Saturday, November 30, 2013

Adventsfika

Gårdagen blev precis så lyckad som jag hoppats när jag drömt om ett kalas ute i stugan mitt i vintern. Det var bara snön som fattades och det kunde vi leva med. I så fall hade vi inte kunnat kära bil ända fram. VI hade också lite tur i det att alla gäster som vi bjudit inte kom. sexton personer hade blivit väl trångt. Nu vart vi tolv och det var lagom. Man tar större plats på vintern med alla bulsiga kläder man har på sig.

Vi hann dock med en julmarknad idag också. Det var i Tensta på organisationen Livstycket. De verkar för att inlemma invandrarkvinnor i samhället genom att kombinera teoretiska studier men praktiskt arbete. Det de jobbar med är textil design. De har egen tryckverkstad där de trycker de tyger de själva designat och syr upp allehanda föremål som sedan säljs. En given plats att julklappsfynda.

VI fortsatte nu direkt ut till stugan dit vi kom halvannan timme innan gästerna. Jag tände direkt fotogenkaminen och medan Anna sedan gjorde i ordning kakor och glögg  och tände upp alla juleljusen fixade jag eldkorgen ute på berget samt snitslade stigen från parkeringen med marschaller. Det hela såg ytterst mysigt ut.

Fönstren blev immiga av all den plötsliga värmen
Ute på berget lyste eldkorgen upp
Första anblicken av rummet blev väldigt inbjudande
Verandan blev som hämtad ur en reklambroschyr för "Jul med ICA"
Visst påminner väl bilden om den gamla målningen "Nattvardsgästerna"?

Man SKA smaka på degen


Detta fick jag klar för mig i eftermiddag när jag bakat en hel massa travar med pepparkakor. Jag hade inte smakat på degen men när jag nu var klar tog jag en kaka och den var tämligen blek i smaken. Anna kunde bekräfta detta och när vi började felsöka föll ögonen på påsen med ingefära. Bäst-före-datum var juni 2005. Åtta år sedan. Inte undra på om den tappat sting. Jag försökte nu gingerifiera återstoden av degen genom att smula ner den i en bunke, ställa den i rumstemperatur, göra i ordning en blandning av grädde och ny ingefära plus lite extra cedreoolja för säkerhets skull.

Kakorna ser som sagt fina ut, men var inte riktigt
lika välsmakande som de brukar

Resultatet blev en deg som låg åt det krämiga hållet och jag fick knåda in ganska rejält med mjöl innan jag kunde kavla ut degen. DE nya kakorna hade dock lite mer av den gamla vanliga smaken så jag gjorde snabbt några plåtar med enkla rundlar som vi kan bjuda på i morgon. De andra kan vi också äta utan problem. Ifall vi döper om dem till kex.

Noomi har funnit en fullt fungerande viloplats

Även eldkorgen har funnit en bra plats
Dagen idag började med att jag körde svågern till flygbussen och sedan fortsatte med vovven och mig ut till stugan där jag matade fåglarna, tömde musfälla och testade en ny placering av eldkorgen. På klippan bredvid trappen syns den bättre både inifrån och utifrån. Jag har också gjort en favorit i dubbel repris. Citronpajen frän förra  veckan får bli dessert i morgon kväll men där har vi provsmakat deg och smet och kräm hela tiden så den blir säkert uppskattad. Ute vid stugan skall vi köra fram lite grillkorv samt glögg, pepparkakor och lussekatter, men här hemma tar vi också en janzon som vickning. Plus en skinkjanzon eftersom några av gästerna har problem med fisk. Hur man nu kan ha det??? Hur som helst han vi även med anjovisjanzon ikväll.

Paula i full fart bakom disken
När jag tänker efter hann vi riktigt mycket idag.I år har jag för första gången hört talas om en ny amerikansk helgdag som kallas Black Friday och som markerar starten på julhandeln. Typiskt amerikansk helg alltså men även här var det fullt av BF-reor i stan-Även på Paulas affär där vi gjorde ett besök och landade mitt i en ytterligt livlig kommers. Det var  20% på allt så t.o.m. jag lyckades finna en julklapp här. Men därom säger jag inget mer...

