Thursday, January 29, 2009

Tiden går väldigt fort!

Mitt förra inlägg handlade om att tiden går fort. Ibland går den alldeles extra snabbt. Som när man står i frågepulten i TV och skall tala om vad en känd mongolietexpert från början av 1900-talet heter. Det finns ju bara en - Sven Hedin, men så ingick ordet Strindbergsfejd i frågan och hjärnan kopplade då in en annan strindbergsfiende; Heidenstam.

Har man bara tre! sekunder på sig så blir det inte mycket sållande i tankebanorna utan stressen slänger fram fel namn. Men det var kul att vara med och att få se hur en TV-inspelning går till. Det är inte utan att man blir lite imponerad av programledaren, som så suveränt lotsar programmet förbi alla fallgropar och hinder som kan dyka upp när man jobbar med människor.

Det var bara två korta avbrott i den inspelning där jag deltog och inget av dem märker man som tv-tittare. Det ena var vid frågan om Basshunter, där en kamera strejkade och vi fick ta paus i fem minuter. Det andra var en kort omtagning, när Rickard formulerade frågan om Peps Persson fel,

Jag hade dock väntat mig att TV:s genomslagskraft på hemmaplan var större. Inte direkt så att horder av autografjägare skulle kasta sig över mig i morse, men lite mer kommentarer hade jag nog väntat mig. Nu är det bara en kollega som sagt något och han visste om det i förväg. Vidare har tre elever berättat att de sett mig men inget mer.

Fast egentligen är jag ju inte förvånad. Vi lärare har ju ingen riktig arbetstid så som vanligt folk har. När Svensson bänkar sig framför TV:n efter kvällsmaten går läraren till sitt skrivbord och rättar prov och planerar lektioner. Det blir ingen TV-tid då.

Friday, January 23, 2009

Tiden går fort

Idag har jag, som vanligt på fredagar, suttit ute i min lilla stuga i skogen och NJUTIT av tystnaden och friden under snötyngda granar. Min kvinna undrade i morse hur jag står ut där hela dagen och jag svarade att mitt problem är att tiden går alltför fort. Fast jag vet inte riktigt vad jag gör mer än att jobba med tjänstefördelning och andra skoladministrativa sysslor. Det går ju så mycket enklare nu, sedan jag skaffat 70 meter sladd och kan förse min dator med ström hela dagen.

En sak jag dessutom gjorde idag var att botanisera bland gamla filer på hårddisken. Jag hittade då en dagbok och upptäckte att igår var det 14 år sedan jag första gången var ute på internet! Jag minns det mycket väl. Mina söner hade förbarmat sig över fadren och tagit mig med till den närbelägna högskolan där man hade en prova-på-kväll för datorintresserade.

Jag hade väldigt diffusa begrepp om internet även om jag hade ganska stor datorvana redan då. Jag kom dock ut på nätet och sökte mig fram på måfå. Plötsligt satt jag med en meny från en pizzeria på Manhattan framför mig och jag minns hur det svindlade för mig. Jag, i min lilla stad, satt här med ett fönster ut mot stora världen och såg vad man just då kunde beställa på en bar i New York!

Men. Det är alltså bara 14 år sedan detta hände. Det är rent ofattbart vilken genomgripande förändring både jag och världen genomgått på dessa fjorton år. Jag minns hur man ibland kunde se framtidsvisioner i TV där det berättades att man på tjugohundratalet skulle kunna sitta hemma vid sin terminal och sköta bankärenden och speceriinköp från köksbordet.

Det var science fiction då och nu är det en självklar del av vardagen. Samtidigt har det blivit ett utslagningsinstrument för alla de som inta kan/vill/orkar ta till sig av det nya. Jag föreställer mig att många TV-tittare känner sig både undrande och vilsna när hallåan klämtjäckt annonserar att man kan läsa vidare på svt.se/aktuellt.

