Inget särskilt

Nyårsdagen gjorde vi inget särskilt. Detta är mycket vanligt. Att inte göra något särskilt. Hörde igår i P1 hur en psykolog redogjorde för en undersökning om vad folk gör när de är själva och det vanligaste svaret är just detta - inget särskilt.
När man ber dem redogöra lite mer i detalj vad detta innebär blir svaren svävande, ja rent av undvikande. Det är mycket privat att vara helt själv och för att få lite grepp om detta hade människor i undersökningen fått svara anonymt.
Det visar sig att väldigt många dagdrömmer. Och då inte om det som i gängse mening kan kallas förbjudet eller kittlande. Det handlar i stället om sådant man inte vill berätta därför att man skäms inför sin egen barnslighet. En fullvuxen karl kan drömma om att segla sin barkbåt upp efter ett dike där regnvattnet rinner i strid ström. En kvinna i karriären kan fantisera om hur hon är tolv år och sitter i ett torn där hon blir räddad av en riddare som kommer över vindbryggan på en löddrig springare. Inte fan skulle jag berätta om sådan för en psykolog!
Så - igår gjorde vi inget särskilt. Utom att vakna till ett blötsnöigt Stockholm och sedan gå ut och gå en sväng i det slaskiga grå vädret. Men i övrigt inget särskilt.