Thursday, November 28, 2013

Tänt va're här

Jag var endast ute helt hastigt vid stugan idag och då för att mata fåglarna och för att sätta fast granen samt montera de levande ljusen. Det är riktigt roligt att julpynta. Vi skall låta grabbarna grus klä granen på lördag men sedan skall de och vi andra få uppleva stämningen av en gran med levande ljus. Det hade vi när jag var liten och det var alltid väldigt spännande.

Granen står så grön och grann på verandan.
Jag hängde bara upp några små tomtefigurer gjorda av bokollon, som Anna tillverkade för några år sedan. Därefter tände jag granen och satt en stund, så länge att jag hann fotografera den, och tittade och avnjöt synen innan jag släckte och for hem. Här gjorde jag i ordning pepparkaksdegen, som dels skall sändas till Irland och dels skall bli kakor till på lördag. Och kanske till någon ytterligare behövande. Jag lagade också till en god saffranskryddad fisksoppa som vi åt tillsammans med Anders K som är nere på ett sedvanligt fackligt kortbesök. Därutöver har dagen ägnats släktforskning och njutning av pensionärslivet.

Wednesday, November 27, 2013

Ernst kan slänga sig i väggen

För nu är det JAG som börjar julpynta. I år har vi ju en hel veranda att göra julfin och det är ingen risk att vi har för lite grejer. Jag for ut vid lunchtid efter att ha släktforskat under förmiddagen och sedan ägnade jag eftermiddag och kväll åt att i sakta mak plocka undan det vanlig, lägga fram julpyntet, söka fram dukar och bonader, öppna små lådor och till slut var det bara att sätta igång. Vi skall ju ha födelsedagsfest här ute på lördag kväll så att alla skall få uppleva stämningen, och då måste det se fint ut.

Här skall granen stå
Då hade jag förstås hunnit smyga till mig en liten bordsgran också, en som ändå bara stod i vägen och skulle ha blivit förkrympt och oduglig om inte jag förbarmat mig över den. Att döma av de många grenvarven så var den säkert betydligt äldre än den såg ut och grenarna verkade kraftiga nog att bära levande ljus.

Essungastaken under den bonad vars motiv moster Rut
hemförda från sanatoriet på trettiotalet
Jag började med storstugan, vilken med sina sex kvadratmeter, blir ganska snabbt iordningställd. Julduk och bonader, änglaspel och essungastake och lite tomtar på det och vips var det klart. Verandan tog lite längre tid och där har ju aldrig varit pyntat tidigare så jag fick ägna det hela en liten, men ändock, tankemöda. Till slut var jag nöjd och tände upp alla ljus varpå en hemtrevlig stämning spred sig. Sovrummet gör jag inte något åt i år. Det rymmer för tillfället en massa flyttkassar med böcker och där förvarar jag allt det vanliga, som stoppas undan under julen. Det enda är att jag sätter lite julljus i fönstret som vetter mot verandan och på så vis blir den ännu lite finare.

Två värmeljusdrivna adventsstjärnor i var sitt fönster

Det börjar arta sig på verandan och så här ser det ut utifrån
Nu har Noomi kommit hit och jag skall ha henne i två dagar. Den vanliga hundvakten har fått problem med allergi så Paula och Jimmy måste skyndsamt hitta någon ny att ha hand om vovven. Just nu pusslar de ihop hundtiden med hjälp av vänner och bekanta och där passar en pensionär in väldigt bra. Till och med så bra att jag tänkt ta med mig vovven ner till Trollhättan nästa vecka. Det skall bli kul att visa upp henne och det skall bli så roligt för vovven att få åka tåg.

Tuesday, November 26, 2013

KB

I ett försök att vidga vyerna tog jag idag paus från stugan och styrde stegen in mot KB och deras avdelning med mikrofilmade dagstidningar. Det jag söker är dödsannonser efter folk som ligger långt ut i släktträdet och som inte går att hitta de officiella register vi släktforskare har tillgång till. Det skall erkännas att det inte är världens roligaste att sitta och bläddra igenom film efter film. Det är när man funnit en annons och ser att det finns namn på barn och deras respektive, som det roliga börjar. Det kan bli et riktigt trevligt detektivarbete att koppla samman ett förnamn, en trolig födelseort och ett beräknat födelsedatum till en riktig gren i släktträdet.

