Mot norr, mot norr

Jag vill minnas att det var så Akka och hennes flock skrek ut i skyn, när de flög från södern upp till Lappland. Så skulle vi kunna skrika idag också, men vi sitter tysta försynta i vår liggvagn och gläds åt att ha fått trevliga medpassagerare och att vi inte har någon hund med oss. Tåget går dessutom i tid. 

Dagen i övrigt har mest handlat om förberedelse inför resan. Jag har plockat undan, vattnat blommor packat och slutligen gett mig av fram till stationen där Anna mötte upp. Nu har vi just passerat Gävle och strävar vidare norrut i god fart. Det har börjat övergå från skymning till natt så snart skall vi väl försöka knoppa in i våra kojer.

Till soptippen

Det vi skramlat ihop i helgen fick jag idag slängt på soptippen. Det är en plats som man borde besöka, om inte var dag, så dock var vecka. När det var klart for vi, vovven och jag till stugan där jag gjorde ett test på att baka våfflor på färdigköpt mix. Det kunde nog ha gått bra om jag hade värmt järnet i en riktig eld och inte bara på en grill, som hade svårt att ta sig.

Till sist fick jag baka våfflorna på gasvärme och det blev inte detsamma som den egna smeten på öppen eld. Min store, i bokstavlig bemärkelse, idol Edward Blom hävdade ju att våfflor skall bakas på egen smet och inte komma i kontakt med teflon utan med järn. Precis så som jag gjorde på våffeldagen!

Vi var inte kvar så länge där ute utan jag for hem och började förbereda middag för Anna, som slutade vid halv sex. Jag hann alltså vila middag rejält. Till middag serverades den kalops jag gjorde i torsdags och som fortfarande smakade alldeles utmärkt. I övrigt har det inte hänt något särskilt idag.

Fortsatt röjning

Idag fortsatte vårt röjande med att det vi samlat ihop igår nu lastades ner i bilen. Vädret var mer städmässigt idag också. Regn på gränsen till snöblandat hela dagen. Vi körde först iväg till stadsmissionen med ett par rejäla kartonger medan det som skall till skolan, tippen och stugan får komma dit i morgon.

Vi åkte i stället till Ö&B där Anna köpte lite påskpresenter till grabbarna grus. Själv passade jag på att köpa engångshandskar. Jag är inte så pjåskig med hygien, men när jag plockat med fröautomaterna är jag noga med tvätt efteråt och då känns skyddshandskar bra. 

Resten av dagen, som känns längre idag, när vi fått sommartid, har vi målat en liten svarvad träljusstake. Annas mor fick den av en bekant för många år sedan men den var helt obehandlad. Jag tyckte det kunde vara något där man kunde använda alla de färgpigment jag lyckades sno åt mig i arvskiftet efter John på Granbacken. 

Vi har nu haft den där ljusstaken länge här men när vi nu skall upp till Murjek så tyckte vi att vi måste ta oss samman och göra i ordning den. Så Anna har målat med de pigment vi hade hemma. De gula och gröna finns kvar i stugan så de målar vi i morgon. 

Röjning

Idag har det varit lite småtrist ty vi har återupptagit röjandet i det rum där vi fortfarande har flyttgrejorna kvar. Det måste göras, speciellt som vi väntar kärt besök helgen efter påsk, men det är inte roligt. Att röja alltså...

När dagen sakta övergick i afton hade vi dock gått igenom det mesta, gjort en del fynd och sorterat upp sakerna i slängas, sparas, skänkas, stugan, skolan, vinden. Det mesta står alltså kvar i rummet, men i kassar och lådor, som vi skall köras iväg i morgon. Sedan ska vi nog kunna ta emot besök.

Nu är det kväll och vi tittar på ett frågeprogram om femteklassare och snart skall vi släcka ner en timme för att vara med i Earth Hour.

Påskpynt

Vi vaknade till regn  och gråväder i morse och jag som tänkt åka ut till stugan och påskpynta... Och - det gjorde jag för när Anna traskat iväg till jobbet ringde hon och meddelade att det inte alls var så regnigt som det såg ut.

Så jag for ut till stugan och började där med att röja lite, byta gardin i storstugan, byta matta på verandan och plocka i ordning lite i köket. Sedan började jag pynta. Inte alls som vid jul, men åtminstone verandan fick snart en klart påskaktig prägel med påskris, ägg och påskbonader.