Friday, January 16, 2009

Livskvalitet

Under några dagar har favoritbror och jag glatt varann (eller åtminstone har han glatt mig) med enkla MMS föreställande livskvalitet. För visst är en semla livskvalitet och visst är en sotig kaffepanna, puttrande över en öppen eld ute i skogen livskvalitet.
Men är ingången till Claes Olsson livskvalitet?


Förvisso! skulle min kollega EH utropa. Jag minns hur han en gång satt och filosoferade om livets höjdpunkter. Den först var, enligt honom, den dag Claes Olsson öppnade i Göteborg. Sedan bjöd livet en ny höjdpunkt när Biltema följde efter. Nu väntade han bara på den livets verkliga höjdardag då Jula varhuset skulla slå upp portarna i Götet.

Själv hade jag en stund av livskvalitet i eftermiddags när jag efter en dags idogt arbete ute vid stugan äntligen kunde tända alla sex ljusen i min utegran och de brann stilla och fint i skymningstimmen utan att blåsas ut. Det var fint.

Tuesday, January 06, 2009

Granen

Idag har jag åter haft en av mina bonusdagar ute vid stugan. Kvicksilvret hade förskräckt gömt sig nere i kulan när jag steg in, men fotogenkaminen hade snart drivit upp värmen.

Det var så vackert därute och precis som i fjol så klädde jag vår rotfasta gran. Det kändes som att det var helt vindstilla, men den lilla vind som fanns förmådde ändå skrämma bort de små lågorna på ljusen innan jag hann fotografera dem. Dock vart det en bild på själva granen, laddad med julgranskulor, som jag fick i julklapp av vännen Am för flera år sedan. De pryder fortfarande sin plats.



Den uppmärksamme läsaren kan kanske se att jag nu tänt ljusen i granen - med hjälp av photoshop....

Sunday, January 04, 2009

På konstutställning

Länge har vi talat om att gå på Valdemarsudde för att se på utställningen av Lars Lerins akvareller. Det var fler som hade kommit på det idag. Vi fick stå i kylan utanför Eugenens gamla villa i 20 minuter innan kön hade ringlat sig fram till disken där vi löste entré.


Men det var värt besväret ty Lars Lerins bilder är fantastiska. Beundran för hans fenomenala teknik riskerade till och med att förta effekten av den konstnärliga upplevelsen hans tavlor skänkte. Man kan åtminstone konstatera att besöket var oerhört inspirerande. Jag såg för min inre syn hur jag kommer att sitta ute vid vår lilla stuga i skogen i sommar och skapa stor konst med vatten och färg.

Saturday, January 03, 2009

GOTT NYTT ÅR

2009 är redan två dagar gammalt och det är hög tid att önska mina läsare ett Gott Nytt År. Fast de flesta av er har säkert redan fått denna hälsning via sms på nyårsnatten. Mitt nyår vart alldeles sjusärdeles extra i år.

I en timrad stuga, vid en liten sjö i gästrikeskogarna norr om Sandviken, i glada människors lag, med mycket god mat och en TV som inte fungerade var förutsättningarna de allra bästa. Vi hade inga raketer heller och inget fyrverkeri men ändå en himmel, som vara alldeles överströdd av ett gnistregn.

I den helt molnfria nyårsnatten lyste varenda stjärna klart och tydligt ner mot oss och eftersom inga störande gatlyktor fanns på plats syntes stjärnhimlen extra tydligt. Jag kunde inte motstå frestelsen att testa mitt nya stativ och riggade upp kameran i riktning mot Karlavagnen. Med känsligheten inställd på 1600 ASA och exponeringstiden 30 sek fick jag faktiskt en fullt fungerande bild:



Linjerna till höger i bilden kommer från elledningarna på den järnväg som går alldeles förbi stugan. Tänka sig. Bara en sådan sak som att det finns järnväg runt stugknuten.

Själva tolvslaget firade vi som när jag var liten. Ett glas cider i hand och radion inställd på P1 med nyårsdikt och klockringning från Sveriges domkyrkoklockor. Det märkliga var att alla satt still och lyssnade utan att verka särskilt missbelåtna. Så det var verkligen en nyårsafton att minnas