Detta är i stort sett det enda jag gjort idag och det är inte illa. Vädret har varit klart och kallt men av det har jag inte märkt ett skvatt där jag suttit fem våningar ner under marknivå. Men i morgon skall jag ta med mig resten av pyntet ut och börja göra i ordning inför julen. 

Monday, November 25, 2013

Förberedande pynt

Idag har vardagen återtagit sitt lugnande grepp omkring mig och jag har börjat tjuvstarta lite med julen. Det är ju första advent på söndag och på lördag har vi tänkt ha en tillställning på verandan med glögg och korvgrillning. Till dess bör det vara julpyntat. Framför allt eftersom jag lever efter principen att det skall vara jul från Advent till Påsk. Efter att ha monterat plastgrangirlangen på balkongen och konstaterat att det saknas lampor, inköpt ny lysdiodslinga och fortsatt ut till stugan, började jag.

Adventljusstaken är laddad och väntar på söndagen
- eller kanske redan lördagen
Allt vad pynt heter i stugan letades fram och lades upp på kökssoffan. Jag insåg att det finns betydligt mer men att det ligger kvar i mina flyttkassar inne i stan så jag fortsätter pyntandet när jag fått ut dem också. Det är långt till lördag.
Den lilla söta tofsmesen fastnade till slut på bild
EN annan sak jag tänkt länge är att montera min finkamera med teleobjektiv och fotografera mina befjädrade vänner ute i rönnen. Det var svårare än jag trodde för de små rackarna satt aldrig riktigt stilla och hade en tendens att flytta sig precis när jag fått in skärpan. Av 52 bilder så var det högst tre som blev någorlunda.

Jag tände en kandelaber ute på verandan
bara för att det var så vackert
att se på den genom fönstret
 Resten av dagen satt jag inne i stugvärmen med en god bok och njöt av friden tills det var dags att åka hem och möta Anna vid skolan.

Sunday, November 24, 2013

Vi visar upp stugan

Idag var det Annikas sista dag som gäst hos oss för den här gången, den första på ett par decennier. Till denna dag hade h9nuttryckt önskan om att få se vår lilla stuga i stora skogen och den visade vi mer än gärna upp. Solen sken från en molnfri himmel vilket ursäktade att temperaturen låg ett par grader under noll när vi vaknade i morse.
En stilla förmiddagsstund på en något kylslagen veranda
Efter en rundvandring vid stugan, som var snabbt avklarad, tände vi eldkorgen och grillade falukorv, ett typiskt norrländskt sätt att njuta denna delikatess. På efterglöden kokade vi kaffe på bönor, som jag malt för hand, och detta smakade lika gott som vanligt. Vi tände kaminen och satte in den på verandan och det blev kanske inte direkt kvalmigt men fullt uthärdligt. Sedan avslutade vi dagen med att åka hem och laga till middag varefter vi körde ut Annika till Arlanda och planet hem till Norrbotten. Därefter var det bara at invänta vardagen igen, en ganska angenäm uppgift för en pensionär.

Saturday, November 23, 2013

En dag på stan

Färskt vridbröd
Idag har vi roat vår gäst med en dag på stan. Fast först serverade vi dock, som sig bör vid högtidliga tillfällen, vårt hembakta vridbröd, som alltid är lika gott. Efter en lång och rejäl frukost begav vi oss ut på stan och började med Paulas butik på söder, där det doftade av doftljus och glittrade av glitter. Det var fullt av folk så vi hoppas, att det går bra med affärerna.

Damerna förbereder sig inför besök på Cazami
Vi fortsatte sedan mot Riddarholmen där vi ställde bilen och vandrade in mot Gamla Stan. Vi började med Stortorget där julmarknaden inleddes idag. Samma gamla kända marknadsstånd som varje år och på samma plats. Därifrån tog vi Köpmangatan där pappersaffären var öppen så jag fick inhandlat lite handgjort brevpapper. En ny liten boutique, ett Pâttiserie, hade också öppnat där och vi var inne och önskade ägarna lycka till samt köpte var sin Makron.
Stortorget i Gamla Stan
Äkta lingonriskransar för 50:-. Billigt!
Pâttiseriet på Köpmangatan
Vi hade tänkt ägna kvällen åt ett besök på Boulevardteatern men slöheten tog överhand och vi såg en hägrande lördagkväll i TV-soffan framför oss. Vi styrde alltså i stället stegen mot restaurang Pong i Hammarby Sjöstad där vi intog en härlig asiatisk buffé. Men nu sitter vi och sover, fikar, surfar i TV-soffan och har det hur bra som helst.
Vi vandrar vidare på Öster Långgatan