På bordet lade jag en guldgul duk, som väl egentligen är en gammal fin gardin, men jag kör med oortodoxa läsningar. När allt var klart satte jag mig med en kopp kaffe och beundrade mitt verk. det var bra.

Sedan röjde jag undan och började måla på en bild som jag haft en idé om sedan jag var på Irland. Ett foto på stranden vid Caumeenoole längst ner i söder. För en gångs skull blev jag riktigt nöjd och jag skickade över bilder till Nils allteftersom målandet på gick och han tackade artigt.

Vid tretiden drog jag mig hemåt och började röja lite inför helgen och när Anna kom åt vi varefter vi försjönk i TV-soffan där LEt´s Dance nu går för fullt. Ja. jag erkänner att jag ser det, med ett öga ovanför bildskärmen och det är lättspytt och bra.

Sommardäck

Nu chansar jag på att vintern är slut. Åtminstone att den inte kommer åter efter påsk. Fram till dess skall det visst vara plusgradigt och sedan är vi ju i Lappland över helgen och när vi kommer åter står nog våren i full blom. Får man tro!

Så i morse for jag ut till mitt däckhotell och medan jag löste februarikrysset i Amelia bytte de raska gossarna till sommardäck och tog hand om vinterdäcken. Skönt att slippa sådant numera. Jag har bytt tillräckligt många däck i mina dar o0ch fått ryggskott nästan varje gång, för jag lärde mig aldrig av mina misstag.

Jag var sedan ute i stugan under förmiddagen och bara njöt av att vara där mol alena. Sitta och titta ut mot skogen från min veranda och känna kaminens värme mot min frusna lekamen. Det är underbart att vara pensionär.

Jag hade fått för mig att jaa ville göra oxsvanssoppa och den skall koka länge så jag for hem tidigt men efter att ha besökt två stora butiker utan att finna den allra minsta lilla svanstipp så fick det bli kalops i stället. Den blev också väldigt god, men vi fick inte äta den heller, ty plötsligt vart vi inbjudna på våfflor till Paulas så jag mötte Anna efter skolan och så for vi dit och lät oss väl smaka.

Jag har hjälpt mina gymnasieelev lite också. Hon skall begå Högskoleprovet på lördag och kämpar hårt med gamla prov som hon kör fast på ibland och då har hon det så väl förspänt att hon bara skriver och frågar mig. Det är nästan pinsamt hur lätta uppgifterna är för mig och hur svåra för henne, men det är en trecvlig utmaning att försöka göra dem begripliga och hon verkar nöjd.

Vårfrudagen > Våffeldagen

Idag skulle det bli minus och grått och visst var det kallt, men inte SÅ kallt och solen tittade allt fram så fram på förmiddagen stack vi ut till stugan, vovven och jag. Med mig hade jag en behållare med våffelsmet och en burk lingonsylt. Sprayflaskan med vispad grädde köpte jag på vägen ut. Liksom fågelfrö.

Igår hade flera små pippijåglar varit framme vid de tomma automaterna och tittat så idag fyllde jag dem. Det hände inte så mycket först, men efter ett tag förirrade sig en liten talgoxe dit. Den upptäckte mat och flaxade lycklig iväg. Kroppsspråket talade om för kollegorna att det fanns frön på nytt och vips var de där allihop; domherreparet, talgoxarna, blåmesarna och nötväckorna.

Själva skulle vi göra våfflor och där började jag med att tända en liten brasa i eldkorgen, där jag stoppade in våffeljärnet för att värma det. Samtidigt tände jag grillbriketter och när glöden var klar började jag grädda. Våfflorna blev perfekta, både till utseende och smak. Det tyckte vovven också. Senare berättade Anna att hon hört oraklet Edvard Blom berätta att våfflor inte skall ha kontakt med teflon utan skall bakas mot järn, som är väl insmort i smör. Precis vad jag kom fram till.

Jimmy skulle hämta hunden direkt efter jobbet, så jag åkte tillbaka till stan så fort vi ätit. Där bakade jag bröd på det havremjöl jag fick i mitt testagrampaket igår. Detta paket var rätt trist, men brödet blev verkligen gott och vi tog det till kvällsmat. Tillsammans med ägg och anjovis.

