Sveriges kommunikationer

Noomi och jag var hemma och skrotade hela förmiddagen tills Jimmy hämtade henne strax före tre. Då hade posten precis kommit med en avi till en bok jag beställt - Sveriges Kommunikationer, nr 10 från 1963. Varför i all sin dar köper man en tidtabell för "dyra" pengar med tåg som inte ens har några spår kvar, som de kan gå på?

Ja säg det. Outgrundliga äro nördens bevekelsegrunder, men jag minns att jag ofta, varje år, köpte den där tidtabellen på den tiden den var aktuell. Jag kunde sitta med tågtiderna framför mig och planera resor kors och tvärs genom landet och drömma mig bort till fjärran smalspåriga linjer. Bortsett från de nördar jag stöter på i järnvägssammanhang har jag bara träffat en enda normal människa som roat sig på detta sätt - min förra svärmor bekände en gång att hon också hade planerat resor på detta sätt i sin ungdom.

Ikväll skulle jag egentligen varit på körsång, men fick ett mail om att vår ledare hastigt insjuknat och att kören var inställd. Jag tog då med mig min tidtabell och for ut till stugan där jag åt middag med de sista resterna från helgen, målade lite mer på min skogsbild samt, vid halv åtta for och hämtade Anna efter hennes oljefatsspelning i Skärholmen. Det tar en timme för henne att åka hem kommunalt men med bil bara en kvart.

Inte klart ännu. Skall försöka skulptera
fram träden och stenarna bättre

Nu sitter vi med var sin glassbägare, mätta och belåtna och väntar på att Leif GW ska bli klar på SVT-play