Friday, November 22, 2013

Besök från norr

Körningarna gick bra idag men solen sken inte så mina förutsägelser igår stämde inte riktigt. Jag började dock dagen med att tvätta bilen som sett rätt bedrövlig ut efter en heldag på E20. Sedan for jag ut till stugan och matade fåglarna, tömde musfällorna och tänkte njuta en stund av friden. Men eftersom jag skulle iväg så snart hade jag inte riktigt ro att stanna där så jag for in till stan och inväntade tåget där.

Hotellet till vänster.Så här kommer det att se ut när allt är klart.
nn direkt. Det är något med den sökande blicken efter människor som väntar på varann. Här var det extra lätt eftersom det var två hårdrockfans som kom. De skulle se Black Sabbath spela på Friends arena ikväll och jag körde dem dit. Lite knöligt eftersom vägarna inte är färdigbyggda där ännu och man fick köra mer på gehör än efter skyltar. Jag lämnade dock av dem på rätt plats i rätt tid och ilade sedan till Annas skola varifrån vi fortsatte till Stadsgården och inväntade Annika, Annas kompis sedan 50 år - minst.

Citronpaj

Än en gång: En bild av längtan.
Vi ägnade kvällen åt att fira Anas födelsedagskalas i det lilla formatet. Vi och Jimmy o Paula och så Annika. Menyn bestod av entrecote med svampsås och klyftpotatis. Till dessert en citronpaj, som jag lekte lite med. VI åt en sådan på Sarah Bernardh i Paris och den var så god att Anna ville ha den idag också. Den vart god om än lite söt. Det bekymrade dock inte Noomi, som begärligt slickade i sig resterna från måltiden.

Thursday, November 21, 2013

Min 600:e geocache

Idag tog jag min 600:e geocache. De jämna hundratalen försöker jag alltid ta vi platser som på något sätt berör mig och det gjorde denna absolut. En gammal station på den gamla västgötabanan där man ställt upp lite minnessaker från den tid då smalspårstågen rullade här - i Lugnås. Det var väl en plats som heter duga? Och där låg det en liten filmburk undanstoppad, bara för mig att plocka fram och signera pappersremsan i burken.
Visst är det väl vackert med ett litet smalspår och en dressin,
Tyvärr var den senare fastspänd i den förra med kedjor
Jag var alltså på väg norrut och hade farit tidigt hemifrån. Där hade jag vaknat till att det låg små snöflingor och frös mellan grässtråna och en och annan flinga fortsatte falla i det iskalla regn som fullbordade bilden av november. Som tur var töade snön bort och resan upp gick bra. Jag hade med mig ett antal bokkassar och for direkt till stugan och deponerade dem där tills vi har fått i ordning bokhyllor i lägenheten. Väl i stugan tände jag också upp lite ljus på verandan och njöt en kopp kaffe innan jag for iväg och hämtade Anna.

Martinas kuddar har funnit sin plats i stugan

Allt var i sin ordning på verandan och friden sänkte sig
över rummet när jag tände upp lite ljus
Vi skall ha en liten födelsedagsbjudning för en sällsynt gäst från Luleå i morgon kväll och for därför och provianterade innan vi hämtade lilla vovsingen som också skall vara med i morgon. Jag skall möta gästen vid finlandsfärjan kl 15 men innan dess har jag ytterligare en körning. Jag lovade en gammal kollega i våras att jag skulle köra hennes man till Friends Arena när han skulle dit och se Ozzy Osborne och det är i morgon också. Deras tåg kommer in 13:50 så jag får hoppas det inte är för mycket köbildning i stan. Men i morgon skall det visst vara solsken. Vi får hoppas det stämmer.

Anna och jag firade torsdag med en tallrik ärtsoppa. Gott!

Wednesday, November 20, 2013

Det bubblar under ytan

Idag var det tänkt att jag skulle ha hängt upp de första tapetvåderna, men detta fick jag skjuta lite på framtiden. Det började bra med att jag slipade spacklingarna och väggarna verkade rätt bra när jag var klar. Jag dammsög dem för att få bort byggdamm och sedan öppnade jag en tapetrulle och läste igenom anvisningarna.