Min kväll ägnades äldste grabben Grus, som överraskade alla genom att själv kontakta mig och be om mattehjälp. Jag for dit till sju och hämtade sedan Anna halv nio och nu har vi ätit och sitter och ser ett program om Cardigans i TV.

Vackert väder idag.

Idag var det denna veckas vackra dag. Solsken och plus åtta skapade en härlig stund ute i stugan. Sedan jag kört Anna till skolan med lite grejer hon behövde få dit for jag i sakta mak efter Essingeleden, med Karl Gerhard i högtalarna och ut till stugan. 

Där fikade jag först och åt senare lunch (fisksoppa) medan lilla vovven låg och sov inne i sin säng i stugan. Jag satt och läste i Maja Hagermans bok och solen värmde såpass att jag inte behövde sätta på kaminen. 

Jag for sedan hem rätt tidigt för Jimmy o Paula skulle tvätta och hade ingen nyckel. Jag passade också på att hämta ett nytt paket från Testagram och det var denna gång en liten besvikelse. Havremjöl, sköljmedel, te, lakrits. Inget jag egentligen använder eller har någon större glädje av. Det fanns dock ett gott kryddat tunnbröd, som jag nu trycker i mig.

När ungdomarna kommit lagade jag till en rätt jag åt på Irland - Shepherds Pie. Den blev riktigt god och när jag sedan kom hem från kören åt jag en bit till med Anna som just kommit från sina oljefat. Nu sitter vi och ser kvällens TV-program med Leif GW i efterhand. 

Vilodag

Idag har lilla vovven fått ta det rejält lugnt. Och så även jag. Jag har suttit och grejat med mina och mors gamla dagböcker, läst i de böcker jag har på G nu, vilat middag och i största allmänhet njutit av livet. Det har varit svinkallt och blåsigt ute så varken vovven eller jag har varit roade av utevistelse.

Jag var dock iväg till affären i tjugofem minuter och då var vovven ensam hemma. Hon har väl troligen gnällt, men ingen har klagat och hon var tyst när jag kom hem. Framför allt klagade inte vovven när hon fick mat. De trista kulor husse och matte står för var slut så jag köpte en kycklingkorv och den blev hon helt till sig över. Hon tog den genast och sprang för att gömma någonstans, men det hindrade jag genom att skära upp den i små bitar och lägga i skålen. Där försvann den på en halvminut.

Anna fick också äta gott. Smörkokt torskfilé med äggsås gjorde inte illa. Och det är magert också. Det är inte de cupcakes, som fortfarande finns i frysen sedan kalaset ...

På tonårskalas

Söndag

Vi vaknade till kaffe på sängen i morse och givetvis skulle även lilla vovven vara med på det. Dock var hon inte så noga med just kaffedelen. Vi var bjudna på kalas hos äldste grabben grus som fyller 13 idag och firade det med att skaffa sig Facebook-konto. Heder åt föräldrar som håller på åldersgränser. 

Familjen dricker inte kaffe men skulle få fler gäster som gör det och de undrade om vi möjligen hade någon kaffebryggare. Det har vi. Ute i stugan, så jag for iväg dit och hämtade den. Jag passade också på att testa mitt teleobjektiv med stativ och fjärrutlösare och det gav faktiskt klart bättre skärpa. Jag tyckte de bilder jag tog med riktiga kameran på Irland vart lite diffusa i kanten, men det blir nog så när man fotar med stort tele på långt håll och frihand. 

Kalaset var lyckat ty det bjöds på våfflor. Vi var där tills det var dags att köra Anna och Paula till konsert på Globen, med någon som heter Katy Perry. Jag har aldrig hört talad om människan, men det hade tydligen varit en fantastisk show med massor av folk, både i publiken och på och bakom scenen. Jag hämtade dem efteråt och nu är det drygt midnatt och dags att sova för länge sedan. 

Tillbaka till vintern

Redan tio över fyra i morse ringde väckarklockan och jag fick fort på mig kläder och i mig mat. Jag viskade också hejdå till Nils innan jag försvann ner till taxitorget. Där var det ödsligt men en taxi fanns inne. Jag fick då knacka några gånger innan chauffören vaknade, men han körde mig snabbt och elegant ut till flygplatsen. Där var jag så tidigt att säkerhetskontrollen inte ens öppnat.

