Att vara en manlig förebild...

I bilden nedan har Lars Mortimer med en osviklig träffsäkerhet lyckats tydliggöra det, som jag i trettio år försökt förmedla till mina barn, om att vara en positiv manlig förebild...

En vit jul

Ja, jag vill ju inte direkt strö salt i sår för alla de av mina medmänniskor som skådat ut mot ett gråmulet december genom julfina fönster, men i Lappland fanns snön. Och jag såg den. Till och med rullade mig i den igår kväll, när jag bastade hos vännen Jonny.

Fast, det skall erkännas, termometern har visat på plus vid några tillfällen. Dock utan att nämnvärt tära på snötäcket.

Vi har gjort islyktor varje dag och nu står de här runt gårdstunet – nio glasklara lyktor med var sitt ljus i. Dagen är inte lång. Vid tvåtiden skymmer det och sedan kan vi njuta av ljusskenet ända till läggdags.

Jag är i Murjek nu. En liten by med drygt hundra själar, som egentligen borde vara tätort i Jokkmokks kommun, eftersom det är här tågen stannar. Men nu finns där bara en liten kiosk vid järnvägsstationen. Den säljer de nödvändigaste varorna och har öppet några timmar varje dag.

Vi firade julen så som de flesta gör det. Vi åt gott, såg Kalle Anka på TV och delade ut julklappar. Vi hann också med en promenad till kyrkogården där jag, som vanligt, tände ett ljus till Olle i minneslunden. I år var vi också inne i församlingshemmet och förberedde morgondagens kyrkkaffe.

I många år har två damer gjort i ordning kaffe till julottebesökarna, som samlats en kort stund extra efter julottan. Nu ville inte damerna ställa upp längre och traditionen höll på att gå i graven. Det var då vi trädde in och kyrkoherde Bertil Fors, kunde till sin stora glädje hälsa alla välkomna till församlingshemmet även i år. Vi var 37 personer som hörsammade kallelsen och stämningen var lika mysig som vanligt.

Nu i mellandagarna ägnar vi oss åt egenvård. Löser korsord, går ut och går, besöker bekanta och har det koseligt i största allmänhet. Dessutom är det hög tid att planera nyårssupén ihop med Hellséns. Vi skall också ha en liten pajbuffé i hembygdsföreningens lokal på fredag kväll där vi bjuder in de som gratulerade Anna på 50-årsdagen, men inte hade möjlighet att resa ner till Stockholm. Så det är inga problem att få tiden att gå här uppe i höga nord.

Jullov

Nu sitter jag här som hastigast innan jag far iväg till min 34:e julavslutning. Det börjar bli lite rutin i den saken. Jag hade trott jag skulle hinna med första bussen men får nog ta den som går om en timme. Ingen fara i det för barnen kommer inte förrän kl 9.
Det är lite extra mycket som skall med idag för när jag stiger på bussen om en timme så börjar en nära nog dygnslång resa. Jag är med i skolan till kvart i elva då jag äntrar bussen mot Göteborg. Där hoppar jag på X2000 till Stockholm och kommer förhoppningsvis fram 15.45 så jag hinner med norrlandståget som går 17.00 prick.
Vi har varit lite oroliga för förseningar, men jag har kollat just "mitt" tåg hela veckan och det har kommit i tid varenda dag. Fast man vet ju aldrig - så som det rasar i banvallarna nu. En bekant i Murjek, som jag talade med igår kväll trodde att jag kanske blivit drabbad av raset i Munkedal, men jag kunde lugna henne på den punkten.
Väl ombord på norrlandståget möter Anna och Paula upp och sedan börjar resan till vinterlandet. Det finns goitt om snö däruppe och metereologerna har lovat lite kallare väder också. Men jag får hoppas att alla läsare av dessa rader också får en fin, om än inte vit, jul.
GOD JUL ALLIHOP!!!

Vildandens sång

Ett stort fynd i sökandet efter den tid som flytt gjorde jag igår i en second-handbutik i Sollebrunn. Jag vet inte vad som fick mig att stanna till där, men plötsligt var jag inne i affären och fann mig rotande i en packe 78-varvare som såldes för 5 kr styck! Bara en bråkdel (fjärdedel) av vad de billigaste kostar i stan. Och där lång skivan plötsligt! Vildandens sång med Thory Bernards. Den sång som Olle alltid brukade sjunga stilla sommarkvällar medan hunden, Jerry, ylade hjärtskärande bredvid.
Av bara farten tog jag med ett par skivor av Lapp-Lisa också - dock inte Barnatro, en sång som tyvärr fortfarande saknas i min samling, men ett par andra pärlor som just nu snurrar på skivtallriken.
Resan vart fin för övrigt. Lisa blir alltid lika glad över besök och vi for upp till kyrkogården och tände ett ljus i gravlyktan sedan vi druckit kaffe. Hon hade julfint i huset och såg fram mot att fira jul i Nossebro och att få träffa barnen. Hon har väl inte riktigt helt klart för sig hur många de är, vad de heter eller vad de gör (som om jag själv skulle ha det), men erinrar sig snabbt när hon blir diskret påmind.
I Nossebro blev det så kvällsmat och pyssel. Jag slog in julklappar och klistrade på etiketter medan pappa klippte ut hjärtan till kakelplattorna på rött glandspapper som jag fått på Cervera. Mamma sprödtorkade pepparkakor, som i rådande väderlek haft svårt att bli så där knapriga som de skall vara.
I dag var begivenheten en resa till Hudene där vi hämtade slakt som di gamle beställt. Jag fick med en skiva fläskkotlett hem och skall avnjuta den i morgon. Märk väl att grisen själv nöffade harmoniskt ända fram till i torsdags...

Med vacklande steg

Terminen stapplar sig fram mot det obönhörliga slutet och jag med den. Dock icke mot något obönhörligt slut utan fastmer mot ett välkommet avbrott i ett grått regnande. Nu har jag fullbordat vecka 50 och skall i morgon sitta med tjänstefördelning för 2007-2008. Det kan nog hända att det blir en julklappsrunda på stan i stället. Jag skall ju ut på min släktturné i helgen och bör komma vällastad med presenter.
Vi hade luciafirande i skolan igår och eleverna skötte sig bra som vanligt i sådana sammanhang. Lucian själv utmärkte sig för en ovanligt vacker skönsång. Även matsalen är vackert pyntad nu och man inser att det faktiskt går mot den 24:e trots det sega, ihärdiga regnandet. Det känns lite lyxigt att veta att snön ligger vit och termometern visar minus, däruppe där jag skall fira jul...

Om inte om hade varit

Just det. Om inte om hade varit så hade inte den nya byrå Anna köpte i lördags haft en skada på överskivan. (Fast köper man för 349 på IKEA får man kanske skylla sig själv). Alltnog.
Om inte denna skada funnits hade vi inte åkt ut och bytt byråskivan i söndags.
Om vi inte gjort det hade jag inte fastnat i bilkö ut ur Barkarby.
Om jag inte gjort det hade jag inte kommit för sent till tunnelbanetåget mot Centralen.
Om jag inte gjort det hade jag inte missat tåget till Trollhättan.
Om jag inte gjort det hade jag inte behövt ta bilen ner till Trollhättan.
Om jag inte haft bilen här nere i dag så hade det varit svårt att komma hem ikväll, när vi vänder åter från det julbord, kommunen bjuder oss på ikväll, ute på Lökeberga.
Så - inget ont som inte har något gott med sig!