Där stod att på de underlag jag har så måste man förlimma väggarna för att tapeten ska fästa. Det har jag aldrig gjort förut, men materialen kanske har utvecklats så jag blandade ihop lim och började pensla på väggarna. Det kändes direkt som ett misstag. Överallt där det satt papper kvar började små bubblor dyka upp och jag trodde att nu måste jag fortsätta riva papper och spackla.

Jag hade dock en liten förhoppning om att bubblorna skulle lägga sig när limmet torkat och se - där hade jag rätt. Allteftersom limmet satte sig minskade bubblorna och nu ikväll känns väggarna släta och fasta igen så nästa period som jag är här nere kommer jag att börja hänga upp tapeterna. I övrigt har jag idag varit och lämnat tre säckar med tapetrester på soptippen. Och hela dagen har gräsmattan varit täckt av vackert gnistrande rimfrost....

Tuesday, November 19, 2013

Jag är ett tekniskt geni

Detta stod klart sedan jag upptäckt att det stod vatten kvar i tvättmaskinen när den var klar och det löste jag! Det slog mig nämligen, någonstans i en förvirrad hjärnvindling, att det kanske fanns någon slags ventil eller filter någonstans. Efter en hastig titt i instruktionsboken, som jag omtänksamt nog sparat, upptäckte jag plåten på framsidan. Plåten som kunde tas bort och under vilken det fanns ett lock som kunde öppnas. DEt gjorde jag och vattnet forsade ut över badrumsgolvet. Det är tätt. Jag upptäckte sedan en kompakt massa lite längre in. Den var löstagbar och innehöll lämningar från de tolv år jag bott här. En nutidsarkeolog hade gjort vågen av glädje inför mitt fynd.

Efter detta körde jag maskinen en gång till och nu vart det fart på den. Centrifugen gick igång så att det skakade i hela lägenheten och tvätten låg nästan färdigtorkad i bottnen av trumman när jag öppnade den. Så visst är jag ett tekniskt geni. Återstår att se om jag även är ett hantverksmässigt. Jag har nämligen spacklat färdigt idag och skall i morgon slipa bort allt överflöd varefter det förhoppningsvis är klart för att börja tapetsera. Det är nästan så att jag är sugen på att börja sätta upp några våder redan i morgon om det går bra.

I övrigt har jag idag lämnat över de nyckelharpssträngar jag köpte igår till mästerspelemännne Karin och Lennart, som skall montera dem och stämma upp harpan så att dess välljud skall kunna ljuda över nejden kring vår lilla stuga i stora skogen. Synd bara att strängarna var så JÄVLA dyra. över 1000 SEK för 4!!! ynka strängar. Hoppas det låter bra om harpan nu. Sedan var det visst enfotbollsmatch ikväll också men den sket jag i. Jag tittade i stället på en rolig fransk film jag lånat av lilltösen. Det kändes betydligt vettigare.

Monday, November 18, 2013

Ett slipsamt arbete

Idag var det så måndag igen och ingen återvända. Sovrummet kallade och jag hörsammade kallelsengenom att ge mig på väggarna med slipmaskin för att få loss de pappersrester som ev fortfarande var lösa. Jag började sedan spackla tills dess att dagsljuset försvann. Det känns inte bra att stå och greja med detta i glödlampors kalla sken.

Innan allt detta hade jag dock inlett dagen med att Köpa mig en slipmaskin, samt spackel och dito spade. Och innan dess var jag på en bra undersökning på NÄL. Min kommun kallar alla 65-åringar till att mäta aortans storlek. Det skedde med ultraljud och jag befanns ha utmärkta värden. Undersökningen var inte alls vare sig dyrbar eller besvärlig, som min läkare på vårdcentralen en gång sagt, och sköterskan idag fnös när hon hörde om detta. Läkaren som utförde undersökningen sa också att det inte alls behöver finnas någon ärftlig belastning på just det här organet.

Undersökningen var fort gjord, fortare än jag trott, så jag hade minst fyrtio minuter parkeringstid kvar. Den utnyttjade jag till dagens promenad och förenade därvid nytta med nöje genom att gå över hela den milsvida (nästan) parkeringen för att se om det fanns någon enda bil vars reg-nummer slutade på 485. Jag har sett varje nummer från 001 till 484 i tur och ordning under de fem sex år jag hållit på och tänkte att bland de drygt 600 bilar som stod här idag så måste väl minst en liten 485:a stå. Icke. Men en fin promenad fick jag i alla fall.