Jag blev dock godkänd även denna gång, sedan de noga kontrollerat att det bara var i knäet jag hade metall. Första etappen av resan gick till Amsterdam, där flygplatsen är väldigt stor och jag fick gå väldigt långt. När jag sedan väl var inne på min plats fick planet taxa ut väldigt långt bort i ödebygden innan vi kom fram just till vår startbana.

I Amsterdam regnade det men ovan molnen skiner solen och när vi närmade oss Stockholm sprack molntäcket upp och jag såg hela stan väldigt tydligt under mig. Först vårt hus i Solna och sedan insåg jag att jag även såg skogen där vår lilla stuga ligger. Men - det var alldeles vitt! Jag lämnade ett vårligt Sverige i måndags och återvände till ett vintrigt idag!

När jag pratade med Anna fick jag höra att det snöat igår och nu var det riktigt svinkallt. Jag tog flygbuss in mot stan, men slapp åka kommunalt hem eftersom Jimmy och Paula mötte vid Frösunda. Skönt att slippa t-bana med all packning. Nu blev det raka vägen hem till lunch och sedan har jag ägnat eftermiddagen åt att gå igenom alla bilder jag tog på Irland. Det var en hel del och jag försökte sålla bort många onödiga och misslyckade.

Vi sitter nu här och småslöar framför TV och väntar på att klockan skall bli så mycket så vi kan gå och sova. Detta har varit en lång dag. Vi har också lilla vovven här eftersom J o P är på 40-årskalas med en himla massa människor inbjudna. Det har hur som helst varit en fantastisk vecka vi fick på Irland och jag har fått en massa fina minnen att bearbeta.

Sista dagen i Cork

Sista dagen i stan och den tillbringade vi ungefär som den första - vi gjorde inget särskilt och vilade sedan däremellan. "I ä ena slöer" skulle min gamla mor sagt om hon sett oss. Morgonen vart dock lite intensiv ty det var solförmörkelse på gång. Inte total, men i alla fall 92% här i Cork.

Eftersom vi kommit på att man kunde se den genom att göra ett synålsstick i ett papper och hålla upp det mot ett annat framför solen, så såg man en projektion av solskivan där. Det fungerade jättebra. Vi var ute på torget där vi hade sådan tur att solen sken molnfritt just 9:24, när vi hade maximum, och vi såg den lilla solskivan svagt, men tydligt på vårt papper. Vi tyckte också att ljuset ändrade sig lite över stan även om man inte kunde märka något på själva solen. 

Efter detta tog vi en Full Irish Breakfast nere på bottenvåningens krog och, för att kunna göra sammaledes hemma, strävade vi sedan iväg till Nils mataffär och köpte en whitepudding och en dito black. Saker som inte går att köpa i Sverige utan vidare. Vi gick hem och la dem i frysfacket varpå vi vilade. 

Efter någon timme traskade jag iväg till ett nyöppnat och mycket trivsamt bokcafé i närheten. Där satt jag och läste en medhavd årsbok från piratensällskapet, samt njöt av kaffe och brownie. En fin stund mitt på dagen. En sådan som man kan bära med sig länge. Efteråt tog jag en lång sväng ut på stan och köpte mig vykort och frimärken. 

Nu var det verkligen dags att vila igen och det gjorde vi rejält till det var dags att åka hem till Nils kompis E dit vi var bjudna på middag. Vi har setts förut och då var lilla dottern alldeles färsk. Nu var hon alltså två år och trött, småkrasslig och ledsen. Hon hade inte de språkliga verktygen för att hantera situationen och jag fick ej heller ge hennes dem, lika lite som jag fick ge favoritniecens lille A dessa verktyg, när han slog sig på tummen eller drabbades av andra missöden. 

Familjen levde i ett totalt kaos, vilket visade sig bero på att de flyttat in i veckan. Jag tycker det var imponerande att de ville bjuda oss ändå och även att modern satt helt lugn med ett gråtande barn i famn. Vi åt ute och Nils skötte det mesta med serveringen eftersom husets herre fortfarande jobbade. 

Utesittandet gjorde både Nils och mig lite kalla om lilla maggen och de mår vi småkymigt av så vi hem och vilade med filt om midjan, tills det var tid för avslutningsölen, som vi tog på en pub i närheten. Vi gick dock hem rätt tidigt eftersom jag skall upp klockan fyra i natt och bege mig till flygplatsen. Detta har varit en härlig vecka och den blev precis  bra som jag hoppades. Det är inte det sämsta!

