Trainsurfing

Tänka sig! Nu har även min lilla dator hittat fram till SJ:s nätverk på X2000. Alldeles nyss susade vi förbi Gnesta i 200 knyck och likafullt sitter jag här och skriver på bloggen av hjärtans lust. Jag är tillräckligt gammal för att imponeras lite av det. Jag är också tillräckligt gammal för att med ett lätt lyftat ögonbryn konstatera att det är en liten flicka som kör tåget idag. Ja, som A sa, hur svårt kan det vara att trycka på en knapp?
Min resa hem idag blir lite vinglig eftersom jag i ett sent skede bytte ut min ursprungliga biljett med morgontåget mot denna kl 17.15. Det var då svårt att finna biljetter i rimlig prisklass med mindre än att jag nöjde mig med att lösa biljett till Töreboda. Därefter gäller mitt busskort i Västtrafiken så att jag kan fortsätta ner mot Herrljunga (Ja, jag har bytt från X2000 till Inter-City i Hallsberg)och i Herrljunga möter far och mor upp och bjuder mig en bilfärd till barndomshemmet, det kära, nere i Nossebro. Slutligen tar jag mig till skolan med tidiga svinottebussen och kommer efter en hård dags arbete tillbaka till Sylte i morgon eftermiddag.
Så kom inte och säg annat än att det kräver sin man att planera resor när man färdas med SJ.

Vecka 3

Vecka tre förlöpte utan att något unikt eller på annat sätt anmärkningsvärt inträffade. Fast det är klart. Jag hämtade biljetter på Operan till mig och M. Jag skickade också ett vackert förslutet brev till underhållaren Magnus Betnér, med ett tack för givande TV-program i julas.
Där berättade han bl.a. hur han visat upp ett brev för sin lilla dotter Lina. Ett riktigt brev, med kuvert och frimärke och skrivet med bläck. Bara så att hans dotter skulle få se hur ett brev ser ut - i dessa tider av e-mail.
Just i detta fall handlade det om en liten nazist som skrivit och mordhotat honom och han tyckte det var så gulligt att brevskrivaren rättat sina stavfel med tip-ex.
Jag tyckte ju då naturligtvis att dottern skulle få se ett ännu riktigare brev. Ett brev som det såg ut förr i världen, då de expedierades, icke av lantbrevbärare eller postiljoner utan av en kurir, som kom forsande genom landskapet på en löddrig springare. Då var breven skrivna på handgjort papper, vikta och förslutna med lack, stämplat med sigill. Så såg mitt brev ut.

Åter i selen

Ja,så har då första skolveckan gått och i ärlighetens namn så tog det emot. Trots att det var mjukstart med studieddag på måndag och Solna på fredag. Men när klockan ringt vid halv sju denna vecka så har det känts som ett personangreppet.
Fast när man sedan stått där i katedern, så har det faktiskt gått riktigt bra. Jobbet är värst i förväg, rätt uthärdligt medan det pågår och klart fördelaktigt när det blir avlöningsdag.

Blå grodorna

Så har jag då utnyttjat storstadens faciliteter ännu en gång. I julklapp gav vi oss själva en föreställning som heter En föreställning, med Peter Carlsson och Blå Grodorna på Scalateatern.

Jag gick dit utan några som helst förväntningar för jag har ingen aning om vem karl´n är. Det hela började med att tre vanliga musikanter tågade in till sina instrument. Sedan, efter en lagom stund, dök det upp en man som såg ut att vara alldeles nyutsprungen ur någon av gatukontorets tält ute på Norra Bantorget. Han var klädd i bruna gabardinbyxor, gråvit nylonskjorta och stukad hatt. Precis som om han var på rymmen från någon svensk gangesterfilm från femtiotalet.


Inte någon helt galen gissning ty han debuterade en gång i Yalebird Singers där han var den ende som inte suttit inne. Hans referensramar var också femtiotalsmässiga. Min ledasagarinna, född 56, var på gränsen till att vara för ung ty han talade om sådana slocknade stjärnor som Nils Perne, Thor Modéen och Ulla Billqvist.
Fast mod slutet hostade han upp sig och spelade riff av Keith Richard och Jimmy Hendrix. Och gjorde det bra. Plus att han berättade historier och skapade en glad stäming som fick två timmar att bara flyga förbi.

Avslutar med en bild han gav av en trist stad på gränsen till Tjeckien: "Den var Östtysklands svar på Sveg!"

Carpe Diem

Det där är en floskel, ett uttryck som varenda grundstött amatörfilosof tog till sitt valspråk sedan "Döda poeters sällskap" haft premiär. Dock känns det som att jag fångade dagen idag. Så fort övriga familjen dragit sig iväg till sina arbeten i morse skyndade jag mot garaget. Tog fram bilen och for ut till stugan i Sollentuna.

Jag hann dit medan det fortfarande var ganska mörkt och där fångade jag in dagen när den sakta drog sig upp över skogskanten. Det var en stor känsla. Alldeles tyst i skogen, blott från fjärran av E4:ans trafik hördes helt sakta bruset.



Jag fick raskt ihop lite späntade tjärstickor och kunde göra upp en rejäl brasa i eldkorgen. I ett huj såg det ut som julkortet, jag gjorde i år och det var riktigt vackert.

Nu hade värmeljusen värmt upp stugan så att jag kunde gå in och koka kaffe, lägga en platta på vevgrammofonen och lyssna till Gamle Svarten med Sven-Olof Sandberg. Sedan kan man inte begära så mycket mer - i alla fall inte i en halvoffentlig blogg...

Inget särskilt

Nyårsdagen gjorde vi inget särskilt. Detta är mycket vanligt. Att inte göra något särskilt. Hörde igår i P1 hur en psykolog redogjorde för en undersökning om vad folk gör när de är själva och det vanligaste svaret är just detta - inget särskilt.
När man ber dem redogöra lite mer i detalj vad detta innebär blir svaren svävande, ja rent av undvikande. Det är mycket privat att vara helt själv och för att få lite grepp om detta hade människor i undersökningen fått svara anonymt.
Det visar sig att väldigt många dagdrömmer. Och då inte om det som i gängse mening kan kallas förbjudet eller kittlande. Det handlar i stället om sådant man inte vill berätta därför att man skäms inför sin egen barnslighet. En fullvuxen karl kan drömma om att segla sin barkbåt upp efter ett dike där regnvattnet rinner i strid ström. En kvinna i karriären kan fantisera om hur hon är tolv år och sitter i ett torn där hon blir räddad av en riddare som kommer över vindbryggan på en löddrig springare. Inte fan skulle jag berätta om sådan för en psykolog!
Så - igår gjorde vi inget särskilt. Utom att vakna till ett blötsnöigt Stockholm och sedan gå ut och gå en sväng i det slaskiga grå vädret. Men i övrigt inget särskilt.