Sunday, November 17, 2013

Tredje budet



För I ogudaktige som icke rätt kan läsa edert Fader Vår måste jag väl förklara att tredje budet säger att du skall helga vilodagen. Det har jag för det har inte blivit ett skit gjort på hela dagen. Det blev det inte igår heller men då hade jag födelsedagsfirande att skylla på. Idag skyllde jag på det strålande vackra höstvädret. Och på att jag inte hade spackel och spackelspade. Och på att Bygg-Max hade stängt. Och på att jag hellre ville ge mig ut och geocacha lite.

I sydligaste Dalsland ligger en ganska stor sjö - Hästefjorden -
som jagfaktiskt aldrig varit vid. Så här fin är utsikten
från den bergknalle där cachen låg
Jag hade fram till idag tagit 589 och tyckte därför det var dags att komma upp i 600 jämt. DE jämna hundratalen skall vara sådana som ligger vid platser av extra intresse; kyrkoruiner, runstenar, författarboställen mm. mm. Nu tar det här sökandet alltid längre tid än man tror. Man skall köra iväg, gå en bit, leta en stund, skriva på loggremsa och sedan fortsätta till nästa gömma. Kort sagt så började det mörkna och jag fick vända åter.
I busskuren kan den vakna finna en liten cache, som är utlagd
till ett ovanligt minnesmärke. Nämligen husen i bakgrunden
som en gång figurerat i TV3:s grannfejden...
Fast då tog jag omvägen till min favoritplats i trakten - Hullsjön - där jag satte mig och avnjöt dagens sista skälvande minuter med min medhavda matsäck. Alltid lika rogivande stämning och omtänksam som jag här så hade jag varma kläder med mig. När jag sedan kom hem och registrerade dagens cacher visade det sig att jag kommit upp i precis 599 så nu gäller det att finna en extra tjusig kyrkoruin där jag ännu inte tagit någon cache.
Fullmånen lyser som en riktigt präktig Gäseneost över vattnet

Han ser ju ut som sjutton!

Idag gav jag jädervulen i allt vad renovering heter och ägnade mig i stället åt något mera lustfylld. En utflykt österut. Först till Remmene för att kolla om gravlyktan fortfarande lyste och den gjorde den. Jag satte dock i nya batterier för att säkert ha ljus fram till jul. Jag tog mig även en rundtur på kyrkogården och kunde konstatera att jag personligen hade träffat väldigt många av de, som nu ligger där och att jag kände till ännu fler genom släktforskningen. Troligen skulle jag kunna guida en intresserad ättling där en liten stund och berätta ett och annat om folket som levde här förr. Detta ger lite perspektiv på tidens obevekliga gång.

Även hösten har sin tjusning
Jag var även hemma hos Lisa och tog en kopp kaffe och talade lite om dessa gamla tider. Hon var idag relativt redig och har ju den förmånen att både kunna se och även höra relativt bra. Där har min gamle far det värre. Han ser inte, hör inte och minns inte men är ändå inte vad man skulle kunna kalla dement för blir han bara påmind så vet han vilka vi barn är och har koll på en hel del saker. Men det måste som sagt påminnas en hel del ty minnet sviktar...
Far och dotter fikar på färska wienerbröd
På vägen mellan Remmene och Nossebro stannade jag till på en av  mina favoritplatser, ödekyrkan i Södra Härene, som ligger väldigt vackert vid sin urgamla plats i Nossans dalgång. Den är ju unik så tillvida att man kan se hur den en gång såg ut trots att ruinerna ser så gamla ut och även är gamla - 108 år.