Dingle Peninsula

Vi la oss som sagt tidigt igår kväll. Redan vid niotiden. Det var skönt så när vi vaknade till fram mot åtta var vi rejält utsövda. Då inledde vi med frukost, som var lika fin som stället i övrigt. Full Irish Breakfast.

Vi fick bästa fönsterbordet

Vädret var dock inte lika gynnsamt idag. Vi började med att köra en runda längst ner på Dinglehalvön och det var så dimmigt att vi inte såg havet fast vi åkte alldeles intill. När vi kört slingan färdigt upptäckte vi att ett inte fanns någon bensinstation där så vi körde raskt tillbaka till Dingle (7 km). 

Man såg inte långt, men djupt ...

Där tyckte vi att dimman hade lättat något så vi körde helt enkelt ett varv till och nu såg vi lite bättre. Åtminstone neråt. Och vägarna, som smiter, smala, kurviga och farliga utefter bergssidorna ska vi inte tala om.  På ett ställe stod ett krusifix vid en sådan passage. Det kanske behövdes.

När vägen ser ut så här ...

Behövs kanske de där...

Vi fortsatte nu i sakta mak genom landskapet och efter fika på ett fantastiskt krukmakeri styrde vi norrut, genom Conners pass, mitt på halvön. 

Gott, både att se och smaka. Kaffe och Brownie

Där stod vi plötsligt inför en enorm dalgång, som öppnade sig, som ett gigantiskt slukhål för våra fötter. Vägen slingrade sig försiktigt ner utefter bergssidan, men vi stannade och njöt av utsikten en bra stund. 

Nu var det inte så mycket kvar innan Killarny, men vi klämde i alla fall ett pass till, över en höglänt hedmark, där vägen var ännu smalare än tidigare. Som tur var ingen trafik, bara några får, som snällt flyttade sig när vi kom. 

Nils var duktig och gick före medan jag körde upp på ettan.

Till Killarny kom vi lite tidigare än tänkt så vi fick vänta på vårt tåg ett par timmar. Men vad gjorde det? Det var ju så underbart att slippa köra den sista långa transportsträckan hem till Cork utan bara låta lokföraren sköta den detaljen. Vi åt middag medan vi väntade och hade sedan en lugn, dryg timme på stationen innan tåget kom. 

Kommer aldrig tåget? Jodå, det kom i perfekt tid.

Och nu är vått hemma och smälter intryck och vilar upp oss ty det ha varit lite tröttande att se allt och att köra och att var ute så mycket som vi har varit. Nu skall vi dra oss tillbaka så vi orkar upp till solförmörkelsen i morgon. 

Kerry Mountains

Redan halv sex i morse ringde väckarklockan och det var nästan lite synd om Nils, som inte hunnit vända dygnet rätt efter sitt nattskift och därmed inte fått många timmar i natt. Vi kom dock i väg ordentligt och bänkade oss på våra platser i tåget till Killarney. Efter byte i Mallow kom vi också dit men det hängde på ett hår för det stod två tåg inne och jag höll på att gå på fel ...

Det var så dimmigt att vädertjänsten skickat ut en varning. Den var befogad, men dimman skulle enligt samma varning vara borta till nio och ser man på. När vi lämnade Killarney i vår hyrbil strax efter nio sken solen från en molnfri himmel.

Vi for först upp genom Dunloe Gap. Ett bergspass med mycket smal och krokig väg som gjorde ett enormt intryck när jag var där för två år sedan. Det var inte sämre idag i solsken. Det var så skönt att vi tagit två dar  oss och att vi inte startade i Cork utan en bit på väg. Nu hade vi god tid att njuta av den storslagna naturen. Själv tog jag också en geocache vid en av broarna. 

Högst upp på denna ö ligger ruiner av det gamla Nunneklostret i Skellig

Fram till femtiotalet gick det tåg ut på Kerry och denna gamla järnvägsbro är ett minne av det. 

Vi fortsatte sedan söderut runt hela Kerry och upp mot nästa halvö, Dingel Peninsula, där vi övernattade. Vi hade fortsatt tur med vädret utom en kort period längst ner i söder där kraftig molnbankar drev in över land från havet och förstörde sikten. 

