag ställde i ordning allt de kan ta i stora rummet.

Bomässan

Efter en vecka i stan var det idag åter dags att ta sig ner till västkusten för att fortsätta avveckla lägenheten. Hoppas bli av med möblerna till välgörande ändamål på onsdag eller torsdag. Jag for tidigt i morse för att säkert hinna hem till kyrkovalet, väl medveten om att jag skulle stanna flera gånger. Första stoppet blev Linköping och bomässan dit jag låtit mig bjudas in av Eivor, som sålde Gäseneostens produkter.

Eivor tar betalt för gammal ost

Jag passade på att gå över övriga utställare men fann inget av intresse. Det jag möjligen hade velat se var en utställare med solcellspaneler men just det fanns inte. Jag stod alltså ivägen vid Eivors butik en stund innan jag körde vidare. Jag passade på att plocka geocacher i fem nya kommuner: Mjölby, Ödeshög, Jönköping, Habo och Mullsjö. Jönköpings kommun börjar redan vid Gränna så jag passade på att rasta vid Sveriges vackraste rastplats vid Brahehus.

Rast vid Brahehus

Efter 8 timmar var jag hemma och hade då gott om tid att åka och rösta. Jag är synnerligen okyrklig och fick börja med att kolla på röstkortet för att se vilken församling jag tillhör. Sedan fick jag kolla på eniro för att se var min församlingskyrka/vallokal ligger och slutligen fick jag kolla på google för att se vilka partier som fanns. Det ryktas ju att Sverigedemokraterna mobiliserat sina väljare vilket förhoppningsvis lockat oss andra till valurnorna också denna dag.

Min församlingskyrka. Den ser inte ut som en kyrka ska se ut...

Slutligen avslutade jag dagen med att baka plättar. Helt fel för en viktväktare kan det tyckas men jag hade så mycket bonuspoäng kvar denna vecka, och får nya i morgon, så jag kunde unna mig detta med gott samvete. Även plättarna var goda.