Se så vackert den gamla ruinen ligger
Efter några timmar hos farsgubben var det så dags för dagens höjdpunkt, besöket hos broder Ingvar vars förstfödde blir sjutton i morgon och därmed nästan såg ut som sådan idag. I den åldern vill man nog hellre ha kuvert än paket i present men jag lurades lite genom att placera kuvertinnehållet i ett avdankat paket och sätta röda band kring det hela. Även jag fick förresten paket idag. En anonym givare (dock synnerligen nära släkt) hade sytt två kuddar med text och dessa ligger nu hemma i sängkammaren i väntan på transport upp till stugan.
Ett litet svart paket med röda snören

Jubilaren tar första biten av den tårta
lillasyster så förtjänstfullt bakat


Efter tårta vidtog paketöppning och här var
en liten kusin mycket behjälplig





Hemslöjd i den högre skolan

Saturday, November 16, 2013

Ett trist och enahanda liv

Om fredagen den15:e, skrivet lördag morgon den 16:e

För en yttre betraktare kan mitt liv just nu säkert uppfattas som mycket trist, fyllt av renoveringsbekymmer och försäljningsproblem, men så är det inte. Det medges att nedskrapande och upplockande av tapeter inte är världens roligaste syssla, men för en man med mina udda intressen finns det alltid roligheter att fly undan till.
I dessa säckar vilar mina nedrivna tapeter
Till lunch idag lagade jag till exempel ännu en gång den panerade fiskfilé med kall sås, som jag gjorde förrförra veckan. Det var både roligt och gott. Sedan har jag ju mina podcasts, inspelade samtal mellan personer som har något att säga och som gör det på ett så bra sätt att det blir underhållande att lyssna på. Jag följer just nu Rickard Olsson och Olof Röhlander, Alex Schulman och Sigge Eklund samt, bäst av alla, Filip Hammar och Fredrik Wikingsson. Dessa herrar kan förgylla, och till och med motivera till, en långpromenad om aftonen vilket är till nytta för både kropp och själ. Nu har jag ju fått blinkande reflexband av lilltösen också så det är tryggt att visa sig utomhus när mörkret rullat in.


Sist men inte minst har jag åter förnyat mitt abonnemang på riksarkivet och kan nu vältra mig i dammiga dokument om förfädernas görande och låtande i gångna tider. Jag hade tänkt vänta med detta till renoveringen var klar, men så kunde jag inte motstå frestelsen utan skrev på för ett år till. Det stör inte så mycket. Jag hade troligen inte jobbat fortare detta abonnemang förutan. Då hade jag i stället slöat på annat sätt. Enda verkligt synliga effekten är att jag denna vecka skrivit min blogginlägg dagen efter.

Men idag skall jag skriva redan ikväll, hoppas jag, och berätta om allt roligt denna dag bjudit på med besök i Remmene, träff med lillasyster och farsgubben samt kalas hos brorsonen. Men det får man alltså vänta med att läsa om ända till ikväll....

Friday, November 15, 2013

Repris

Inlägget om torsdagen den 14 skulle kunna bli: "Se gårdagen", och inget mer. Men jag får väl klä dagen i lite fler ord. Nedrivandet av tapeter fortsätter och jag får skrapa bort limrester med en vass filékniv, som är väldigt bra till denna uppgift. Lillasyster tipsade mig om att fukta tapeten med vatten en stund men det funkade inte så  bra på just det här limmet. Det blev mest kladdigt.

Alltnog. Tiden är på min sida och jag sitter inte i sjön så jag fortsätter filéa ner tapeten. Det nya är att jag kommit till insikt om att jag nog måste byta ut heltäckningsmattan också. Den är så fult fläckig och snedsliten att den skulle kunna motivera en köpare till ytterligare prutande. Det räcker så väl med den prutmån elspisen bjuder på.

Thursday, November 14, 2013

Tillbaka i vardagen

Igår kväll hamnade jag i ett fascinerande forskningsprojekt som rörde mantalslängderna i Fölene socken under förra hälften av sjuttonhundratalet. Så fascinerande att klockan plötsligt var ett på natten och då iddes jag inte skriva något blogginlägg. Det kommer nu i stället.

Dagen började lite slött med att jag tvättade och gick igenom post och ringde några samtal rörande min pensionering, vilken jag har otroligt dålig koll på. Jag fick t.ex. klart för mig att man inte automatiskt stryks ur facket när man pensioneras vilket lett till en retroaktiv avgift på flera sura hundralappar. Detta neutraliserades i viss mån när jag tog min myntsamling och begav mig intill banken för att sätta in dem. Jag betalar ju aldrig med mynt utan låter de växelpengar jag får gå oavkortade till en burk i köksskåpet. Detta sparande märks inte men gav mig nu plåster på de fackliga såren med råge.