Vår goda tid gjorde att vi stannade lite över allt. Dels på vackra utsiktsplatser men också för att äta, i Sneem, och för att besöka en chokladfabrik mitt ute i ödsligheten i trakten av Ballingsskelligs. En otroligt entusiastisk tjej lät oss provsmaka av godbitarna och pratade om sina praliner. Vi såg stadiga damer och herrar gå inne i den lilla fabriken och skapa choklad. Mycket mer hantverksmässigt än jag kunnat tro. 

I Dingel fick vi ett härligt stort, snyggt och fräscht rum att bo i? Vi var där strax efter sex och gick genast ner till byn där vi unnade oss en riktigt maffig måltid med Surloin steak och Guinness därtill. Som efterrätt var sin irish coffe. Och nu har vi gått hem och lagt oss, mycket nöjde med vår dag, men också mycket trötta, så det är skönt att krypa till kojs fastän klockan inte ens är nio...

St Patricks day

Aldrig trodde jag att man skulle fira nationalhelgonet så till den milda grad. Men, det gjorde man. Många affärer var stängda, skolbarn lediga och stadens stora gator helt avstängda inför den stora paraden, som började kl ett.

Då hade vi redan varit i farten ett bra tag. Redan vid nio steg vi upp och gick ner till den traditionella irländska frukost, som inleder mina besök här. Gott som alltid, mycket näringsrikt och mättande. För att sätta lite fart på tarmfunktionerna tog vi oss en liten promenad till vårt favoritfikaställe. The Bookshelf Coffe house.  På vägen dit passerade vi alla de marknadsstånd som var uppställda, dagen till ära och vi fastnade speciellt för ett som sålde fudge ...

Det var när vi kom till fikastället vi upptäckte att många höll stängt idag. Efter ett tag fann vi dock ett annat kafé som var öppet och vi lät oss väl smaka. Med en St Patrickmuffins. 

Nu var vi trötta och gick hem och vilade inför den stora paraden. Vi hade ställt klockorna men det behövdes inte ty vi vaknade av en musikkår, som passerade utanför, på väg till paraden. Vi upp igen och ut till torget med alla márknafsstånden och nu var det fullt av folk. Vi hade inte en chans att komma närmast avspärrningarna men såg rätt bra ändå.

Klockan ett började det alltså och paraden inleddes med musikkåren, som väckt oss och fortsatte sedan med lite militärer och hemvärn och veteraner. Sedan fortsatte det med intressegrupper av alla de slag, från de rödhårigas förening till stadens judiska församling. Alla i mer eller mindre vackra dräkter och med många fantastiska ekipage. 

Det var en så lång parad att vi inte orkade stå kvar hela tiden utan gick hem och åt mellanmål. Semlor med varm mjölk. Efter detta var vi mogna för ny vila tills dess att hungern satte in och drev ut oss på dagens sista utflykt, ner till puben i bottenvåningen, där vi avslutade med en Guinness och en rejäl irländsk måltid med bacon, stuvad kål och mosad potatis. Gott. 

Och i morgon ska vi upp tidigt och åka tåg ut till västkusten. Jag vet inte hur det är med internet längst ut i den sydvästra ödsligheten, så om ni inget hör från mig i morgon skall ni inte oroas. Jag är åter torsdag kväll.

Mot Irland

Måndag

Idag var det alltså äntligen dags för min länge emotsedda resa till Irland och den förstfödde. Jag hade dock en lång och lugn förmiddag hemma först eftersom mitt plan inte gick förrän kvart över fem. Den förmiddagen ägnade jag åt lite släktforskning, där jag lyckades spåra ett försvunnet syskon i en familj som levde i Kvinnestad i början av 1800-talet. Alltid kul när sökning i lite speciella register ger resultat. 

Men - vid ettiden kände jag inte hålla mig längre utan stack fram till centralen och tog flygbussen ut mot Arlanda. Där fick jag nu min vanliga långa mysstund vid fönsterbordet ut mot start- och landningsbanorna. Tillsammans med en god kalvköttsgryta och en kall öl. Och en kaffe med en jättemuffins. Hämningarna släpper när det gäller det lekamliga vid sådana här tillfällen.