Klart för att börja riva tapeter
Eftersom jag ännu var framme på stan passade jag på att äta lunch med Eva och den förlade vi till klassisk mark; Innovatum i Nohabs gamla lokaler. Där man förr byggde ånglok lagar man nu fisk och korv och annat gott. Efter detta for jag hem och tog itu med sovrummet som nu står på tur. Jag tog ner alla tavlor och bilder, skruvade ner lister, tog bort gardinerna och plockade rent från alla spikar och skruvar som satt kvar.

De sitter så löst att det borde vara en lätt match
Tapeterna har suttit så löst under min tid, att jag tog för givet, att det skulle bli en lätt match att riva ner dem. Tyvärr verkar det inte så. Fläckvis har limmet huggit tag i väggen ordentligt och på de två våder jag tog ner fick jag skrapa med kniv för att få bort tillräckligt mycket. Detta ledde till fula sår i väggen så jag inser att jag måste utrusta mig med spackelspade och slipmaskin. Nåväl, det tar lite tid men förhoppningsvis ger det lön för mödan när jag väl fått lägenheten såld.

Så här ser det ut efter två våder

Wednesday, November 13, 2013

Vardagen kallar

Efter veckor av slött och härligt drönarliv i Stockholm och Paris kallar nu vardagen åter på mig. Renoveringen av lägenheten måste fortsätta och nu närmast är det tapetsering som gäller. Jag styrde alltså bilen mot söder i morse och nu sitter jag åter i den lite kala och ödsliga lägenheten och skall summera dagen.

Mycket höstigare än så här blir det inte
Den började med att jag for ut till stugan för att se till den. Mata småfåglarne, tömma musfällorna och sätta upp de två nya glasen från La Roche-Guyon, som inköpts där för vinprovning, Det kan de få fortsätta med på hemmaplan, men först beredde jag dem plats på den övre fönsterhyllan.

Rotary har gjort sitt intåg i verandan
Efter detta hade jag bokat in tid för däckbyte, vilket var snabbt avklarat. Jag fortsatte sedan utefter E18 i lugn takt. Max 90 för bensinförbrukningens skull, stannade och vilade några gånger, åt syndfullt gott och mycket på Pizza Hut i Örebro, tog sedvanlig fika vid Källby Hallar som idag kunde fotograferas mot en blek månskära i bakgrunden

Månen lyser över de gamla runstenarna
 I lägenheten var allt sig likt och jag satte mig att gå igenom posten som bjöd lite trevlig läsning från Västgötabygden samt en undran från facket om varför jag inte haft pengar på mitt lönekonto till fackförenignsavgiften. Det undrar jag också. Kan det beror på att jag numera är pensionär och inte har något lönekonto? Jag skal ringa dem i morgon och förklara mitt utträde ur förbundet

Tuesday, November 12, 2013

En doft ifrån den fina världen, eller, det har kommit en katt bland hermelinerna


Idag, den sista dagen på denna resa, drog vi oss in mot de fina kvarteren i nordväst och strosade runt på LaFayette och Printemps. Varuhus dit döttrar till oljerika ledare i små diktaturstater flyger iväg och handlar kläder till sig själva och sina barn.


Skyltningen är exklusiv och visar en lyx bortom alla gränser. Vi kände oss inte oljerika och köpte inte några kläder till vare sig oss eller våra barn.


De stora kända varumärken tornar upp sig i våning efter våning och fick oss att än mer framstå som ett fullständigt felaktigt inslag i miljön. Skönt det förresten...


Ett tag funderade jag på om jag skulle köpa mig en ny Rolex men så tycker jag att den jag har går rätt bra än så länge.


Fram mot eftermiddagen var det dags att sticka till flygfältet och på vägen dit fick vi hjälp av lilltösen, som firade Annandag Far genom att lätt som en plätt bära den svintunga väskan utför tunnelbanetrapporna.
Vi hade sedan tur och fick ett direkttåg ut till Charles de Gaulle och även incheckningen gick fort.


Snart kunde vi därför sitta och se på folk, lösa korsord och vänta på avgång med en fika inom bekvämt räckhåll.


Vi flög Air France och får därmed en god middag med rött vin inbakad i priset. Det är lite skillnad mot SAS. Vive la France och hoppas att vi snart återvänder. Och tack kära Erika och Jean för er fantastiska gästfrihet!