Första etappen av resan gick från Arlanda till Shiphol i Amsterdam. Jag tror det var min 78:e flygning här i livet. I Amsterdam fick jag en lååååång vandring till gaten mot Cork. Det planet var för övrigt ovanligt tomt. Kanske bara halvfullt. Det har jag inte varit med om förut. Jag tycker alltid planen år fullsatta med folk. 

I Cork ställde jag mig att vänta på bussen in mot stan. Jag hade köpt biljett redan i förväg, men det kom ingen buss. När jag kollade tidtabellen visade de dig att det bara går en buss i timmen och att det var femtio minuter till nästa. Då bet jag i det sura äpplet och tog taxi. Det hade i alla fall det goda med sig att jag fick skjuts ända till dörren och slapp gå från busstationen. 

Jag kände mig lite trött efter en lång dag och en lång resa och började direkt förbereda mig för sänggående, när Nils undrade om jag var så trött att jag inte orkade en lite Guinness innan jag somnade. Det var jag naturligtvis inte och vi gick ner till puben i bottenvåningen. De har utvidgat och har en stor täckt utegård med infravärme och där fick vi oss en verkligt fin inledning av denna vecka...

Vårpremiär

I dag var det premiär för gemensam fika ute i stugan. Anna brukar inte vara så intresserad av att åka dit vintertid, men när vårvädret börjar spritta i buskar och blad vill hon ut och vi dukade upp vårens första kaffe med dopp ute på altanen. Det sitter alltid lika fint.

Efter kaffet greppade Anna en räfsa och började gå över berghällarna och samla ihop vissna gräs och blad från i fjol. Vi "glömde" klippa gräs i fjol höstas så det är rätt långt nu. Vi försökte elda upp de längsta stråna, men det är lite för fuktigt, så vi planerar att sticka ut nästa helg och ta med gasolbrännaren för att få fart på fjolårsgräset.

Vi förbarmade oss över hunden och tog med henne ut på en liten promenad i skogen. Hon var lika totalt lycklig som vanligt över detta. När solen dök ner bakom de höga träden och aftonsvalkan smög sig på for vi hem och Anna hoppade direkt i badet för att tina upp. Sedan kom Paula och Jimmy för att hämta vovven och vi åt en sallad rester från igår.

Nu skall vi ägna kvällen åt slöande framför TV:n och jag skall ladda för att packa till Irlandsresan i morgon. Jag packar inte ikväll utan låter det nöjet ingå i morgondagens bestyr.

Pi-dagen

Idag är det den 14:e dagen i den tredje månaden och med amerikansk tidsangivelse blir detta i år 3.14.15 vilket är pi med fyra decimaler. Detta firade jag med att gå och ta en geocache i närheten så att jag kunde skriva in pi i logremsan. Det var min 648:e cache och det vittnar faktiskt om att jag legat på latsidan ett tag nu.

Det gjorde jag dock imnte i morse då jag gick upp och balade scones till frukost. Vi hade så mycket marmelad kvar sedan förra helgen och dåligt med filmjölk så vi tog detta i stället och det var väldigt gott.

Paula hade sovit här i natt för att fort komma igång med att baka pajer till sitt kalas ikväll. Hon kämpade på duktigt och fick ihop fyra pajer och sallad som hon for hem med. Att hon gör det här beror på att vi har elektrisk ugn och relativt gott om utrymme i köket, jämfört med hos henne. Noomi var också här och följde arbetet med största möjliga intresse.

Entré: Vitlöksbröd med champinjonstuvning

Huvudrätt: Allehanda läckra snittar

Dessert: Banapaj med gräddiga såser. Mums

När hon farit hem till sitt gjorde vi oss i ordning och åkte iväg till vännerna Robert o Carolin, som skulle bjuda på sjuttiotalsmat till melodifestivalfinalen. Att det blev sjuttiotal berodde på att hon hittat en gammal box med receptkort och fylld av nostalgi serverades vi en överdådig måltid. VI lärt inte behöva äta på hela dagen i morgon.

Sist såg vi melodifestivalfinalen och faktum var att vi var ense om att rätt låt vann. Även om den lär vara ett plagiat. Jag ringde faktiskt in och röstade. På det dyra numret. Men inte på Zelmerlöv utan på en kvinna som heter Mariett och som verkar vara en ödmjuk och rar människa med en låt som även de utländska jurymedlemmarna gillade.